Annika Helker Lundström, vd för Svensk Vindenergi, fortsätter att driva propaganda för den olönsamma vindkraften trots att man är bankrutt. Vindkraften är subventionerad, dyr och driver upp elpriserna, den förstör närmiljön, är ineffektiv och kräver reglerkraft.
Vindindustrin framhåller gärna Tyskland som exempel, men glömmer nämna att Tysklands subventioner för grön energi uppgår till hundratals miljarder euro, en satsning som nu står på ruinens brant samtidigt som man tvingas starta en mängd nya kol- och gaskraftverk, bland annat med hjälp av rysk gas. Tysklands elpris riskerar att fördubblas de närmaste åren.
Kungliga Vetenskapsakademiens Energiutskott slog nyligen fast att utbyggnaden av vindkraften är misslyckad, ineffektiv och dyr. Den minskar heller inte koldioxidutsläppen.
Andra oberoende institutioner som Ingenjörsvetenskapsakademien, IEA och CASES (ett samarbetsprojekt inom EU med 27 länder) slår också fast att vindkraft är ett dyrt sätt att producera el.
Ingen tror väl att vindindustrin skulle nöja sig med de 4 000 vindkraftverk som Annika Helker Lundström kräver mer subventioner för. Redan i dag är kommuner och länsstyrelser översvämmade med ansökningar om tiotusentals vindkraftverk som flerfaldigt överstiger de 30 TWh vindkraft som utgör Sveriges planeringsmål. Det handlar därmed inte om en ordnad och strukturerad samhällsnytta utan om ren rovdrift på natur och livsmiljöer.
När det nu byggts ut förnybar elproduktion
i en högre takt än vad elcertifikatssystemet medger då ökar också utbudet av elcertifikat, vilket
i sin tur minskar subventionerna. Systemet
fungerar alltså som det var tänkt. Regeringen
bör därför inte intervenera i elcertifikatsystemet.