Logga in
Logga ut
Värme och åter värme Löfsveds Valdemarsviksblogg Löfsveds Valdemarsviksblogg
Vädersponsor:

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Gränsen för sexuellt ofredande

Norrköping Högsta domstolen kommer bedöma gränsen för sexuellt ofredande jämfört med ofredande.

Hovrätten fann i likhet med tingsrätten utrett att chefen har tagit ett grepp om praktikantens högra lår på det sätt som hon beskrivit, dvs. närmare skrevet än knäet och med tummen mot insidan av låret. På de skäl tingsrätten angett anser även hovrätten visat att chefen handlat med uppsåt.

Chefens grepp om praktikantens lår har blivit kortvarigt eftersom hon ögonblickligen reagerat och tagit eller viftat bort hans hand. Beröringen har enligt hovrättens bedömning haft en sexuell prägel. Chefens agerande ska bedömas mot bakgrund av att gärningen har ägt rum på en personalfest där han, som gatu- och fastighetschef på kommunen, för första gången har sammanträffat och talat med praktikanten om hennes projekt och - visserligen i obestämda ordalag - ställt i utsikt en möjlig framtida tjänst åt henne på gatukontoret. Klarlagt är också att han, när hon har vänt sig mot personen som satt på andra sidan om henne, stirrat intensivt på henne. Enligt hovrättens mening har chefens handlande typiskt sett varit ägnat att kränka praktikantens sexuella integritet.

Kommentar: Ansvar för sexuellt ofredande förutsätter uppsåt beträffande de objektiva brottsrekvisiten. Gärningsmannen behöver inte ha haft uppsåt att kränka den andre personens sexuella integritet utan det är tillräckligt för ansvar att uppsåtet omfattar de omständigheter som innebär att gärningen var ägnad att kränka den andre på det sättet. Det kan i detta fall först konstateras att det varit fråga om en kortvarig beröring av låret.  Beröringen har dock skett på ett intimt ställe på kroppen och gärningen får typiskt sätt anses vara tillräcklig för att den sexuella integritet kränkts. 

Alla beröringar som kan anses vara av sexuell natur faller inte under den aktuella straffbestämmelsen. Ansvar för sexuellt ofredande förutsätter att handlingen har en sexuell inriktning på så sätt att den syftar till att reta eller tillfredsställa gärningsmannens sexualdrift (se prop. 2004/05:45 s. 88). 

Förtal - kallade kvinnlig proffsboxare "killer" och hävdade mordhot

Norrköping M är professionell boxare.

P är sedan länge en välkänd skribent i boxningssammanhang. Han har bland annat skrivit om M. Relationen dem emellan har inte varit god. De i målet aktuella gärningarna hade sin upprinnelse i en händelse, där P påstår sig ha blivit hotad till livet om han fortsatte att skriva illa om M. P senare skrivit om denna händelse på olika bloggar och i samband därmed kallat M ”The Killer”, ”Mördar M” och ”fubbick”. M har därefter väckt talan vid tingsrätten och yrkat att P ska dömas för grovt förtal.

Tingsrätten anger.

Enligt 5 kap. 1 § brottsbalken döms för förtal den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning. Det andra stycket i bestämmelsen innehåller en ansvarsfrihetsregel som innebär att den misstänkte om denne var skyldig att uttala sig eller det annars sett till omständigheterna var försvarligt att uttala sig inte ska dömas till ansvar, förutsatt att han eller hon visar att uppgiften var sann eller att det fanns skälig grund för den.

Av 5 kap. 2 § brottsbalken framgår att vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen med hänsyn till uppgiftens innehåll eller sättet för eller omfattningen av spridningen eller annars var ägnad att medföra allvarlig skada. För att någon ska begå förtalsbrott krävs i första hand att denne har lämnat en uppgift om någon. Påståendet måste vara så pass bestämt att dess sanningshalt kan prövas för att det ska räknas som en uppgift. Av detta följer att mer allmänna värdeomdömen inte kan utgöra uppgifter i lagens mening. Påståendet måste snarare vara knutet till ett visst faktum, såsom en viss egenskap hos en person eller en viss inträffad händelse. Även uppgifter som lämnats genom insinuation kan vara straffbara uppgifter vid tillämpningen av förtalsbestämmelsen. Därutöver krävs det att uppgiften lämnats till en tredje person, dock inte att den fått större spridning än så. Vidare krävs att uppgiften typiskt sett ska vara ägnad att utsätta målsäganden för andra personers missaktning. Någon bevisning om att så faktiskt har blivit fallet krävs dock inte. De objektiva rekvisiten ska vara täckta av uppsåt.

Tingsrätten konstaterar att P själv har gett uttryck för att M inte varit någon "killer" i boxningssammanhang och det är enligt rätten därför "svårt att förstå" varför hans läsare skulle uppfatta de beteckningar han gett henne som "passande smeknamn". Tvärtom har han enligt rätten själv uppgett att anledningen till "smeknamnen" varit det påstådda mordhotet.

"Beteckningarna" måste enligt tingsrätten ha uppfattats som en "insinuation" om att M haft något att göra med det påstådda mordhotet.

Denna uppfattning förstärks också enligt rätten "genom den avslutande kommentaren 'Att ta livet av sina kritiker lär dock inte hjälpa'".

Det finns enligt rätten "starka skäl" att anta att P haft som direkt avsikt med användandet av tillmälena att uttala sig nedsättande om kvinnan och utsätta henne för andras missaktning.

Tingsrätten anger att:

"Han måste i vilket fall ha insett den betydande risk som förelåg att det skulle bli effekten av dem", framhåller rätten.

Domstolen bedömer dock brottet som förtalsbrott av normalgraden och inte som grovt förtal.

 

 

 

Jag vet redan nu vem som kommer att vinna

Norrköping Domaren uttalade i samband med huvudförhandlingen i tingsrätten att ”jag vet redan nu vem som kommer att vinna”. 

Målet överklagades till hovrätten med påståenden om jäv.

Hovrätten har infordrat yttrande från tingsrätten.

Domaren har därvid anfört bl.a. följande.

”Det är riktigt att jag under förhandlingen gjorde uttalanden som om inte ordagrant men någorlunda återger verkligheten. Lösryckt och utan att sättas i sitt sammanhang torde ett sådant uttalande te sig anmärkningsvärt. Det skall emellertid sättas in i sitt sammanhang. /……/ Innan käranden skulle höras tog jag upp frågan om eventuell förlikning i målet. Eftersom jag förstod att svaranden i och för sig kanske var ganska villig till en förlikning men käranden synes principfasta och angelägna om att få saken prövad ville jag vända mig till käranden själv och framhålla följande.

Saken rör en rättsfråga som kommer att leda till att ena parten vinner och andra förlorar. Det synes svårt att se några mellanlösningar. Genom att saken är så att säga svartvit och alla omständigheter framlagda vet jag naturligen hur saken kommer att gå. Detta känner däremot parterna inte till utan de tar en risk att förlora allt om de fortsätter processen och det utgör ett incitament för dem att begränsa sitt risktagande genom att träffa en överenskommelse. Någon förlikning träffades inte varför saken gick till avgörande.

Jag anser emellertid inte att mitt uttalande innefattade något ställningstagande som kan medföra jäv eller något rättegångsfel utan har utgått från att parterna insett att hela argumentationen var ägnad att förmå parterna att se en frivillig överenskommelse som ett bra alternativ.”

M har uppgett att domarens uttalande fälldes direkt efter sakframställningarna medan förlikningsfrågan togs upp först efter det att parterna slutfört sin talan. Motparten har sagt sig ha uppfattat vad domaren sade som uttalanden inför möjligheten till att föra förlikningssamtal. Hovrätten finner klarlagt att domaren vid förhandlingen i tingsrätten, innan den muntliga bevisningen togs upp, uttalade ”jag vet hur målet ska gå” eller något i sak liknande. Vad domaren har uppgett om att uttalandet fälldes inom ramen för ett förlikningsförsök får godtas. Uttalandet säger ingenting om hur domaren avsåg att döma i målet och det kan därför, fällt i det angivna sammanhanget, inte anses ägnat att hos en oberoende betraktare rubba förtroendet för domarens opartiskhet som domare. Domaren kan därför inte anses på grund av jäv ha varit förhindrad att döma i målet. Uttalandet utgör inte heller ett sådant rättegångsfel som ska föranleda undanröjande och återförvisning av målet.

Kommentar: Bestämmelserna om jäv har inte undergått några större förändringar sedan rättegångsbalken kom till och de överensstämmer för övrigt i stor utsträckning med vad som gällde enligt 1734 års rättegångsbalk. Det har dock särskilt under de senaste två decennierna skett en utveckling som inneburit att fler förhållanden än tidigare anses konstituera jäv och vikten av att rättskipningen omfattas av ett allmänt förtroende väger idag tungt. 

Juridik och politik

Norrköping Migrationsdomstolen tillämpar inte det sänkta beviskravet rörande utlänningars identitet i den så kallade gymnasielagen. 

Migrationsdomstolen i Stockholm har avgjort ett mål om uppehållstillstånd med stöd av den nya lagstiftningen om tillstånd på grund av gymnasiestudier som trädde i kraft den 1 juli 2018. Domstolen har funnit att bestämmelsen i 16 f § tredje stycket om sänkt beviskrav för identitet står i strid med för Sverige bindande överordnade förpliktelser och ska därför inte tillämpas. Istället gäller det normala beviskravet som innebär att identiteten ska vara klarlagd.

Målet i domstolen gäller en ung asylsökande man från Afghanistan, som kom till Sverige under hösten 2015. Han har inte bedömts ha gjort sin identitet sannolik. Hans asylskäl har inte ansetts vara tillräckliga för att grunda ett skyddsbehov och inte heller har synnerligen ömmande omständigheter ansetts föreligga. Eftersom mannen kommit in med en ansökan om tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av den nya lagstiftningen, hade domstolen också att pröva denna fråga.

Migrationsdomstolen anser i domen att EU-rättsliga bestämmelser, Schengenregelverket inkluderat konventionen och den s.k. gränskodexen, binder Sverige till att bl.a. inte ge uppehållstillstånd till personer som inte har styrkt sin identitet. Från den grundläggande principen om identitetsfastställelse medges undantag i svensk rätt för personer som får uppehållstillstånd av skyddsskäl. Undantag kan också ges vid vissa familjeåterföringar som i sin tur har bakgrund i uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl eller vid rent humänitära skäl enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen. Vid ansökningar om uppehållstillstånd på grund av studier krävs emellertid att den sökande klargör sin identitet. Eftersom mannen inte gjort detta avslogs hans överklagande.

Kommentar: även Migrationsdomstolen i Malmö har underkänt lagens tillämpning.

Våld inom idrott

Norrköping En ishockeyspelare som utdelade ett kraftigt slag med klubban mot en motståndare (cross-checking) döms för misshandel till villkorlig dom.

I mars år 2015 pågick ett kval till SHL (Svenska hockeyligan). Under en match i kvalet utdelade en spelare i ett lag ett kraftigt slag med klubban, en s.k. cross-checking, som träffade i nacken på en motståndarspelare. Den spelare som utdelade slaget fick matchstraff och händelsen anmäldes till Svenska Ishockeyförbundets disciplinnämnd. Nämnden beslutade att stänga av spelaren i ett antal matcher.

Såväl tingsrätten som hovrätten kom fram till att slaget utdelats vid sidan av spelet och dömde ishockeyspelaren för misshandel till villkorlig dom och böter.

Högsta domstolen fastställer nu hovrättens domslut när det gäller bedömningen av gärningen, men bestämmer påföljden till villkorlig dom utan böter.

Högsta domstolen framhåller i domen att såväl handlingar som håller sig inom spelets regler som handlingar som strider mot dessa men håller sig inom spelets ramar normalt är tillåtna, även om de i och för sig uppfyller rekvisiten för t.ex. misshandel. Detta följer av brottsbalkens undantagsregel om samtycke och av de oskrivna reglerna om social adekvans.

Högsta domstolen har emellertid, på samma sätt som tingsrätten och hovrätten, kommit fram till att slaget utdelades vid sidan av spelet och att gärningen inte kan anses vara tillåten med stöd av de nyss nämnda undantagsreglerna.

Påföljden har av Högsta domstolen bestämts till villkorlig dom. Med beaktande av det disciplinstraff som spelaren tilldelats förenas den villkorliga domen inte med böter.

 

Försök att tillkalla polis styrker nödvärn

Norrköping I hovrätten anfördes att det genom utredningen är det styrkt att C på aktuell tid och plats uppsåtligen har slagit E i huvudet med en mortel, vilket orsakat E ett tre centimeter långt sår beläget i hårbotten i anslutning till hjässans högsta punkt. C har gjort gällande att han varit utsatt för ett brottsligt angrepp och att han för att avvärja detta har slagit E två gånger i huvudet med morteln. Frågan är således om C har befunnit sig i en nödvärnssituation och, om så är fallet, hans handlande har varit uppenbart oförsvarligt.

Hovrätten anförde följande.

Som tingsrätten redogjort för krävs det för en fällande dom i brottmål att domstolen genom den utredning som lagts fram i målet finner det ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har begått den gärning som åklagaren påstår. För att ett åtal ska kunna bifallas krävs också, när den tilltalade invänder att han har haft rätt till nödvärn, att åklagaren motbevisar att det förelegat nödvärnsrätt eller visar att den tilltalade har handlat uppenbart oförsvarligt. När målsäganden med stöd av 20 kap. 8 § andra stycket rättegångsbalken ensam har överklagat tingsrättens dom är det målsäganden, alltså E, som ska bevisa detta. Högsta domstolen har uttalat att vad som krävs är att det läggs fram så mycket bevisning att nödvärnsinvändningen framstår som obefogad (se rättsfallet NJA 1990 s. 210). Detta gäller inte endast i förhållande till frågan om rätten till nödvärn som sådan, utan också i förhållande till de närmare uppgifter som den tilltalade lämnar om beskaffenheten av det angrepp som han påstår sig ha varit utsatt för (se rättsfallet NJA 2009 s. 234).

En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig (se 24 kap. 1 § första stycket brottsbalken). Som tingsrätten har redogjort för innefattar bedömningen av om en sådan gärning har varit uppenbart oförsvarlig två moment – dels får det inte ha förelegat ett uppenbart missförhållande mellan nödvärnshandlingen och den skada som hotat genom angreppet, dels får det våld som har använts inte stå i klar disproportion till vad som krävts för att avvärja den hotande skadan (se t.ex. rättsfallen NJA 2009 s. 234 och NJA 2005 s. 237). I uttrycket uppenbart oförsvarlig ligger enligt förarbetena till bestämmelsen att det finns en relativt bred marginal till förmån för den angripne vid bedömandet av huruvida han hållit sig inom gränserna för nödvärnsrätten (se prop. 1993/94:130 s. 69).

Eftersom L inte klarade av att själv hålla fast E har C, enligt hovrättens mening, inte haft möjlighet att ta sig ur situationen genom att t.ex. hämta hjälp hos grannarna eller lämna lägenheten. C har i stället försökt få kontroll över E genom att, med hjälp av L, hålla fast och försöka lugna E. Först när C och L inte lyckades få situationen under kontroll har C tagit en mortel, som fanns i närheten, och slagit E i huvudet med den, först en gång löst och när detta inte gav någon effekt, lite hårdare. Häremellan har C även försökt tillkalla polis. Att på detta sätt trappa upp våldsanvändningen när de tidigare åtgärderna inte gett effekt kan inte anses uppenbart oförsvarligt. C ska därmed gå fri från ansvar på grund av nödvärn och åtalet ska ogillas.

I tingsrätten dömdes han för misshandel, 3 kap 5 § brottsbalken 2017-02-14 med påföljd om villkorlig dom med samhällstjänst 70 timmar. I hovrätten frias han!

 

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Gillar: kreativitet, måttfullhet och juridisk visdom.

Juridikens uppgifter: att styra samhällsutvecklingen, att fördela gåvor och bördor, att säkra förväntningar, att lösa konflikter och att markera värderingar. Det åvilar juristen ett särskilt ansvar att på ett begripligt och övertygande sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall.

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se