Logga in
Logga ut
Infrastruktur, en statlig angelägenhet Anders Bockgård (LPo) Anders Bockgård (LPo)
Vädersponsor:

Mirza Tule

Mirzas fotbollsblogg

Multikulturalism

Norrköping Det växande missnöjet med rasrelationerna och kraven för bättre representation av de svarta under det sena 1970-talet, framkallade förändringar i medie- och institutionspolicyn. På den tiden sågs ”svarthet” mer som något politiskt, snarare än rastillhörighet. Denna politiska kamp togs upp av medborgarrättsrörelsen i USA bland annat, som ville ha de svartas frigörelse från underordning och förtryck. Istället för att se deras samhällen som en homogen helhet, var erkännandet av olikheterna snarare en central dogm i vägen mot mångfald. Multikulturalismen övergav alltså teorin kring assimilation och integration för att istället hylla olikheterna. Denna filosofi återspeglades främst i uppdraget Channel 4 hade i Storbritannien, där man ville promota program och gestaltningar av minoriteter. Syftet var inte minst att visa olika representationer av svarta som också underlättade fri TV-produktion, men även en större medverkan bland svarta i professionella roller i sammanhanget.

Även om syftet med multikulturalism hade som mål att gå mot en mer jämlik gestaltning av representationer, gestaltades även mer bilder som inte bara återspeglade stereotyper som redan fanns, utan även skapade nya. Karen Ross nämner The Cosby Show som ett exempel vars syfte var att porträttera afroamerikaner i USA på ett positivt sätt. Hon menar sedermera att programmet snarare lade tyngd på att lyfta faktorer som individualism och personliga prestationer som något positivt, för att på det sättet avfärda diskussionerna om ojämlikheter. Med andra ord var seriens ”lösning” på debatten att skönmåla de svarta karaktärerna och för att på det sättet motverka en historia av negativa stereotyper. Kobena Mercer är likt Ross inne på samma spår:

”If every black image, event or individual is expected to be ‘representative’, this can only simplify and homogenise the diversity of black experience and identities. In other words the burden of representation reinforces the reductive logic of the stereotype.”

Detta begrepp har även utforskats av Paul Gilroy som har sett ytterligare problem med skildringen av ”positiva svarta” inom en mångkulturell ram. Genom exemplet i den svarta komediserien ”No Problem!” som sändes i brittiska Channel 4, menar Gilroy att exkluderandet av det politiska i själva narrativet möjliggjorde att vita kunde skratta åt de svarta utifrån ett ”sunt förnuft” och ett rasistiskt perspektiv. Han menar kritiken mot själva serien är legitim då karaktärerna porträtterades utan någon som helst referens till de svartas verklighet i det sociala. Dessutom problematiserar Gilroy själva strukturen i multikulturell programmering, då sådana i sig marginaliserar etniska minoriteter som också speglar de riktiga erfarenheterna svarta står inför. Med andra ord bibehåller han vid sin tes att de multikulturella programmen fokuserar på de etniska motståndarnas motsättningar och
skillnader jämfört med den vita kulturen, vilket också cementerar bilden av de svarta som ”de problematiska” och ”de andra”.

Fatima Awan påpekar vidare att flera forskare har pekat på att representationen av etniska minoriteter motiveras av ekonomiska imperativ, snarare än konkret intresse för den svarta kulturen. Cottle hävdar att själva multikulturella programmeringen hindras, i och med att dess innehåll måste anpassa sig till medieindustrins särskilda agenda och marknadsekonomins begränsningar.
Dessutom betonar han likt Gilroy att de strukturella ojämlikheterna och medieindustrins nonchalans inte bara beror på den numeriska obalansen, utan även på grund av skillnaderna gällande den politiska och ekonomiska makten. Den påstådda multikulturalismen engagerar sig med andra ord inte alls med att hylla olikheterna.

Dessa antydningar stöds av en studie som gjordes av Ross under mitten av 1990-talet. Den gick ut på att fråga ut åskådare ur etniska minoriteter om porträtteringen av dem på TV och hur de skulle vilja förändra dessa representationer. Deltagarna noterade en begränsad räckvidd av tillgängliga gestaltningar och en marginalisering av dem. Studien avslöjade att de uppfattade karaktärerna de såg som orealistiskt framställda. Dessutom menade deltagarna att hemlivet som visades inte bekräftade kulturell äkthet och att den påstådda multikulturalismen snarare fortsatte framhäva stereotypiska porträtteringar, som homogeniserade ”svarthet”. Ross summerar det hela med att själva begreppet ”multikulturalitet” egentligen betyder kulturell homogenitet. I själva verket är det en spridning av ”unikulturer” som löses upp i en stor formlös massa av stereotypiska väsen. Hennes deltagare avvisade diskussionen kring ”svarta som hot” och krävde egentligen inte att de negativa stereotyperna skulle bytas ut till positiva. I själva verket ville de se sina erfarenheter gestaltas inom en realistisk ram.

Utifrån detta blir det svårt att veta var gränsen går med att framställa svarta i TV exempelvis på ett realistiskt sätt, utan att överdriva med positiva stereotypiska karaktärsdrag. Som den tidigare forskningen påpekar, vidmakthåller den representationen och misslyckas med att samverka med systematiska ojämlikheter som integreras med den själva politiska framställningen. Stuart Hall menar att identitet och dess representationer inte kan förminskas till ett system av tvåfaldighet som fortsätter centralisera ”svarthet” som motiv. Dessa föreställningar som baseras på detta måste förkastas:

"The essentializing moment is weak because it naturalizes and de-historicizes difference, mistaking what is historical and cultural for what is natural, biological and genetic. The moment the signifier ‘black’ is torn from its historical, cultural and political embedding and lodged in a biologically constituted racial category, we valorize, by inversion, the very ground of the racism we are trying to deconstruct."

Han menar alltså att det är själva mångfalden och inte homogeniteten av de svartas erfarenheter som ska ligga i huvudfokus när man tar in kunskap. Man måste ta i anspråk att identiteter även formas av faktorer som ålder, klasstillhörighet och sexualitet. För att öppna upp ”representationsbördan” och göra strukturerna mer rättvisa, måste bilden av de svarta helt enkelt nyanseras mer för att framställningen ska bli mer rättvis.

Azechs oväntade målkung

Norrköping I vintras var det mycket som inte stämde i Azech SF.

Idag leder man Division 5 Östra och ett av skälen stavas Daniel Soner. 20-åringen har något oväntat öst in mål så här långt.

– Jag har ett bra lag bakom mig samtidigt som jag jobbar hårt, säger anfallaren.

Det var inte mycket som gick i dur när man nämnde Azech SF för ett par månader sedan. Degradering från Division 4 bara två år efter att ha spelat i Division 3 och en klubbledning vars satsning var oklar. Spelartruppen kändes osäker, men frågar man Daniel Soner har den individuella kvalitén varit räddningen.

– Vi fick byta tränare precis innan seriestarten, men tycker ändå inte att vi har gått ner oss på något sätt. Samtidigt är säsongen lång och mycket kan hända. Vi har haft väldigt dålig träningsnärvaro på grund av skador och annat på sistone, men vi har ändå gjort bra matcher utifrån förutsättningarna. Det har varit lite medvind senaste tiden.

Lite medvind är i alla fall understatement i 20-åringens fall. Åtta mål och två assist på fem matcher talar sitt tydliga språk och extra intressant, med tanke på att det är första säsongen Soner spelar högst upp.

– Under tidigare år har jag spelat ytterback/yttermittfältare. Jag har ett bra lag bakom mig samtidigt som jag jobbar hårt och hotar motståndet. Det gäller att fortsätta på samma spår, vara ödmjuk inför varje match och att laget tar tre poäng.

Hur tycker du Azech förändrats jämfört med förra året?

– Styrelsen är helt ny och det är mycket fler personer som är involverade i klubben idag jämfört med tidigare. Föreningen visar att man vill framåt på ett annat sätt just nu. Gemenskapen är en viktig del i dagens Azech och sedan har klubben högre krav på varje spelare än tidigare skulle jag säga.

Azech ligger etta. Är det rimligt att se er som favorit?

– Det finns flera bra lag, men vi ska definitivt slåss om seriesegern och ses som favoriter. Vi har ett fantastiskt bra lag om samtliga spelare är tillgängliga.

På slutet kunde jag inte låta bli att fråga om han kommer spela Division 5-fotboll säsongen ut och svaret var lite kryptiskt, men ändå logiskt:

– Jag stänger inga dörrar, men jag trivs väldigt bra här och det har gått riktigt fint. Jag vill se hur långt det leder och det hade inte varit fel att skjuta upp laget tillbaka till fyran där vi hör hemma, säger Daniel Soner.

Kerim Mrabti-case

Norrköping Nu är det klart.

Kerim Mrabti har valt Tunisiens landslag.

Enligt väldigt trovärdiga källor kommer 23-åringen presenteras på måndag som en av 23 spelare Tunisien tar med till VM i Ryssland. I veckan kunde man läsa om att förbundet hade kontaktat honom och nu bekräftar mina källor att det är done deal.

Mer info kommer!

Expressen bekräftade sedermera under söndagen att mina uppgifter var felaktiga och att Mrabti faktiskt nobbar Tunisien trots allt. Jag tog nyheten med stor förvåning eftersom min källa var väldigt trovärdig och då betonar jag VÄLDIGT. I min roll som journalist jobbar jag extremt hårt med att ge korrekt information. Beklagar att min rubrik framstod som en click-bait men shit happens som man säger!

Wengers arv räcker inte till

Norrköping Det var inte igår drömmen sprack.

Det är år av felbygge som har lett till detta.

Innan man börjar ge kritik åt Arsenal måste jag faktiskt berömma att laget ändå gav det ett försök under 180 minuter. Många pekar på avsaknad av karaktär men jag köper inte det resonemanget, eftersom man gav en match in i det sista mot ett lag som så sent som 2016 spelade final i Champions League. Det som var problemet igår var att för många spelare helt enkelt saknade kvalité i det tekniska utförandet. Objektivt sett var det nästan övertydligt. I omställningsspelet var det pang-boom med Atletico Madrid där Diego Costa var den mest lysande stjärnan. Mustafi och Chambers drömde nog mardrömmar i natt efter alla dueller.

I Arsenals fall fanns det åtminstone 4-5 tillfällen under matchen där man hade stora chanser till att kontra, men där det slutade med att man alltid hade en touch för mycket när bollen skulle levereras. Aaron Ramsey, Jack Wilshere och Danny Welbeck var bara tre spelare som visade att de inte riktigt har den nivån som krävs för att vinna de allra största titlarna just nu. Det hade varit en sak om de hade varit 20 år gamla, men nu närmar sig "Welbz" och Aaron 30-strecket och Wilshere är inte längre talangen som snurrade upp Xavi/Iniesta på Emirates 2011. För mig som supporter kräver jag spelare som ska ligga på den nivån Henry, Bergkamp, Pires, Campbell eller Ljungberg låg på. I nuläget är det egentligen bara Mkhitaryan, Özil, Lacazette eller Aubameyang som är nära. 

Väldigt tråkigt med Laurent Koscielnys skada, men han har också tappat sista två säsongerna vilket vi inte minst såg mot Emirates när Arsenal egentligen bara skulle vinna matchen med minst 1-0. Det kan nog vara det sista vi har fått se av honom på internationell topp-nivå. Jag har svårt att se "Kos" vara den som tar Arsenal mot en ligatitel eller Champions League-titel framöver.

Summa summarum var det nog bra att Arsenal inte tog CL-platsen, för i mitt tycke ska man bara spela turneringar man kan vinna och Arsenal är inte i närheten av de allra bästa i världen. Det ska bli oerhört kul att se vad den nye managern kan tillföra för till skillnad mot Manchester United och Moyes som tog över när klubben vann Premier League, lämnar Wenger efter sig ett lag som bara kan bli bättre och inte tvärtom.

Potentialen i klubben Arsenal Football Club är enorm. Dags för nästa generation att föra skutan vidare.

 

#backaanders

Norrköping Kritik ska vara nyanserad och det gäller att sätta gränser.

Det som Anders Marcus har fått utstå är under all kritik och pinsamt för lokalfotbollen.

Läste igår om att IK Sleipners ordförande Anders Marcus mottagit dödshot, främst kopplat till det läget klubben befinner sig i. Det har gått så långt att han i perioder funderat på att hoppa av. 

Jag blev väldigt irriterad och samtidigt konfunderad över hur det ens kan hända en ordförande i en division 2-klubb. Dödshot är aldrig OK oavsett nivå, men med all respekt mot Sleipner och Division 2-klubbar i staden: Hur kan detta ens vara ett så stort problem för vissa puckon som väljer att gå så långt?

Tolka mig rätt. Jag har varit stenhård i min kritik mot Sleipners klubbledning, huvudtränaren, you name it. Jag tycker en klubb av deras dignitet bör ha en bättre struktur och organisation och framför allt kommunikation internt. Samtidigt verkar vissa människor inte fatta skillnaden mellan fotboll och det riktiga livet. Det finns tro det eller ej saker som är viktigare än att sätta bollen i krysset på Östgötaporten.

Det spelar ingen roll att "ett fåtal" ligger bakom detta. Om det t o m ska gå långt att folk som jobbar med Division 2-fotboll ska få den här typen av hot, kan det sluta helt fel. Jag hoppas att vi sluter upp i lokalfotbollen och säger stopp för det här. Vi borde bete oss som normala människor och för att ursäkta uttrycket, inte vara efterblivna och inte förstå att alla vi är olika, har olika åsikter och idéer som måste respekteras oavsett.

Sleipners tysta kris

Norrköping 9-1 mot Trosa/Vagnhärad.

Bakom kulisserna händer helt andra grejer. IK Sleipner befinner sig kanske i en av sina största kriser som förening.

Efter att duon Roxström/Dedic lämnade klubben var jag intresserad av se var "Randigt" befinner sig idag. Därför valde jag att ta mig till Östgötaporten för att se deras träningsmatch mot Motala för drygt tio dagar sedan.

Det var en klasskillnad som var ovärdig IK Sleipner.

Hade bortalaget varit någorlunda effektiva och fokuserade, hade det var ett pinsam historia för IKS. Nu blev det 1-3 och en respektabel förlust, men bristerna i spelet var skrämmande tydliga. Anders Nyqvists 3-5-2 var en intressant tanke i teorin, men katastrof i praktiken. Det är oklart om han ville föra spelet, men det är uppenbart att Motala både är före i utvecklingen och har bättre spelare individuellt. Att då spela med så hög press där spelarna har så mycket individuell frihet är ett taktiskt självmord. Det är lättare sagt än gjort och alla kan vara efterkloka, men Nyqvist har inte haft den bästa starten.

När Sleipner presenterade efterträdaren till Roxström/Dedic var ambitionen att föryngra och utveckla ungdomsverksamheten. 43-årige Nyqvist var den interna lösningen som skulle vara den ledande frontfiguren. Det var en fin och ambitiös tanke i praktiken, men det var gambling av Sleipner med tanke på att han aldrig har tränat ett seniorlag innan. Att då ta över ett Sleipner och stå för nybygget, är inte direkt det lättaste uppdraget.

Väldigt trovärdiga källor vittnar om att 43-åringen har tappat omklädningsrummet, där spelarna framför allt varit missnöjda med otydliga taktiska direktiv och dålig nivå på träningarna. Man skyller på Nyqvists brist på rutin och oförmågan att ena en grupp. Det är samtidigt inte helt fair att skuldbelägga honom. Källor uppger också att organisationen varit bristfällig. Laget har inte haft ett träningsläger och en videoanalytiker har inte ens kommit på fråga. Uppgifter bekräftar att det finns en bred falang som är emot Nyqvist. Det finns ett stort missnöje och det finns en stor risk att han inte är IKS huvudtränare när serien kickar igång mot Nora. 

Som huvudtränare själv lider jag med Nyqvist, eftersom han får ta den hårdaste smällen för en bristfällig organisation som inte har tänkt igenom detta överhuvudtaget. Han borde slussats in sakta med tanke på hans rutin. En assisterande roll hade inte varit fel alls med tanke på hans engagemang i föreningen, men det hade behövts en tydligare strategi efter det att man gjorde sig av med Roxström/Dedic, vilket man med facit i hand verkligen inte haft.

Den här veckan kommer definitivt avgöra säsongen och IK Sleipners framtid.

Vad gör man i detta läge?

"Randigts" största utmaning på länge pågår redan nu.

24-åring med fotbollsfostran i IF Sylvia. Manager för Calcio Amore. Meriter från SFL.


Tidigare skribent på Fotbollskanalen/TV4 och är M.Sc inom kultur och mediegestaltning.


Hjärtat klappar för Arsenal och Lukas Podolski. Griezmann också en favorit. Extraknäcker med tennis.

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se