Satirikerna förändrar världen

Att satiriker och politiska illustratörer nu kliver fram ökar pressen på diktaturerna. Det skriver Niklas Cserhalmi, museidirektör, Arbetets museum, Carina Milde, EWK-indendent, Arbetets museum, Sahar Burhan, satirtecknare och Saad Hajo, satirtecknare.

Att satiriker och politiska illustratörer nu kliver fram ökar pressen på diktaturerna, skriver debattörerna. BILD: HAJO

Att satiriker och politiska illustratörer nu kliver fram ökar pressen på diktaturerna, skriver debattörerna. BILD: HAJO

Foto:

Norrköping2011-09-02 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

25 augusti blev en av arabvärldens mest kända satirtecknare, Ali Farzat, svårt misshandlad av maskerade män i Syriens huvudstad Damaskus. Hans händer krossades för att han aldrig mer skulle kunna teckna.

Överfallet på Ali Farzat skedde som en reaktion på att han och andra satiriker i arabländerna har hårdnat i sin kritik mot orättfärdiga regimer. I länder där censuren är sträng och yttrandefriheten obefintlig så har satirtecknare tidigare duckat under censurens radar och använt sig av symboler, metaforer och omskrivningar. Detta år har satirikerna blivit tydligare och kritiken skarpare och i demonstrationstågen bärs plakat där makthavarna är identifierbara.

Ali Farzat tillhör en av dem som tydligast åskådliggör hur nivån på samhällkritik och krav på förändring har höjts. Farzats satir har tidigare accepterats av Syriens president Bashar Al-Assad, men när Farzat öppet kritiserade regimens alla makthavare och framförallt presidenten själv förändrades läget. Det var i sin senaste teckning, där Syriens president ses lifta med den flyende libyske diktatorn Gadaffi som Farzat verkar ha passerat gränsen för vad regimen kan tillåta.

Att satiriker och politiska illustratörer nu kliver fram ökar pressen på diktaturerna. De tar ohyggliga risker i sitt arbete för ökad demokrati och yttrandefrihet. Detta skapar reaktioner. Med våld, terror och skrämseltaktik försöker man tvinga tillbaka den utveckling som revolutionen har medfört. Det är inte bara politiska illustratörer som drabbats. Protestsångaren
Ibrahim Qashoush fick i somras sin hals avskuren och stämbanden utslitna. Symboliken med de krossade händerna och de utslitna stämbanden är tydlig.

EWK-museet Centrum för politisk illustrationskonst på Arbetets museum i Norrköping visade under vintern och våren 2011 bland annat Ali Farzats bilder i utställningen PAUS: Arabisk politisk illustrationskonst - i går och i dag. Utställningen visade hur satir har betydelse i de förändringsprocesser som nu pågår. Satirtecknaren går ut bland människorna i samhället och kanaliserar sedan folkets röst i sina bilder och vi får skratta åt även de mest allvarliga saker. Trots dödshot, misshandel och mord så fortsätter de arabiska folken att hålla upp skrattspeglarna framför makthavarnas ansikten och modet växer i takt med skratten.

Att visa Ali Farzats och hans kollegors skarpa bilder i Sverige är vårt sätt att erkänna dessa människors kamp för yttrandefrihet och demokrati. Vi i den demokratiska omvärlden har skyldighet att framhålla satirens betydelse för revolutionens styrfart.

Om Sveriges regering och riksdag kraftfullt står upp för yttrandefriheten genom att protestera mot att människor blir utsatta för sina egna regimers våld bidrar vi till att satiriker och konstnärer orkar fortsätta att våga. Då kan vi verkligen göra skillnad.

Läs mer om