• lördag 22 november 2014
Du Johan! ....du har nog banne mig världen... Evenemangsbloggen Evenemangsbloggen
Vädersponsor:

Det bidde inget

Ni vet känslan av att laddat, argumenterat fram och sett fram emot en viss sak och att den sen inte blir av? Så är det för mig just nu.

 Kommunfullmäktige drar ut på tiden och Strömsholmsärendet skjuts upp till nästa möte. Attan också. Jag hade sett fram emot att argumentera lite!

Men bokslutsdebatten gick bra, Östergötland kallar sig nu även East Sweden och regionansvaret vill vi ge till landstinget.

Man ska göra uppror

Moderaternas oppositionsråd Sophia Jarl skrev  på Facebook om hur mycket hon hade hunnit arbeta under en dag. Och ja, det var imponerande mycket, det var möten, budgetarbete och texter som hade producerats. Och sen ett kvällsmöte på det. Hon avslutade sin statusuppdatering med #arbetslinjen

Arbetslinjen är Moderaternas ledord i uppdelningen av närande och tärande människor. Eller "bidragsberoende" som dom kallar alla sjuka, alla arbetsösa, alla som har försörjningsstöd. Beroende. Som dom människorna har valt att ta emot bidrag. Ett beroende som när som helst kan sluta, bara en skärper sig lite och slutar vara så sjuk. Eller arbetslös. Eller fattig. Alla har ju ett fritt val.

Arbetslinjen är det värsta som har hänt Sverige. En klasshatande politik där vissa minnsan gör rätt för sig, som jag eller Sophia som arbetar, och vissa gör fel. Och får bidrag. Arbetslinjen måste få ett slut, det skapar en klyfta mellan männsikor som blir omöjlig att förneka. Arbetslinjen får oss att antigen arbet ihjäl oss, medans vissa inte får eller kan arbeta alls. Så ser dagens arbetsmarknad ut.

Jag läste en otroligt inspirerande text av min favoritpoet Jenny Wrangborg. Ni som hört mina 1 maj-tal vet att jag ofta brukar citera henne.

I dagens Kommuanarbetaren skriver Wrangborg:

"Man ska flexa för vikariepoolen, bemanna företagen, springa på vikariaten. Man ska hålla telefonen nära, svara när det ringer 05.30 söndag morgon, aldrig tacka nej till jobb. Man ska vilja vara en del av ett kreativt team, vara ambitiös med ett öga för de små detaljerna. Man ska ha en positiv läggning, vara stresstålig och van vid att jobba i högt tempo.

Klockan ska vara 06.03 och man ska känna sig mycket trött. Men man ska låta glad över att bli väckt, alltid vara redo att ge sig av med mottot ”Yes I Can” pumpande i blodet. Det ska vara november och man ska höra stämpelklockans tickande, sänka sina förväntningar, vara tacksam och hungrig på att jobba. Arbetslösheten ska jaga en, fattigdomen tynga en och utförsäkringarna skrämma en.

Man ska vara ung och pigg med sex års universitetsstudier och tio års erfarenhet av arbete i kök, hotell, städ, vård, skola, omsorg, industri, service och ensamarbete. Plus om man talar kinesiska, är flytande i hindi och skriver perfekt spanska! Kunskaper i självförnekelse ett plus! Ytterligare erfarenhet inom flexibilitet är meriterande.

Klockan ska vara 06.27 och man ska böja sig för följesedlarna, jobba för tre, få betalt för en, känna sig som ingen. Man ska ha rätt efternamn, rätt hudfärg, får gärna bryta på skånska men inte på arabiska. Observera att urval och intervjuer sker helt utifrån etablerade fördomar och att tjänsten är provjobb utan betalt. Det ska bli december och man ska vara en lagarbetande problemlösare som med glädje tar skit i varje kundmöte.

Man ska kunna passa tider och med kort varsel ställa in sitt liv, förneka sina vänner, fixa barnvakt och vara på plats med en imponerande förmåga att hantera maktlöshet.

Klockan ska vara 07.10 och man ska överleva hösten, lyckas pressa fram sitt stumma serviceleende ända in i februari. Man ska tycka att mörkret är mysigt, lyhört välja glädjen och ligga vaken och vänta på nästa jobbsamtal, men man ska aldrig, aldrig vänja sig.

Man ska göra uppror."

Läs igen. Man ska göra uppror. Låt oss göra det. För det är ingen arbetslinje att oppositionsråd ska arbeta ihjäl sig när det i Norrköping råder skyhög arbetslöshet. Vi måste göra uppror.

Jämställdhet inom akademin - finns den?

I fredags hade jag en interpellationsdebatt med ministern för högre utbildning- och forskning Helene Hellmark Kuntsson. Jag frågade henne vad regeringen tänker göra åt omjämställdheten inom Sverige universitet och högskolor. Det var en bra debatt, vi vara överrens om problembilden, något jag själv har upplevt och arbetat med som universitetsanställda. Jag hoppas bara att regerinngen verkligen kommer göra något åt problematiken med dels de dåliga anställningsvillkoren för forsare vid universiteten och dels på den otroligt ojämmställds fördelningen av forskningsmedel.

 

Vad jag frågade:

"Interpellation 2014/15:95 Jämställdhet inom akademin

av Linda Snecker (V)

till Statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

 Villkoren på universitet och högskolor är inte jämställda. Kvinnor och män arbetar på olika villkor när det gäller att göra akademisk karriär och meritera sig för tjänster. Medan en majoritet av de studerande på grundnivå är kvinnor så ser villkoren allt tuffare ut ju högre upp i hierarkin man kommer.

Detta är inte bara en rättvisefråga utan också en fråga om kvaliteten i den undervisning och forskning som bedrivs. Allas kompetens måste tas till vara fullt ut.

Det har bedrivits ett relativt omfattande utredningsarbete i denna fråga och bilden av bristande jämställdhet inom akademin är tydlig. Delegationen för jämställdhet i högskolan författade under sin uppdragstid 2009-2010 flera rapporter i ämnet och fördelade även pengar till olika jämställdhetsprojekt runt om i Sverige. Arbetet för en jämställd akademi går emellertid fortfarande alltför trögt. Det rapporteras återkommande om tjänstetillsättningar och tilldelning av anslag som inte bygger på faktiska kompetenser och meriter utan förefaller bygga på strukturer som gynnar män.

Den tidigare högerregeringen gjorde inget för att förändra denna bild. Det krävs nu en högre politisk ambitionsnivå och initiativ som kan leda till resultat.

En av rapporterna från Delegationen för jämställdhet inom akademin hette "Hans excellens" och handlade om de stora satsningar på starka forskningsmiljöer som har gjorts. Den snäva definitionen av excellens har gynnat manliga forskare och haft starka negativa effekter på jämställdheten. Enligt rapporten har mellan en halv och en miljard kronor på detta sätt omfördelats från kvinnor till män. Det är tydligt att hela systemet för fördelning av forskningsanslag måste utvärderas utifrån sina jämställdhetsresultat. 

Mina frågor till statsrådet Helene Hellmark Knutsson är:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att öka jämställdheten inom akademin såväl kvantitativt som kvalitativt?

2. När avser statsrådet att vidta dessa åtgärder?"

Här kan du se debatten och ministerns svar: http://www.riksdagen.se/sv/Debatter--beslut/Interpellationsdebatter1/Debatt/?did=H21095#/pos=667

(i bloggverktyget så fungerar inte länkningen, har påtalat detta för NT).

 

Tjänsteman som tjänsteman

Igår besökte jag fackförbundet Unionen på Siemens i Finspång, ett mycket intressant och trevligt möte. Jag vet nu ungefär tusen gånger mer om vad en turbin är än vad jag visste innan, och Siemens är otroligt stort. Det visste jag iochförsig innan, men det är en helt annan sak att se allt i verkligheten.

Unionen organiserar tjänstemän, precis som mitt fackförbund ST. Så jag kände mig ganska så hemma, däremot så har jag aldrig arbetat privat utan bara statligt, och jag tänkte nog att skillnaderna är ganska så stora. Men tjänstemännen på Unionen har ungefär samma problematik som tjänstemän inom Sverige myndigheter har, hög arbetsbelastning, flexibla arbetstider (på gott och på ont) och arbetsgivare som är mer eller mindre bra. Jag kände igen mig i mycket. Vad som gjord mig glad vad den höga anslutningsgraden Unionen har nästan 600 000 medlemmar. Det bådar gott!

 

Kan S i Norrköping och Linköping ta ansvar för Ostlänken?

I dagens Corren skriver jag tillsammans med Nicklas Lundström V Norrköing och Jessica Holmqvist V Linköping.

Ostlänken är en 15 mil lång dubbelspårig järnväg mellan Järna i Sörmland och Linköping i Östergötland, ett viktigt samhällsbyggnadsprojekt för hela regionen. Utöver klimat- och miljönyttan som kommer av ökad kapacitet på järnvägen kommer den också att ge många nya arbetstillfällen i Östergötland. Förhoppningsvis.

Men, det finns i dag inga garantier för att jobben går till östgötska ungdomar eller östgötska företag. Det finns alltför lite diskussioner om hur upphandlingar kan gynna lokala företag, eller överhuvudtaget företag som har en säker arbetsmiljö, kollektivavtal och avtalsenliga löner.

I dag har Sverige en byggarbetsmarknad som delvis är ett laglöst land. Det finns ett växande, men alltför osynligt B-lag på svenska arbetsplatser. Ofta är det utländska medborgare anställda av underleverantörer eller bemanningsföretag som jobbar under otrygga förhållanden, med betydligt sämre villkor och löner och som har de mest riskfyllda arbetsuppgifterna.

Vi ser i dag inom flera branscher hur fasta anställningar omvandlas till visstid och inhyrning, och hur det i praktiken blir fler som jobbar utanför det skydd som kollektivavtalen ger. Inom byggbranschen finns 90 000 företag, många små, varav 60 000 står utan kollektivavtal. Av 312 000 byggarbetare står 100 000 utan kollektivavtal. Dödsolyckorna är alltför många.

Reinfeldts Alliansregeringen genomförde systematiska försämringar av arbetsrätten genom att bland annat skära ner på Arbetsmiljöverket. S och MP-regeringen lovat krafttag. Arbetsmiljöverket ska få mer resurser och nollvision om dödsolyckor har nu blivit regeringspolitik i den budget som regeringen lagt fram efter förhandlingar med Vänsterpartiet.

Men till skillnad från S på riksplan styr nu S i både Linköping och Norrköping med borgerliga partier, samma borgerliga partier som bidrog till kraftiga nedskärningar gällande tryggheten och säkerhet på arbetsmarknaden i Alliansregeringen. Kommer S i Linköping och Norrköping att stå upp för arbetsrätten när Ostlänken byggs?

Det finns risk att underbetalda utländska arbetare kommer att dö i byggandet av Ostlänken om inte de östgötska kommunerna och staten tar ett större ansvar gällande arbetsmiljö. Det kommer inte att bli östgötska ungdomar från våra gymnasiala bygg- och anläggningsutbildningar som tar steget in på arbetsmarknaden om inte politiken ställer krav på att det görs upphandlingar som också lokala företag kan vinna, exempelvis genom att dela upp projekten i fler mindre delar.

Ostlänken är ett fantastiskt samhällsprojekt, för att det ska bli bra för Östergötlands del måste vi ha lokalpolitiker som kräver kollektivavtal, har en plan för hur det lokala näringslivet ska involveras och framför allt för hur arbetsmiljön kan säkras. Klarar en socialdemokrati som tagit ett rejält kliv åt höger av att reda ut det i Linköping och Norrköping?

 
Linda Snecker, riksdagsledamot Vänsterpartiet Östergötland Jessica Holmqvist
 
gruppledare Vänsterpartiet Linköping Nicklas Lundström
 
kommunstyrelseledamot Vänsterpartiet Norrköping

Därför behövs en feministisk rättspolitik!

I dagens NT skriver jag:

Det finns allt för många exempel där kvinnor har blivit utsatta för mäns våld, sexuellt eller inte och sedan inte blivit tagna på allvar av rättsväsendet.

När Stephanie anmälde sin våldsamma pojkvän för misshandel lade han ut en hemfilmad sexfilm på internet som hämnd. Filmen skickades till vänner och familj och filmen lades även ut på en kommersiell porrsajt där den såg av ungefär 3 000 personer, utan att hon visste om det.

När Linnéa gick hem från festen var hennes strumpbyxor sönderrivna. Hon hade hånglat med Jakob och sen med en annan kille hon inte kände igen. Han var full och lite aggressiv och när hon hade dragit sig ifrån honom hade han tagit tag i henne, slitit upp hennes kjol och hårdhänt stuckit in sina fingrar i henne. Hon var full, men det gjorde ändå rejält ont. Efteråt får hon höra att hon får skylla sig själv, hon var full och dessutom så bjöd hon ju inte till när hon är med flera killar på en kväll.

Under valrörelsen 2010 började det komma sms till min privata mobil. Sms:en handlade alltid om hur avsändaren tänkte på mig i olika sexuella sammanhang. Sms:en kom från ett oregistrerat kontantkort. I fyra år har jag fått sms. Jag har polisanmält varenda en. Alla anmälningar har lagts ned.

Drygt 85 procent av de som misstänks för misshandel mot kvinnor är män (2010). Omkring 27 100 fall av misshandel mot kvinnor över 18 år anmäldes under 2013. År 2009 lagfördes 12 697 män respektive 1 201 kvinnor för brott mot liv och hälsa. 2012 anmäldes 16 900 sexualbrott, 171 av dem lagfördes som våldtäkt.

Mäns hot och våld mot kvinnor är utbrett. Det drabbar inte alla kvinnor, hoten och våldet ser olika ut. Men som kvinna finns det alltid en risk att du varje dag kan råka ut för något. Gå inte ut när det är mörkt. Lås alltid dörren. Akta dig för okända män. Klä dig inte för utmanande. Säg inte vad du tycker på nätet. Det är kvinnan som uppmanas att ta ansvar för att män inte ska utföra våld på dom.

Det finns allt för många exempel där kvinnor har blivit utsatta för mäns våld, sexuellt eller inte och sedan inte blivit tagna på allvar av rättsväsendet. Bemötande från rättsväsendet varierar kraftigt när kvinnor anmäler brott, och de patriarkala strukturerna är tyvärr fortfarande alltför starka.

Näthat, hotet om sexuellt våld, misshandel och vardagsrädsla sammanfattar många kvinnors verklighet. Män är de som begår den allra största delen av brotten och det är kvinnorna som är brottsoffren. Det finns mycket bra arbete som utförs i Sverige i dag, men tyvärr går utvecklingen alldeles för långsamt.

Därför behövs en feministisk rättspolitik. Ett förändrat synsätt i allt från hur lagar tillämpas och tolkas till ett rättsväsende som varenda utsatt kvinna ska känna sig trygg att vända sig till. Ett rättsväsende och en politik där det inte är kvinnans ansvar att se till att hon inte blir misshandlad eller våldtagen.

För att göra upp med den förlegade synen på kvinnors rätt till sina kroppar behövs lagar som utgår från att sex bygger på frivilligt deltagande och samtycke. Det är nödvändigt att en samtyckeslagstiftning införs nu. Vi måste utgå ifrån att alla människor är kapabla att uppfatta vem som är med på något och vem som inte är det. Och är någon är osäker så är det bara att fråga. Svårare än så är det inte.

Sverige behöver mer feminism, inte minst på rättspolitikens område. Det kommer Vänsterpartiet att se till.

Linda Snecker (V) riksdagsledamot och rättspolitisk talesperson

 

Linda Snecker är riksdagsledamot från Norrköping och rättspolitisk talesperson för Vänsterpartiet. Ordförande för Vänsterpartiet Östergötland och partistyrelseledamot. 

  • Mest lästa bloggar
  • Senaste blogginläggen

Sport

Kultur- & nöje

Livsstil

Opinion

Övrigt

Politiker