Nicklas Lundström (V)

Nicklas vs. Widar om Grekland och kapitalismen

 

Den 10 maj skrev Widar Anderson ett ledarstick där han var bestört över att jag på min blogg var glad över valresultatet i Grekland. Sjävklart är det kul att Widar läser min blogg och det gav mig ju dessutom chans att svara. Här följer mitt svar som var i folkbladet 15 maj:

Vänstersegern ger hopp om vändning

Nicklas Lundströms (V) glädje över valresultatet i Grekland. "Endast en glödande partist kan vara "nöjd" med hur valet slutade i Grekland", skrev Widar. I dag svarar Nicklas Lundström.

Självklart är jag glad över att vänsterpartiet Syriza fick ett fantastiskt valresultat och just nu ser ut att kunna bli största parti vid ett sannolikt nyval. Att Widar Andersson inte alls är nöjd över att vänstern går framåt beror antagligen på att vi tror på två helt olika ekonomiska modeller.

Som vänsterpartist förespråkar jag stort demokratiskt inflytande på ekonomin, omfördelning av resurser och offensiva offentliga investeringar. Den ekonomiska modell som rått i Grekland och som gäller också nu under krisen är en nyliberal modell där marknadens frihet går först och klyftorna växer. Det är den senare politiken som Socialdemokraterna och de konservativa fört och som Widar anser är ansvarsfull och tydligen hyser sympati för.

Greklands BNP har sjunkit fyra år i rad och arbetslösheten har stigit. Den krispolitik som nu dikteras för Grekland har allvarligt fördjupat krisen för det grekiska folket. Med Tyskland i spetsen har EU, Europeiska centralbanken och IMF tvingat Grekland till gigantiska nedskärningar och kraftigt sänkta löner. Vilket bara gjort att ekonomin krympt och efterfrågan kollapsat.

Folket har nu sagt sitt och valresultatet visar tydligt att man inte anser att folklig fattigdom är lösningen. Som vanligt har besparingarna slagit mot folket medan de banker och finansinstitut som genom oansvarig spekulation orsakat krisen ska räddas oavsett vad det kostar. Myten om att grekerna är lata och har en överdimensionerad offentlig sektor är just en myt som används för att motivera de extrema nedskärningarna. Faktum är att Grekland ligger i topp i EU vad gäller arbetade timmar per person och på genomsnittet när det gäller t.ex. pensionskostnader.

Euron har allvarligt förvärrat Greklands kris och sannolikt skulle ett ordnat utträde vara det bäste för landet, om än smärtsamt. Det är via Eurosamarbetet som Grekland har pressats till allt för stora nedskärningar. Problemet är att Euron gör att Grekland inte kan påverka sin penningpolitik, det naturliga i en kris vore att sänka valutans värde för att stimulera export, turism och efterfrågan. Nu passar detta dock inte de stora Euroländerna varför det enda verktyg man har kvar är finanspolitik, d.v.s. att skära i välfärd och löner.

Det finns andra vägar att gå och Island är ett gott exempel på hur man istället valt att ställa in betalningar, nationalisera banker, fördela skattebördan på dom som har råd och låtit valutans värde sjunka. Island är nu på mycket god väg att återhämta sig. Detta är motsatsen till den nyliberala dogm som fortfarande råder i Europa, Sverige och tydligen på Folkbladets ledarsida. Till och med USA har till stor del valt att investera sig ur krisen och även räddat inhemsk industri. Med Syriza i Grekland och den förhoppningsvis mindre nyliberale Hollande i Frankrike kan det finnas hopp om en vändning i Europa också.

 

För övrigt så känns det bra att bli kallad  "en glödande partist", för utan glöd är det nog alldeles omöjligt att förändra världen.

LOV - (S)veket mot personalen

Jodå jag kommer att blogga en hel del om LOV de kommande åren.Det finns mycket att säga och det finns en stark opinion att arbeta med för att försöka stoppa beslutet innan det drabbar vår äldreomsorg i full skala någon gång 2017/2018.

Det finns många socialdemokrater som fortfarande strävar mot ett jämlikt samhälle och inte gått på den borgerliga bluffen om att privatiseringar, försämrade arbetsvillkor och lägre löner är den enda möjliga politiken idag. Tyvärr styrs S i Norrköping av två uttalade privatiseringssossar, Lars Stjernkvist och Olle Johansson. Och det var nog också därför S i Norrköping tillsammans med sina borgerliga vänner på KF förra veckan röstade för att privatisera hemtjänsten i Norrköping. Det leder såklart till just försämrade arbetsvillkor och sämre löner.

Det är en privatisering som saknar stöd bland dom som jobbar i äldreomsorgen. För mig är det allra viktigaste skälet att säga nej till privatiseringen att den kommer att innebära att undersköterskor som sliter hårt i hemtjänsten får det sämre. Detta är något vi vet, och som alla de socialdemokratiska fullmäktigeledamöterna också visste när de röstade för privatiseringen den 25 januari.

Det absolut hårdaste slaget som kvartetten nu har utdelat mot personalen är de praktiken skrotat allas rätt att arbeta heltid och rätt till sammanhållen arbetstid. Det är två oerhört bra reformer som Socialdemokratin infört i kommunen men som Stjernkvist nu väljer bort för att få regera med borgarna.

Vi vet från rättsfall från bland annat Umeå att det är olagligt att införa ”rätt till heltid” inom ramen för LOV. Det går helt enkelt inte att säkra heltidskravet inom den privatiserade hemtjänsten. I verkligheten betyder det att det under LOV blir olagligt att garantera att undersköterskor ska kunna leva på sin lön. Det är en riktigt knäpp politik, särskilt om den ska låtsas komma från arbetarrörelsen.

Redan på KS i december lyfta jag Vänsterpartiets kritik mot att kvartetten inte ens skulle kämpa för att också de som arbetade inom den privatiserade hemtjänsten skulle garanteras rätt till heltid och sammanhållen arbetstid. Då fick jag beskedet att man skulle se över saken och återkomma. Det gjorde inte Kvartetten. Inga förbättringar finns med i det färdiga förslaget.

För övrigt är det ju inte konstigt att L (fd fp) och de andra borgarna hyllade privatiseringen i NT. För dom är det ju verkligen en politisk seger, att låta storföretagen göra vinster på dina skattepengar också inom välfärden är såklart en framgång för högern. Nästa steg är att tillåta folk att köpa bättre välfärd eller köpa sig före kön i välfärden, ett system som redan börjat införas. Att Lars Stjernkvist och Olle Johansson hyllar samma beslut med samma retorik är däremot väldigt oroande. För ärligt talat, snart finns det inte någon politisk skillnad kvar mellan borgarna och Socialdemokraterna. Det skulle säkerligen vi i Vänsterpartiet tjäna på men det är något Sverige skulle förlora på och som jag därför inte vill se.

Stjernkvist sänker Socialdemokratin

Socialdemokraterna upplever just nu sin värsta kris sedan, ja antagligen sedan någonsin. Opinionssiffrorna ligger på 23 % och krismöten pågår hela tiden.

Då går Lars Stjernkvist ut och råder Stefan Lövfen att bryta allt samarbete med Vänsterpartiet på alla nivåer. Stjernkvist tillhör högerfalangen i S och privatiserade ju förra veckan hemtjänsten i Norrköping. Att han är övertygad om att högerpolitik är den rätta vägen för S är inte alls överraskande.

Men jag tror att det Stjernkvist och andra högersossar nu sysslar med är dåligt både för deras parti och för Sverige. För det Stjernkvist egentligen förespråkar är ”den enda vägens politik”. I praktiken är det Margret Thatchers och nyliberalismens slagord från 80-talet som nu nylanseras via Norrköpings ”starke man”. Enligt Stjernkvist är det inga problem alls för S att samarbeta med borgerliga partier, varken på kommunnivå eller i regeringen. Om man funderar på vad det innebär och ser på den politik som Stjernkvist förespråkar så inser man att det gör Socialdemokraterna till ett helt onödigt parti.

Lika som bär? Kanske inte men med liknande inställning till politikens möjligheter.

Stjernkvists vision av S är så högerinriktad att samarbete med högern är naturligt men samarbete med vänstern är otänkbart. Då finns det ju faktiskt inte längre någon anledning för väljare att rösta på S istället för på ett borgerligt parti. Det är då antagligen bättre att rösta på ett borgerligt parti eftersom de har mer erfarenhet av högerpolitik och faktiskt tydligare står för sina högervärderingar.

Vänsterpartiet skulle vara den stora vinnaren om Löfven lydde Lars Stjernkvists råd och helt slutade att föra vänsterpolitik, också på regeringsnivå. De förslag om utökad välfärd och stopp för privata vinster som regeringen fått mest beröm för är ju ofta de som S och V förhandlat fram. Om S istället förvandlas till ”nyaste moderaterna” skulle, om vi inte riktigt gör bort oss, många forna S-väljare gå till oss. Stödet för en god allmän välfärd utan privata vinster, för ökad jämlikhet och bra villkor i arbetslivet är fortfarande stort bland svenskarna. Men jag tycker ändå att det vore illa.

Det vore illa för Sverige eftersom det skulle göra väljarna än mer politiskt desillusionerade och samla nästan alla partier kring samma visionslösa högerpolitik vars egentliga grundbudskap är: Politiken kan inte lösa några problem – det är bättre att överlämna samhället till den ekonomiska eliten. De ”breda lösningar” Stjernkvist förespråkar är ju faktiskt högerlösningar. Jag tror att ganska många faktiskt vill ha politiker som vill och vågar förändra samhället. Jag är också övertygad om att inte bara S-väljarna utan väljarkåren i stort tycker att jämlikhet och rättvisa är viktiga värden. Därmed står dom lång till vänster om Stjernkvists politiska projekt. Att S i då ska försöka trängas med 4 (6?) andra mitten-högerpartier om borgerliga röster känns faktiskt ganska snedtänkt.

Tyvärr finns det viss risk att S slår in på Stjernkvists väg trots att Löfven är en betydligt klokare politiker än Stjernkvist. Vi i vänstern behöver skärpa till oss och förbereda oss på en stor tillströmning av väljare och medlemmar framöver. Och det kräver en del av oss också, vi måste bredda oss och förändra en hel del för att bli arbetarnas nya parti.

Avgå Åkesson!

Det är något konstigt med media och medborgare nuförtiden. En av de värsta skandalerna i svensk politik någonsin rullas just nu upp. Men det rapporteras rätt lite i media och på lokala opinionssidor inte alls.

Vi har alltså ett gäng fulla toppolitiker som går till rasistiska och sexistiska angrepp på slumpvis utvalda människor på stan. Som hotar med våld och beväpnar sig med järnrör. Sagda partis ledning mailar sedan till varandra om hur dom ska få en av de nämnda toppolitikerna att avgå som riksdagsledamot för att kunna rädda en av de andra snubbarna som dom är kompisar med. Dom kommer fram till att det är en bra idé att muta riksdagsledamoten att avgå genom att överföra miljoner till honom som en muta för att han ska träda tillbaka tyst och utan att ställa till problem. Det är alltså skattepengar vi pratar om här. Dessutom ska mutpengarna överföras via olika bolag så att partiet ska slippa skatta för dem. Det handlar om bokföringsbrott och skattebrott för 100 000-tals kronor i skattemedel. Hela partiledningen inklusive partiledare och ekonomichef är inblandade i planeringen och utförandet av detta.

För alla svenska partier hade detta varit en katastrof och alla inblandade hade utan minsta tvekan avgått, både på grund av det hårda mediala trycket och på grund av rasande medlemmar som sett hur partiets pengar fuskats bort i mutor och fiffel.

Nu är det dock så att ledamoten som betedde sig som en idiot på stan var Erik Almqvist (SD), Partiledaren som visste om det hela var Jimmie Åkesson (SD) och ekonomichefen var Martin Kinnunen (SD). Kinnunen står nu inför rätta för bokförings- och skattebrott och riskerar 1,5 års fängelse. Åkesson tycks dock ohotad och Almqvist fick sina 3,6 miljoner i oskattade skattepengar (!) för att hålla tyst.

Visst har media skrivit om detta men det har definitivt inte varit någon drevmentalitet, i jämförelse med hur exempelvis Juholt jagades eller för den delen moderater som inte betalt TV-avgiften har SD verkligen behandlats med silkesvantar. Det normala i ett sånt här fall vore dygnet-runt-bevakning tills de fifflande politikerna lämnade sina poster. Kanske beror det på att journalisterna är rädda för den hatande och hotande SD-svansen?

Eller beror det på att man vet att SD-sympatisörerna är helt immuna mot kritik av det egna partiet? För så tycks det vara. Oavsett hur mycket partitoppen berikar sig på partiets pengar eller till och med begår rena brott tycks många av de inte sällan rasistiska anhängarna tycka att partiledningen och den stora ledaren är helt ofelbara. Som ni antagligen kan utläsa av de ilskna kommentarerna här nedanför har man helt enkelt inte några problem med fiffel och miljonrullning så länge det är just SD-eliten som håller på. En sådan blind lojalitet mot ledarna i ett parti med nazistisk bakgrund är i sig jäkligt oroande.

Det är helt enkelt skandal att detta inte blivit en skandal.

För övrigt så är det KF på måndag. Då har Socialdemokraterna tillsammans med borgarna tänkt rösta igenom ett förslag om att privatisera hemtjänsten i Norrköping. Det skulle betyda mindre pengar till de äldre och sämre arbetsvillkor för undersköterskorna. Lyssna gärna på debatten! Du kan följa sammanträdet som åhörare på plats i sessionssalen i kommunhuset Rosen, Trädgårdsgatan 21, från kl.16:30. Du kan också följa via webbsändningarna från kommunfullmäktige: http://play.quickchannel.com/Qc/create/mainshow.asp…

Om jag var kommunalare…

Skulle jag vara jäkligt förbannad på min ledning idag. Skandalen kring fackförbundets toppar rullar på. Och den är motiverad. Som vanligt så är kvällstidningarna granskning ofta hårdvinklad och ibland överdriven, en del av det som framställs som galet är ganska normalt (som att investera i fastigheter vilket som alltid är lönsamt först på sikt). Men överlag är det ju så som det rapporteras – förmånerna gällande representation och boenden och löner är alldeles för frikostiga. Och för mycket pengar har gått till sådant som inte gynnar Kommunals medlemmar.

Och det värsta är att det inte är så jäkla konstigt att det blivit så. Om fackledningen bor i Stockholms innerstad och har skyhöga löner och mest umgås och med folk i samma positioner så förflyttas säkert gränserna ganska fort. Men det är ju definitivt ingen ursäkt. Det är ett första naturligt steg att den nuvarande ledningen avgår, och jag tror det är helt nödvändigt.

Men Kommunal behöver nog ta till mer radikala grepp än så för att återfå förtroendet. Dom skulle ju till exempel kunna snegla på den del av arbetarrörelsen som jag representerar. Det skulle innebära:

1. Absolut ingen alkohol alls för organisationens pengar. Att betala en egen slant för vinglaset eller ölen till maten är väl inga problem?

2. Rejält sänkta löner, V:s toppavlönade politiker får ut runt 28000 efter skatt, 10 000 mindre än andra politiker. Eller varför inte säga att topplönen inom kommunal ska vara dubbelt vad lägstalönen är? Det skulle ge en mer rimlig levnadsnivå.

3. Sälj omedelbart av all lyxverksamhet som medlemmarna ändå inte har råd med. Och medan man håller på, bygg om paradvåningarna till mindre lägenheter och gör dom tillgängliga för vanliga medlemmar.

Detta är fullt möjligt att rösta igenom på Kommunals Kongress i vår, nu tror jag inte att det blir så radikalt som det jag föreslår ovan men det skulle förvåna mig om ombuden inte tar några steg åt det hållet.

Men samtidigt ska man inte glömma vad kommunal i grund och botten är och de 100 000-tals arbetare dom representerar. Varje dag jobbar tusentals skyddsombud för sina arbetskamraters arbetsmiljö, utbildningar anordnas och förhandlingar pågår. Och framförallt är lönerna och arbetsvillkoren ett resultat av en ständig kamp mellan facket och arbetsgivaren. Därför borde kommunalare sluta sig samman, engagera sig mer och driva igenom en vettigare ordning i förbundet.

Nu under våren är det ju dags för avtalsförhandlingar igen. Och i bästa fall kan detta få Kommunal att kämpa ännu hårdare i den kommande avtalsrörelsen, det måste man liksom göra för att bevisa att man fortfarande är relevant. Och det tror jag man kommer att fixa.

För övrigt vore rejäla löneökningar en välgärning för svensk ekonomi också. Magdalena Andersson vågar ju inte stimulera ekonomin alls i den omfattning som behövs och riksbanken har ju gjort slut på sina verktyg, inte ens köpen av statsobligationer för 100-tals miljarder har lyckats. Att ge Kommunals medlemmar mer pengar i fickan skulle få igång ekonomi och konsumtionen som en bra bieffekt till det faktum att dom verkligen förtjänar mer i lön för det helt avgörande arbete dom utför för Sverige.

 

Sämsta julklappen till Norrköpings äldre

Socialdemokraterna och tre borgerliga partier har nu bestämt sig för att privatisera hemtjänsten i Norrköpings kommun. Det Lars Stjernkvist tänker genomföra måste vara den vara den sämsta tänkbara julklappen att ge till kommunens alla äldre i behov av hemtjänst och till alla undersköterskor som jobbar där.

Som förslaget såg ut i Kommunstyrelsen när det diskuterades häromveckan var det faktiskt värre än jag hade trott. Jag hade inte kunnat föreställa mig att Socialdemokraterna skulle gå så långt i att tillmötesgå de borgerliga partiernas privatiseringsiver. För det är ju ingen hemlighet att det finns många inom S och inom Fackföreningsrörelsen som inte är överlyckliga över förslaget.

Det finns två delar i förslaget som är särskilt illa. Det ena är att man vill ha total etableringsfrihet för de privata aktörerna. Precis det som gör att privata företag kan ”plocka russinen ur kakan” och välja bort områden med tyngre ”kunder” eller långa restider. Kommunen får ta hand om de dyrare områdena och hemtjänsten blir totalt uppstyckad. Detta är sådant som gör att kostnaderna skenar och precis det som tidigare var ett av S främsta argument mot en privatisering.

Det andra är att det i förslaget inte finns något som säkrar undersköterskornas rätt att jobba heltid och rätt att slippa delade turer. Någon som tidigare har varit två reformer som ni varit mycket stolta över. Det enda som står är att ni ska ”överväga differentierad ersättning”. En sak kan jag lova, om man inte kräver rätt till heltid så kommer bolagen främst att anställa folk på deltid. Eftersom personalen står för nästan alla utgifter så är det främst genom att skära ner där som större vinster till bolagsägarna kan uppstå.

Från och med någon gång kring julen 2017/2018 har Stjernkvist och Kvartetten tänkt att hemtjänsten inte längre ska präglas av behovsstyrning och omsorg, istället ska det privatiseras, effektiviseras och vinstmaximeras. Undersköterskan som kommer hem till de äldre under julhelgen ska inte längre främst tänka på de gamlas välmående utan tvingas prioritera bolagets profiter. Det låter rent ut sagt som det blir en ganska kass julstämning för våra äldre om två år vid den här tiden…

 

För övrigt är det oerhört glädjande att PODEMOS får över 20 % i det spanska valet, dom kallar sig inte vänster men dom bedriver vänsterpolitik och det är gott nog åt mig. Tillsammans med IU, de regionala vänsterpartierna och Socialdemokraterna skulle en progressiv regering alltså vara möjlig. Tyvärr är jag rätt övertygad om att också Spaniens socialdemokrater gått allt för långt högerut för att det ska vara sannolikt. Men vem vet, det är i alla fall hoppfullt att vänstern går bra i stora delar av Sydeuropa när man ser hur rasister och högerpopulister går framåt i norr.

Nicklas Lundström bedriver skarp oppositionspolitik från vänster i bland annat kommunfullmäktige och kommunstyrelsen i Norrköping. Jag drivs av att jag tycker att det är helt jäkla orimligt att vi ska ha desperat fattiga barn i Norrköping samtidigt som Sverige är rikare än någonsin. Lite mer rättvisa är det enda rätta.

  • Mest lästa bloggar
  • Senaste blogginläggen

Sport

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker