• fredag 30 januari 2015
Packa pappas kappsäck Föräldraledig på Bali Föräldraledig på Bali
Vädersponsor:

Hans Stigsson Michajlov

Michajlovs blogg

Överraskningarnas Obama

Jag höll på John Mc Cain och litade inte på Barack Obama i utrikesfrågor. En blandning av idealism och naivitet som luktade Jimmy Carter.

 

Obamas beslut på att skrota missilförsvarsbaserna i Polen och Tjeckien tycktes bekräfta mina farhågor. Beslutet var fel av tre skäl:

 

1) Baserna behövs. Hotet från Iran är reellt och inbegriper även potentiell kärnvapenutpressning mot Europa.

2) Obama fattade beslutet över huvudet på Polen och Tjeckien. Så gör man inte mot två av USA:s trognaste allierade.

3) Beslutet föregicks inte av några ryska eftergifter (det var ju Ryssland som av grumliga skäl motsatte sig baserna). Sådan undfallenhet brukar betraktas som svaghet i Kreml och riskerade leda till en än hårdare rysk politik.

 

Men kanske har jag misstagit mig... Obama verkar vara av hårdare virke än man kan tro, låt vara att hans säkerhetspolitik inte är lika transparent som George W Bushs.

 

Obama må hålla på att dra tillbaka trupperna från Irak, men han hårdsatsar i Afghanistan. Ingen undfallenhet mot talibaner där inte.

 

Och nu framkommer uppgifter om att de slopade polska och tjeckiska baserna ska uppföras i Bulgarien och Turkiet istället. En delvis mer logisk, men egentligen sämre lösning. Fast det intressanta är förstås att Obama både är realistisk och verkar kunna spela storpolitik med samma pjäser som Ryssland. Realpolitik som börjar imponera.

Tråkigare Sverige utan Hägglund

Av alla partiledare jag träffat genom åren har Göran Hägglund varit den trevligaste - fast Alf Svensson var också sympatisk. Tillsammans lyckades de förvandla bilden av Kristdemokraterna. Från vad som många uppfattade som en närmast reaktionär frikyrkosekt till ett etablerat och seriöst borgerligt parti.

 

Fast att vara populär kostar på. KD har blivit lite som "Sveriges näst bästa parti" - Folkpartiet. Nästan alla kan tänka sig att rösta på FP, men få gör det. På liknande sätt har Kristdemokraterna blivit ett realistiskt parti för allt fler väljare, men allt färre väljer den kristdemokratiska valsedeln på valdagen.

 

Alla kristdemokrater har inte heller uppskattat partiets "normalisering". Häromåret utmanades han till och med öppet om partiledarposten. Han red ut den stormen, men om han inte valt att avgå under gårdagen hade frågan förmodligen kommit upp senare under mandatperioden. Beslutet var i den meningen måttligt överraskande.

 

Frågan är om inte förlusten är större för Alliansen än för Hägglunds egna kristdemokrater. Han var en sammanhållande och diplomatisk skicklig faktor, dessutom den siste partiledaren från tiden Alliansen bildades. Vem som än tar över får en ganska besvärlig uppgift, i synnerhet för ett parti som i var och varannan opinionsundersökning ligger under fyraprocentsspärren och som i praktiken är beroende av moderata stödröster i vart och vartannat val.

 

Hur som helst, Hägglund kommer att saknas av många.

Fullt krig igen

Kyiv Lördagens raketbeskjutning av Mariupol är inget annat än ett klassiskt nidingsdåd. Ryskstödda separatister/terrorister (eller möjligtvis ryska trupper) besköt staden med 120 raketer. Ett 50-tal byggnader träffades, däribland flera skolor och förskolor. Tack och lov var barnen lediga, men beskjutningen kostade ändå 30 människor livet, över 100 skadades.

 

Vad det handlar om är ren och skär terrorkrigföring. Samtidigt ljuger egentligen rubriken ovan. Kriget har varit på gång igen länge, försöken till vapenvilor har ständigt stupat på grund av att separatisterna/Ryssland aldrig varit riktigt intresserade av att hålla desamma.

 

De senaste veckorna har emellertid krigföringen trappats upp. Beskjutning av civila har förekommit tidigare, nu har en storstad också angripits och här i Kyiv fruktar många att det kommer att följa fler attacker. Många jag talar om tycker att man själva nu måste slå tillbaka mot terroristerna.

 

Omvärlden bör naturligtvis inte bara behålla sanktionerna mot Ryssland, utan också skärpa desamma. Dessutom behöver Ukraina starkare stöd - ekonomiskt, fast kanske också militärt.

Mäktig manifestation

Sälen En miljon människor på Paris gator. Och några av världens viktigaste politiska ledare. Imponerande, men också nödvändigt. Många har fruktat attentat under själva demonstrationen. I skrivande stund har det mesta gått lugnt, måtte det förbli så.

 

Avskräcker stora demonstrationer några terrorister? Tja, de påvisar åtminstone att vi inte är rädda. Och att vi står enade. Terrorn mot Paris var fruktansvärd nog i sig. Nu är det viktigt att den inte lyckas, att rädsla och undfallenhet (men också blint hat) inte tar över. Fast att fransyskor och fransmän är modigare än så visste vi nog redan tidigare.

Demonstrationer räcker inte

Är pennan mäktigare än svärdet? Ja, jag tror faktiskt det. Och jag tror att det gör större nytta än en kan tro att delta i demonstrationer mot våldet, likt de som genomförts i framför allt Frankrike men också andra länder efter terroristattacken mot Charlie Hebdo. Till och med ett inlägg på Facebook, eller kanske denna text, kan förhoppningsvis göra någon nytta.

 

Alla, eller åtminstone de flesta, kan förmodligen hålla med om det ovanstående. Fast det är klen tröst när terrorister till exempel tar gisslan - vilket som bekant varit fallet under dagen.

 

Då krävs det polis och ibland militär. Det krävs en väl fungerande säkerhetstjänst, vilket i sin tur väcker den gamla frågan om var gränsen för exempelvis övervakning ska gå. Dessutom kostar det pengar. Det är billigt att demonstrera. Men dyrt att bekämpa terrorismen.

 

Vad jag vill säga är att oavsett om man kallar det kriget mot terrorismen eller någonting annat kommer det att krävas uppoffringar. Kanske i form ökad övervakning och/eller polisiär närvaro, definitivt i form av generösare budgetpolitik. Den svenska situationen skiljer sig härvidlag inte fundamentalt från den franska.

Kunde varit Danmark - eller Sverige

Det var förstås bara en tidsfråga innan det skulle hända, att muslimska terrorister skulle lyckas med ett nytt terrordåd i Europa. I dag slog de till mot det fria ordet, i form av Paristidningen Charlie Hebdos. I skrivande stund har tolv människor, de flesta journalister, mördats. Tyvärr har gärningsmännen, som eventuellt tagit gisslan, lyckats fly fältet.

 

"Allahu akhbar" - Gud är stor - är ett slagord vi hört blott allt för många gånger, den här gången hörs terroristerna på en film som en privatperson lyckades ta av händelsen på håll. Dessa jihadister ska också ha skrikit "vi har hämnats profeten".

 

Det senare låter också som ett typiskt, i grunden löjligt, islamistiskt slagord. I sammanhanget är det dock välfunnet! Extremisterna anser sig ha hämnats de famösa så kallade Muhammedteckningarna, ursprungligen publicerade i Jyllands-Posten. Terroristerna kunde lika gärna slagit till mot Danmark. Eller varför inte Nerikes Allehanda, som publicerade konstnären Lars Vilks teckning av profeten Muhammed som rondellhund?

 

Extremisterna glömmer inte, de förlåter inte och de har inget fördrag med vårt liberala samhälle. Angreppet på vänstertidningen Charlie Hebdo äger samtidigt en tung symbolik. Denna satiriska tidning verkar i en sekulär och ofta antiklerikal fransk tradition med rötter i revolutionen 1789. Medan andra tidningar, låt vara ofta motvilligt, uttryckt sig försiktigt har Charlie Hedbdo aldrig backat från sin satiriska ådra. För dem har yttrandefriheten varit helig på riktigt! Senast häromdagen publicerade tidningen en satirteckning på Abu Bakr al-Baghadadi, ledaren för Islamiska staten.

 

Angreppet på en demokratisk tidning är ett angrepp på alla demokratiska tidningar. När en journalist mördas är det en kollega som avrättas. Även om vi inte vet exakta vilka gärningsmännen är, och om de representerar en större organisation, är det uppenbart att kriget mot terrorismen aldrig tagit slut. Och ofta är det journalister och det fria ordet som står i skottlinjen.

Hans Stigsson Michajlov är politisk redaktör på Norrköpings Tidningar, med utrikesfrågor och försvarspolitik som specialiteter.
  • Mest lästa bloggar
  • Senaste blogginläggen

Kultur- & nöje

Livsstil

Opinion

Övrigt

Politiker