• söndag 30 augusti 2015
  • Familjeannonser
  • Lunchguiden
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • XTRABONUS
  • Lohts
Förbättrad kondition på 14 veckor Naprapaten & Hälsocoachen Naprapaten & Hälsocoachen
Vädersponsor:

Hans Stigsson

Utrikesbloggen

Överraskningarnas Obama

Jag höll på John Mc Cain och litade inte på Barack Obama i utrikesfrågor. En blandning av idealism och naivitet som luktade Jimmy Carter.

 

Obamas beslut på att skrota missilförsvarsbaserna i Polen och Tjeckien tycktes bekräfta mina farhågor. Beslutet var fel av tre skäl:

 

1) Baserna behövs. Hotet från Iran är reellt och inbegriper även potentiell kärnvapenutpressning mot Europa.

2) Obama fattade beslutet över huvudet på Polen och Tjeckien. Så gör man inte mot två av USA:s trognaste allierade.

3) Beslutet föregicks inte av några ryska eftergifter (det var ju Ryssland som av grumliga skäl motsatte sig baserna). Sådan undfallenhet brukar betraktas som svaghet i Kreml och riskerade leda till en än hårdare rysk politik.

 

Men kanske har jag misstagit mig... Obama verkar vara av hårdare virke än man kan tro, låt vara att hans säkerhetspolitik inte är lika transparent som George W Bushs.

 

Obama må hålla på att dra tillbaka trupperna från Irak, men han hårdsatsar i Afghanistan. Ingen undfallenhet mot talibaner där inte.

 

Och nu framkommer uppgifter om att de slopade polska och tjeckiska baserna ska uppföras i Bulgarien och Turkiet istället. En delvis mer logisk, men egentligen sämre lösning. Fast det intressanta är förstås att Obama både är realistisk och verkar kunna spela storpolitik med samma pjäser som Ryssland. Realpolitik som börjar imponera.

Bara diktaturer kommer i fråga?

Just nu pågår VM i friidrott i Peking. Vad jag minns var det inte många som protesterade mot att diktaturen Kina fick arrangera mästerskapen. Annat var det när Peking, på andra försöket, fick sommar-OS 2008. Men det var då det. Nyligen tilldelades Kina också vinter-OS 2022. I stort sett utan protester.

 

På ett sätt är det inte så konstigt. Valet stod mellan Kina och Kazakstan. Ett delikat val mellan två diktaturer. Alla andra hade hoppat av. OS har plötsligen blivit för dyrt för demokratier.

 

Det är likadant med många andra stora mästerskap. Antingen har demokratierna inte råd, eller så kan man misstänka att diktaturerna mutar sig till mästerskapen. Ryssland fick vinter-OS förra året och fotbolls-VM 2018, Qatar fyra år senare.

 

OS är lite speciellt eftersom det är så fruktansvärt dyrt att arrangera detsamma och kanske är vinter-OS rentav ett större problem eftersom nettointäkterna blir mindre. Fast över huvud taget tar rika diktaturer för sig inom idrottens värld. Det som ännu för några år sedan var mycket kontroversiellt håller på att normaliseras. Vill vi verkligen att det ska vara på det viset?

Vår tids barbarer

Islamiska staten (IS) har förmodligen sprängt ett av de viktigaste historiska artefakterna i den antika ruinstaden Palmyra. De äldsta delarna av det relativt välbevarade Baalshamin-templet var 2000 år gamla, vilket sannolikt bara triggade IS-barbarerna ytterligare. Islamiska staten har förstört ännu äldre artefakter i Irak, bara den senaste veckan har såväl en äldre moské som ett kloster från 500-talet sprängts i Syrien.

 

Därtill kommer förstås den närmast exempellösa grymhet IS ger exempel på. Människor som filmas medan de avrättas under utstuderat bestialiska former, filmer som sedan läggs ut på nätet. Kvinnor och flickor säljs som sexslavar och på en film sprängs ett spädbarn till döds som en del av krigarnas "utbildning". Indoktrineringen börjar tidigt. På en film jag sett förmås ett litet barn att skära halsen av sin teddybjörn...

 

Samtidigt planeras sannolikt terroristattacker också här i Europa. Islamiska staten är inte lika sofistikerad i sina metoder som al-Qaida, men om möjligt än grymmare. Ett särskilt problem är förstås att hundratals ungdomar åkt från Sverige och andra länder för att anmäla sig som frivilliga i kriget.

 

Att en dag som denna, när världens börser faller och många oroar sig för den ekonomiska utvecklingen, föreslå militära åtgärder kan möjligen verka lite malplacerat. Fast vad är alternativet? Jag tror att IS kommer att ta för sig ända tills organisationen krossas, fullständigt. Precis som i fallet med exempelvis Nazityskland är det varken önskvärt eller möjligt att förhandla eller ens diskutera med Islamiska statens företrädare.

 

Vi kan börja med att åtminstone försöka stoppa de ungdomar som vill åka till Mellanöstern och slåss för IS. I den mån där är svenska medborgare och myndiga finns det faktiskt skäl att betrakta dem som landsförrädare. För barbarerna i Islamiska staten ligger i krig med hela den civiliserade världen.

Ryssen kommer! Eller inte.

Ända sedan i våras har många väntat på ett ryskt storanfall mot Mariupol, men detsamma har åtminstone inte infunnit sig än och enligt överstelöjtnant Jaroslav Tjepurin, intervjuad av Sten Sjöström på Sveriges Radio, är risken inte heller överhängande. Trots upprepade småanfall menar Tjepurin att separatisterna inte är tillräckligt starka för en större offensiv.

 

Det stämmer säkert. Den ryska krigsmakten torde visserligen styrt upp separatiststyrkorna, men redan under våroffensiven då Debaltseve erövrades påvisades att stridskvaliteten hos dessa separatister varierade högst avsevärt. Reguljära ryska förband fick, till priset av relativt stora förluster, sköta det mesta jobbet.

 

Ett anfall mot Mariupol (eller någon annanstans) skulle kräva än mer av Ryssland i form av manskap och materiel. Dessutom skulle de i så fall ställas mot bättre rustade och förberedda reguljära ukrainska förband. Sjöström rapporterar följaktligen att den frivilliga (mer eller mindre extremnationalistiska) Azov-bataljonen dragits tillbaka, formellt för att soldaterna behöver avlösning men i praktiken ett uttryck för att den reguljära armén håller på att ta kontrollen över den egna fronten. Ett annat tecken i tiden är att frivilliga utländska soldater inte längre tillåts, de måste i så fall ansöka om ukrainskt medborgarskap.

 

Samtidigt kan Kiev inte sänka garden. Just det är problemet - enda sättet av avskräcka Moskva är en ständigt hög krigsberedskap, vilket förstås är kostsamt på alla sätt och vis. Samtidigt drabbar utnötningskriget också Ryssland, politiskt isolerat och med blödande statsfinanser.

I Moskva finns inga gränser

Tänk tanken att ett land grep en svensk på vårt territorium, ställde honom inför rätta och dömde honom för spioneri till ett långt fängelsestraff. Just detta har drabbat den estniske säkerhetsofficeren Eston Kohver, som nu har dömts till femton års fängelse i Pskov för just spioneri.

 

Enligt Ryssland greps han på ryskt territorium, när han i själva verket greps på den estniska sidan av gränsen. Så långt är de flesta överens och det är förstås illa nog i sig. Däremot går åsikterna i sär om vad Kohver egentligen ägnade sig åt, eftersom inte bara Ryssland har hemligstämplat nästan allt material om hans arbete, utan också att Estland hemligstämplat mycket.

 

Det upprör esterna, liksom den svaga gränsskyddet och naturligtvis att han greps över huvud taget. I Ryssland är det desto tystare och i den mån det finns några allmänna åsikter går de nog snarare i riktning åt att det är bra att staten kan försvara sig - även om det innebär att bryta mot internationella spelregler.

 

Det gjorde Sovjetunionen också, men det ryska agerandet sker på sätt och vis mer öppet. Krim annekterades och sedermera erkände president Vladimir Putin den ryska invasionen. I Östukraina har också ukrainare gripits och förts till Ryssland. Andra exempel på självsvåldigt uppträdande är hur ryska stridsflygplan bryter mot internationella överenskommelser för uppträdande i luftrummet.

 

Det finns tydligen inga gränser som Moskva känner sig begränsad av, allt handlar om vad som är praktiskt lämpligt för tillfället.

En buse med hårda nypor

Den bäste president USA aldrig fick är för närvarande på besök i Sverige. John McCain slogs för att bli Republikanernas presidentkandidat redan 2000, men förlorade (tyvärr) primärvalskampen mot George W Bush. När han åter försökte bli president åtta år senare hade folket, delvis på grund av ovan nämnde Bushs politik, tröttnat på Republikernas politik och valde en demokrat istället - Barack Obama.

 

Under sin korta Sverigevisit har McCain bland annat kallat Rysslands president Vladimir Putin för en buse och varnat för att den amerikanska politiken gentemot Ryssland är naiv. Putins politik syftar enligt McCain till att återuppbygga det ryska imperiet.

 

Det är en lika klarsynt som, enligt min mening, självklar åsikt. Jag kan inte förstå de som tror att Putin bara vill sko sig för egen del, att han i själva verket skulle vara i händerna på det militärindustriella komplexet eller något sådant. Huruvida han är en buse eller inte är däremot en definitionsfråga. Sannolikt uppfattar sig Putin själv som en god patriot! Hans mål har emellertid aldrig varit att förvalta arvet efter revolutionen 1991 och försöka bygga upp Ryssland som en god demokratisk stat bland andra. För presidenten har imperiets återuppbyggnad alltid stått i centrum och delvis har han också varit ganska framgångsrik. Putin omfamnar den genom historien vanliga ryska åsikten att härskaren, imperatorn själv, måste vara järnhård i sitt värv om han ska lyckas. Och om det då krävs att också vara en buse så är det bara en del i den politiska verkligheten.

Hans Stigsson är politisk redaktör på Norrköpings Tidningar, med utrikes- och säkerhetspolitiska frågor som specialiteter.

  • Mest lästa bloggar
  • Senaste blogginläggen

Sport

Kultur- & nöje

Livsstil

Opinion

Övrigt

Politiker