Logga in
Logga ut
1000 kr mer till undersköterskorna! Nicklas Lundström (V) Nicklas Lundström (V)
Vädersponsor:

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Förtal - kallade kvinnlig proffsboxare "killer" och hävdade mordhot

Norrköping M är professionell boxare.

P är sedan länge en välkänd skribent i boxningssammanhang. Han har bland annat skrivit om M. Relationen dem emellan har inte varit god. De i målet aktuella gärningarna hade sin upprinnelse i en händelse, där P påstår sig ha blivit hotad till livet om han fortsatte att skriva illa om M. P senare skrivit om denna händelse på olika bloggar och i samband därmed kallat M ”The Killer”, ”Mördar M” och ”fubbick”. M har därefter väckt talan vid tingsrätten och yrkat att P ska dömas för grovt förtal.

Tingsrätten anger.

Enligt 5 kap. 1 § brottsbalken döms för förtal den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning. Det andra stycket i bestämmelsen innehåller en ansvarsfrihetsregel som innebär att den misstänkte om denne var skyldig att uttala sig eller det annars sett till omständigheterna var försvarligt att uttala sig inte ska dömas till ansvar, förutsatt att han eller hon visar att uppgiften var sann eller att det fanns skälig grund för den.

Av 5 kap. 2 § brottsbalken framgår att vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen med hänsyn till uppgiftens innehåll eller sättet för eller omfattningen av spridningen eller annars var ägnad att medföra allvarlig skada. För att någon ska begå förtalsbrott krävs i första hand att denne har lämnat en uppgift om någon. Påståendet måste vara så pass bestämt att dess sanningshalt kan prövas för att det ska räknas som en uppgift. Av detta följer att mer allmänna värdeomdömen inte kan utgöra uppgifter i lagens mening. Påståendet måste snarare vara knutet till ett visst faktum, såsom en viss egenskap hos en person eller en viss inträffad händelse. Även uppgifter som lämnats genom insinuation kan vara straffbara uppgifter vid tillämpningen av förtalsbestämmelsen. Därutöver krävs det att uppgiften lämnats till en tredje person, dock inte att den fått större spridning än så. Vidare krävs att uppgiften typiskt sett ska vara ägnad att utsätta målsäganden för andra personers missaktning. Någon bevisning om att så faktiskt har blivit fallet krävs dock inte. De objektiva rekvisiten ska vara täckta av uppsåt.

Tingsrätten konstaterar att P själv har gett uttryck för att M inte varit någon "killer" i boxningssammanhang och det är enligt rätten därför "svårt att förstå" varför hans läsare skulle uppfatta de beteckningar han gett henne som "passande smeknamn". Tvärtom har han enligt rätten själv uppgett att anledningen till "smeknamnen" varit det påstådda mordhotet.

"Beteckningarna" måste enligt tingsrätten ha uppfattats som en "insinuation" om att M haft något att göra med det påstådda mordhotet.

Denna uppfattning förstärks också enligt rätten "genom den avslutande kommentaren 'Att ta livet av sina kritiker lär dock inte hjälpa'".

Det finns enligt rätten "starka skäl" att anta att P haft som direkt avsikt med användandet av tillmälena att uttala sig nedsättande om kvinnan och utsätta henne för andras missaktning.

Tingsrätten anger att:

"Han måste i vilket fall ha insett den betydande risk som förelåg att det skulle bli effekten av dem", framhåller rätten.

Domstolen bedömer dock brottet som förtalsbrott av normalgraden och inte som grovt förtal.

 

 

 

Sonen krockade mammans bil - ingen ersättning

Norrköping R har varit registrerad ägare till en personbil, Audi A4 2.0 T FSI Quattro (Bilen) och har haft Bilen försäkrad hos Länsförsäkringar Älvsborg (Länsförsäkringar). Den 24 september 2016 blev Bilen skadad i en trafikolycka. A, som är Rs son, var då förare av Bilen. Enligt försäkringsavtalet utgjorde olyckan i sig ett försäkringsfall. Parterna är överens om att Bilens inlösenvärde ska anses vara 50 000 kr och att självrisken är 4 000 kr. I det ingångna försäkringsavtalet anges, under punkten 312, att försäkringen gäller en försäkringstagares ekonomiska intresse i fordonet i egenskap av ägare. Vidare framgår att en förutsättning för att ersättning ska utgå är att försäkringstagaren även är huvudsaklig brukare av fordonet. Frågan i målet är om R uppfyller kraven i försäkringsvillkoren och därmed är berättigad till försäkringsersättning från Länsförsäkringar.

Tingsrätten anförde.

Vad gäller beviskravet har Högsta domstolen angett att det i vissa typer av försäkringsmål finns anledning att ge en försäkringstagare en bevislättnad, se till exempel rättsfallet NJA 1984 s. 501. Skälen för bevislättnad har främst varit att det i vissa situationer kan föreligga betydande svårigheter för en försäkringstagare att lägga fram en fullgod utredning om omständigheterna kring ett försäkringsfall, särskilt när egendom stulits eller förkommit. Tingsrätten anser inte att den i målet aktuella situationen är sådan att det föreligger några skäl som motiverar en bevislättnad. Det aktuella försäkringsvillkoret är inte heller ett sådant undantagsvillkor som medför att bevisbördan för de ersättningsbefriande omständigheterna skulle åvila Länsförsäkringar. Det nyss anförda medför att det är R som har bevisbördan samt att beviskravet är det för tvistemål normala, dvs. att det åvilar R att styrka att de grundläggande villkorsförutsättningarna för ersättningsrätt föreligger.

Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet och med särskilt beaktande av den bevisning Länsförsäkringar förebringat finner tingsrätten att R inte fullgjort sin bevisskyldighet att styrka att de grundläggande villkorsförutsättningarna för ersättningsrätt föreligger. Hennes talan skall därför lämnas utan bifall.

 

Har domare yttrandefrihet?

Norrköping Domstolsverkets riktlinjer om god domarsed stipulerar att domare såväl i yrkeslivet som privat skall tänka på hur hennes uppträdande påverkar det egna anseendet men även kollegornas och domstolarnas anseende i stort. I ett fall hade Göteborgs tingsrätt dömt en man för bl.a. mord. Domen överklagades till Hovrätten för västra Sverige som friade mannen. Hovrätten kritiserade i sina domskäl tingsrätten och uttalade bl.a. följande.

”Tingsrättens domskäl är i denna del undermåliga och svarar inte alls upp mot de berättigade krav som ska ställas på en domstol när den redovisar sin granskning och analys av bevisningen i målet. Det är utomordentligt förvånande att tingsrätten, utan att i sina domskäl närmare förklara varför, har kunnat lägga endast ett återtaget erkännande till grund för en fällande dom för ett så allvarligt brott som mord. Enligt hovrättens mening är det mycket uppseendeväckande att tingsrätten har tillåtit sig att behandla ett åtal för mord på ett så lättvindigt sätt."

Tingsrättens ordförande i målet kommenterade detta på sin privata blogg enligt följande.

”Idag kom hovrättens dom och mycket riktigt blev en av de av tingsrätten morddömda personerna helt och hållet frikänd. Sådant kan givetvis hända, men det är inte det jag reagerar mot. I stället för att göra en egen bedömning – något jag anser att hovrätten skall inskränka sig till – uttalar sig hovrätten på följande svepande sätt att det är ’mycket uppseendeväckande att tingsrätten har tillåtit sig att behandla ett åtal för mord på ett så lättvindigt sätt’. Att bara skriva på det sättet är för mig helt obegripligt. Hovrättens ledamöter var inte närvarande vid vår förhandling. Vi var däremot där och försökte göra ett hyfsat arbete. Kanske vi misslyckades, men det är ta mig fan inte hovrättens uppgift att mästra oss på det sättet. I hovrätten liksom i tingsrätten skall det sitta självständiga domare med hög integritet. Sådana personer skall hålla sig till de dömande uppgifterna och avhålla sig från – som jag bedömer det – rena påhopp. Visst ligger hovrättsbyggnaden nära, men ändå ack så långt borta.”

Kommentar: en domares främsta uppgift bör vara att stå till förfogande och inte låta sig provoceras till inlägg som kan vara förtroendeskadliga.

"J" och "L" är godkända förnamn

Norrköping Skatteverket beslutade den 30 augusti 2017 att avslå NN:s ansökan om att deras barn ska förvärva förnamnet Harry Gustav J. Som skäl angav Skatteverket i huvudsak att namnet J är olämpligt då det inte är förenligt med svenskt namnskick. Enstaka bokstäver kan inte anses som namn. NN överklagar beslutet och anför bl.a. följande till stöd för sin talan. Namnet J är varken stötande eller olämpligt. Deras andra son heter Sven Kalle J Andersson heter J i mellannamn. De vill att deras söner ska ha J som gemensam bokstav då det finns en betydelse för dem som föräldrar. De åberopar registerutdrag för deras andra barn av vilket framgår att han heter Sven Kalle J i förnamn.

Förvaltningsrätten gav föräldrarna rätt vilket överklagades av skatteverket till kammarrätten som anförde följande.

Enligt den tidigare gällande namnlagen krävdes att ett namn var uppenbart olämpligt för att det inte skulle kunna förvärvas som förnamn. Nu krävs endast att namnet är olämpligt. Den lämplighetsprövning som ska göras har således i viss mån skärpts (se Kammarrätten i Stockholms dom den 9 mars 2018 i mål nr 6631-17). Enligt kammarrättens mening kan dock praxis enligt den äldre namnlagen fortfarande ge vägledning i frågor som rör hur PNL ska tillämpas. Inte minst vad Högsta förvaltningsdomstolen tidigare uttalat om valet av förnamn som en personlig angelägenhet, där den enskilde bör tillerkännas omfattande valfrihet, måste fortfarande anses vara i högsta grad gällande (RÅ 2009 ref. 55 I).

Utöver det i målet aktuella namnet, "J", avser ansökan även två andra förnamn. Vidare är det, som förvaltningsrätten konstaterat, i dag inte ovanligt med en enstaka bokstav som förnamn, varför sådana namn numera måste anses vara förenliga med svenskt namnskick.

Sammanfattningsvis ska inte namnen Harry Gustav J anses vara olämpliga som förnamn. Namnen ska inte heller underkännas på någon annan grund. Skatteverkets överklagande ska därför avslås.

Kommentar: Den 1 juli 2017 trädde den nuvarande lagen om personnamn i kraft. I förarbetena till den nya lagen anges bl.a. följande. Namnskicket är en oskiljaktig del av språket och det finns ett berättigat intresse av att det utvecklas under ordnade former. Namn som avviker från det vedertagna har genom åren fyllt på och berikat det svenska namnförrådet. Namnskicket har en betydande förmåga att acceptera nya och främmande inslag. I en allt mer gränsöverskridande och internationell värld ökar också behovet av en dynamisk och tillåtande namnrätt. De förändringar som föreslås i propositionen syftar till att skapa en modern och lättillgänglig reglering för personnamn som bygger på enkelhet, förutsebarhet och valfrihet

 

Bedrägeri med Mobilt BankID

Norrköping HB begärde ersättning med 140 000 kr för obehöriga transaktioner av banken.

I sin anmälan till nämnden uppgav HB följande. Han blev uppringd från bankens privata kundtjänstnummer. Han kände igen numret eftersom han är kund hos banken. En Johan Andersson presenterade sig och sade att han ringde från banken. Johan pratade svenska och frågade var HB för tillfället befann sig. Han svarade att han var hemma i sin lägenhet i Helsingborg. Johan sade att det i Berlin pågick en transaktion på hans konto. För att kontrollera status på sina konton så loggade han omedelbart in på sin internetbank. Inloggningen gjordes på hans laptop och legitimering skedde via Mobilt BankID. Johan sade att de måste blockera transaktionen och bad honom att legitimera sig via Mobilt BankID. HB sade till Johan att det inte kändes rätt att göra det.

Johan var väldigt övertygande och lugn. HB tänkte att han fått ett liknande samtal från banken ungefär tio år tidigare, då hans bankkort hade blivit ”skimmat” och någon tog ut pengar från en bankomat i Peru. Dessutom gick han in på hitta.se och kontrollerade telefonnumret och fick bekräftat att det var bankens nummer. Därför beslutade han sig för att starta den Mobila BankID-appen. Han såg i appen att han var på väg att legitimera sig mot banken. Eftersom han själv redan var inloggad hade han inte en tanke på att han gjorde något annat än att just legitimera sig. Han tryckte in sin kod i Mobila BankID-appen. Johan sade att transaktionen nu kunde stoppas. HB var själv inloggad på sin dator och såg att allt fortfarande verkade normalt. Johan bad honom därefter att legitimera sig igen för att kunna blockera hans Mobila BankID, vilket han då gjorde. Därefter avslutades samtalet.

Strax efteråt såg han att någon gjorde en obehörig Swish-transaktion på 5 000 kr från hans personkonto. Han ringde omedelbart till banken på samma nummer som han nyss blivit uppringd ifrån. Han hamnade i telefonkö och medan han satt i kö såg han hur bedragaren flyttade pengar från hans kapitalkonto till hans personkonto där Swish är anslutet. Han förde tillbaka pengarna till kapitalkontot för att förhindra möjligheten att Swisha, men bedragaren flyttade återigen tillbaka pengarna till personkontot. Innan han kom fram till bankens kundtjänst hade fyra Swish-transaktioner på totalt 140 000 kr gjorts från hans personkonto till tre okända personer.

På bankens hemsida, och i den tillfälliga information som banken gått ut med, kan man läsa att en bedragare kan utge sig för att ringa från banken, men det står inget om att en bedragare till och med kan ringa från bankens eget telefonnummer. Det som var avgörande för att HB, efter noga överväganden och diskussion med Johan, startade Mobilt BankID-appen var att Johan ringde från bankens telefonnummer. HB anser att det är en allvarlig säkerhetsbrist hos banken att någon kan logga in på hans internetbank när han själv redan är inloggad. Bedragarnas inloggning skedde inom några minuter och med största sannolikhet från en helt annan fysisk plats, som han omöjligt hade kunnat förflytta sig till. Banken bör också se över om det ska vara så enkelt att justera beloppsbegränsningen för Swish. Andra banker kräver fler steg med säkerhetsåtgärder.

Allmänna reklamationsnämnden anförde följande.

Det konstateras att en bedragare förmådde kontohavaren HB att använda sitt Mobila BankID till att identifiera sig/signera mot banken två gånger. Därigenom kunde bedragaren logga in på hans internetbank och skapa ett nytt Mobilt BankID. Bedragaren skapade därefter ett Swishkonto, bytte telefonnummer för Swish och förde över 140 000 kr från HBs konto via Swish.

Frågan är om HB:s agerande har inneburit att han varit grovt oaktsam i lagens mening.

Nämnden konstaterar att HB, som visserligen trodde att samtalet kom från bankens telefonnummer, identifierade sig mot banken med hjälp av sitt Mobila BankID efter att ha blivit uppringd av en okänd person. Nämnden anser att HB därmed inte hanterat sitt Mobila BankID på ett betryggande sätt i enlighet med avtalsvillkoren för Mobilt BankID. Nämnden anser, vid en sammantagen bedömning av omständigheterna i ärendet, att HB agerat på ett sätt som varit grovt oaktsamt. Han ska därför enligt 6 § lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument i vart fall ansvara för förlusten till ett belopp om 12 000 kr.

Om HB dessutom ska anses ha agerat särskilt klandervärt ska han ansvara för hela beloppet.

Nämnden konstaterar att HB har blivit utsatt för ett förslaget bedrägeri. Han blev uppringd från bankens telefonnummer, han trodde att han pratade med banken och han befann sig i en pressad situation. Han trodde sig inte göra något annat än att identifiera sig mot banken med hjälp av sitt Mobila BankID. Det saknas utredning om vilken information som visades för HB i displayen när han använde sitt Mobila BankID. Han lämnade inte ut några koder till bedragaren. Nämnden konstaterar också att det inte finns någon möjlighet för konsumenterna att styra över bankernas säkerhetslösningar. Oavsett bankens varningar för bedrägerier, står det klart att HB som konsument inte förstod att hans användning av BankID:t kunde få så långtgående konsekvenser. Nämnden bedömer att HB:s agerande inte har inneburit att han varit likgiltig inför risken för obehöriga transaktioner. Nämnden anser att han inte heller agerat på något annat sätt som medför att han ska anses ha varit särskilt klandervärd. Banken ska därför ersätta HB för de obehöriga uttagen, med avdrag för 12 000 kr.

Banken ansvarig vid BankID-bedrägeri

Norrköping Fråga om kontohavarens ansvar för transaktioner som utförts av bedragare. Kontohavaren blev uppringd av någon som utgav sig för att arbeta på banken. Kontohavarna har lurats att legitimera sig genom sitt Mobila BankID. Till följd av detta har bedragarna kunnat föra bort pengar.

I sin anmälan till nämnden uppgav LH följande. Hon blev uppringd av en person vid namn Daniel som uppgav att han arbetade på banken. Han förklarade att hennes konto hade blivit kapat och uppmanade henne därför att logga in på sitt Mobila BankID för att spärra kontot och förhindra ytterligare kapningsförsök, vilket hon gjorde två gånger. Hon kontrollringde till banken strax efter samtalet med Daniel och fick då veta att hon blivit utsatt för bedrägeri. – Hon använder inte BankID för att logga in på internetbanken, utan använder det som identifieringsmetod i arbetssammanhang. Hon har inte heller sådana tekniska kunskaper som behövs för att förstå vad appen har för funktioner. I en pressad situation som denna var hennes agerande fullt naturligt. Det är inte någon ursäkt från bankens sida att man har gått ut med information i media och varnat kunder för bedragare. Det är uppenbart att banken har säkerhetsbrister.

Allmänna reklamationsnämnden, i utökad sammansättning, gjorde följande bedömning.

Är lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument tillämplig?

Lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument gäller kontohavares ansvar för belopp som belastar ett konto på grund av en obehörig transaktion med ett betalningsinstrument (1 §). Ett betalningsinstrument kan vara ett kontokort eller något annat personligt instrument eller en personlig rutin som används för att elektroniskt initiera en betalningstransaktion (2 § 1). Av lagens förarbeten framgår att ett BankID är ett sådant betalningsinstrument (se prop. 2009/10:122 s. 24). En obehörig transaktion är en transaktion som genomförs utan samtycke från kontohavaren eller någon annan som enligt kontoavtalet är behörig att använda betalningsinstrumentet (2 § 2). Parterna är överens om att LH blev kontaktad av en bedragare som genom användning av Mobilt BankID och Swish lyckades föra över 45 000 kr från hennes konto. Nämnden konstaterar att LH inte godkände Swish-överföringen och alltså inte samtyckte till transaktionen. Det är därför fråga om en obehörig transaktion i lagens mening.

När ansvarar kontohavaren för en obehörig transaktion?

En kontohavare är skyldig att skydda sin personliga kod och vid vetskap om att betalningsinstrumentet kommit bort eller använts obehörigen snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt kontoavtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet (4 §). Om en obehörig transaktion kunnat genomföras på grund av att kontohavaren genom grov oaktsamhet åsidosatt sina skyldigheter enligt 4 §, ansvarar kontohavaren för beloppet. Om kontohavaren är konsument är ansvaret begränsat till 12 000 kr. Har kontohavaren handlat särskilt klandervärt ansvarar denne dock för hela beloppet (6 §).

Enligt lagens förarbeten tar bestämmelserna om grov oaktsamhet sikte på situationer då kontohavaren har varit obetänksam på ett sätt som inte kan ursäktas. Vid bedömningen ska särskild hänsyn tas till arten av de personliga säkerhetsanordningar som hör till ett betalningsinstrument och till de omständigheter under vilka det förlorades, stals eller missbrukades. En samlad bedömning får göras utifrån den miljö och situation kontohavaren befunnit sig i samt hans eller hennes möjlighet att skydda sig mot en obehörig transaktion. Det måste också tas hänsyn till om kontohavaren är en konsument. Personliga omständigheter kan ha betydelse för bedömningen, t.ex. kontohavarens ålder (se prop. 2009/10:122 s. 17 och 27 f.).

Om kontohavaren varit grovt oaktsam, ska ställning tas till om hen kan anses ha handlat särskilt klandervärt. Enligt förarbetena kan så vara fallet om kontohavaren har agerat så klandervärt i förhållande till betaltjänstleverantören att det skulle vara stötande att denne behöver stå för någon del av den obehöriga transaktionen. Det ska närmast röra sig om fall där kontohavaren genom sitt handlande får anses ha varit likgiltig till risken för obehöriga transaktioner. Som exempel nämns att kontohavaren – trots villkoren – lämnar ett kontokort lättillgängligt och obevakat under en lång tid på en badstrand med mycket folk, i ett omklädningsrum eller i en garderob på en restaurang, eller att kontohavaren lämnar ifrån sig kortet på en nattklubb för löpande debiteringar under en lång tid (se prop. 2009/2010:122 s. 29).

Nämnden har i tidigare avgöranden ansett att konsumenter har agerat särskilt klandervärt när de, efter att ha blivit kontaktade på Facebook, har lämnat ut koder från sin bankdosa (ARN 2013-04700) eller har loggat in på sin internetbank med användande av sitt Mobila BankID (ARN 2017-02060). 

Avtalsvillkoren

Av bankens allmänna villkor för Mobilt BankID framgår att Mobilt BankID är att betrakta som en värdehandling och därför ska förvaras och hanteras på ett betryggande sätt (p. 4). I villkoren anges också att innehavaren står risken om någon obehörig använt Mobilt BankID (p. 4) samt att innehavaren ansvarar för alla förpliktelser som uppkommer som en följd av att Mobilt BankID används (p. 6). I det avseendet lägger villkoren alltså ett större ansvar på kontohavaren än vad som anges i lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument. Nämnden konstaterar att avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i lagen är till nackdel för en konsument är utan verkan mot honom eller henne (3 §). Nämnda villkor ska därför lämnas utan avseende.

Nämndens bedömning

Det konstateras att en bedragare förmådde kontohavaren LH att använda sitt Mobila BankID till att identifiera sig/signera mot banken två gånger. Därigenom kunde bedragaren logga in på hennes internetbank och skapa ett nytt Mobilt BankID. Bedragaren skapade därefter ett Swish-konto, bytte telefonnummer för Swish och förde över 45 000 kr från LH:s konto via Swish.

Frågan är om LH:s agerande har inneburit att hon varit grovt oaktsam i lagens mening. Nämnden konstaterar att LH identifierade sig mot banken med hjälp av sitt Mobila BankID efter att ha blivit uppringd av en okänd person från ett skyddat telefonnummer. Nämnden anser att LH därmed inte hanterat sitt Mobila BankID på ett betryggande sätt i enlighet med avtalsvillkoren för Mobilt BankID. Nämnden anser, vid en sammantagen bedömning av omständigheterna i ärendet, att LH agerat på ett sätt som varit grovt oaktsamt. Hon ska därför enligt 6 § lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument i vart fall ansvara för förlusten till ett belopp om 12 000 kr.

Om LH dessutom ska anses ha agerat särskilt klandervärt ska hon ansvara för hela beloppet. Nämnden konstaterar att LH blev utsatt för ett förslaget bedrägeri. Hon trodde att hon pratade med banken och hon befann sig i en pressad situation. Hon trodde sig inte göra något annat än att identifiera sig mot banken med hjälp av sitt Mobila BankID. Det saknas utredning om vilken information som visades för LH i displayen när hon använde sitt Mobila BankID. Hon lämnade inte ut några koder till bedragaren. Nämnden konstaterar också att det inte finns någon möjlighet för konsumenterna att styra över bankernas säkerhetslösningar. Oavsett bankens varningar för bedrägerier, står det klart att LH som konsument inte förstod att hennes användning av BankID:t kunde få så långtgående konsekvenser. Nämnden bedömer att LH:s agerande inte har inneburit att hon var likgiltig inför risken för obehöriga transaktioner.

Nämnden anser att hon inte heller agerat på något annat sätt som medför att hon ska anses ha varit särskilt klandervärd. Banken ska därför ersätta LH för det obehöriga uttaget, med avdrag för 12 000 kr.

 

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Gillar: kreativitet, måttfullhet och juridisk visdom.

Juridikens uppgifter: att styra samhällsutvecklingen, att fördela gåvor och bördor, att säkra förväntningar, att lösa konflikter och att markera värderingar. Det åvilar juristen ett särskilt ansvar att på ett begripligt och övertygande sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall.

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se