Alla som kan ska bidra till samhället

Alla som kan ska efter bästa förmåga bidra till det svenska samhället. Därför är det rimligt att kräva att även den som lyfter försörjningsstöd men ändå har förmågan att utföra en motprestation och kan göra en samhällsinsats också gör det, skriver sverigedemokraterna Christopher Jarnvall och Marcus Lejonqvist.

Sverige har inte råd med människor som kan jobba men ändå sitter hemma och lyfter försörjningsstöd utan motprestation. Därför bör vi verka för att utvidga det aktivitetskrav som kan ställas på den som uppbär försörjningsstöd, skriver sverigedemokraterna Christopher Jarnvall från Norrköping och Marcus Lejonqvist från Motala.

Sverige har inte råd med människor som kan jobba men ändå sitter hemma och lyfter försörjningsstöd utan motprestation. Därför bör vi verka för att utvidga det aktivitetskrav som kan ställas på den som uppbär försörjningsstöd, skriver sverigedemokraterna Christopher Jarnvall från Norrköping och Marcus Lejonqvist från Motala.

Foto: Eva Jensen/Agnes Ganestål

Debatt2024-05-15 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I Sverige är försörjningsstöd lagstadgat och ska ges till den som annars inte klarar av att få tillvaron att gå runt. Man förutsätts dock stå till arbetsmarknadens förfogande och söka jobb. Men vi vill kräva ännu mer: Människor som uppbär försörjningsstöd ska ut i verksamhet - i väntan på en anställning.

Regeringen med stöd av Sverigedemokraterna jobbar med detta. Det handlar om en bidragsreform som omfattar aktivering på heltid för att få behålla bidrag, en successiv kvalificering in i den svenska välfärden samt ett bidragstak som gör att bidrag aldrig kan bli högre än arbetsinkomst. 

Det finns naturligtvis de som verkligen behöver stödet. Dem behöver vi kraftsamla till. Andra, som egentligen är arbetsföra, kan vi då ge konkret hjälp att få in en fot på arbetsmarknaden. Då får vi också större utrymme att stötta dem som verkligen har behov. Detta är trots allt en stor post för skattebetalarna.

Det finns i sammanhanget en del frågetecken som behöver rätas ut och som är kopplade till lagstiftningen. Att göra en insats i utbyte mot försörjningsstöd är inte detsamma som att ha en anställning. Vi vill ju samtidigt att människor fortsätter att söka riktiga jobb. Hur löser vi det? Är praktikanttjänst en lösning? Introduktionsjobb?

Här kan lagen behöva ses över.

Parallellt med dessa åtgärder kan vi även reducera försörjningsstödets omfattning. Exempelvis bör vi inte betala ut stöd för att täcka kostnader för medlemskap i facket eller i Hyresgästföreningen. Vi ser inte heller att en dagstidning tillhör livets nödtorft. Samtidigt bör varje kommun bli bättre på att anmäla folkbokföringsbrott till polisen.

Vi Sverigedemokrater konstaterar, att arbete visserligen inte är detsamma som att man blir integrerad och assimilerad i det svenska samhället. Det krävs betydligt mer än så. Men arbete och att göra en insats för det svenska samhället är ändå en god bit på vägen. 

Sverige har inte råd med människor som kan jobba men ändå sitter hemma och lyfter försörjningsstöd utan motprestation. Därför bör vi verka för att utvidga det aktivitetskrav som kan ställas på den som uppbär försörjningsstöd. 

Vi kan inte ha ett samhälle där en del håller sig borta från arbetsmarknaden och lyfter bidrag – men ändå tycks ha råd att fara på semester till fjärran länder. Det sticker självklart i ögonen på dem som sliter och arbetar hårt för att få livet att fungera. 

Därför behöver vi få ordning på torpet. Arbetet har börjat i Motala och nu vill vi även titta på detta i Norrköping: Tydliga riktlinjer för att motverka bidragsfusk. Ordentlig översyn och revidering av riktlinjerna för rätten till ekonomiskt bistånd.