Logga in
Logga ut
Umgängesstöd Juristbloggen Juristbloggen
Vädersponsor:

Marie Bager

Maries NEURO-blogg

Åter en färdtjänstresa med ?

I fredags skulle tre medlemmar i Norrköping åka på en sammankomst till Ekoxen i Linköping.

En hämtas i Lindö färdas till VIN för att sammanstråla med andra resenärer mot Linköping.

En åke från Haga till VIN för att sammanknytas med övriga resenärer till Linköping

En åkte från Taborgsberg till VIN för samma sak

Alltså åker två på tvärs genom hela Norrköping för att åka samma väg tillbaka!

Alla tre är rullstolsanvändare, de får en gemensam bil till Linköping, när chauffören kommer in i Linköping och har klart för sig att alla tre ska till Ekoxen - tar chauffören initiativet och frågar om de vill bli avsläppta när han kör förbi Ekoxen, eller vill de följa med upp till US, byta bil och åka tillbaka?

SVAR: NEJ.

Chauffören meddelar US att han släpper de tre resenärerna på vägen! Hoppsan en som vågade tänka själv!!

Söndag, efter lunch ska samma tre personer med varsin rullstol  ska färdas åter mot Norrköping!

Bil nr 1: en caddy, med plats för alla tre, NEJ, jag ska ha en resenär! - det är Lindö resenären som ska hämtas och som åker ensam från Ekoxen direkt hem!

Bil nr 2: en vanlig kombi som kan ta två personer, men bara en rullstol, en lång diskussion och kontakt med centralen m m , slutar med att en resenär får ta sin rullstol med sig och åka hem.

Bil nr 3: den tredje resenären får ta sig in i hotell foajen igen och vänta, en timme sen kommer en bil som kör denna resenär, ensam direkt hem till bostaden i Norrköping

Jag beskrev en liknande transport i våras och tycker det är plats för en ny rundresebeskrivning om samma sak??

Är detta ekonomisk och effektiv samordning av länsfärdtjänstresor? 

 

"Hjärntrötthet"!

Norrköping Igår, klämde vi in så många vi kunde i Aulan på Thapperska, vi kan inte ta in så många som det står i föreskrifterna, utan räknar varje rullstol som två - vi tar plats!!, sen är vi dessutom otympliga!

Det var bla medlemmar, andra intresserade, representanter för dem som jobbar med neuropatienter i rehabilitering, anhörigkonsulenter från kommunen, en grupp från Försäkringskassan och från Assistans, alla berörs på olika sätt av brist på kunskaper om Hjärntrötthet, en del har hjärntrötthet, andra står brevid och är anhöriga opch sen har vi dem som på ett eller annat sätt ska vara de som kan stödja och hjälpa.

Professor och överläkare Lars Rönnbäck från Sahlgrenska i Göteborg föreläste, han har under flera år ägnat sig åt att klarlägga mekanismer bakom mental trötthet/hjärntrötthet efter skada eller sjukdom i nervsystemet och att utveckla diagnostiska instrument och behandlingsstudier.

Han förklarade att hjärnan inte kan lagra energi och att det inte finns någon extra växel att lägga in. 

Många är trötta hela tiden, men inte sovtrött. Man kan inte läsa en text och veta vad man läst. Hjärnan måste läsa varje bokstav, sammanlänka dem till ord, sen till meningar och stycken. När det inte fungerar och man vet vad man lästa - då måste man finna ansdra metoder att tillgodogöra sig texten .

Många kan inte laga mat, de får inte inhop ingredienserna i den ordning som behövs för att det ska bli en ätbar rätt.

Andra får inte med sig i väskan det som behövs, busskort, telefon, gympakläder eller vad det nu är som man ska ta sig för.

Vi har svårt att sätta oss in i diagnoser som inte syns! Vilket inte gör det enklare för de drabbade och det är inte ett lättlöst problem samt att gruppen tycks växa? Det är fler och fler yngre, de har haft en stroke, eller hjärntumör. Sjukvården har blivit skicklig på att ta hand om dem, men sen ska livet gå vidare - men hur? 

 

Måltidsvän + frisk luft!!

Norrköping Förslaget från kommunen om en måltidsvän är ett mycket viktigt förslag! Vi vet att det finns medlemmar i föreningen och många andra med funktionsnedsättning  som inte pratar med någon, varje dag och det har inget med ålder att göra utan den sociala situation man hamnar i, när man tex får en neurologisk diagnos.

Vi vet också att man äter bättre och maten smakar bättre om man äter tillsammans med någon, alltså är det ett viktigt steg, för att inte bara få någon att prata med utan också för att tillgodogöra sig maten bättre!!

Men så var det en sak till, den årstid som vi befinner oss i just nu!  Det är nästan omöjligt för ett flertal av dem med funktionsnedsättning att ta sig ut och ta en runda, om man kan ta sig ut så kan man ju dela upp sina ärenden och genomföra något varje dag. Då får man en rutin som ger lite frisk luft och enkla samtal  varje dag.

Men har man inte ett hjälpmedel som fungerar för ute bruk, i det vita vädret, då är denna egentligen enkla och självklara manövern omöjlig.

Bristen på hjälpmedel medför ju i sig också brist på naturliga kontakter som kommer när man gör sina ärenden!!

Det finns bara en grupp som har rätt att äta tillsammans med andra och rätt till en timmes frisk luft varje dag , de är de som är intagna i en kriminalvårdsanstalt!

En måltids och promenadvän - då tar vi ett steg mot  bättre hälsa!

 

Funka för livet - inte för oss?

Norrköping Funka för livet en mötesplats om funktionsnedsättning, en mässa som ägde  rum i slutet på förra veckan i Linköping.

Arrangörer var bla Region Östergötland, Linköpings kommun och funktionsrätt Östergötland.

Funktionsrätt Östergötland är våra länsförbunds paraplyorganisation. Länsförbunden som är medlemmar i Funktionsrätt Östergötland fick frågan om de ville delta som utställare. Neruo för bundet Östergötland svarade JA och vi var representanter från Bla Norrköping och Motala på plats.

Vi tycker alltid att det har ett mervärde i att vara med där vi kan synas, vi möter nya människor och vi träffar andra organisationer och på Mässan i Linköping mötte vi olika utställare som man kan få nya kunskaper av.

Men att lyssna på föreläsningarna, det är helt uteslutet för våra organisationer, oss som det mesta handlar om?? Eftersom det kostade ett par tusen kronor att kliva in i föreläsningssalarna!!

Det känns inte BRA att stå utanför dörrarna, det blir tyst även i utställnigshallen, när dörrarna stängts, tjänstemän och politiker från hela länet finns innanför och lyssnar på ngn som ur olika aspekter talar om frågor som rör funktionsnedsättningar.

Men vi är utanför?

Friskvård på Thapperska?

Norrköping Vi och drygt 20 föreningar flyttade till Thapperska förra sommaren. De föreningar som varit på ett besök, inbjudna av kommunen, våren 2017, var mycket positiva, fina expeditioner, ett 15- tal grupprum i olika storlekar, aula och gymsal.

Men det blev inte riktigt så!! Nu har vi tre grupprum för allas verksamhet. Inklusive det väldigt fina köket som gjordes iordning för oss,  vi kan använda gymsalen efter kl 15.00 vardagar och hela helgerna. Aulan delar vi med kommunen - vilket känns helt OK (den rymmer 100 personer)

För Neuro förbundet och tex även för reumatikerna har det visat sig att gångsträckan från buss är för lång. Vi tappar medlemmar som kan delta aktivt! Det blev inte fler anpassade parkeringsplatser (3 stycken idag, mot 7 på Sandbyhov).

Om salarna på Sandbyhov fick vi alla skickat kontrakt från kommunen för att kunna använda gymsalen och styrketräningsrummet även under våren 2018. När kontrakten var påskrivna och återskickade och meddelande gått ut till medlemmar så drar kommunen tillbaka alltihop. Är dialogen obefintlig inom kommunen?

Vi har tappat ett bad, en gymsal och ett styrketräningsrum,dessutom var vi färre föreningar på Sandbyhov och det har ersatts med en gymsal som kan användas efter kl 15.00.

För Neuro:s del är kl 15.00 precis på håret vad som är möjligt, våra medlemmar har inte ork att träna eller delta i en träningsaktivtet efter kl 15.00. Reumatikerna har samma problem åtminstone delvis.

Våra föreningar har stort behov av anpassade lokaler och anpassning i anslutning till lokalerna samt nära kommunikationer lokalerna är mycket BRA anpassade frächa och välkomnande!

Men någonstans brister det totalt i kunskap om vilka grupper av människor det är som behöver använda lokalerna och för vilket ändamål föreningarna vill serva sina medlemmar och vilken verksamhet som ska genomföras i lokalerna. I vårt arbete ingår att puscha medlemmar till aktivitet, att vara ett stöd för att bli aktiva, eftersom det ger en bättre hälsa för våra medlemmar.

Vi ska vara stödet i perioderna, mellan intensiv träning, då var och en måste ta ansvar för sin egen träning.

I alla sammanhang talas om behovet av aktivitet, träning m m, men när det ska bli verklighet, då vill ingen inkludera dem med kroniska diagnoser

Deras behov stämmer inte med övrigas, det fordrar nära till transporter, korta gångsträckor, anpassad miljö osv.

Gångsträckan är för lång!

Norrköping Idag kan vi läsa en insändare i NT, en medlem i reumatikerföreningen som inte är nöjd med tillgängligheten till Thapperska, jag tycker att det har dröjt innann någon har tagit till orda och höjt rösten!

Thapperska är alldeles väldigt BRA för dem som är färdtjänstresenärer, alla chaufförer hittar dit och det fungerar väl!

Jag tror fortfarande att Thappeska kan bli alldeles väldigt bra för organisationerna som driver frågor kring funktionsnedsättning, men en hel del praktiska problem återstår för att det ska fungera för merparten.

Inte alla föreningars medlemmar har problem med kort gångsträcka, men det är tillräckligt många föreningar som har problemet så att det påverkar verksamheten och frågan lyfts mellan föreningarna till och från.

Just gångsträckan från buss eller parkering fram till entre är ett verkligt problem. Sen får vi inte glömma att gångsträckan inne i lokalerna ställer till ett lika stort problem för en del föreningars medlemmar.

Jag kan idag inte säga hur långt det är från busshållplats till entre, men det rör sig om flera hundra meter, från parkeringen är det från den närmaste rutan ca 170  till entren, sen är det minst samma sträcka innan man är inne i en lokal, där verksamhet bedrivs.

En del av föreningarna har fått påpekanden från medlemmar att det är för lång gångsträcka, för att de ska kunna delta i en aktivitet.

Det är klart att ska föreningarna kunna bedriva verksamhet, måste busshållplatser flyttas, annars går det inte att erbjuda verksamhet i den utsträckning som medlemmarna har önskemål om och som de kräver för att fortsätta vara medlemmar!

 

Välkommen till Marie Bagers NEURO-blogg. Marie Bager är aktiv i NEURO förbundet i Norrköping/Söderköping. (NEURO förbundet är fd NHR). Namnbytet har beslutats eftersom ordet handikapp i ett organisationsnamn inte längre är politiskt korrekt. NEURO förbundet är en partipolitiskt obunden ideell intresse , service och kamratorganisation för alla med neurologisk diagnos och deras anhöriga. Jag har flera förtroendeuppdrag, lokalt, regionalt och på riksnivå. Min uppgift är att företräda människor med neurologiska diagnoser och att sprida kunskap om livet med en neurologisk diagnos. Målet är att alla ska få så mycket kunskap så vi tillsammans formar ett samhälle med plats även för dem som inte kan prestera 100%.

  • Mest lästa bloggar
  • Senaste blogginläggen

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se