Logga in
Logga ut
Umgängesstöd Juristbloggen Juristbloggen
Vädersponsor:

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

För att förstå och jämföra rättsfall bör man ta ställning till följande fyra delmoment: 1. Fastställa ratio decidendi, dvs. identifiera rättsregeln i avgörandet (bortse från domstolens obiter dictum, dvs. redogörelser för rättsregler som inte är relevanta i det aktuella fallet); 2. Avgöra om rättsfallet med den definierade rättsregeln är relevant eller irrelevant; 3. Bedöma om det finns anledning att avvika från andra liknande rättsfall; och 4. Bedöma om omständigheterna är lika eller olika, dvs. följ eller särskilj rättsfallet.

Inte tvångsvård i våldsam hederskultur

Norrköping Socialnämnden anförde.

Den unga kom till Sverige i början av 2015 tillsammans med sin sambo och hans familj. De har en son, född 2016, och de väntar nu sitt andra barn. Den unga har uppgett till socialtjänsten att hon utsatts för våld i Sverige. En läkarundersökning har genomförts som visar att hon sannolikt fått sitt hår avslitet på huvudet. Hon kan inte återvända till sin sambo eller hans familj då hon med största sannolikhet utsätts för våld, i flera former, av sambon och hans familj. Då våldet inte erkänns finns inte möjlighet att genom familjebehandling verka för en förändring. Anledningen till att en utredning inleddes var att den unga uppgett att hon utsatts för våld och ville ha hjälp att lämna sin sambo. Hon har själv berättat hon varit utsatt för våld av sambon och beskrivit på vilket sätt det skett. Det har även framkommit att sambon är uppväxt i en familj där det förekommer våld. Uppgifter från asylboende och polisen har visat att sambon har ett bråkigt beteende och svårigheter att hantera sina känslor när han blir arg eller upprörd.

Polisens upplevelse av att sambons familj skyddade den unga från honom vid omhändertagandet styrker misstanken om att våld ifrån honom förekommer mot den unga, och att familjen vet om det. Utöver det fysiska våldet förekommer även en hedersproblematik. Det är inte troligt att den unga ljugit om misshandeln på grund av att hennes mamma tvingat henne till detta. Den unga har svårt att precisera när i tiden mamman tvingat henne att ljuga. I utredningen finns också uppgifter som styrker att de uppgivna tidpunkterna inte stämmer. Den unga får ta ett mycket stort ansvar som ung mamma och har visat på svårigheter i den rollen. Utifrån den kännedom som finns om familjen anses den unga vara isolerad från övriga samhället. Hon har till exempel inte gått i skolan, trots att sonen varit på förskola.

Vid tidigare uppkommen oro om våld gällande sambons föräldrar och syskon har familjen slutit sig, vilket även skett denna gång. Detta är ett beteende som den unga visat flera gånger. Hon har bett om hjälp att lämna sambon, men har sedan återtagit sin berättelse om våld eller osämja och gått tillbaka till honom. Oftast har hon haft kontakt med sin mamma, sambon eller sambons familj innan hon valt att återvända till sambon. Det finns skäl att misstänka att hon, utifrån ett hedersperspektiv, påverkats av både sin och sambons familj i sina val att gå tillbaka. Hon önskar att få återförenas med sambon och sonen samt lovar att berätta om hon blir utsatt för våld. Om hon återgår till sambon är risken stor att hon kommer fortsätta att utsättas för våld och att våldet ökar utifrån att hon vanärat familjens heder genom att berätta om våldet och lämna sambon. Det är även stor risk att hon inte kommer att berätta om hon eller sonen utsätts för våld. Detta kan leda till en högre grad av isolering.

Genom förekommande våld, hot och kränkande behandling föreligger allvarliga brister i omsorgen av den unga. Det saknas möjlighet att bereda skydd för hennes person. Den omständigheten i sig utgör en påtaglig risk för att hennes hälsa och utveckling skadas. Hon uppvisar även ett socialt nedbrytande beteende genom att vilja återförenas med sambon. Den ungas ambivalens och egna agerande vid flera tillfällen visar att hon saknar insikt i sin situation. Detta omöjliggör att vård kan genomföras med samtycke och på frivillig väg. Hennes vilja att lämna sambon har varit föränderlig. Utifrån den stora ambivalensen i hennes beteende samt de förmodade påtryckningarna från hennes och sambons familjer kan hennes behov av skydd inte tillgodoses på frivillig väg. Även om hon ändrar sig och vill vara placerad av socialtjänsten kan hennes samtycke inte anses trovärdigt. Hon har vid upprepade tillfällen avvikit från sin planerade vård samt kontaktat sambon. Om hon inte bereds vård enligt LVU finns en påtaglig risk att hennes hälsa och utveckling allvarligt kommer till skada

Kammarrätten anger.

Kammarrätten ansluter sig till förvaltningsrättens bedömning att utredningen ger tillräckligt stöd för att A har utsatts för våld av mannen i fråga. Om vård ska kunna beredas A med stöd av 3 § LVU krävs emellertid att hon själv genom sitt beteende utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas. A:s agerande till följd av sin vilja att återförenas med mannen och dennes familj innebär enligt kammarrättens mening att hon utsätter sig för risker men kan inte anses bryta mot samhällets grundläggande normer. Beteendet framstår istället som ett utslag av att hon som ung mamma befinner sig i en utsatt situation utan andra anhöriga i Sverige samt av att hon har en bristande insikt i riskerna för att hon kan komma att utsättas för våld. Det kan således inte anses vara fråga om ett socialt nedbrytande beteende i LVU:s mening. Överklagandet ska följaktligen bifallas.

 

Umgängesstöd

Norrköping Umgängesstöd (6 kap 15 c §) innebär att domstolen, när den fattar ett beslut om umgänge med en förälder som barnet inte bor med, får besluta att det vid umgänget ska närvara en person som socialnämnden utser s.k. umgängesstöd . Det är endast domstolen som kan besluta om umgängesstöd, föräldrar kan inte träffa avtal om umgängesstöd.

Av förarbetena till bestämmelsen (prop. 2009/10:192) framgår att användningsområdet för umgängesstöd bör snävas in jämfört med hur kontaktpersonsinstitutet har kommit till användning i gällande domstolspraxis. Domstolen ska vid bedömningen om umgängesstöd alltid utgå från om barnet verkligen har behov av stödet och stödet ska begränsas till situationer då det ur barnets synvinkel är befogat.

De situationer som man ger exempel på är när barnet och umgängesföräldern saknar en nära relation beroende på att umgänget inte skett under lång tid eller när barnet av någon annan anledning saknar tillit till umgängesföräldern. Det kan också handla om behov av att en person medverkar vid hämtning och lämning för att barnet ska slippa uppleva konfliktfyllda konfrontationer. Den person som medverkar vid umgänget ska inte ses som en person med särskilt mandat att fysiskt förhindra att barnet bortförs eller kränks. Om barnet inte kan antas vara tryggt utan sådant skydd, är umgängesstöd inte något alternativ.

Domstolen får inte vid behovsprövningen förutsätta att personen som medverkar vid umgänget utgör en garant mot skadliga åtgärder från en förälders sida. Av 6 kap. 15 c § FB framgår att domstolens beslut om umgängesstöd ska gälla för en viss tid och denna ska anges i beslutet. När domstolen bestämmer tiden måste den göra en prognos avseende framtiden. Tiden ska bestämmas utifrån hur länge barnet kan förväntas behöva stödet. Av förarbetena framgår att man rekommenderar högst ett år och att man inte kan utesluta att det finns enskilda fall med särskilda omständigheter som gör att umgängesstödet bör pågå något längre.

Vidare framgår att innan domstolen beslutar om umgängesstöd ska domstolen inhämta yttrande från socialnämnden. Av yttrandet ska de praktiska förutsättningarna som finns för genomförandet av umgänget, t ex. tid, plats och personalresurser, framgå. Ett riktmärke för hur resursen ska användas är upp till 5 timmar per umgängestillfälle var 14:e dag inkl. restid (3 tim. umgänge för barnet). Om socialtjänsten har kännedom om att det förekommit våld, hot om våld eller övergrepp mot barnet eller någon annan familjemedlem och har meddelat domstolen detta men domstolen ändå beslutar om umgängesstöd, ska socialtjänsten försöka verkställa beslutet. Lagstiftaren har angett att socialnämndens inställning i fråga om lämpligheten av umgänge med umgängesstöd inte ska anges i yttrandet.

Om ett beslut om umgängesstöd av något skäl är uppenbart omöjligt eller olämpligt att verkställa ska nämnden snarast vända sig till parternas ombud eller direkt till domstolen och meddela detta. Lagstiftaren uttrycker att det inte finns krav på att yttrandet skall vara skriftligt, det finns alltså möjlighet att svara muntligt om nämnden har god kännedom om förhållandena men huvudprincipen är att yttrandet ska vara skriftligt Av 6 kap. 15 c § FB framgår att socialnämnden efter domstolens beslut om umgängesstöd ska utse en viss person att medverka vid umgänget. Socialnämnden kan utse en eller två namngivna personer. Efter tingsrättens beslut eller dom om umgängesstöd ska nämnden inleda en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL som utmynnar i ett verkställighetsbeslut enligt 6 kap. 15c § 3 stycket FB. Denna åtgärd ska ses som en ren verkställighet och dokumenteras i ett beslut där det framgår vilken person som utsetts, när beslutet har fattats och vem som har fattat beslutet träffa båda föräldrarna och barnet för att förbereda och planera insatsen. Om det vid denna kontakt står klart att umgängesstödet av något skäl kommer att bli svårt att verkställa ska ansvarig handläggare kontakta domstolen. Om domstolen ändå menar att ett försök ska genomföras måste socialtjänsten göra detta. Om barnet vägrar, far illa eller någon av föräldrarna uppträder på ett sätt som uppenbart är skadligt för barnet ska försöket avbrytas. Det samma gäller om det uppstår en situation som umgängesstödjaren tycker blir farlig för henne/honom. Allt som sker dokumenteras och ska snarast delges domstolen som har att ta ställning till fortsatt handläggning. Om barnet kan misstänkas fara illa ska en utredning enligt SoL 11 kap 1 och 2 §§ inledas.

Av 6 kap 15 c § FB framgår även att socialnämnden har ansvar att följa upp hur umgänget fungerar och verka för att stödet inte består längre än nödvändigt. Vid denna uppföljning ska nämnden ta hänsyn till om umgänget kan ske utan umgängesstöd. Nämnden kan verka för att föräldrarna träffar ett avtal om umgänge, om umgänget enligt socialnämnden bedömning kan fortsätta utan umgängesstöd. Ett sådant avtal gäller då istället för vad domstolen tidigare har beslutat. I annat fall kan det bli aktuellt att föreslå för föräldrarna att ta initiativ till att få en förändring till stånd, t ex. genom att någon av dem väcker talan om ändringar i umgänget. Även socialnämnden har en rätt att väcka talan i en fråga som gäller en förälders umgänge med sitt barn (6 kap. 15 a § FB). Det kan också visa sig vid uppföljning att barnet har behov av umgängesstöd längre tid än vad domstolen har beslutat och då får föräldrarna väcka talan på nytt i domstol. Möjligheten att utse kontaktperson vid umgänge enligt SoL kvarstår men handläggs som en ansökan om bistånd enligt SoL från en av föräldrarna och ska inte blandas ihop med umgängesstöd.

Barnets rätt till umgänge med andra personer

Norrköping Det är i första hand barnets vårdnadshavare som har ansvaret för att barnets umgängesbehov blir tillgodosett (6 kap 15 § tredje stycket FB). Barn har rätt till umgänge med andra personer, som står barnet särskilt nära. Det kan gälla far- och morföräldrar, någon annan nära släkting, styvförälder eller tidigare familjehemsförälder.

När vårdnadshavaren inte uppfyller sitt ansvar kan umgängesfrågan prövas i domstol och det är endast socialnämnden som har rätt att väcka talan ( 6 kap 15 a § FB ). Uppgiften att besluta om en sådan talan kan inte delegeras (10 kap 5 § SoL ). Socialnämnden får göra en utredning och bedöma om det är till fördel för barnet att föra talan vid domstol. Ett beslut av socialnämnden att inte föra talan kan inte överklagas. Sökande, t.ex. far- eller morföräldrar, blir vid ett sådant ärende att betrakta som parter och har rätt att få del av utredningen och rätt att närvara vid nämndsammanträdet. Barnets vårdnadshavare skall bli kommunicerad utredningen i fråga och informeras om sin rätt att närvara vid nämndsammanträdet. Om nämnden fattar beslut att föra talan om umgänge blir barnets vårdnadshavare part i en process i tingsrätten om barnets rätt till umgänge med t.ex. en far- eller morförälder. När föräldrarna är oense Utövande av umgänge vållar ibland praktiska problem.

Problemet kan orsakas av att vårdnadshavaren försvårar umgänget. Problemen kan också ha sin grund i att barnet inte vill träffa den andre föräldern, att denne visar ointresse eller att umgänge bedöms vara till men för 13 barnet. Socialtjänsten i den stadsdel där barnet är folkbokfört har i dessa fall en skyldighet att bistå barnet och föräldrarna. Olika vägar finns till en samförståndslösning, t ex

 information och rådgivning

 strukturerade samarbetssamtal – se nedan

 bistånd i form av förordnande av kontaktperson (3 kap 6 §)

 förmedling av kontakt med annan instans, t.ex. familjerådgivning, psykisk barn- och

 ungdomsvård (BUP)

 Medling (FB 6 kap 18a§) Domstolen bestämmer vem som skall utses till medlare. Medlaren måste ha förmåga att sätta barnets bästa i främsta rummet och klara av att hantera en känslig situation och vinna förtroende hos föräldrar och barnet. I vissa mål kan det vara lämpligt att utse en erfaren domare eller advokat. I andra mål kan det vara bättre med en familjerättssekreterare. ( Prop. 2005/06:99 s 91 ) Föräldrarna kan, om tvisten inte kan lösas enligt ovan, vända sig till domstol för att få umgängesfrågan prövad.

Vårdnad – vad är det?

Norrköping Med vårdnad avses det juridiska ansvaret, som ska särskiljas från begreppet vård, som 9 innebär den faktiska vården om barnet. Barn ska stå under någons vårdnad. Vårdnaden upphör när barnet fyllt 18 år eller tidigare om det dessförinnan ingår äktenskap. Den som är vårdnadshavare är i allmänhet också förmyndare. Den som har vårdnaden om ett barn kan ha överlämnat den faktiska vården om barnet till någon annan, t ex familjehem. Barnets rätt till omvårdnad innefattar tillgodoseende av såväl materiella som psykologiska och sociala behov. Hänsyn ska tas till ett barns individuella egenskaper och särdrag. Barn har med stigande ålder rätt till ett starkare integritetsskydd och ett mer omfattande inflytande.

En vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter (6 kap 11 § FB). Vårdnadshavaren ska se till att barnet får omvårdnad, trygghet och en god fostran och behandlas med aktning för sin person och egenart och att barnet inte utsätts för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling (6 kap 1 § FB).

Vårdnadshavarens befogenheter och skyldigheter regleras huvudsakligen i 6 kap FB

 ansvara för barnets personliga förhållanden

 ansvara för att barnets individuella behov blir tillgodosedda

 besluta i frågor som rör barnets personliga angelägenheter med hänsyn till barnets ålder, utveckling och mognad (6 kap 2, 11 §§ FB)

 tillse att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter (6 kap 2 § FB)

 bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning (6 kap 2 § FB).

 lämna erforderliga upplysningar till den förälder som inte har vårdnaden

 aktivt medverka till att barnet får sin rätt till umgänge med den andra föräldern eller annan tillgodosedd

 vid gemensam vårdnad samarbeta med den andra vårdnadshavaren och tillsammans med honom/henne fatta gemensamma beslut med barnets bästa för ögonen

 om en av vårdnadshavarna är (tillfälligt) förhindrad att ta del i beslut som inte kan skjutas upp utan olägenhet får den andra vårdnadshavaren fatta beslut ensam(6 kap 13 § FB)

Inte mobbning när chefen behandlar alla lika "kränkande"!

Norrköping En arbetstagare gjorde gällande följande angående mobbning på arbetet.

Arbetstagaren (A) har utsatts för mobbning, som utgör kränkande särbehandling, i sitt arbete vid NN AB. Därutöver har arbetsledningen utförts på ett sådant sätt att den i sig har utgjort en tillräcklig kränkning för att utgöra skadlig inverkan. Han har till följd av den skadliga inverkan i arbetet drabbats av en arbetsskada som består i att han har utvecklat ett utmattningssyndrom som även har beskrivits som depression och posttraumatiskt stressyndrom. Den kränkande särbehandling han fick utstå inträffade under åren 2000 och 2001. Den som främst utsatte honom för behandlingen var hans närmaste chef; arbetsledaren/förmannen. Behandlingen bestod i dels ett aggressivt och oberäkneligt bemötande som pågick i princip dagligen och dels kraftiga och överdrivna utskällningar.

Förvaltningsrätten ansåg att A utsatts för mobbing men kammarrätten anförde istället:

A har upplevt sin närmaste chefs bemötande som kränkande. Detta bemötande synes emellertid ha gällt alla på arbetsplatsen, varför det inte kan anses ha varit fråga om en särbehandling. Det har ofta varit fråga om en bristande uppskattning av A:s arbetsinsatser. Det har framkommit att A vid några tillfällen har utsatts för utskällningar som skulle kunna utgöra skadlig inverkan i lagens mening. Med beaktande av den försäkringsmedicinske rådgivarens utlåtande anser kammarrätten emellertid att det inte har framkommit att bristerna i bemötandet på arbetsplatsen har varit av sådan omfattning och intensitet att de kan betraktas som mobbning, trakasserier, kränkande särbehandling eller en skadlig inverkan på annat sätt i lagens mening. Det har alltså inte framkommit att A har utsatts för sådan faktor som med hög grad av sannolikhet har kunnat orsaka hans sjukdomsbesvär. Hans besvär kan därmed inte anses utgöra en arbetsskada och han har därför inte rätt till livränta från och med den 7 juli 2010. Försäkringskassans överklagande ska således bifallas

 

Kvinnan frias - nödvärnsinvändningen om "tafs"

Norrköping På de skäl som tingsrätten har anfört är det enligt hovrätten styrkt att E uppsåtligen utdelat ett knytnävsslag som träffade S i ansiktet och som orsakade smärta, svullnad och blånad på kinden.

E har gjort gällande att hon utdelade slaget för att freda sig eftersom hon uppfattade det som att S dessförinnan hade tagit ett grepp mellan hennes ben efter att han hade kallat henne för bl.a. hora. Hennes uppgifter vinner stöd i vad A har berättat om att E direkt efter händelsen berättade för henne att någon sagt hora samt tafsat på henne. A har även berättat att hon själv var med när E på plats lämnade sina uppgifter till polisen och att E då berättade om att hon hade blivit tafsad på av en kille. Även vad R berättat ger visst stöd för Es uppgift om att någon hade kallat henne för hora.

Enligt hovrätten ger uppgifterna i denna del sådant stöd till Es invändning om att hon trodde sig vara utsatt för ett överhängande brottsligt angrepp från S att nödvärnsinvändningen inte framstår som obefogad. Den omständigheten att E i sitt första polisförhör inte nämnde något om att hon själv blivit angripen medför inte någon annan bedömning med tanke på hennes egna och As uppgifter i denna del. Den utredning som åklagaren lagt fram motbevisar enligt hovrätten inte hennes invändning och invändningen ska därför godtas. Mot bakgrund av att E uppfattade det som att S hade tagit ett grepp mellan hennes ben är hennes agerande inte att anse som uppenbart oförsvarligt. Åtalet ska därför ogillas. Vid denna utgång ska även skadeståndsyrkandet lämnas utan bifall.

 

Gör: jurist (jur.kand).


Födelseår: 1970.



Började skriva för juristbloggen: September 2013.


Gillar: kreativitet, måttfullhet, tapperhet och juridisk visdom.



  • Kreativiet (inom juridiken favoriseras pedanteri på bekostnad av kreativitet);

  • Måttfullhet (med andra ord gäller att visa förnuft, se sammanhang, inte göra mer än nödvändigt samt att ha känsla för det passande (”timing”);

  • Tapperhetsidealet utgår ifrån att visa ett självuppoffrande mod utan att snegla på tänkbara personliga nackdelar. Undfallenhet och anpassning är själva motsatsen till mod och tapperhet.

  • Juridisk visdom kan sammanfattas inom ramen för juridikens uppgifter/syften; som innebär att styra samhällsutvecklingen, att fördela gåvor och bördor, att säkra förväntningar, att lösa konflikter och att markera värderingar. Det åvilar juristen ett särskilt ansvar att på ett begripligt och övertygande sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall.


  • Mest lästa bloggar
  • Senaste blogginläggen

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se