Är monopol bra ? Reidar Svedahl (L) Reidar Svedahl (L)
Vädersponsor:

Ulrika Jeansson (S)

Extratjänster - för individens skull!!

Alla som kan jobba ska jobba. Det är en självklarhet för mig som socialdemokrat. Därför är jag glad att vår Socialdemokratiska regering har valt at satsa på extratjänster istället för tex FAS 3. I Finspång har vi länge försökt att via olika vägar försökt att anställa människor för att ge dem en bra väg in på arbetsmarknad. Socialdemokraterna har bland annat varit med och drivit fram att vi haft ungplusanställningar, för att unga utan erfarenhet skulle få in en första fot på arbetsmarknaden. Eftersom det försöket fungerade så bra och gav positiva effekter har vi efter det gått vidare och haft komplus, för att föröka hjälpa en bredare målgrupp.Forskning visar, och det tror jag ni bloggläsare själv kan ha upplevt, att det är mycket lättare att få ett nytt jobb när man har en anställning en när man står helt utanför arbetsmarknaden och ska försöka ta steget in.

I finspång har kommunen nu över 50 extratjänster, det har varit en tydlig signal från oss politiker i majoriteten att vi vill satsa på detta, och tjänstepersonerna har gjort ett bra jobb med att både hitta platser och matcha in rätt folk på dessa anställningar. Över 50 personer är en bra siffra för en ort i Finspång storlek. Det vi också valt att göra politiskt är att satsa extra resurser på en person (personer) som stöttar upp runt anställningarna. Det har vi med oss som en erfarenhet att man behöver från ungplus och komplus anställningarna. Personer som är nya på arbetsmarknaden eller har varit borta länge kan behöva extra stöd, på lite olika sätt. Det är också viktigt eftersom en tjänsterna har ett slut, och det gäller att då vara förbered på vad man ska göra sedan. Kanske har man skaffat sig ett nytt jobb, eller så har man kanske kommit fram till att studier för att komma vidare kan vara rätt väg. Både två lika bra beslut och resultat.

Satsningen på extratjänster ger en rad positiva effekter. Först och främst för individen själv, som får en egen inkomst, en ökad självkänsla, ett sammanhang bland arbetskompisar och en rad andra positiva effekter. När vi drev ungplus vet jag, eftersom jag då jobbade just med arbetslösa ungdomar och personligen kände några av dem som fick möjligheten att resultaten var många och positiva.  Det handlade om att kunna ha råd att ta körkort, som öppnar en rad olika vägar mot andra jobb (körkort krav - står det i nästan alla jobbannonser) Det handlade om skuldsanering, det kan låta tråkigt såklart, men tyvärr har en del ungdomar hamnat i den situationen och den är tung att ta sig ut. Men, klarar man av att betala av skulder av det så öppnar sig tex mycket bättre möjligheter när man söker ny bostad. Jag vet också att några blev kvar inom de om råden de provade på, andra fick andra jobb och någon gick mot studier. Tyvärr var det inte 100 procent som var självförsörjande några månader efter att anställningen tagit slut, men, även för de individerna hade det skett andra positiva förändringar (något på CV:t i framtiden, skuldsanerat, körkort men också ett bättre mående med fasta rutiner).

Det finns även andra effekter för samhället, en del som man kan ”prissätta enkelt ” men också en del som man säkert kan räkna på rent samhällsekonomiskt men som inte är lika lätt att ”sätta prislapp på”. Kommunens utbetalningar för försörjningsstöd har sjunkit, det är färre hushåll som behöver stödet. Det gör att vi framåt kan använda de pengarna på annat, mycket positivt. Att man jobbar generar ju också skatt, även det något som direkt generar effekt. I de verksamheter som får hjälp av extratjänsterna påverkar det många, de kan handla om barn, ungdomar, boende osv som får lite guldkant i sin tillvaro, ordinarie anställda som får lite avlastning i sitt jobb. Sedan finns det en rad andra effekter, människor som jobbar har i regel färre vårdkontakter, färre kontakter med andra myndigheter (tex med försäkringskassan och arbetsförmedlingen) och sådant kostar såklart också pengar, även om det är svårare att säga hur mycket samhället sparar.

Vi vet att många tyvärr har allt för hög grad av psykisk ohälsa för att kunna jobba. Därför är det viktigt att vi fortsätter att jobba med andra former av åtgärder. I finspång jobbar vi bland annat med ungdomar som behöver stöd, innan de är redo för jobb och med även med andra som av olika skäl behöver förstegsinsatser innan jobb kan vara aktuellt. Men, målet är hela tiden att – alla som kan jobba ska jobba. Därför är dessa insatser lika viktiga som extratjänsterna. Alla måste få ha sin resa för att nå målet.
Så, finspång kommer fortsätta med att hitta arbetstillfällen istället för konstruerade aktiviteter (läs FAS 3, det finns en rad skrämmande exempel på vad individer har fått göra). Vårt mål högre än 50 individer.

Samtidigt så har vi inför året gett ett extra uppdrag (med extra pengar i budgeten, vi politiker vet självklart att detta kan komma kosta pengar här och nu, menat det är lönsamt i det långa loppet) titta på vad vi mer kan göra för att få in fler ungdomar i jobb eller studier. Många ungdomar har inte rätt till extratjänsten, men uppfyller inte villkoren. Vilket i och för sig är sunt, man måste vara varit långtidsarbetslös för att vara berättigad till en tjänst. Och, långtidsarbetslös ska ingen ungdom behöva vara.

2018 måste bli året då vi sänker ungdomsarbetslösheten, för ungdomarnas skull!

Roliga möten med både äldre och ungdomar

   

 

I går hade PRO medlemsmöte på Viberga cafeterian, ett välbesökt möte med över 115 medlemmar på plats och jag hade äran att vara inbjuden gäst. Jag valde såklart att prata om de utmaningar som jag ser med Finspång framåt, tillsammans med de styrkor Finspång har som kommun. Det handlade om vår vision 30 000 år 2035, om näringslivets mycket positiva attityd och stora engagemang, om boende, skolresultat, arbetslöshet och att kunna säkra personalförsörjning framåt och att använda de pengar som kommunen förfogar över på ett bra sätt.

 Redan innan hade jag fått frågor om kontanter (en återkommande fråga när jag träffar PRO) och om servicelinjens turtider. Deras syn på att det skulle behövas senare turer på servicelinjen delar jag, och det är något jag kommer arbeta för framåt (det är inte en fråga som kommunen ensam hanterar utan det måste ske i samarbete med regionen som hand har trafiken). Passade på att också slå ett slag för att man verkligen åker med servicelinjen och även för att de som är färdtjänstberättigade nyttjar att man kan åka sent på kvällen (vilket mycket få faktiskt har gjort).

 Däremot så kommer jag inte driva att fler ska hantera kontanter, dels så kanske det inte är en kommunal fråga, men jag har också förstålede för att man väljer att hantera mindre kontanter ute i samhället. Jag slog istället slag för att verkligen lära sig att använda de sätt som finns att betala utan kontanter, något för PRO att kanske ordna studieträffar runt? Jag tycker också personligen det är tryggare med kort än kontanter för äldre. Jag har sätt ett otal pensionärer öppna plånboken och låtit kassapersonalen ta de pengar som inköpet kostat, varför skulle detta sätt vara tryggare en kort? Vem säger att alla människor är ärliga, men runt kort är allt oärligt? Tror att det fanns en blandad syn på frågan bland alla besökare. Men, samtidigt fanns också en förståelse för att samhället förändras. Så, nästa gång hoppas jag kunna betala lotter med swish när jag besöker PRO (det blev inge lotter för mig, för jag hade inga kontanter…)

Ett antal frågor från alla besökare hanns såklart med, bland annat om föreningslokaler, oro för stök i skolan, bostäder och hur vårdcentrum ska klara kapaciteten om vi växer till 30 000. Sista frågan fick jag passa vidare till nästa månads gäst att svara på, det skulle nämligen vara Magnus Oweling.

Tisdagen var en riktigt bra dag, för jag hann också med att ta emot en klass från Bergska i Sessionssalen, den här gången var det samhälls- och ekonomielever från årskurs 1. En tyst grupp, men jag hoppas ändå att jag genom deras lärares frågor och mina tankar har gett dem en syn på vad en politiker är och gör. Just att få ta emot barn och ungdomar är något jag gillar att ha i kalendern, antaglegen för att det är det jag verkligen saknar från mina gamla jobb. Att få slänga ”käft” med tonåringar, det är guldkanten!

2018 är här

Gott nytt år! Jag vill börja med att önska er alla bloggläsare ett riktigt bra 2018. Har ni lämnat några löften? Jag tänkte på nyårsnatten att jag inte skull det. Men idag tror jag att jag tänker ge mig själv ett löfte i alla fall. Jag ska återkomma till löftet i slutet av texten.

2017 har varit ett fantastiskt år på många sätt, men samtidigt ett mycket otäckt år. Ni har läst det i andra årskrönikor, om krig, oro, våld osv. Jag tänker inte ta upp mer tid att beskriva det tråkiga, jag lägger hellre tid mot det roliga. 2017 var tex första året på länge då ett nytt hyreshus byggdes i Finspång, 2017 var också året då regionen startade bygget av ett nytt stort vårdcentrum i Finspång.
2018 kommer det behövas fortsätta med byggnation i Finspång. Bostäder, behövs. Tyvärr är det inte enkelt att bygga billigt, och det är många ungdomar som behöver sin första lägenhet. Men, även om vi det som byggs blir för dyrt för ungdomar så är det på. Det sättet som vi skapar möjlighet till första bostaden, det uppstår en ”omflyttningskarusell ” när nytt byggs. Det finns många tankar om vart man kan bygga – tyvärr finns det nog också många som kommer säga; Bygg gärna, men inte intill där jag bor. Så jag vill göra ett medskick så här vid det nya årets start; ska Finspång kunna växa, få fler bostäder så behövs förtätning.

Nu åter till mitt löfte, som indirekt hänger ihop med det nya vårdcentrumet. På nätet, FB:s sidan Finspång i mitt hjärta – som på många sätt är en bra sida med många gamla bilder händer det titt som tätt att det inte är riktigt så trevligt som man skulle önska. Det har där funnits en tråd om just vårdcentrum och den idag avstängda vägen utanför bygget. I tråden har politiker och de som är anställda i det ”bruna huset” omnämnts som idioter. Jag tog såklart åt mig, jag är politiker. Men, samtidigt är det människor som jag inte alls känner mig som skriver, så jag ställer mig frågan om hur man vet det, utan att ha träffats?

Självklart är det ok att ifrågasätta politiskt fattade beslut. – och även beslut som inte fattats. Men, jag kommer försöka i den mån jag orkar att säga ifrån när jag läser att liknande saker sker på social medier. Det är inte okej att skriva vad som helst om vem som helst, bara för att det är lätt att ”trycka iväg” en mening eller två. Jag vill inte att mina barn eller andra anhöriga ska behöva läsa sådant. Vill man diskutera sakfrågor och politik med en politiker – typ mig, så är det bättre att man tar kontakt med personen i frågan, istället för att skriva elaka saker på nätet. Så, nu är löftet givet, jag ska säga ifrån! Jag hoppas samtidigt att fler vill försöka påverka att tonen i inläggen på social medier förbättras, det finns tyvärr allt för mycket att göra.

Vi ses framåt i 2018. Jag har inte lovat hur ofta jag ska blogga (det är så jobbigt när jag inte håller det) men, jag kan lova att jag kommer fortsätta berätta lite vad som händer i en politikers vardag.

2018 är här

Gott nytt år! Jag vill börja med att önska er alla bloggläsare ett riktigt bra 2018. Har ni lämnat några löften? Jag tänkte på nyårsnatten att jag inte skull det. Men idag tror jag att jag tänker ge mig själv ett löfte i alla fall. Jag ska återkomma till löftet i slutet av texten.

2017 har varit ett fantastiskt år på många sätt, men samtidigt ett mycket otäckt år. Ni har läst det i andra årskrönikor, om krig, oro, våld osv. Jag tänker inte ta upp mer tid att beskriva det tråkiga, jag lägger hellre tid mot det roliga. 2017 var tex första året på länge då ett nytt hyreshus byggdes i Finspång, 2017 var också året då regionen startade bygget av ett nytt stort vårdcentrum i Finspång.
2018 kommer det behövas fortsätta med byggnation i Finspång. Bostäder, behövs. Tyvärr är det inte enkelt att bygga billigt, och det är många ungdomar som behöver sin första lägenhet. Men, även om vi det som byggs blir för dyrt för ungdomar så är det på. Det sättet som vi skapar möjlighet till första bostaden, det uppstår en ”omflyttningskarusell ” när nytt byggs. Det finns många tankar om vart man kan bygga – tyvärr finns det nog också många som kommer säga; Bygg gärna, men inte intill där jag bor. Så jag vill göra ett medskick så här vid det nya årets start; ska Finspång kunna växa, få fler bostäder så behövs förtätning.

Nu åter till mitt löfte, som indirekt hänger ihop med det nya vårdcentrumet. På nätet, FB:s sidan Finspång i mitt hjärta – som på många sätt är en bra sida med många gamla bilder händer det titt som tätt att det inte är riktigt så trevligt som man skulle önska. Det har där funnits en tråd om just vårdcentrum och den idag avstängda vägen utanför bygget. I tråden har politiker och de som är anställda i det ”bruna huset” omnämnts som idioter. Jag tog såklart åt mig, jag är politiker. Men, samtidigt är det människor som jag inte alls känner mig som skriver, så jag ställer mig frågan om hur man vet det, utan att ha träffats?

Självklart är det ok att ifrågasätta politiskt fattade beslut. – och även beslut som inte fattats. Men, jag kommer försöka i den mån jag orkar att säga ifrån när jag läser att liknande saker sker på social medier. Det är inte okej att skriva vad som helst om vem som helst, bara för att det är lätt att ”trycka iväg” en mening eller två. Jag vill inte att mina barn eller andra anhöriga ska behöva läsa sådant. Vill man diskutera sakfrågor och politik med en politiker – typ mig, så är det bättre att man tar kontakt med personen i frågan, istället för att skriva elaka saker på nätet. Så, nu är löftet givet, jag ska säga ifrån! Jag hoppas samtidigt att fler vill försöka påverka att tonen i inläggen på social medier förbättras, det finns tyvärr allt för mycket att göra.

Vi ses framåt i 2018. Jag har inte lovat hur ofta jag ska blogga (det är så jobbigt när jag inte håller det) men, jag kan lova att jag kommer fortsätta berätta lite vad som händer i en politikers vardag.

Julhälsning

En riktig god jul till er alla. 

När man så här dagen före julafton slappnar av lite, så känner man sakta ett lugn infinna sig. Det är inte förutan att man kan säga att hösten är lång och avsaknaden av helgdagar som bryter av vardagslunken nu gör sig påmind. Jag är mycket medveten om att det inte är alla som är lediga i dessa juldagar, sänder därför en extra tanke till er alla som jobbar för att hjälpa alla de människor som behöver stöd och omsorg. Era insatser är mycket värdefulla.

Familjen har inte skickat några julkort i år, det är sedan gammalt. Sedan gammalt är också att vi väljer någonstans som vi vill skicka en extra slant tillsammans. I år blev det till Tigers Club, ett projekt som finansieras via läkarmissionen och som jobbar med att hjälpa gatubarnen i Kampala bort från gatan via fotbollen. Ett projekt som talade till hela familjen, övriga är fotbollsnördar och själv har jag besökt just Kampala och förstår det enorma behov som finns där. Hoppas ni alla tar emot detta mentala julkort i alla fall!

Det här med att fira jul, det är mycket traditonella för många. Man gör som man alltid gjort. I min familj har både mamma och pappa jobbat vissa julaftnar vilket påverkat firandet och eftersom jag är separerad från barnens pappor så har det kunnat se väldigt olika ut. Vår familj har vissa år rest i väg, vi har firat jul på lite olika delar i världen. Förra året så tittade jag ut över Serengeti och såg giraffer och elefanter, i år ser jag mer regn och rusk här hemma i Finspång. Men, bägge dessa olika vyer har sin charm. Bara man njuter i nuet.

Sedan en rad år tillbaka, sex år närmare bestämt (tror jag) har jag tillsammans med vänner turas om att ordna jul för de som vill på träffpunkten på Högby. I år är första året sedan vi startade som jag och vännerna är hemma samtidigt (vi har annars rest om vartannat). Det är dukat och klart redan idag, många anmälda, riktigt kul. Vill du också fira jul med oss så är du välkommen 14.00 till Ankaret.

Jag och min son och andra vänner har under samma tid också försökt förgylla julen lite extra för fler än de på Ankaret, därför har vi samlat in julklappar från både företag och privatpersoner. I år kommer ett par kommunala boende besökas, Fiket (det sociala) kommer också få tomtebesök. De som av sjukdom ligger inlagda på NIF i Finspång kommer också få en lite julklappar. Julaftonen är en riktigt bra dag tycker jag, som hellre gör detta än att sitta hemma. Tomteluva på och så får det nog bli bilen istället för renarna. Juldagen kommer jag istället ägna åt mina nära och kära. Jag vill passa på att tacka ALLA de Finspångsföretag och ALLA de privatpersoner som skänkt klappar. I år är ni riktigt många och jag blir alldeles varm i hjärtat av den omtanke som finns i samhället. Skönt som en motvikt när media ibland målar upp en annan bild av ett kallt Sverige.

Som familjehem åt en kille som är muslim har jag försökt att förklara julen, så som mina familj ser den. Det är ingen hemlighet att jag inte är troende, men vi firar jul i alla fall. Det handlar om just tradition, och i vårt fall mycket om att bry sig om sina medmänniskor och måna lite extra om sina nära och kära. Tända mycket vackra ljus, i denna mörka årstid för att göra vardagen lite ljusare.  Träffas, hinna umgås och bara njuta av livet. Han har anammat julen med den innebörden och vi firar med samma utgångspunkt. I ett land med många olika religoner är ändå jul som tradition något som många väljer att uppmärksamma, på ett fint sätt.

Till sist i min julhälsning vill jag be er alla om att låta våra medmänniskor och framförallt alla barn och ungdomar få uppleva en vit jul. Vädret och den vita snö som saknas rår vi inte riktigt över över. Men, en jul utan alkohol det kan ni själv hjälpa till med. Gör det!

EN riktigt skön, fridfull och god jul önskar jag er alla!

Ulrika Jeansson är socialdemokratiskt utbildningsråd på min hemort Finspång. Mitt hjärta brinner för skola och utbilning. En mycket viktig fråga för mig är likvärdig skola. I min blogg försöker jag knyta ihop min vardag med mina politiska tankar, jag hoppas att du kan hitta något i mina texter som intresserar dig. Utanför mitt uppdrag som utbildningsråd lägger jag mycket tid på mitt partiuppdrag som ordförande för Socialdemokraterna i Finspång. Ett uppdrag som jag innehar med stor stolthet och som jag försöker förvalta på bästa sätt. Jag bor i Viggestorp i ett litet gult hus med min familj som består av mig, min man och mina två barn. För att må bra måste i livet behöver jag på min fritid få rensa lite ogräs, läsa en bok och gärna resa och uppleva saker.

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se