Det pågår en organiserad kampanj mot svenska språket i Finland inför riksdagsvalet den 17 april. Finskhetsförbundet anordnade till och med en demonstration framför riksdagshuset i Helsingfors 31 mars mot den så kallade tvångssvenskan. Men den obligatoriska svenskundervisningen underlättar för de finskspråkiga att vara en del av den nordiska familjen och hålla fast vid de kulturella banden med Sverige, som stammar från tidig medeltid.
Svenskans ställning som Finlands andra officiella språk har för omvärlden kunnat framhållas som exempel på språklig tolerans. För Finlands del öppnar kunskaperna i svenska också porten till övriga Norden, eftersom svenska, danska och norska är sinsemellan förståeliga. Denna port är inte minst av ekonomisk natur, eftersom handeln med övriga Norden vida överträffar handeln med folkrika länder som Ryssland och Indien.
Finskhetsförbundet och Sannfinländarna piskar upp stämningen mot svenskan. Först vill man undandra kunskaper i svenska hos en ny generation med hjälp av den nedsättande termen tvångssvenskan; sedan står svenskans grundlagsfästa ställning på tur och ytterst sett är målet ett enspråkigt Finland. Språkförsvaret uppmanade Sveriges regering och riksdag att reagera
i ett öppet brev av den 3 april "Svenskans sak
i Finland är vår"*. Tre svenska riksdagspartier gav sin syn på Finland i en intervju i Dagens Nyheter den 9 april.
Företrädare för Socialdemokraterna och Moderaterna oroade sig för svenska språkets framtid i Finland. Den socialdemokratiska företrädaren trodde till och med att svenskans ställning i Finland var en sak för Nordiska rådets höstmöte.
Sverigedemokraterna går däremot längre än Sannfinländarnas ordförande, Timo Soini, som säger sig enbart vilja avskaffa den så kallade tvångssvenskan. Jimmie Åkesson, säger i samma intervju att SD helt vill avskaffa svenskan som parallellt språk i Finland, det vill säga även svenskans grundlagsfästa ställning
Sverigedemokraterna har tidigare uppvaktat Sannfinländarna om ett mer regelrätt samarbete med klent resultat. För att vara Sannfinländarna till lags gör Sverigedemokraterna gemensam sak med dem i fråga om svenskans ställning. En eftersträvad allians med Sannfinländarna i fråga om till exempel invandringspolitiken är långt viktigare.
Därmed visar Sverigedemokraterna att de inte är några genuina förkämpar för det svenska språket och kulturen. När Sverigedemokraterna ställer språkkrav på invandrare eller går emot rätten till hemspråk, handlar det alltså inte i första hand om omsorgen om svenska språket. Snarare viljan att sätta invandrare på plats och förmena dem en rättighet.
Språkförsvarets öppna brev har fått ett mycket gott mottagande i Svenskfinland och bland finländare som vill bevara ett tvåspråkigt Finland, men av andra anklagats för att utgöra en inblandning i Finlands inre angelägenheter. Den stora frågan är om Sverigedemokraterna också kommer att bli anklagade för inblandning eller om Sannfinländarna nu kommer att ta de principlösa Sverigedemokraterna till nåder.