• torsdag 2 juli 2015
  • Familjeannonser
  • Lunchguiden
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • XTRABONUS
  • Lohts
Sjunger du nåt i sommar? Åsa Sjöbergs blogg Åsa Sjöbergs blogg
Vädersponsor:

Hans Stigsson Michajlov

Michajlovs blogg

Överraskningarnas Obama

Jag höll på John Mc Cain och litade inte på Barack Obama i utrikesfrågor. En blandning av idealism och naivitet som luktade Jimmy Carter.

 

Obamas beslut på att skrota missilförsvarsbaserna i Polen och Tjeckien tycktes bekräfta mina farhågor. Beslutet var fel av tre skäl:

 

1) Baserna behövs. Hotet från Iran är reellt och inbegriper även potentiell kärnvapenutpressning mot Europa.

2) Obama fattade beslutet över huvudet på Polen och Tjeckien. Så gör man inte mot två av USA:s trognaste allierade.

3) Beslutet föregicks inte av några ryska eftergifter (det var ju Ryssland som av grumliga skäl motsatte sig baserna). Sådan undfallenhet brukar betraktas som svaghet i Kreml och riskerade leda till en än hårdare rysk politik.

 

Men kanske har jag misstagit mig... Obama verkar vara av hårdare virke än man kan tro, låt vara att hans säkerhetspolitik inte är lika transparent som George W Bushs.

 

Obama må hålla på att dra tillbaka trupperna från Irak, men han hårdsatsar i Afghanistan. Ingen undfallenhet mot talibaner där inte.

 

Och nu framkommer uppgifter om att de slopade polska och tjeckiska baserna ska uppföras i Bulgarien och Turkiet istället. En delvis mer logisk, men egentligen sämre lösning. Fast det intressanta är förstås att Obama både är realistisk och verkar kunna spela storpolitik med samma pjäser som Ryssland. Realpolitik som börjar imponera.

Vere malum!

Uppsala universitet har valspråket Gratiae veritas naturae - nådens och naturens sanning. Lunds universitet har Ad utrumque paratus - beredd till bådadera (både strid och studier). I båda fallen är respektive universitets logotyper, förlåt vapensköldar, sirliga och respektingivande. I Lunds fall ett krönt lejon som håller ett svärd i ena tassen och har den andra på en bok.

 

Linköpings universitets valspråk är "expanding reality". Låter lite tamt på engelska istället för latin. Dessutom inte sant, för efter att universitetets nya logga presenterats tycker jag snarare att en intellektuell kontraktion känns mer för handen. Heraldiskt skulle denna kunna beskrivas som två tjocka streck (det första något längre än det andra), en punkt och bokstaven "u" - vilket ska föra tankarna Linköpings universitet men snarare känns som en måttligt lyckad logga på kvarterets hipsterbutik. Att Linköping stavas med litet l är i sammanhanget möjligen också talande.

 

2,5 miljoner kronor ska den nya förskräckligheten kostat. Ett lågt pris i sammanhanget. Universitetsledningens akademiska mörker kostar i längden mycket mer.

(S)lapp bli utskälld

Eva-Britt Sjöberg (KD) och Irma Görtz fick sina fiskar varma under dagen. De blev kort och gott utskällda för sitt beslut att lägga ned träffpunkterna.

 

Det är nästan så jag tycker att kritiken är orättfärdig. Fast bara nästan, för den hårda kritiken har visst berättigande. Frågan är illa skött och inte blir det bättre när kommunledningen försöker inbilla människor att ideella krafter ska ta över driften. Så kan det säkert bli i åtminstone något fall, men det finns varken garantier eller förberedelser för något övertagande. Det är inte heller frågan om någon privatisering, om någon trodde det. Utan en nedläggning.

 

Eller rättare sagt var det en nedläggning, för nu ska frågan återremitteras. Eftertänksamt, ett bevis på att nedläggningsbeslutet fattats på otillräcklig grund eller i praktiken ett försök att blanda bort korten? Den som lever får se, fast jag skulle bli förvånad om kommunen tvärvänder.

 

Det hör till att emellanåt få höra folkets ilska, det förstår nog både Sjöberg och Görtz. Fast Norrköpings starke man - kommunalrådet Lars Stjernkvist (S) - höll sig undan, han slapp bli utskälld. Känns nog ganska skönt. För honom.

20 år - till att börja med

Egyptens störtade president Muhammad Mursi har, tillsammans med flera andra höga företrädare för Muslimska brödraskapet, dömts för ett stort antal brott. Brottskatalogen var omfattande och handlade om våld mot demonstranter 2012, kidnappningar och tortyr. Dock inte mord.

 

Det är möjligt att Mursi (och de andra) är skyldiga. Eller inte alls. Det är helt omöjligt att avgöra. Det egyptiska rättsväsendet agerar på det sittande militärstyrets order.

 

Dock tydde mycket på att Egypten under Mursis korta tid vid makten var på väg mot islamistisk diktatur. Därav de folkliga protesterna mot hans styre, som sedermera utnyttjades av militären för att störta presidenten.

 

Så långt fanns det visst fog för militärens agerande, man skulle till och med kunna tala om demokratiskt nödvärn. Men det var då det. Så fort militären tog makten började marschen tillbaka till en regim som allt mer framstår som en blåkopia av det tidigare Mubarak-styret, inklusive förföljelse och våld mot oliktänkande - Muslimska brödraskapet, men också demokrater. Kontrarevolutionen har varit framgångsrik eftersom den, åtminstone initialt, åtnjutit betydande folkligt stöd. I valet mellan militären och Muslimska brödraskapet föredrar många det förra.

 

Två fel gör emellertid inte ett rätt och dessutom innebär utvecklingen ett dubbelt, förnedrande nederlag för demokraterna. Fast så slutar ofta revolutioner, långt ifrån alla är framgångsrika. En lärdom är att demokrater måste vara bättre förberedda på vad som kommer efter revolutionen.

 

För Mursi väntar fler rättegångar och han riskerar fortfarande att dömas till döden. Det finns kanske inte så stor anledning att sörja hans politiska öde! Däremot ett rättsväsende som lämnar mycket i övrigt att önska.

Ett sant finländskt val

Centern vann riksdagsvalet. Och allt är alltså som vanligt igen i Finland. Fast ändå inte riktigt.

 

Sannfinländarna gjorde egentligen ett lite sämre val än väntat, men förmodas ändå få ingå i nästa regering - oavsett om denna kommer att luta åt höger eller vänster. Mest till vänster, misstänker jag. I så fall kommer Centerledaren Juha Sipilä att bilda en så kallad rödmylleregering bestående av Centern och Socialdemokraterna - och rimligtvis med Sannfinländarnas medverkan. Frågan blir i så fall om också Svenska folkpartiet kommer att ingå eller ej.

 

För avgående statsminister Alexander Stubb från moderata Samlingspartiet är valresultatet möjligtvis lite bittert och förmodligen känns det på liknande sätt inom den finska socialdemokratin. Båda partierna backar och i skrivande stund är det jämnt skägg mellan Samlingspartiet och Sannfinländarna om vilket parti som blir valets näst största efter Centern. Socialdemokraterna ser ut att få nöja sig med fjärdeplatsen. Att ta ansvar för landet i en svår ekonomisk situation kostar.

 

Centern har haft det lättare i oppositionsställning och detsamma gäller naturligtvis Sannfinländare, vars väntade framgångar ändå stäcktes något. En del missnöjda väljare röstade nog på Centern istället.

 

Att Samlingspartiet och Socialdemokraterna lätt och ledigt (nåja!) kunnat styra landet säger ändå något om skillnaden jämfört med det svenska politiska klimatet. I Finland är det breda samlingsregeringar och pragmatism som gäller.

 

Fast det finns ju fler skillnader. I dag har väl varken Anna Kinberg Batra eller Stefan Löfven särskilt starka skäl att gratulera sina partiledarkamrater på andra sidan Bottenhavet. Jimmie Åkesson riskerar att inte få något svar (Sannfinländarnas Timo Soini vill inte ha med honom att göra) och vågar verkligen Annie Lööf gratulera Sipilä? För det var knappast Lööf-liberalism som grejade Centerns valseger i Finland!

Försvarspolitiskt fiasko

ÖB krävde fyra miljarder kronor mer om året - totalt 20 miljarder under den femårsperiod som ett försvarsbeslut gäller. Detta väl att lägga märke till i huvudsak bara för att leva upp till de politiska krav riksdagen tidigare ställt på försvaret. Någon större upprustning skulle det inte bli fråga om, det kärvare säkerhetspolitiska klimatet i Nordeuropa till trots.

 

Det blev hälften, lite drygt. Regeringen och Alliansen (minus Folkpartiet) har enat sig om ytterligare 10,2 miljarder kronor. Givet de partipolitiska omständigheterna en relativt ambitiös satsning.

 

Men det räcker inte. Istället för upprustning väntar i praktiken nedrustning och nu måste samma politiker som inbillar sig vara försvarsvänliga förklara vad det är som inte ska göras, vad som inte ska köpas, vad som inte ska utbildas och - om man så vill - inte ska försvaras. Låt inte lura er! Givet de säkerhetspolitiska utmaningarna blir försvarsbeslutet inget annat än ett fiasko.

 

***

 

Det blev en helt meningslös utredning om försvarssamarbete (fast inte Nato-medlemskap) också. Dålig symbolpolitik. Ingen utredning alls och mer pengar till försvaret hade varit bättre.

Hans Stigsson Michajlov är politisk redaktör på Norrköpings Tidningar, med utrikesfrågor och försvarspolitik som specialiteter.
  • Mest lästa bloggar
  • Senaste blogginläggen

Sport

Kultur- & nöje

Livsstil

Opinion

Övrigt

Politiker