Något har tydligt förändrats efter de senaste årens skoldebatt och reformerande av skolan; elever vågar inte längre välja det Estetiska programmet på gymnasiet. I och med gymnasiereformen 2011 har det Estetiska programmet tydligare än tidigare blivit ett studieförberedande program. Det betyder alltså att man efter avslutade studier på programmet är behörig att söka vidare till studier på universitet eller högskola.
Av skäl som jag inte riktigt förstår, väljer dock eleverna i större utsträckning än tidigare att gå till exempel Samhällsvetenskapsprogrammet. För att läsa brett? Eller för säkerhets skull? Man kan ju förstås misstänka att denna förskjutning beror på den värderande synen på teoretisk kontra praktisk kunskap och även den gängse uppfattningen om kultur och kulturella uttryck som något odefinierbart och flummigt. Därför är det viktigt att poängtera att behörigheten man får med sig från Samhällsvetenskapsprogrammet och det Estetiska programmet är mycket lika.
Och hur många vet egentligen vad de kommer vilja göra resten av sina liv redan när de är 15-16 år? Min uppfattning är att det i princip är omöjligt att göra strategiskt riktiga val när man är så ung och jag anser också att det är orimligt att förvänta sig att så unga människor ska tänka långsiktigt på det sättet.
Gymnasievalet är stor och svårt som det är och man behöver inte lägga last på bördan genom att även väga in strategi och långsiktighet. Jag förespråkar i stället att eleverna tillåts gå på känsla och att välja med hjärtat. Frågor som ”Vad gillar du?” ”Vad är du bra på?” ”Vad vill du hålla på med nu – inte om fem eller tio år?” anser jag bör få ta större plats och vara vägledande i valet av gymnasieprogram. Jag är nämligen övertygad om att det man gillar att hålla på med blir man också bra på. Och är man bra på något, är det alltid lättare att komma vidare och längre. Om man dessutom, liksom på köpet, blir behörig till vidare studier, vad har man då att förlora? Som elev – ingenting.
Att eleverna nu väljer andra program framför det Estetiska programmet, kommer däremot samhället att förlora på. Vi behöver kreativa och driftiga medborgare som vågar, vill och kan ta över efter vår generation. För mig står i dag det Estetiska programmet för många av de nyckelkompetenser som EU har definierat.
Här finns förmågor som till exempel språkkunskaper, förmåga att kommunicera, social kompetens och kreativitet. Allt detta erbjuder det Estetiska programmet, både på bredden och på djupet. Så, Samhällsvetenskapsprogrammet i alla ära – det är viktigt och passar för en del. Men tro inte att det Estetiska programmet är ett flumprogram. Det är i stället programmet för dig som vill satsa på dig själv och på framtiden.