• torsdag 23 november 2017
  • Familjeannonser
  • Lunchguiden
  • Grannar
  • Lokus
  • XTRABONUS
  • Lohts
  • JobbPlus - Östergötlands nya mötesplats för dig som söker jobb och nya möjligheter
Kommun vägrade föra dialog med advokat Juristbloggen Juristbloggen
Vädersponsor:

Nicklas Lundström (V)

För ett verkligt folkförsvar!

Låt mig först skriva att jag definitivt inte hör till alarmisterna. På kort sikt finns knappast några militära hot mot Sverige. Ryssland har sedan (och innan) Sovjetimperiets fall förvisso agerat aggressivt och folkrättsvidrigt upprepade gånger. Men landets militär är inte (bortsett kärnvapen) något större hot mot Västeuropas militärmakter, än mindre NATO:s. Vidare har Rysslands oacceptabla krigföring främst handlat om att försvara sin position och sin regionala inflytandesfär, något man faktiskt misslyckats med i exempelvis Ukraina och större delarna av Östeuropa. Och landet har i princip redan nu vissa problem att hålla ihop, än mindre expandera eller ockupera. Jag ser inte heller några direkta risker gällande Sveriges säkerhet med ett ännu aggressivare USA under Trump, de bomberna kommer inte att falla här. Trots det är jag i det stora hela glad över att försvaret får vissa tillskott och att värnplikten (för ett ytterst litet fåtal) införs. För i säkerhetspolitiska sammanhang bör man alltid inse att ingen vet hur läget ser ut om 10 eller 20 år. Och försvarskapacitet tar lång tid att bygga upp.

Sveriges försvar bör vara inriktat på territorialförsvar, avskräckning och civilförsvar. Vi bör definitivt inte gå in i allianser med planetens aggressivaste och blodigaste militärmakter som USA och Storbritannien. Och vi bör inte heller skicka våra soldater på misslyckade stridsuppdrag i Afghanistan och Libyen för deras maktspels skull. Vi bör delta i vissa av FN:s fredsuppehållande och möjligen i extremfall vissa fredsframtvingande insatser. Men inte heller FN-stämpel borde vara en självklarhet för deltagande utan varje gång måste det övervägas noga.

Men vi behöver en militärmakt för att kunna försvara oss själva. Till viss del för att avskräcka en möjlig men osannolik framtida angripare. Dagens krig utkämpas nästan alltid på extremt ojämlika grunder där angriparen i mellanstatliga konflikter brukar vara totalt överlägsen (det är så både USA, NATO och Ryssland agerar).  För att uppnå ett relativt avskräckande territorialförsvar behövs en mindre militär med högteknologiskt flygvapen, flotta och armé. Något vi behöver satsa något mer på än idag men inga fantasisummor. Våra små men ytterst effektiva ubåtar är exempelvis väldigt avskräckande då de kan kosta angriparen väldigt mycket i både liv och fartyg. Men denna mindre ”elitarmé” tycker jag behöver kompletteras ett bredare folkförsvar också ur rent militär synvinkel. Återigen är scenariot med ockupation (också tillfällig sådan) ytterst osannolikt i dagsläget men om det hände skulle många militärt tränade medborgare vara de som effektivast kunde bedriva motstånd. Dessutom är det viktigt att det militära försvaret representerar hela befolkningen så att risken för att militären agerar mot det egna folket eller till och med genomför en kupp minimeras. Risken är som sagt minimal idag, men ingen kan spå framtiden med någon större säkerhet.

Och då behöver vi värnplikten. Fler med militär träning är alltså bra för det militära försvaret. Men värnplikten behövs i ännu större utsträckning för civilförsvaret. De kriser och katastrofer som har störst risk att drabba oss handlar inte om invasion. Utan mer sannolikt om sådant som extrema vädersituationer som stormar och torka, epidemier, ekonomiska kriser och sammanbrott i världshandeln vilket snabbt skulle skapa varubrist eller att energi- och kommunikationssystem slås ut. I sådana scenarion vore det en oerhörd tillgång om det fanns färdiga planer och om stora delar av befolkningen var tränad och visste hur evakueringar, saneringar och rent av livsmedelsproduktion fungerade. Här skulle en verklig värnplikt för huvuddelen av den unga befolkningen, självklart både tjejer och killar, var en god investering för framtiden. Troligtvis skulle en sådan civiltjänstgöring inte heller behöva vara så länge eller kosta så mycket. Men att ha 100 000-tals personer som kunde första hjälpen, evakuering, överlevnad, brandförsvar, energisystem eller odling vore en svårslagen försäkring för vårt samhälle.

En bred och folklig värnplikt för att försvara demokratin och människorna mot både militära angrepp och ekonomiska och ekologiska katastrofer är något jag tror vi bör sträva efter.

IS är snart besegrade

Visste du att Islamiska Staten snart är besegrade på marken i både Irak och Syrien? Man kan säga att kriget mot IS vände när de inte lyckades inta den kurdiska staden Kobane under angreppet och belägringen 2014-2015. Med stöd av amerikanska flygbombningar bröt istället den kurddominerade vänstergerillan YPG/YPJ belägringen i januari 2015. Sedan dess har man återerövrat alla de kurdiska delarna av norra Syrien från IS. Men man har fortsatt offensiven söderut och erövrade i våras IS "huvudstad" Raqqa. Sedan har man fortsatt långt utöver de områden som befolkas främst av kurder och har nu snart nått gränsen mot Irak söderut. YPG har under dessa offensiver också kommit att kontrollera majoriteten av Syriens oljefält. Något som den Syriska Assadregimen med säkerhet inte kommer att acceptera – här är det bäddat för förhandlingar eller fortsatta konflikter. Kurderna i Syrien har inte krävt självständighet som dom nyligen gjorde i Irak vilket ledde till anfall av den Irakiska armén. Däremot har man krävt utökat självstyre, om Assad accepterar ens det är väl ganska osannolikt. Men kurdfrågan är för stor för att ta upp här.  

En förenklad karta överläget. Dom gula pilarna är de syriska kurdernas offensiver, Raqqa syns uppe till vänster. De röda pilarna är den syriska arméns offensiver och de orangea den irakiska. Det mesta av det kvarvarande grå IS-territoriet är glesbefolkad öken. Syriska armén och kurderna avancerar på varsin sida om Eufrat.

Efter vändningen i Kobane och framgångar för Assads Baathregim (mycket tack vare ryskt flygunderstöd) i det övriga inbördeskriget har också Syriska armén inlett stora offensiver mot IS. Läget är mycket komplicerat i Syrien men Assads militär har tillsammans med diverse miliser, Hizbollah från Libanon och väldigt aktivt ryskt militärt stöd både på marken och i luften under året återtagit mycket stora markområden från IS. Inklusive Palmyra och IS ”andrastad” i landet Deir Ezzor. Det finns ett par isolerade IS-enklaver kvar, bland annat utanför Damaskus och på gränsen till det av Israel ockuperade Golanhöjderna. Annars har det varit en sorts kapplöpning mellan Syriska armén och kurderna om att befria IS-territorium på olika sidor om floden Eufrat. Nu pågår strider om de sista byarna utefter floden och den omringade staden Al Bukamal/ Abu Kamal på gränsen till Irak erövrades enligt regimmedia i söndags. Det blev inte den slutstrid en del väntat sig vilket tyder på att många av de mest fanatiska anhängarna, inte sällan utländska stridande, har flytt eller gått under jorden.

Samtidigt på andra sidan gränsen i Irak så har IS styrkor som var så extremt framgångsrika 2015 besegrats efter stora offensiver. På liknande sätt som i Syrien var det först kurdiska peshmerga i det till stor del självstyrande irakiska Kurdistan som stoppade IS framfart. Sedan lyckades den Irakiska armén med stöd av både USA och Iran (!) och med hjälp av shiadominerade miliser och amerikanska bomber organisera sig och gå till motangrepp. Storstaden Mosul återtogs under 2017 av armé, milis och peshmerga tillsammans och sedan har IS försök till statsbyggande snabbt rasat samman. Bara för några dagar sedan tillkännagav Irak att man återerövrat de sista städerna och byarna efter Eufrat – bland annat Rawa och Al Qaim.

Allt detta är såklart väldigt goda nyheter för världen i allmänhet och för Irak och Syrien i synnerhet. Men bara för att IS förlorar sitt territorium är rörelsen inte besegrad. Allt eftersom att dom förlorat mark militärt så har organisationen utfört allt fler terrordåd istället. Detta kommer sannolikt att fortsätta och kanske förvärras också efter att de sista markstriderna vunnits. Tusentals oskyldiga i Irak och Syrien och sannolikt också människor i Europa kommer att dödas av IS terrorattacker de kommande åren.  

Dessutom finns de underliggande konflikterna kvar. I bakgrunden av IS framväxt och inbördeskrigen i Irak och Syrien finns motsättningen mellan Shia- och Sunnimuslimer. Vilka i sin tur till stor del är en regional stormaktskonflikt mellan Iran (med stöd av Ryssland) och Saudiarabien (med stöd av USA) där andra minoriteter som kristna och kurder råkar riktigt illa ut. Både Al Qaida och IS kan ses som sunnitiska motreaktioner på att folkgruppen tappat enormt mycket inflytande i mellanöstern sedan USA störtade Saddam Husseins sunniregim i Irak. De mycket omfattande flygbombningskampanjerna mot först Irak, sedan Talibanerna och senast IS har kostat väldigt många civila liv och förstört enormt mycket byggnader och infrastruktur. Sådant tenderar att ge upphov till kraftiga motreaktioner och motstånd hos de som drabbas. Det är en rekryteringsgrund för fortsatt sunniextremism. Raqqa har t.ex. gått från att vara en relativt modern stad till mer eller mindre en grushög dit mycket lite internationell hjälp nått fram. Med både regionala och internationella stormakter djup inblandade i konflikterna är det inte lätt att finna en väg framåt.

Någon sorts upprättelse och inflytande för sunnimuslimer, och för alla minoritetsgrupperna i området nås är troligen nödvändigt för att få slut på våldet. Kurdernas idéer om regional federalism eller Libanons modell för maktdelning mellan olika grupper kanske är något för både Irak och Syrien att titta på. Den libanesiska modellen verkar ju ha stått pall för den senaste saudiska provokationen med premiärminister Al-Hairiris ”avgång”. Sådan mer demokratiska modeller är ju tyvärr inte så sannolika så länge den stenhårde och blodbesudlade diktatorn Assad sitter kvar i Syrien och sekterismen består i Irak. Men i vanliga människors strävan efter fred, frihet och stabilitet måste man ändå se ett hopp. Annars kanske IS efterträds av något som är minst lika illa...

Leksells skatteskandal angår Norrköping!

Häromdagen fick vi återigen höra om hur stormrika människor med mer eller mindre ljusskygga metoder undanhåller skattepengar från allas vår gemensamma välfärd. Svenskt näringslivs VD Leif Östlings galna uttalande om ”vad fan får jag för det” har blivit det mest spridda. Och med rätta. För utan den skattefinansierade välfärden hade inte Östling gjort ett öre i profit – se det hade varken funnits vägar, skolor eller sjukhus som företagens anställda behöver för att jobba ihop vinsten åt sina ägare.

Lars Stjernkvist och Laurent Leksell i "Dagens Samhälle"

En annan person som avslöjades i Uppdrag Granskning var Laurent Leksell – Just det, mannen bakom ”Leksell Social Ventures”. Det företag som Kvartetten och Lars Stjernkvist har släppt in i Norrköpings socialtjänst via den nya privatiseringsmodell som kallas ”sociala utfallskontrakt”. Det Leksell gjort är inte direkt olagligt, men det handlar ändå om att ha använt avancerade skatteupplägg för att kunna köpa en lyxyacht på Malta – och undvikit skatt på det.

Det är denna mans bolag som Stjernkvist och Kvartetten har gett i uppdrag att sköta delar av Norrköpings socialtjänst – för att bolaget sedan efter 4 år ska kunna plocka ut en vinst på upp till 20%. Det är en väldigt hög vinst på våra skattepengar. Dem kan vi göra bättre saker med än att exempelvis sponsra lyxbåtar.

Och då ska man veta att Leksells del av skattepengarna är struntsummor jämfört med Lars Stjernkvists stora privatiseringsprojekt – LOV. I dagarna släpps privata profitörer in i hela hemtjänsten i Norrköpings kommun och då handlar det om 100-tals miljoner i skattepengar. Och en sak törs jag tyvärr lova redan nu – dina skattepengar kommer garanterat att figurera i liknande skandaler med folk som berikat sig på äldreomsorgen i kommunen framöver.

Pressa regeringen – Rädda assistansen!

Nu är det riktigt allvarlig, rätten till assistans är hotad och bara regeringen kan göra något åt saken. Försäkringskassan varnade häromdagen för att deras tolkning av en dom i Högsta förvaltningsdomstolen radikalt förändrar bedömning av när man är berättigad till personlig assistans. Det betyder att minst 6000 personer som idag kan studera, arbeta och ha familj nu riskerar att förlora sin personliga frihet och möjlighet att leva sina liv.

Nu gäller det att sätta hård press på regeringen Löfven att agera omedelbart. Det kan väl ändå inte vara detta som S och MP vill? Jag tror och hoppas att det kommer nya besked snarast. Vänsterpartiets medlemsmöte i Norrköping tog ställning häromdagen:

Här följer min vän och partikamrat Tobias Holmbergs hemska och personliga text om hur denna drakoniska lagtolkning skulle kunna förstöra hans liv:

"De kalla kårarna som kryper längs ryggraden. Den totala rädslan och maktlösheten som paralyserar hela mig. Tårarna som tränger upp när ytterligare en person blivit offer. När kriget kom ännu närmare. Meddelandet “känns om man är med i en roman av Kafka”.

Vetskapen att min tid snart är slut. Offrad på välfärdssveriges slaktbänk.

Tänk om jag slösat bort min sista tid utan att ens bjudit till strid? Men hur kan man strida när ditt vapen är deras?

“När sover du?”. Frågan ställs på min tredje festkväll i rad. Hur kan jag sova?
Att fly verkligheten för att kunna leva den.

Ni lät mig smaka på friheten, och jag tänker aldrig gå med på något mindre än den totala.

Vem ska minnas mig när jag inte längre får finnas?

Bland mina vänner skrivs det att nu är spiken i kistan satt för det som vi kände som personlig assistans. Försäkringskassan säger i princip detsamma till regeringen. Jag har inte sovit på flera nätter. Jag är rädd."

Sluta handla på City Gross?

City Gross i Norrköping beter sig nämligen riktigt svinigt mot sina anställda. Nu vill man tvinga nästan halva personalstyrkan, 28 av 65 personer att gå ner i arbetstid. Fackföreningen handels har kämpat hårt emot detta, om det är arbetsbrist är det i så fall bättre att säga upp några än att godtyckligt minska människors arbetstid.

Detta kallas ”hyvling” och är ett nytt vidrigt fenomen på svensk arbetsmarknad. I praktiken innebär det att svensk anställningstrygghet inte längre är värd ett jota. Imorgon kan din arbetsgivare helt enkelt halvera din arbetstid om hen känner för det. Detta har blivit praxis sedan ArbetsDomstolen till allas förvåning dömde att det var lagligt.

Nu behöver det snabbt lagstiftas för att täcka detta gapande hål i anställningstryggheten. Annars är det inte bara folks försörjning som är hotad utan arbetsgivaren kan dessutom godtyckligt skriva ner arbetstiden för alla dom inte gillar, t.ex. fackliga aktivister.

Det är riktigt illa av City Gross att dom gör detta mot sina anställda, det är ju dom som tjänat in företagets vinster under alla år. Nu kommer många inte ens kunna försörja sig på sitt arbete och kan tvingas säga upp sig eller söka fler deltidsjobb. Om City Gross gör verklighet av detta så kommer jag inte att handla i butiken mer. Du borde fundera på att göra detsamma för det kan vara du som blir hyvlad nästa gång!

Läs mer i NT eller här: https://www.handelsnytt.se/city-gross-hyvlar-tid-28-i-norrkoping

För övrigt är det budgetdebatt i kommunfullmäktige imorgon. I vanlig ordning är det Vänsterpartiet som satsar på välfärden – rätt till 30 timmar i förskolan för alla barn, satsning på träffpunkter och kommunalt byggbolag är några av våra storsatsningar!

Om ”Me too" och vad (v)i gör åt det

#me too är ett fenomen som spritt sig som en löpeld på sociala medier. Det handlar om att kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier eller sexuellt våld meddelar det genom den korta frasen. Och på så sätt synliggörs ett enormt samhällsproblem. Texten som många bifogar lyder:

”Me too.
If all the women who have been sexually harassed or assaulted wrote "Me too." as a status, we might give people a sense of the magnitude of the problem.
#metoo #EndSexualAssault”


Men faktiskt inte ”me too”. För jag är snubbe och slipper oftast sådant i det här tröttsamma jävla patriarkatet. Men så många av mina vänner och partikamrater som är kvinnor har utsatts, en förkrossande majoritet faktiskt. Över detta och att det bara fortsätter känner jag enorm sorg och ilska. Vi män måste börja ta ansvar – också för varandra.

Som en del av en feministisk vänsterrörelse kan man dock också vara en del i att göra något åt saken politiskt. För så här kan det inte fortsätta. Västerpartiet Norrköping har i vårt budgetförslag att alla elever i Norrköpings skolor ska få en jämställdhetsutbildning, där det för tjejerna ska ingå feministiskt självförsvar. Precis för att medvetandegöra och motverka sexuellt våld, trakasserier och hot.

Och på riksnivå driver Vänsterpartiets rättspolitiska talesperson Linda Snecker på för ny lagstiftning. Och efter att vi kämpat länge så verkar de andra partierna börja lyssna. Vi vill införa en samtyckeslag och att de som begår övergrepp ska kunna dömas för oaktsamhet, det skulle kunna verka både normerande och avskräckande. Och framförallt få fler av gärningsmännen dömda (gällande sexualbrott är 97% av förövarna män enligt BRÅ).


Nästa generation förtjänar att leva i ett jämställt samhälle!

Nicklas Lundström bedriver skarp oppositionspolitik från vänster i bland annat kommunfullmäktige och kommunstyrelsen i Norrköping. Jag drivs av att jag tycker att det är helt jäkla orimligt att vi ska ha desperat fattiga barn i Norrköping samtidigt som Sverige är rikare än någonsin. Lite mer rättvisa är det enda rätta.

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se