Idag när jag var på väg till vår valstuga så fick jag ett informationsblad i min hand. Eftersom jag själv ägnar mig åt liknande verksamhet så tog jag självklart emot det. Jag måste säga att det var bland det roligaste jag har läst på länge. Informationsbladet kom från Kommunistiska partiet i Norrköping. Kul på så sätt att det här partiet inte på något vis försöker dölja sina kommunistiska idéer. Vänsterpartiet har ju åtminstonde insett att det är en nackdel rent taktiskt att kalla sig för kommunist, även om partiets politik är kommunistisk. I det här fallet måste jag ändå säga att Vänsterpartiet framstår som ett rent högerparti i jämförelse mot Kommunistiska partiet.

Kommunistiska partiet i Norrköping säger att de inte är ett parti som alla andra. Det tvivlar jag inte det minsta på. De vill ha en klasskamp, krossa kapitalism och all förskingring av allmän egendom . De skriver också att politikerna nu för tiden ber om ursäkt om skolor och omsorg bedrivs i offentlig regi. Sedan kommer deras krav. Stoppa utplundringen av hyresgästerna - sänk hyrorna. Inför en obligatorisk kommunal bostadförmedling, rejäla lönelyft för kommunens lågavlönade, sänkta taxor i stort sett överallt samtidigt som det offentliga ska byggas ut.

Det är säkert välment, men man kan ju undra om partiet aldrig har funderat över att en del östländer har provat den här metoden och den inte har fungerat något vidare. Kommunismen fungerar bara i teorin, inte i praktiken. Vad jag kan förstå så ska den "arroganta och asociala överklassen" betala allt detta.

Nej, jag kan inte ta ett sådant parti på allvar, det är inte många som gör som tur är.  Men jag kan ändå tycka att det är lite kul när det dyker upp partier som är så otroligt radikala. Det går knappast att beskylla dem från att vara otydliga i sitt budskap.

Det fanns en tid då personalstyrkan inom de kommunala verksamheterna ansågs tillräcklig, t om lite i mesta laget. Därefter har mycket hänt, kommunernas ekonomi har frambringat "besparingar" vilket gjort att personalbemanningen inom fram för allt vården och barnomsorgen har dragits ner ganska kraftigt. Idag talas det om att vi behöver fler händer i vården. Till och från har kommunerna fått statliga bidrag. Det har mest gjort att kommunerna i bästa fall har kunnat behålla bemanningen på normal nivå, men inte mer. Så var fallet även i Norrköping det här året. Regeringen sköt till ca 200 miljoner för att förhindra uppsägningar. Barnomsorgen har på senare år också fått lite extra tillskott efter att ha legat under riksnivå vad gäller bemanning.

Hur ser det ut framåt då, blir det fler händer i vården? Det är ju en relevant fråga i dessa valtider. Ärligt talat så tror jag inte det, oavsett regering efter valet. Vänstersidan har en så dålig företagarpolitik så vi har inte mycket att vänta vad gäller högre sysselsättning och fler skattebetalare till välfärden. Alliansen har en betydligt bättre politik som säkert skulle ge mer pengar till kommunerna. Men då krävs det också att kommunpolitikerna lägger slantarna inom vården istället för att sänka kommunalskatten.  Det här är inte en så lätt fråga, speciellt inte för Norrköping.

Norrköpingsbor får betala 1 kr mer i skattesats än vad grannmedborgarna i Linköping får göra. Vad man än tycker om skatter så är vår högre skatt i Norrköping en klar nackdel ur konkurrenssynpunkt. Folk tjänar ganska mycket på att bosätta sig i Linköping. Ur den aspekten så måste ju Norrköping akta sig väldigt noga från att höja skatten. Höjda skatter drabbar oftast de sämst ställda också, vilket inte är önskvärt av rent solidariska skäl.

I de bästa världar så har vi i Norrköping råd med både fler händer i vården och sänkt kommunalskatt. Men jag tror att vägen dit är ganska lång, och dessutom ganska snårig.

Häromdagen var jag i Navestad och träffade en grupp arbetslösa personer som genomgått ett projekt som heter "Tänk om". Gemensamt för gruppen på ca 30 personer var att de hade gått arbetslösa väldigt länge och de flesta var av utländsk härkomst. Jag träffade dem gruppvis och den största frågan var givetvis hur de ska kunna få ett jobb. Flera vittnade om att de hade gått på olika praktikplatser i 10 år utan att få ett jobb.

Jag känner igen det. Så har tongångarna varit de senaste 15 åren. Invandrare har oerhört svårt att komma in på arbetsmarknaden, det tar ca 8-10 år. Konjunkturen har ju knappast hjälpt upp det hela, inte ens svenskfödda akademikar har kunnat fått jobb.  Det här är ett jätteproblem för hela det svenska samhället. Att ha så stora grupper som saknar egen försörjning. Utanförskapet leder också till sociala problem och ofta kriminalitet.

Inom centerpartiet har vi länge haft en diskussion kring just  integrationsfrågorna. Det är ju en av orsakerna till att vi driver företagsfrågorna så hårt. Vi måste också försöka sänka trösklarna in på arbetsmarknaden så att fler kan komma in. Igår presenterade också Alliansen, på initiativ av centerpartiet, ett förslag om att på prov införa s k nystartszoner på vissa utvalda orter i Sverige. Det handlar nog oftast om s k miljonprogramsområden. Liknande försök har visst gjorts på andra håll i världen med goda resultat. Det handlar i stora drag om att under en 5-års period sänka skatter för företag som startar i de här områdena om man anställer folk som bor där. Vitalisering och nytänkande.

Jag tycker idén är bra, vi måste försöka ta nya grepp för att ge fler människor chans till ett värdigt liv. Samtidigt inser jag att det hela inte kommer att vara problemfritt. Illojal kunkurrens är ett exempel och det kommer säkert fler än boende i miljonprogram som skulle vilja vara frizoner. Det skulle också kunna leda till en ökad invandrarfientlighet när man ger dem särskilda skatteförmåner.  Men man måste ändå väga för- och nackdelar. Jag tror de flesta kan köpa förslaget om det i slutändan ger ett bra resultat. Att något radikalt måste göras är helt klart.

Det blev ett snabbt avklarat fullmäktige ikväll. Det blev dock en ganska het debatt om centerpartiets interpellation som handlade om trygghetsboende i Östra Husby. Vår Curt Andersson (C) skötte debatten på ett som vanligt utmärkt sätt. Hur ska jag klar mig utan honom i partigruppen när han nu slutar, han är verkligen kanonbra på alla sätt.

I luntan av papper hittade jag också ett ganska intressant medborgarförslag från en förskolelärare i Skärblacka. Hon föreslår att kommunen ska återinföra avgiftfri månad i juli för barnomsorgen. Hon skriver att hon möter en del föräldrar som har 15 timmars plats som hävdar att barnet har rätt att komma även i juli eftersom de har betalat för det, vilket i och för sig stämmer. Hon tycker att det är synd att föräldrarna inte tänkter på att barnet också behöver semester och att de faktiskt inte "missar" något genom att inte vara närvarande i juli månad, då förskolan går på lite sparlåga med sin sommarverksamhet.

Hon skriver vidare att om juli skulle vara avgiftsfri så skulle föräldrarna inte kunna hävda att de har rätt att komma under juli månad. Kommunen skulle inte behöva förlora inkomster p g a detta. Hon tycker att man kunde slå ut juli månads avgift på de övriga 11 månaderna istället. Det skulle även kännas mer rätt även för de föräldrar som har semester och inte nyttjar barnomsorg under sommaren.

Ja, vad ska man säga om detta. Det är ju helt otroligt att föräldrar som är hemma och har semester, väljer att lämna sina barn på dagis. För mig är det obegripligt, varför har man barn? Det är väl under semestern som man äntligen har möljighet att umgås med sina barn ordentligt. Sedan undrar jag om man verkligen har rätt att lämna sina barn på dagis om man inte jobbar eller är sjuk, även om man betalar för det? Kan inte reglerna riktigt.

Men visst blir man väl lite bekymrad över att barn många gånger är till så stora besvär för sina föräldrar, vad säger det. Nu är det ju ändå så att de flesta har sina barn hemma när det är semester, man får glädjas åt det.

Så här i slutskedet av augusti brukar det kunna vara lite smågrått ute i naturen. Löven blir allt blekare och gräsmattorna brukar tunnas ut. Men i år är det helt annorlunda. Gräset växer som om det vore på försommaren. Helt otroligt vad det växer. Trädgårdarna är grönare än någonsin och folk har fullt upp med att hinna klippa gräs och rensa ogräs. När jag gick omkring i Skärblacka igår så luktade det nyklippt gräs nästan överallt.

Jag tycker man har blivit lite snuvad på sommar i augusti. Inga varma härliga utekvällar utan rätt så kyligt. Men visst är luften härlig så här års. Jag var ute i skogen en sväng på förmiddagen, hittade några små kantareller men de flesta fick stå kvar på tillväxt till nästa helg. Äppelskörden är väldigt ojämn i år. Vissa har inte ett enda äpple i sina träd, i andra trädgårdar dignar grenarna av frukt.

Jag o maken åkte Å runt framåt kvällen för att dela ut valbroschyrer o sätta upp valtavlor.  Man slås av hur fantastiskt vackert det är i vår natur och hur miljöerna kring gårdarna har vuxit fram genom tiderna. En del försöker att behålla de gamla kulturmiljöerna kring husen, andra har gett upp för länge sedan. Bersåer, bärodlingar, rabatter och grönsaksland. Mycket var helt livsnödvändigt förr, idag är det mer en hobby, om man råkar vara intresserad.

Det är en konstig tid vi lever i egentligen. Trots att det finns stora möjligheter att odla mycket av sin egen mat på landet så är det inte många som gör det. Det är enklare att köpa maten i affären. Tiden är oftast den största boven i dramat. Förr hade vi stora trädgårds- och fruktodlingar här på gården. Jag hade t om växthus med tomater i.  Men nu rör det sig bara om ett par kvadratmeter odling. När jag blir pensionär ska jag ägna mig mer åt detta, också...

Pär Morell skriver idag i en insändare om ev nybyggnation vid Åbylund i Åby. Som jag tidigare har skrivit så har frågan ännu inte nått politikernas bord. Det hindrar givetvis inte att människor i området är oroade och vill ha besked om vad vi politiker tycker i frågan. Centerpartiet i Kvillinge är emot byggnationen och jag har varit ute och gått igenom området tillsammans med dem.

Jag sitter i stadsplaneringsnämnden och ärendet i Åby är ett av många liknande "fall". Många närboende är emot exploatering av olika slag, det är naturligt, man är sig själv närmast. Som oppositionspolitiker med 3 veckor före ett val, vore det naturligtvis mycket enkelt att helt och hållet gå på de närboendes åsikter. Men jag kan inte jobba på det viset, det funkar inte. Innan jag ska fatta beslut så måste jag få alla papper på bordet, precis som det är i alla ärenden. Det vore ju ohållbart om jag som politiker skulle åka runt och lova en massa innan jag hade all fakta och innan kontoret gjort de undersökningar som ska göras. Min trovärdighet skulle urholkas helt och hållet och så kan jag inte ha det.

Jag tycker dock att det är anmärkningsvärt att kommunalrådet Stefan Arrelid (MP) går ut och säger att han ska ta "striden för Åbyskogen". Striden med vem? Är det mot fastighetsägaren Lundberg eller är det mot den kommunledning som han själv tillhör? Han får ha vilken åsikt han vill om Åbyskogen, men själva förhållningsättet är ju minst sagt pinsamt. Har han glömt att det finns ett kommunalråd till som ansvarar för stadsplaneringen, dvs Eva Andersson? Hur ska hon känna sig när en kollega går ut och försöker ta billiga poäng när det i själva verket är hon som ansvarar för frågan? Det är minst sagt oseriöst.

Frågan om ev bebyggelse vid Glottern ska givetvis utredas ordentligt som vid alla andra ärenden. Natur- och rekreationsvärden ska värderas. Det finns tydligen också gamla avtal som skrevs när vattenverket byggdes, som också måste gås igenom. När allt det är klart så ska jag vara med och fatta ett beslut. Men jag vägrar att ägna mig åt populistiska utspel bara för att det är val. Det är inte riktigt min grej.

Valrörelsen trummar på. När vi har stått i valstugan så är det ganska många som förvånas över att det talas så lite om miljöfrågor i valrörelsen. Det talas mest om pensionärernas skatter och om jobben. Jag tror att en del av förklaringen är att miljöfrågorna numera står på varje partis agenda. En annan är säkert att Alliansregeringen har drivit en väldigt bra miljöpolitik som också ger resultat.  Centerpartiet har verkligen varit pådrivande och det är egentligen ganska förvånande hur mycket som har hunnit att genomföras på så kort tid som 4 år.

Men det är klart att det finns mycket kvar att göra. Det som jag tycker är mest spännande är energiomställningen och satsningen på det förnybara. Äntligen börjar det hända något! Läser man i valmanifestet så kommer regeringen också att fortsätta satsa på det förnybara såsom biogas och soleneri. Lena Ek kommer till Norrköping på måndag och kommer då också att berätta om hennes jobb med att få fram ytterligare 1 miljard för satsningar på Östersjön, så som hon har slitit för det!

Jag gillar också satsningen på energisnåla bilar. Hitills har ju debatten mest kretsat kring bränslepriser. Men det är ju minst lika viktigt att bilarna är energisnåla och effektiva. Det är ju utsläppen som ska jagas, inte bilisterna.

Nu stundar fredagskväll och det blir lite kampanjande utanför COOP i Ingelsta. Imorgon är det dags igen för nästa valturné..

Den senaste veckan har alla partier varit ute och gjort utspel av olika slag. Men på något sätt blir det lite för mycket av det hela, fram för allt från riksnivå. Jag som lokalpolitiker kan omöjligt sätta mig in i alla utspel som pumpas ut.  Jag tycker också man märker att folk börjar bli trötta på allt siffermaterial som kablas ut. Det är ändå omöljigt att komma ihåg allt.

Ett exempel på detta är väl allt prat om pensionärernas skatter. Helt plötsligt tävlar man om vem som kan sänka skatterna mest för pensionärerna. Första klagar vänstergänget på att regeringen sänker skatten. Sedan kommer de själva med förslag om skattesänkningar som helst ska vara större än regeringens.. Ja ja.

Det här med pensionärerna är ju lite intressant. Det finns en grupp pensionärer som verkligen behöver tillskott i plånboken, det är helt klart. Men jag vill ändå påstå att de flesta pensionärer har det relativt gott ställt. Jag hör sällan någon pensionär klaga över att de har det dåligt, tvärtom, de flesta är mycket nöjda och tycker att de har det väldigt bra. Däremot tycker de att det vore rimligt att de kunde ha samma skattesats som övriga. Det kan jag hålla med om.

Men om man sedan förklarar varför läget är som det är, dvs att de som arbetar har fått lägre skatt än pensionärer. Då brukar de flesta ändå köpa resonemanget. Jag anser att det ofta är betydligt besvärligare ekonomiskt för en 40 åring att ha hemmaboende arbetslösa barn i 20-25 års åldern, än vad det ofta är att vara pensionär när barnen är utflugna. Det är bl a av den anledningen som regeringen har prioriterat de som jobbar. Regeringen har också lagt resurser på att få ut ungdomarna i arbete - i form av sänkta arbetsgivaravgifter.

Jag tycker den ordningen är helt ok. Först och främst måste man försöka stimulera så fler kan få jobb. När hjulen sedan börjar snurra kan fler få nytta av de skördade frukterna.

Därmed tycker jag att det snart måste bli slut på överbudspolitiken. Se helheten i frågan, ge mest till de som behöver det, oavsett om det är en s k fattigpensionär eller en medelålders som har det knackigt. Det måste vara det mest rimliga.