Logga in
Logga ut
Hemtjänsten i Söderköping Inga-Lill Östlund (L) Inga-Lill Östlund (L)
Vädersponsor:

Johan Levin

Juristbloggen

Bloggen kretsar kring rättsliga ämnen i allmänhet och i synnerhet rättsliga avgörande. Bloggen är privat och har ingen direkt relation till mitt arbete eller tidningen (annat än om ni vill kräva mig på skadestånd, då kommer jag hänvisa till tryckfriheten).

Fastighetsgåva slutar med betalningsansvar för lån

Norrköping Monica och Seija ägde hälften vardera av fastigheten NN.

Monica hade förvärvat sin andel av fastigheten genom gåva från pappan. Pappan hade dessförinnan förvärvat andelen från Seija (sambon). Fastigheten överläts genom försäljning den 7 december 20XX för ett belopp om 3.220 000 kr. Efter att kostnaderna för försäljningen avräknats återstod 3 054 074 kr av köpeskillingen att fördela mellan Monica och Seija. Vid tidpunkten för försäljning farms det flera lån med säkerhet i fastigheten där Seija var ensam betalningsansvarig.

Hovrätten anförde.

Hovrätten har först att ta ställning till om Monica har bevisbördan för sitt påstående om att Seija ensam bär betalningsansvaret för lånen dem emellan eller om Seija har att lägga fram bevisning för att visa att betalningsansvaret är delat. Bevisbördans placering bestäms i allmänhet utifrån vem som typiskt sett har lättast eller särskild anledning att säkerställa bevisning (se Ekelöf o.a., Rättegång IV, 2009 s. 105). En annan grundsats är att den som gynnas genom en ifrågasatt ensidig rättshandling eller åtgärd (gåva inbegripet) bör anses bevisskyldig eftersom det ligger i hans eller hennes intresse att rättshandlingen eller åtgärden företagits (se Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, s. 254; jfr beträffande gåva även NJA 2014 s. 364 och NJA 2012 s. 804).

På motsvarande sätt anses gälla att om utgången av en tvist mellan två parter är beroende av om tredje man företagit en ensidig rättshandling mot ena parten har den parten lättare att fullgöra bevisskyldigheten än motparten och bör därför ha bevisbördan (se Heuman, a.a., s. 259). Med ledning av dessa grundläggande principer för fastställande av bevisbördan anser hovrätten att Monica, i egenskap av den som haft störst möjlighet att säkra bevisning om den gåva hon mottagit, har bevisbördan för sitt påstående om gåvans innehåll.

Monica härleder sin rätt från pappan. Hon kan därmed aldrig komma i en bättre ställning i förhållande till Seija än pappan. Liksom tingsrätten anser hovrätten att det har framgått av utredningen att pappan och Seija hanterade lånen på fastigheten som om de vore gemensamma.

Monica har i hovrätten anfört att det inte framgår av gåvobrevet mellan Seija och pappan att pappan skulle överta betalningsansvaret för lånen och att en sådan överenskommelse därför skulle vara ogiltig med hänvisning till bestämmelsen i 4 kap. l § jordabalken som anger att en eventuell sidoöverenskommelse om en annan köpeskilling än den som framgår av köpehandlingen är ogiltig. Detta lagrum äger motsvarande tillämpning vid gåva av fastighet (se 4 kap. 29 § jordabalken). Vid gåva utgår dock ingen köpeskilling oavsett om gåvan innebär att gåvomottagaren övertar betalningsansvaret för lån eller inte. Härtill kommer att de skäl som motiverar bestämmelsen i 4 kap. l § jordabalken är att förhindra olika former av vilseledande av tredje man eller myndigheter (se prop. 1991/92:110 s. 10). Dessa skäl gör sig inte gällande vid gåva av fastighet. Bestämmelserna om att fångeshandlingen ska innehålla uppgift om köpeskillingen och att en sidoöverenskommelse om annan köpeskilling är ogiltig är därför inte tillämpliga vid gåva av fastighet. Det saknar alltså betydelse om det framgick av själva gåvobrevet att ansvaret för lånen skulle övertas eller inte.

Sammanfattningsvis är det hovrättens bedömning att Monica inte har visat att den gåva som pappan fick från Seija inte också innebar att han övertog betalningsansvaret för hälften av de lån som vid tidpunkten för gåvan belastade fastigheten. Detta har visserligen inte hindrat pappan från att överlåta sin andel av fastigheten till Monica utan att uppställa som villkor att hon övertar hans betalningsansvar för lånen, men det är i så fall inte något som rör Seija utan en fråga mellan Monica och pappan. Monicaa talan ska därmed som tingsrätten funnit lämnas utan bifall. Tingsrättens domslut ska således fastställas.

 

Avbruten anställningsintervju var diskriminering

Norrköping En kvinna gjorde en förfrågan om arbete som tolk. Tolkföretaget avbröt rekryteringsförfarandet sedan kvinnan under en anställningsintervju, med hänvisning till sin religion, inte handhälsat på en manlig företrädare för företaget. Arbetsdomstolen har funnit att kvinnan blivit utsatt för indirekt diskriminering.

Våren 2016 gjorde F.A. en förfrågan om anställning som interntolk hos Semantix Tolkjouren AB (Semantix), som är medlem i Almega Tjänsteföretagen. En interntolk utför sitt tolkuppdrag huvudsakligen genom videolänk eller per telefon, dvs. utan att fysiskt träffa de personer tolkningen avser. F.A. kallades till intervju i Semantix lokaler i Uppsala den 13 maj 2016.

Vid intervjun träffade hon först gruppledaren N.O., därefter tolken L.N. och slutligen den ansvarige chefen K.G. Denne avbröt intervjun och därmed rekryteringsförfarandet sedan F.A., med hänvisning till sin religion, inte hälsat på honom genom att ta honom i hand.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) har väckt talan mot Almega Tjänsteföretagen och Semantix (arbetsgivarparterna) och gjort gällande att F.A., genom beslutet att avbryta rekryteringsförfarandet, har blivit diskriminerad enligt 1 kap. 4 § 2 samt 2 kap. 1 § diskrimineringslagen (2008:567). F.A. är inte medlem i någon arbetstagarorganisation och har medgett att DO för hennes talan.

Tvisten gäller om Semantix har brutit mot diskrimineringslagens bestämmelser om indirekt diskriminering genom att vid intervjun med F.A. den 13 maj 2016 avbryta rekryteringsförfarandet på grund av att hon, med hänvisning till sin religion, inte hälsar på personer av motsatt kön genom att ta dem i hand. 12 Parterna är ense om att Semantix avbröt rekryteringsförfarandet och att detta berodde på att F.A. inte tog K.G. i hand. Parterna är också ense om att F.A. blev missgynnad i diskrimineringslagens mening genom att Semantix avbröt rekryteringsförfarandet.

Det som Arbetsdomstolen har att ta ställning till är för det första om F.A:s religiöst motiverade vägran att ta personer av motsatt kön i hand skyddas av förbudet mot diskriminering på grund av religion i diskrimineringslagen. Vidare ska Arbetsdomstolen pröva om den policy Semantix tillämpat – att anställda inte får vägra ta andra i hand på grund av kön – särskilt missgynnar personer med viss religion. Om Arbetsdomstolen skulle finna att så är fallet är parterna ense om att Semantix policy i och för sig har berättigade syften. Den fråga som domstolen har att pröva då är om policyn är lämplig och nödvändig för att uppnå syftena.

Arbetsdomstolen anförde.

Av professor M.F:s uppgifter i målet framgår bl.a. följande om den teologiska och filosofiska bakgrunden till F.A:s vägran att ta män utanför familjekretsen i hand. Rättstolkning har en central plats i islam bl.a. för de förhållningsregler som bör iakttas i olika sammanhang. Tolkningen utgår från olika rättskällor där Koranen och profettraditionen är de främsta. Förbudet mot kroppsberöring, däribland att skaka hand, mellan kvinnor och män som inte är nära släkt, har sin bakgrund i en vers i Koranen som handlar om en grupp kvinnor som skulle avlägga trohetsförklaring till profeten Muhammad. Profeten skakade enligt vissa källor inte hand med kvinnorna. Utifrån denna vers och andra rättskällor har en stor grupp muslimska rättslärda, inom både sunni och shia, dragit slutsatsen att hälsning mellan kvinnor och män som inte har ett nära släktband med varandra ska ske utan kroppsberöring, dvs. utan ta i hand. Ett brott mot denna regel ses av dessa rättslärda som en syndig handling. Det finns dock även andra tolkningar. En sådan går ut på att förbudet mot kroppsberöring enbart gäller sådana former av kroppskontakter som leder till eller sker i syfte att få sexuell njutning, vilket inte anses vara fallet med handskakning. En del muslimska rättslärda anser att muslimer ska skaka hand i hälsningssyfte med kvinnor och män, oavsett vilken relation de än har med dem, eftersom att inte göra det kan uppfattas som kränkande av andra, i synnerhet av den som inte är muslim.

Genom utredningen finner Arbetsdomstolen att F.A:s vägran att ta personer av motsatt kön i hand får anses ha en sådan nära och direkt koppling till en religiös trosuppfattning att det är fråga om en sådan religiös manifestation som skyddas av artikel 9 Europakonventionen. Det ska tilläggas att Europadomstolen särskilt har framhållit att ett visst agerande skyddas som en religiös manifestation även om den aktuella tolkningen av religionen är omstridd och bara iakttas av en minoritet. Se S.A.S. mot Frankrike, mål nr 43835/11, dom 2014-07-01, stycke 108.

Arbetsdomstolens slutsats i denna del saknar emellertid omedelbar betydelse för om Semantix policy kan medföra indirekt diskriminering av personer som av religiösa skäl inte anser sig kunna ta personer av motsatt kön i hand. För att så ska vara fallet räcker det att policyn särskilt missgynnar – drabbar – personer med viss religion. Att F.A:s agerande är en sådan religiös manifestation som skyddas av artikel 9 Europakonventionen, har dock viss betydelse för tolkningen av om Semantix policy drabbar personer som tillhör viss religion. Det har även betydelse för frågan om policyn är lämplig och nödvändig för att uppnå berättigade syften.

Varken diskrimineringslagen eller dess förarbeten innehåller någon definition av vad som avses med en viss religion eller annan trosuppfattning. I förarbetena framhålls dock att det inte går att dra en enkel skiljelinje mellan religiösa och kulturella eller traditionella förhållanden, och att det många gånger faller sig naturligt att anamma ett synsätt som utgår från att uttryck och traditioner vid tillämpning av diskrimineringslagstiftningen är att uppfatta som uttryck för religion eller annan trosuppfattning (se prop. 2007/08:95 s. 120 ff.). Begreppet religion i det allmänna likabehandlingsdirektivet anses ha samma innebörd som i artikel 9 Europakonventionen, se dom G4S, C-157/15, EU:C:2017:203, stycke 28.

Som redan berörts omfattar religionsfriheten i Europakonventionen trosuppfattningar som har uppnått en viss nivå av övertygelse, seriositet, koherens och betydelse, och det ankommer inte på staten att värdera eller bedöma om vissa religiösa uppfattningar eller uttryck för dessa är legitima. Av Europadomstolens praxis följer också att en religiös manifestation kan skyddas av konventionen även om den är omtvistad och bara iakttas av en minoritet av de som delar trosuppfattningen. Detta är en naturlig följd av att religionsfriheten enligt Europakonventionen primärt handlar om enskildas samvete (conscience).

Enligt Arbetsdomstolens mening bör uttrycket viss religion i diskrimineringslagen anses omfatta i vart fall sådana religiösa manifestationer som 15 skyddas av artikel 9 Europakonventionen. I annat fall riskerar Sverige att inte leva upp till de krav som konventionen ställer. Arbetsdomstolen har i det föregående kommit fram till att F.A:s vägran att ta personer av motsatt kön i hand skyddas av artikel 9 Europakonventionen. Den fråga som ska ställas är därför om Semantix policy om handhälsning särskilt missgynnar den grupp av muslimer som upprätthåller en tolkning av islam som förbjuder handhälsning mellan kvinnor och män som inte är nära släkt. Enligt Arbetsdomstolens mening är det uppenbart att betydligt fler i denna grupp än i andra grupper, inte kommer att kunna uppfylla Semantix policy som inte tillåter sina anställda att vägra ta andra i hand på grund av kön.

Sammanfattningsvis finner Arbetsdomstolen så långt att F.A. missgynnats genom tillämpningen av Semantix policy och att denna policy särskilt missgynnar personer med viss religion, nämligen de muslimer som i likhet med henne tillämpar ett förbud mot handhälsning mellan kvinnor och män som inte är nära släkt. Den fråga som nu ska besvaras är om de berättigade syften som Semantix policy har, är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftena.

Arbetsdomstolen har funnit att Semantix har utsatt F.A. för indirekt diskriminering och bolaget ska därför betala diskrimineringsersättning till henne. När det gäller att bestämma ersättningens storlek beaktar domstolen att F.A. gjort en förfrågan om arbete och att det inte går att avgöra om och i vilken utsträckning hon skulle ha fått arbeta om hon fått fullfölja rekryteringsförfarandet och accepterats av bolaget. Det beaktas även att Semantix inte avbrutit rekryteringsförfarandet i syfte att diskriminera henne utan för att uppnå jämställdhet mellan könen. Vid en samlad bedömning finner Arbetsdomstolen att F.A. ska tillerkännas diskrimineringsersättning med 40 000 kr. Om räntan råder inte tvist.

 

 

 

 

Sonen krockade mammans bil - ingen ersättning

Norrköping R har varit registrerad ägare till en personbil, Audi A4 2.0 T FSI Quattro (Bilen) och har haft Bilen försäkrad hos Länsförsäkringar Älvsborg (Länsförsäkringar). Den 24 september 2016 blev Bilen skadad i en trafikolycka. A, som är Rs son, var då förare av Bilen. Enligt försäkringsavtalet utgjorde olyckan i sig ett försäkringsfall. Parterna är överens om att Bilens inlösenvärde ska anses vara 50 000 kr och att självrisken är 4 000 kr. I det ingångna försäkringsavtalet anges, under punkten 312, att försäkringen gäller en försäkringstagares ekonomiska intresse i fordonet i egenskap av ägare. Vidare framgår att en förutsättning för att ersättning ska utgå är att försäkringstagaren även är huvudsaklig brukare av fordonet. Frågan i målet är om R uppfyller kraven i försäkringsvillkoren och därmed är berättigad till försäkringsersättning från Länsförsäkringar.

Tingsrätten anförde.

Vad gäller beviskravet har Högsta domstolen angett att det i vissa typer av försäkringsmål finns anledning att ge en försäkringstagare en bevislättnad, se till exempel rättsfallet NJA 1984 s. 501. Skälen för bevislättnad har främst varit att det i vissa situationer kan föreligga betydande svårigheter för en försäkringstagare att lägga fram en fullgod utredning om omständigheterna kring ett försäkringsfall, särskilt när egendom stulits eller förkommit. Tingsrätten anser inte att den i målet aktuella situationen är sådan att det föreligger några skäl som motiverar en bevislättnad. Det aktuella försäkringsvillkoret är inte heller ett sådant undantagsvillkor som medför att bevisbördan för de ersättningsbefriande omständigheterna skulle åvila Länsförsäkringar. Det nyss anförda medför att det är R som har bevisbördan samt att beviskravet är det för tvistemål normala, dvs. att det åvilar R att styrka att de grundläggande villkorsförutsättningarna för ersättningsrätt föreligger.

Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet och med särskilt beaktande av den bevisning Länsförsäkringar förebringat finner tingsrätten att R inte fullgjort sin bevisskyldighet att styrka att de grundläggande villkorsförutsättningarna för ersättningsrätt föreligger. Hennes talan skall därför lämnas utan bifall.

 

Har domare yttrandefrihet?

Norrköping Domstolsverkets riktlinjer om god domarsed stipulerar att domare såväl i yrkeslivet som privat skall tänka på hur hennes uppträdande påverkar det egna anseendet men även kollegornas och domstolarnas anseende i stort. I ett fall hade Göteborgs tingsrätt dömt en man för bl.a. mord. Domen överklagades till Hovrätten för västra Sverige som friade mannen. Hovrätten kritiserade i sina domskäl tingsrätten och uttalade bl.a. följande.

”Tingsrättens domskäl är i denna del undermåliga och svarar inte alls upp mot de berättigade krav som ska ställas på en domstol när den redovisar sin granskning och analys av bevisningen i målet. Det är utomordentligt förvånande att tingsrätten, utan att i sina domskäl närmare förklara varför, har kunnat lägga endast ett återtaget erkännande till grund för en fällande dom för ett så allvarligt brott som mord. Enligt hovrättens mening är det mycket uppseendeväckande att tingsrätten har tillåtit sig att behandla ett åtal för mord på ett så lättvindigt sätt."

Tingsrättens ordförande i målet kommenterade detta på sin privata blogg enligt följande.

”Idag kom hovrättens dom och mycket riktigt blev en av de av tingsrätten morddömda personerna helt och hållet frikänd. Sådant kan givetvis hända, men det är inte det jag reagerar mot. I stället för att göra en egen bedömning – något jag anser att hovrätten skall inskränka sig till – uttalar sig hovrätten på följande svepande sätt att det är ’mycket uppseendeväckande att tingsrätten har tillåtit sig att behandla ett åtal för mord på ett så lättvindigt sätt’. Att bara skriva på det sättet är för mig helt obegripligt. Hovrättens ledamöter var inte närvarande vid vår förhandling. Vi var däremot där och försökte göra ett hyfsat arbete. Kanske vi misslyckades, men det är ta mig fan inte hovrättens uppgift att mästra oss på det sättet. I hovrätten liksom i tingsrätten skall det sitta självständiga domare med hög integritet. Sådana personer skall hålla sig till de dömande uppgifterna och avhålla sig från – som jag bedömer det – rena påhopp. Visst ligger hovrättsbyggnaden nära, men ändå ack så långt borta.”

Kommentar: en domares främsta uppgift bör vara att stå till förfogande och inte låta sig provoceras till inlägg som kan vara förtroendeskadliga.

"J" och "L" är godkända förnamn

Norrköping Skatteverket beslutade den 30 augusti 2017 att avslå NN:s ansökan om att deras barn ska förvärva förnamnet Harry Gustav J. Som skäl angav Skatteverket i huvudsak att namnet J är olämpligt då det inte är förenligt med svenskt namnskick. Enstaka bokstäver kan inte anses som namn. NN överklagar beslutet och anför bl.a. följande till stöd för sin talan. Namnet J är varken stötande eller olämpligt. Deras andra son heter Sven Kalle J Andersson heter J i mellannamn. De vill att deras söner ska ha J som gemensam bokstav då det finns en betydelse för dem som föräldrar. De åberopar registerutdrag för deras andra barn av vilket framgår att han heter Sven Kalle J i förnamn.

Förvaltningsrätten gav föräldrarna rätt vilket överklagades av skatteverket till kammarrätten som anförde följande.

Enligt den tidigare gällande namnlagen krävdes att ett namn var uppenbart olämpligt för att det inte skulle kunna förvärvas som förnamn. Nu krävs endast att namnet är olämpligt. Den lämplighetsprövning som ska göras har således i viss mån skärpts (se Kammarrätten i Stockholms dom den 9 mars 2018 i mål nr 6631-17). Enligt kammarrättens mening kan dock praxis enligt den äldre namnlagen fortfarande ge vägledning i frågor som rör hur PNL ska tillämpas. Inte minst vad Högsta förvaltningsdomstolen tidigare uttalat om valet av förnamn som en personlig angelägenhet, där den enskilde bör tillerkännas omfattande valfrihet, måste fortfarande anses vara i högsta grad gällande (RÅ 2009 ref. 55 I).

Utöver det i målet aktuella namnet, "J", avser ansökan även två andra förnamn. Vidare är det, som förvaltningsrätten konstaterat, i dag inte ovanligt med en enstaka bokstav som förnamn, varför sådana namn numera måste anses vara förenliga med svenskt namnskick.

Sammanfattningsvis ska inte namnen Harry Gustav J anses vara olämpliga som förnamn. Namnen ska inte heller underkännas på någon annan grund. Skatteverkets överklagande ska därför avslås.

Kommentar: Den 1 juli 2017 trädde den nuvarande lagen om personnamn i kraft. I förarbetena till den nya lagen anges bl.a. följande. Namnskicket är en oskiljaktig del av språket och det finns ett berättigat intresse av att det utvecklas under ordnade former. Namn som avviker från det vedertagna har genom åren fyllt på och berikat det svenska namnförrådet. Namnskicket har en betydande förmåga att acceptera nya och främmande inslag. I en allt mer gränsöverskridande och internationell värld ökar också behovet av en dynamisk och tillåtande namnrätt. De förändringar som föreslås i propositionen syftar till att skapa en modern och lättillgänglig reglering för personnamn som bygger på enkelhet, förutsebarhet och valfrihet

 

Bedrägeri med Mobilt BankID

Norrköping HB begärde ersättning med 140 000 kr för obehöriga transaktioner av banken.

I sin anmälan till nämnden uppgav HB följande. Han blev uppringd från bankens privata kundtjänstnummer. Han kände igen numret eftersom han är kund hos banken. En Johan Andersson presenterade sig och sade att han ringde från banken. Johan pratade svenska och frågade var HB för tillfället befann sig. Han svarade att han var hemma i sin lägenhet i Helsingborg. Johan sade att det i Berlin pågick en transaktion på hans konto. För att kontrollera status på sina konton så loggade han omedelbart in på sin internetbank. Inloggningen gjordes på hans laptop och legitimering skedde via Mobilt BankID. Johan sade att de måste blockera transaktionen och bad honom att legitimera sig via Mobilt BankID. HB sade till Johan att det inte kändes rätt att göra det.

Johan var väldigt övertygande och lugn. HB tänkte att han fått ett liknande samtal från banken ungefär tio år tidigare, då hans bankkort hade blivit ”skimmat” och någon tog ut pengar från en bankomat i Peru. Dessutom gick han in på hitta.se och kontrollerade telefonnumret och fick bekräftat att det var bankens nummer. Därför beslutade han sig för att starta den Mobila BankID-appen. Han såg i appen att han var på väg att legitimera sig mot banken. Eftersom han själv redan var inloggad hade han inte en tanke på att han gjorde något annat än att just legitimera sig. Han tryckte in sin kod i Mobila BankID-appen. Johan sade att transaktionen nu kunde stoppas. HB var själv inloggad på sin dator och såg att allt fortfarande verkade normalt. Johan bad honom därefter att legitimera sig igen för att kunna blockera hans Mobila BankID, vilket han då gjorde. Därefter avslutades samtalet.

Strax efteråt såg han att någon gjorde en obehörig Swish-transaktion på 5 000 kr från hans personkonto. Han ringde omedelbart till banken på samma nummer som han nyss blivit uppringd ifrån. Han hamnade i telefonkö och medan han satt i kö såg han hur bedragaren flyttade pengar från hans kapitalkonto till hans personkonto där Swish är anslutet. Han förde tillbaka pengarna till kapitalkontot för att förhindra möjligheten att Swisha, men bedragaren flyttade återigen tillbaka pengarna till personkontot. Innan han kom fram till bankens kundtjänst hade fyra Swish-transaktioner på totalt 140 000 kr gjorts från hans personkonto till tre okända personer.

På bankens hemsida, och i den tillfälliga information som banken gått ut med, kan man läsa att en bedragare kan utge sig för att ringa från banken, men det står inget om att en bedragare till och med kan ringa från bankens eget telefonnummer. Det som var avgörande för att HB, efter noga överväganden och diskussion med Johan, startade Mobilt BankID-appen var att Johan ringde från bankens telefonnummer. HB anser att det är en allvarlig säkerhetsbrist hos banken att någon kan logga in på hans internetbank när han själv redan är inloggad. Bedragarnas inloggning skedde inom några minuter och med största sannolikhet från en helt annan fysisk plats, som han omöjligt hade kunnat förflytta sig till. Banken bör också se över om det ska vara så enkelt att justera beloppsbegränsningen för Swish. Andra banker kräver fler steg med säkerhetsåtgärder.

Allmänna reklamationsnämnden anförde följande.

Det konstateras att en bedragare förmådde kontohavaren HB att använda sitt Mobila BankID till att identifiera sig/signera mot banken två gånger. Därigenom kunde bedragaren logga in på hans internetbank och skapa ett nytt Mobilt BankID. Bedragaren skapade därefter ett Swishkonto, bytte telefonnummer för Swish och förde över 140 000 kr från HBs konto via Swish.

Frågan är om HB:s agerande har inneburit att han varit grovt oaktsam i lagens mening.

Nämnden konstaterar att HB, som visserligen trodde att samtalet kom från bankens telefonnummer, identifierade sig mot banken med hjälp av sitt Mobila BankID efter att ha blivit uppringd av en okänd person. Nämnden anser att HB därmed inte hanterat sitt Mobila BankID på ett betryggande sätt i enlighet med avtalsvillkoren för Mobilt BankID. Nämnden anser, vid en sammantagen bedömning av omständigheterna i ärendet, att HB agerat på ett sätt som varit grovt oaktsamt. Han ska därför enligt 6 § lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument i vart fall ansvara för förlusten till ett belopp om 12 000 kr.

Om HB dessutom ska anses ha agerat särskilt klandervärt ska han ansvara för hela beloppet.

Nämnden konstaterar att HB har blivit utsatt för ett förslaget bedrägeri. Han blev uppringd från bankens telefonnummer, han trodde att han pratade med banken och han befann sig i en pressad situation. Han trodde sig inte göra något annat än att identifiera sig mot banken med hjälp av sitt Mobila BankID. Det saknas utredning om vilken information som visades för HB i displayen när han använde sitt Mobila BankID. Han lämnade inte ut några koder till bedragaren. Nämnden konstaterar också att det inte finns någon möjlighet för konsumenterna att styra över bankernas säkerhetslösningar. Oavsett bankens varningar för bedrägerier, står det klart att HB som konsument inte förstod att hans användning av BankID:t kunde få så långtgående konsekvenser. Nämnden bedömer att HB:s agerande inte har inneburit att han varit likgiltig inför risken för obehöriga transaktioner. Nämnden anser att han inte heller agerat på något annat sätt som medför att han ska anses ha varit särskilt klandervärd. Banken ska därför ersätta HB för de obehöriga uttagen, med avdrag för 12 000 kr.

Gör: jurist


Födelseår: 1970



Började skriva för juristbloggen: September 2013


Gillar: kreativitet, måttfullhet och juridisk visdom.

Juridikens uppgifter: att styra samhällsutvecklingen, att fördela gåvor och bördor, att säkra förväntningar, att lösa konflikter och att markera värderingar. Det åvilar juristen ett särskilt ansvar att på ett begripligt och övertygande sätt föra ut och synliggöra de argument som ligger bakom avvägningar i lagstiftningen och avgöranden i enskilda fall.

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se