Vår myndighet, Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, säger i klartext att ”de gör bedömningen att det inte finns några hälsorisker med exponeringen för trådlösa nätverk”.
Det har kommit varningar och uppmaningar från EU-parlamentet, Europarådet, forskargrupper och läkargrupper runt om i världen, om att sänka gränsvärden och att använda kabelbunden teknik i stället för trådlös teknik. Det finns även strålskyddskommittéer som gör en annan bedömning än vad SSM gör. WHO har klassat strålningen från trådlös teknik som möjligen cancerframkallande för människor.
En hel del länder har lägre gränsvärden än vad Sverige har. I EU-parlamentets resolution från 2009, så skriver de att ”parlamentet ser med oro på att försäkringsbolagen inte täcker riskerna med elektromagnetiska fält inom sina ansvarförsäkringar, vilket innebär att bolagen redan tillämpar sin egen version av försiktighetsprincipen”.
Europeiska miljöbyrån har kommit ut med två rapporter ”Late Lessons from Early Warnings”, där man konstaterar att man hade kunnat undvika tolv miljökatastrofer om man hade lyssnat på tidiga varningar. De skriver också att ”av 88 påstått falska larm så var det endast fyra, som verkligen var det”.
Läkartidningen publicerade 2004 en artikel, där man skrev att asbestindustrins inflytande på myndigheternas riskbedömning hade varit mycket stort, därigenom fördröjdes förbudet mot asbest. Dokumentationen kom fram i samband med skadeståndsprocesserna. Det har gjorts en rad misstag tidigare vad det gäller riskbedömningar och i det här fallet så är det olika bedömningar av risken med trådlösa nätverk och den ökande exponeringen för strålningen från elektromagnetiska fält.
Jag tycker att SSM borde rekommendera att försiktighetsprincipen används, med tanke på den oenighet som finns i frågan, och även med tanke på alla tidigare misstag, som har gjorts i sådana här frågor. Min fråga är om SSM har gjort en felbedömning av risken med trådlösa nätverk, tar de då ansvaret för det, eller blir det våra barn som kommer att få betala priset?
2
Källor: EU-parlamentets resolution 4 september 2008 och 2 april 2009, Europarådets resolution 27 maj 2011, WHO pressrelease Nr 208 31 maj 2011, European Enviroment Agency: Late Lessons from Early Warnings Vol I och II, Läkartidningen Nr 14 2004 och www.stralskyddsstiftelsen.se