• lördag 23 augusti 2014
Det börjar dra ihop sig Åsa Sjöbergs blogg Åsa Sjöbergs blogg
Vädersponsor:

Hans Stigsson Michajlov

Michajlovs blogg

Överraskningarnas Obama

Jag höll på John Mc Cain och litade inte på Barack Obama i utrikesfrågor. En blandning av idealism och naivitet som luktade Jimmy Carter.

 

Obamas beslut på att skrota missilförsvarsbaserna i Polen och Tjeckien tycktes bekräfta mina farhågor. Beslutet var fel av tre skäl:

 

1) Baserna behövs. Hotet från Iran är reellt och inbegriper även potentiell kärnvapenutpressning mot Europa.

2) Obama fattade beslutet över huvudet på Polen och Tjeckien. Så gör man inte mot två av USA:s trognaste allierade.

3) Beslutet föregicks inte av några ryska eftergifter (det var ju Ryssland som av grumliga skäl motsatte sig baserna). Sådan undfallenhet brukar betraktas som svaghet i Kreml och riskerade leda till en än hårdare rysk politik.

 

Men kanske har jag misstagit mig... Obama verkar vara av hårdare virke än man kan tro, låt vara att hans säkerhetspolitik inte är lika transparent som George W Bushs.

 

Obama må hålla på att dra tillbaka trupperna från Irak, men han hårdsatsar i Afghanistan. Ingen undfallenhet mot talibaner där inte.

 

Och nu framkommer uppgifter om att de slopade polska och tjeckiska baserna ska uppföras i Bulgarien och Turkiet istället. En delvis mer logisk, men egentligen sämre lösning. Fast det intressanta är förstås att Obama både är realistisk och verkar kunna spela storpolitik med samma pjäser som Ryssland. Realpolitik som börjar imponera.

Brutal vardag i Ukraina

Uppenbarligen har minst en buss med flyktingar (främst kvinnor och barn) beskjutits med artilleri och/elller granatkastare och/eller raketer. Regeringen och separatisterna skyller på varandra och förmodligen har Kyiv rätt, att de proryska styrkorna begått ytterligare ett fatalt misstag. Fast det kan också vara tvärtom. Alla begår misstag i krig och det ukrainska försvaret har inte gett överväldigande bevis på precisionskrigföring.

 

Denna ohyggliga nyhet - dussintals mördade kvinnor och barn, många brända till döds - väcker emellertid måttligt intresse såväl inom som utom Ukraina. Det är typiskt för krigets brutalisering, hur vi sakta avtrubbas inför våldet. Ännu för några veckor sedan hade nyheten om bussarna blivit förstasidesstoff, knappast så längre.

 

Låt oss backa en stund och se vad som faktiskt händer, ett blodigt krig i Europa. Inte så olikt det jugoslaviska upplösningskriget. Låt oss åtminstone kalla kriget för just det. Och bli upprörda när inte ens flyktingbarnen går säkra.

Att ljuga som en kommunist

Man upphör inte att förvånas över alla sovjetlögner Kreml prånglar ut över världen efter nedskjutningen av passagerarplanet MH17. De flesta går i varierande utsträckning ut på att Ukraina sköt ner flygplanet, antingen av misstag eller för att misskreditera Ryssland.

 

Detta är dock inte någon nyhet. Under hela konflikten och kriget har Kreml prånglat ut de värsta dumheter. Att folkomröstningen på Krim ska ha gått rätt till, att "fascister" från Majdan tagit över Ukraina, att det i själva verket är USA som ligger bakom och så vidare. Jag kallar dessa påhitt för sovjetlögner, för precis som under sovjettiden är lögnerna så idiotiska att få går på dem. (På tiden det begav sig fanns det visserligen svenska kommunister som köpte allt Moskva sade och visst finns det enstaka okritiska Putinförsvarare också i dagens Sverige - också i vissa kommentarer till denna blogg.)

 

Det anmärkningsvärda är att Kreml inte försöker sig på något bättre. Inte tala sanning, det vore att kräva för mycket! Men åtminstone ljuga med någon finess. Regimen har faktiskt inte varit oäven i denna konst tidigare. TV-kanalen Russia Today har varit ett gott exempel på hur utmärkta reportage blandats med väl inlindade halvsanningar och rena lögner. Det vi i dagligt tal brukar kalla propaganda.

 

Men sedan revolutionen segrade på Majdan verkar inte Kreml bry sig längre. Det viktiga verkar inte längre vara att övertyga någon på riktigt, utan att istället framställa den prydligaste fasaden.

 

Ungefär som på sovjettiden.

Terroristernas sanna ansikte

Som om inte tragedin vore stor nog i sig själv gör terroristerna sitt bästa för att förstärka densamma. Varken haveriutredare eller journalister har full tillgång till platsen där MH 17, det malaysiska flygplanet, kraschade i Ukraina. Läs gärna Kenan Habuls artiklar i Aftonbladet om en kaotisk situation, där inte ens alla omkomna har övertäckts.

 

Vissa ligger alltså kvar, andra har förts bort, oklart var. De svarta lådorna har försvunnit, eventuellt annat bevismaterial också och det förekommer dessutom rykten om plundring.

 

Tyvärr förvånar det inte. Vad vi har att göra med är den allra sämsta sortens soldater, ungefär som Arkans rövargäng under kriget i Bosnien-Hercegovina på 90-talet.

 

Nu framkommer också uppgifter om att terroristerna är beredda att erbjuda haveriutredare allt vad de vill - i utbyte mot vapenvila. De försöker alltså utnyttja en ohygglig tragedi, som de själva orsakat, i syfte att ge sig själva fördelar i kriget. Terroristerna är nämligen, det ryska stödet till trots, pressade.

 

Väst bör inte förhandla med terrorister. Först måste samtliga omkomna tas om hand, det är till och med viktigare än haveriutredningen. Och vad gäller kriget vore det bästa om Ukraina kunde vinna detsamma. Man kan tänka sig olika politiska lösningar på Ukrainas problem, men terroristerna är bara ett hinder.

Karadzic, Mladic och Ukraina

Haveriutredare har svårt att komma fram till platsen för det nedskjutna flygplanet i Ukraina och oro finns för att separatisterna ska förstöra bevis. Naturligtvis - det var ju de som sköt ned planet! Det är till exempel oklart var de svarta lådorna tagit vägen.

 

Initialt hade separatisterna visst folkligt stöd, men numera är de snarare att betrakta som ett rövarband. Dock understödda av Ryssland och därmed kan de fortfarande ockupera stora delar av Östukraina. Det påminner mig om ett annat krig för tjugo år sedan. Det i Bosnien-Hercegovina.

 

Alla dessa mer eller mindre självutnämnda separatistledare - som Igor Girkin (eller Strelkov, "skytten", som han kallar sig) påminner om Radovan Karadzic, Ratko Mladic och de andra bosnienserbiska folkmördarna under kriget på 90-talet. Kyiv kallar de östukrainska separatisterna för terrorister och efter det nedskjutna flygplanet är det bara att hålla med.

 

Det finns ytterligare en likhet mellan då och nu. Karadzic och Mladic kunde bara klara sig så länge som de gjorde tack vare Slobodan Milosevics stöd i Belgrad. Våra dagars Milosevic heter Vladimir Putin och bor i Moskva.

En flygkatastrof för Putin

Jag kommer att tänka på 1983, då det kalla kriget var som allra kyligast. Sovjetunionen sköt ned ett sydkoreanskt passagerarflygplan. Moskva påstod att det spionerade... Händelsen fick stor betydelse och inte bara för att Sovjet om möjligt isolerades än mer än tidigare. Utan också för att Ronald Reagan gjorde det amerikanska försvarets GNSS-system allmänt tillgängligt. I dag kallar vi det GPS.

 

Parallellen till 1983 känns given efter att malaysiskt passagerplan från Amsterdam störtat i Östukraina. Över separatistkontrollerat område och sannolikt nedskjutet av just dessa separatister.

 

Det är nämligen svårt att tänka sig någon annan förklaring och initialt skröt separatistledare också över nedskjutningen. De trodde att de skjutit ned ett ukrainskt militärplan.

 

Skulle separtisterna ligga bakom nedskjutningen riskerar de en internationell terroriststämpel. Fast deras vapen kommer någonstans ifrån, rimligtvis Ryssland. Det är i sig anmärkningsvärt om Ryssland försett dem med så avancerat luftvärn, men att Kreml stödjer, för att inte säga leder, upproret är väl känt. Om ett passagerarflygplan skjutits ned gör det Rysslands president till medskyldig. Det kalla kriget går igen...

 

Förutom tragedin i sig är det dags att inse de internationella konsekvenserna av kriget i Östukraina. Det är inte fråga om någon lokalt bråk med proryska fyllbultar på ena sidan och desillusionerade ukrainska soldater på den andra. Utan ett riktigt krig, där Putin försöker lägga delar av ett grannland under sig via ombud. Ett krig som påverkar långt fler länder och utgör ett av världens största säkerhetsproblem.

 

***

 

Jag läser just på Kyiv Post att separatisterna tidigare intagit en ukrainsk flygbas med tillgång till just det luftvärn som förmodligen användes för att skjuta ned flygplanet. Det förklarar i så fall en hel del.

Hans Stigsson Michajlov är politisk redaktör på Norrköpings Tidningar, med utrikesfrågor och försvarspolitik som specialiteter.

Sport

Kultur- & nöje

Livsstil

Opinion

Övrigt

Politiker