• tisdag 27 september 2016
  • Familjeannonser
  • Lunchguiden
  • Grannar
  • Lokus
  • XTRABONUS
  • Lohts
  • JobbPlus - Östergötlands nya mötesplats för dig som söker jobb och nya möjligheter
Termalbad i Budapest Perenkranz bakom scen Perenkranz bakom scen
Vädersponsor:

Hans Stigsson

Utrikesbloggen

Överraskningarnas Obama

Jag höll på John Mc Cain och litade inte på Barack Obama i utrikesfrågor. En blandning av idealism och naivitet som luktade Jimmy Carter.

 

Obamas beslut på att skrota missilförsvarsbaserna i Polen och Tjeckien tycktes bekräfta mina farhågor. Beslutet var fel av tre skäl:

 

1) Baserna behövs. Hotet från Iran är reellt och inbegriper även potentiell kärnvapenutpressning mot Europa.

2) Obama fattade beslutet över huvudet på Polen och Tjeckien. Så gör man inte mot två av USA:s trognaste allierade.

3) Beslutet föregicks inte av några ryska eftergifter (det var ju Ryssland som av grumliga skäl motsatte sig baserna). Sådan undfallenhet brukar betraktas som svaghet i Kreml och riskerade leda till en än hårdare rysk politik.

 

Men kanske har jag misstagit mig... Obama verkar vara av hårdare virke än man kan tro, låt vara att hans säkerhetspolitik inte är lika transparent som George W Bushs.

 

Obama må hålla på att dra tillbaka trupperna från Irak, men han hårdsatsar i Afghanistan. Ingen undfallenhet mot talibaner där inte.

 

Och nu framkommer uppgifter om att de slopade polska och tjeckiska baserna ska uppföras i Bulgarien och Turkiet istället. En delvis mer logisk, men egentligen sämre lösning. Fast det intressanta är förstås att Obama både är realistisk och verkar kunna spela storpolitik med samma pjäser som Ryssland. Realpolitik som börjar imponera.

Vad hade Karl XII sagt?

På den gamla "goda" tiden hade ingen blivit förvånad. En tjänsteman med skumma kontakter i Moskva som jobbar för det svenska kommunistpartiet. Ytterligare en anledning att hålla svenska kommunister på armlängds avstånd!

 

Men nu är det inte då, utan i dag. Och det är inte Vänsterpartiet vi talar om, utan Sverigedemokraterna. Ett parti som gärna framställer sig som ultrapatriotiskt. Men som måhända går Moskvas ärenden. Ryssen - vår gamle "ärkefiende", tänka sig! Vad hade Karl XII sagt om det?

 

Bortom det lätt komiska är situationen nog så allvarlig. Säkerhetsexperter från bland annat Försvarshögskolan påpekar det olämpliga att en person som "Egor Putilov" släppts in i riksdagen. Vad han egentligen heter är okänt för allmänheten. Egor Putilov är mannens nome de guerre, det vill säga "soldatnamn". Frågan är förstås om han jobbat inte bara som tjänsteman i riksdagen för Sverigedemokraterna, utan också för Moskva. En del tyder på det och jag skulle inte bli det minsta förvånad. En något bisarr Putinbeundran finner man bland nationalister lite varstans i Europa och det utnyttjar Kreml skickligt. Några storspioner talar vi knappast om i dessa sammanhang, men väl kanske informatörer - liksom i många fall desinformatörer, som i slutna sällskap kan tala sig varm för hur det "egentligen" är i Ryssland.

 

Och att det naturligtvis inte finns något ryskt intresse av aggression mot exempelvis Gotland.

 

Känsligt för vilket parti som helst, men särskilt pikant i SD:s fall. Av goda nationalister borde man åtminstone kunna kräva att de är just det! Inte att de - medvetet eller omedvetet - säljer ut sitt fosterland.

Tillbaka till KGB

Kärt barn har många namn, fast kanske är det snarare så djävulen själv bär många förklädnader? Tjekan blev NKVD som blev MGB som blev KGB (och då har jag ändå hoppat över några namn), fast där höll det faktiskt på att ta slut. Efter Sovjetunionens fall delades KGB upp i en inrikes- och en utrikesdel - FSB respektive SVR.

 

En gång tjekist, alltid tjekist - som man emellertid säger på andra sidan Östersjön. Och nu vill Vladimir Putin förmodligen återupprätta KGB genom att åter slå samman FSB och SVR. Dock inte under namnet KGB, utan MGB. Det vill säga säkerhetstjänstens namn under den sena Stalintiden... Säkerhetstjänsten riskerar åter att bli en lika obehaglig organisation som på den gamla goda tiden. Till skillnad från under KGB-eran riskerar det till och med att bli värre, eftersom det dåvarande KGB balanserades av Kommunistpartiet. Maktdelning med kommunistspråk.

 

KGB finns dock redan - i Vitryssland, där organisationen aldrig bytte namn men (om det egentligen glädjer någon) har en annan förkortning på vitryska: KDB. Jag lyckades faktiskt fotografera dess regionala högkvarter i Vitebsk för några år sedan, dessutom utan att bli gripen! Denna insats värdig vilken amatörspion som helst hade jag dock aldrig vågat mig på om jag vetat vem som använde byggnaden. Den hade emellertid också varit Napoleons bostad under hans fälttåg i öst och därmed ett helt legitimt turistmål enligt min mening.

Assad sitter kvar

En av Daesh/IS främsta ledare har dödats, men av vem? Både Ryssland och USA vill ta åt sig äran av likvideringen! Må vara hur det vill, det finns inte större anlednig att sörja Abu Muhammad al-Adnani mer än, säg, Heinrich Himmlers frånfälle. Förmodligen kommer ni att ha glömt hans namn (al-Adnanis, inte Himmlers) när ni kommit till slutet av denna text. Inte heller det är något att sörja över. Det räcker med den ganska anonyma glädjen över att ytterligare en mördare är borta.

 

Kriget mot Daesh/IS är långt ifrån över, men slutet kan komma snabbare än man tror. Denna sektliknande organisation saknar egentlig regional förankring och har byggt sin makt enkom på terror och förvirrade proselyter utifrån. När det nu går sämre för Daesh/IS kan rörelsen implodera fullständigt.

 

Det är bra nyheter, även om Sverige och andra länder står inför problemet med "återvändande" krigsförbrytare. Dessutom innebär utvecklingen tyvärr inte att kriget kommer att ta slut. Mycket tyder på att Syriens president Bashar al-Assad mot alla odds kommer att sitta kvar. Det beror på Mellanösterns krångliga maktpolitiska realiteter. al-Assad backas upp av Vladimir Putin, samtidigt som också Turkiets Recep Tayyip Erdogan säkert kan acceptera status quo. Det viktiga för honom är att kurderna inte får för mycket att säga till om.

 

Förenta Staterna ser däremot ut att bli sidsteppat i maktspelet. Anmärkningsvärt i sig, men samtidigt ganska talande för Barack Obamas svaga utrikespolitik.

Trump är ett geni

Vad har Donald Trump sagt i dag? Något är det alltid, skandalernas man dominerar nyhetsflödet mer eller mindre - på båda sidor Atlanten. Många, inte minst här i Europa, avfärdar honom som en dumbom. Farlig måhända, men trots allt en dumbom (vilket om inte annat gör att vi europeer kan få våra fördomar om korkade amerikaner bekräftade).

 

Men Trump är inte en dumbom. Han är faktiskt ett geni - och det är just det som gör honom så farlig.

 

Trump har bestämt sig för att inte spela enligt regelboken och han kommer undan med det. Ju fler som skrattar åt honom, desto mer övertygade blir hans anhängare om att han har rätt. De känner sig nämligen själva förolämpade å Trumps vägnar. Om Trump är en fårskalle, måste det ju gälla hans anhängare också! Reaktionen är psykologiskt självklar, det har aldrig gått att övertyga någon genom att först påpeka hur korkad och löjlig denne är.

 

Trump är alltså en lysande demagog, men vad innebär hans populism? Om det vet vi inget - och kommer kanske aldrig att få veta. Allting hänger på dagsformen den dagen han - Gud förbjude! - eventuellt blir president. Hans uppenbara storhetsvansinne kan också bli hans fall, men i värsta fall kan det ändå räcka till seger i valet. Många analyser av hans politiska personlighet är nämligen urusla. Antingen bedöms olika förslag och utspel sakligt, som om det finns en självklar korrelation mellan vad han säger och vad han faktiskt tänker göra. Eller så förklaras han vara en mer eller mindre empatilös narcissist, med oförmåga till konstruktiv självkritik.

 

Mycket möjligt - men vad gör det? I vissa politiska sammanhang är det i själva verket utmärkta politiska egenskaper! Tänk bara på Venezuelas förre president Hugo Chavez, som inte skämdes för att kalla sig själv el loco - galningen! Han lyckades omvandla Venezuela till ytterligare en misslyckad socialistisk trekvartsdiktatur, men han gjorde det i stor utsträckning med folkets (eller, med socialistisk terminologi, snarare massans) goda minne. Det finns faktiskt likheter mellan Chavez och Trump i synen på makten.

 

Skillnaden är förstås att Trump råkar vara amerikan och USA är ett ururselt land att omvandla till diktatur. För jag tror det är vad han egentligen, i all "välmening", verkligen vill.

På Putins sida

Var är den gamle kommunistjägaren Joe McCarthy när man verkligen behöver honom? McCarthy blev ökänd för sin ofta överdrivna kommunistjakt under 50-talet, men i dag hade det behövts åtminstone något av den nit som drev honom.

 

När det gäller att undersöka var Republikanernas nyvalde presidentkandidat Donald Trump egentligen har sina sympatier.

 

Han har åtminstone uttalat sig i anmärkningsvärt försiktiga ordalag om den ryske presidenten Vladimir Putin (inga förslag till murbyggen där inte!), fast framför allt omger han sig med diverse suspekta halvfigurer - värda att betrakta som potentiella säkerhetsrisker i vilket land som helst.

 

Trumps utrikespolitiske rådgivare Michael Flynn deltog i firandet av den ryska propagandakanalen RT:s tioårsjubileum och hävdar att amerikanska och ryska intressen sammanfaller. Trumps kampanjchef Paul Manafort har tidigare sålt sina tjänster till sådana "personligheter" som Ukrainas tidigare diktator Viktor Janukovytj, Filippinernas Ferdinand Marcos och Siad Barre i Somalia. En annan av Trumps nära medarbetare - Carter Page - har tidigare arbetat för Gazprom...

Hans Stigsson är politisk redaktör på Norrköpings Tidningar, med utrikes- och säkerhetspolitiska frågor som specialiteter.

Sport

Kultur- & nöje

Livsstil

Opinion

Övrigt

Politiker