• torsdag 31 juli 2014
Polisman tror att han hamnat i ett matcho-... Ur Classes Synvinkel Ur Classes Synvinkel
Vädersponsor:

Lasse Stjernkvist (S)

Skolan viktigast

"Vi har många på gång", säger enligt NT.se min MP-kollega Mattias Stenberg sedan han invigt den nyta bron i Industrilandskapet.

 

Jo, det behövs broar. Den kritik som riktas mot brobyggen känns ibland osaklig. När Industrilandskapet åter igen fylls med liv är det logiskt att utveckla gångstråk. En gång i tiden fanns det fler broar, och nu är det åter dags underlätta sanarbete mellan människor och verksamheter.

 

Men, det finns det som är ännu viktigare än broar. Och framför allt, det finns en kritik mot mig och Mattias som i högsta grad är relevant. Under senare tid har många frågat mig vad som händer med skolan. Pågår det verkligen en utveckling? Varför finns det så lite pengar? Berättigade frågor. Vi har onekligen en del att bevisa för att alla ska förstå att höjd utbildning och bättre skola är det som är viktigare än annat.  Så därför; Om vi ska kraftsamla för att höja kvalitén i skolan, då måste annat stå tillbaka. Då kan vi inte ha "många broar på gång".

 

Nä, nu ska jag ladda upp inför dagens kraftsamling, trampbåtstävling mellan kommunledningarna i Norrköping, Finspång, Valdemarsvik och Sörping. Jag inser förutsättningarna. Vi är störst och får därmed leva med favoritskap.

 

Visst, i sport kan allt hända. Danmark kan besegra Ryssland i ishockey-VM. Och om vi förlorar mot Sörping, ja, då lär jag få veta hur det känns för ryssen att förlora en sån match....

Förföljelse av kristna

På lördag ska jag demonstrera och tala mot förtycket av kristna i Irak. Det som sker ger en skrämmande påminnelse om att historien upprepar sig; människor förtrycka på grund av bakgrund och det ritas symboler på hus för att peka ut "de andra", de som hotar renlärigheten och enkelriktningen.

 

Det som händer i Irak, i Gaza och i Ukraina påminner också om att det inte fins några konfilkter "långt borta".  När jag häromdagen köpte en korv i Norrköping avbröts sommaridyllen när försälaren stillsamt undrade om jag hade några minuter över. Han hade en personlig koppling till förföljelsen och undrade om jag möjligen skulle kunna ge tips om hur han bättre kunde hjälpa några drabbade. De behövde komma till en lugnt land, helst Sverige.

 

Ja, en del tycker att vi översvämmas av människor som drabbas av krig och förföljelse, andra menar att vi bara lyckas hjälpa några få, ytterst få. Allt beror på vad man jämför med. Hur som helst, vi lever i en värld där människor och information rör sig, och då kan det, oavsett vad vi tycker om det, finnas en personligt drabbad i lägenheten bredvid oss. "Långt bort"-konflikter kan vara väldigt nära.

 

På lördag ska jag alltså demonstrera med andra norrköpingsbor. Förhoppningsvis blir vi många. En del av oss har aldrig varit i närheten av Irak. Andra har en daglig kontakt och nära relation.

 

I Norrköping har vi den senaste tiden upplevt hur synagogan utsatts för skadegörelse, ett moskebyge drabbats av brand  och många berörs som sagt av direkt av förföljelsen av kristna. Jag inser att en del känner uppgivenhet när konflikter sprider sig . För mig leder det till slutsatsen att vi mer än nånsin måste kämpa för att Norrköping ska vara en öppen stad där vi respekterar varandra oavsett religion eller bakgrund.

 

Det ska jag också demonstrera för på lördag.

 

Apropå människor som bryr sig och engagerar sig; besökte igår Verdandis Sjöberga gård. Med små resurser gör de ett otroligt gott jobb. Här får barn en chans uppleva en fantastisk miljö och här får missbrukare en ny chans. Kommunen kan göra mycket, men föreningslivets roill kan inte underskattas.

 

Apropå hoppfullhet; läser att Vita Hästen återupptagit sin träning. Ett tecken i tiden som inger hopp för alla oss som i och för sig förstår sommarens möjligheter, men ändå längtar efter kylan och efter att få krypa in i mysiga läshörnor och välfyllda ishallar.

Långt från mina väljare

Det känns som om jag aldrig nånsin befunnit mig så långt ifrån dem jag förväntas företräda.

 

Jag sitter i ett stort och tyst Rådhus. Inte helt ensam, men nästan. När jag cyklade genom Norrköping var det nästan lika stillsamt. "Alla" tycks vara någon annanstans. Men jag klagar inte. Jag behöver lugnet för att läsa in handlingar, skriva med mera.

 

Även årets valrörelse känns lugn. Det kan förstås bero på vädret och ledigheten, men också på kontrasten till omvärlden. Trots allt, våra bekymmer är mindre än de i Mellanöstern. Irak eller Ukraina. Våra dispyter kan förefalla futtiga i jämförelse.

 

Samtidigt säger, tror jag, oron i omvärlden hur viktigt det politiska vardagsgnetet är. Jag läste under ledigheten Åsne Seierstads En av oss. En stark bok om massmorden i Norge för tre år sedan. Särskilt stark är hennes beskrivning av de ungta offren - tonåringar på på väg in i livet. Flera av dem skulle precis få sina första kommunala uppdrag, och jag kan ana hur stolta och ansvarsfyllda de kände sig.

 

De planerade och diskuterade hur skolan i deras hemkommun skulle bli bättre, fler få jobb och klyftorna minska. De såg fram emot möten och diskussioner. Kort sagt, de såg fram emot att kunna delta i det dagliga politiska arbetet. Gnetet. Det var detta gnet som mördaren föraktade.

 

Motsatsen till extremism och rasism är inte i första hand busvisslingar. Motsatsen är att unga människor går in  och försöker påverka med demokratiska medel i vardagen. Försöker göra livet lite bättre här och nu. Så skapas en demokratisk struktur som gör samhället starkare.

 

Därför är valet viktigt. Och därför blir jag glad när jag ser NT24-s serie om unga politiker i länet.

KD och Costa Rica

Efter gårdagen är jag övertygad om att allt kan hända. Nordkoreas Kim Jong Un kan få Nobels fredspris, KD kan få över 50 procent i valet och jag själv kan vinna en överlägsen seger i Stadsloppet i augusti.

 

Ja, allt detta är enligt min bestämda mening troligare än att Costa Rica vinner VM-guld i fotboll. Nu blir det inte så, men efter gårdagen inser jag att det kunde ha blivit så. De var så nära slå Holland.

 

Det har varit en bra period för Norrköping. Först Bråvalla, som trots regn, blixtnedslag och nedskräpning, blev den fest för många som vi hoppades på. Sedan kom beskedet att vi får arangera SM-veckan. Det är roligt i sig, men också en bekräftelse på att vi har ett starkt idrottsliv. I fredags presenterade min kollega Olle Johansson förslaget att använda de pengar vi sparar när Scenkonstbolaget bildas på en filmfond och en upprustning av Hörsalen.

 

För en stad som vill få människor att trivas betyder kulturen och idrotten mycket. Men det finns det som är ännu viktigare. När vi i våras presenterade förslaget till långtidsbudget för Norrköping så kom fortsatta satsningar på skolan först. Vi måste framför allt fortsätta förstärka stödet till de mindre barnen. Om alla ska ha samma chans, då måste lärarna ha mycket tid för alla barn och det kräver förstås många lärare. Jag fick nyligen se siffrorna för läskunnighet i årskurs två, och de antyder att vi är på rätt väg.

 

Självfallet kommer jag att ägna mycket tid åt valet, men det kommunala vardagsarbetet måste fortsätta som vanligt. Hade flera samtal med kollegor i veckan om det fortsatta arbetet med budgeten. Efter sommaren fortsätter arbetet. Men först väntar lite ledighet. Har plockat fram några av alla böcker som ligger och väntar på att jag ska få tid att läsa de där böckerna som alltid får vänta på grund av måste-litteraturen.

 

Jag vet, det är knappast politiskt korrekt, men jag skriver det ändå; jag önskar mig en riktigt bra läsledighet, det vill säga lite lagom kylslaget och molnigt. Åtminstone precis där jag råkar sitta de närmaste veckorna.

Hemma bäst

Jag gillar Almedalen, myllret, politiska mullret och minglet. Bäst är samtalen över alla möjliga gränser. Och att det är just samtal snarare än debatt. Dessutom har det i år varit särskilt roligt att företräda Norrköping. Jag har bland annat deltagit i samtal om tidiga insatser för barn och kommunal ekonomi, områden där vi står oss väl.

 

Men det är skönt vara hemma.

 

Om jag ska klaga på något är det möjligen att politikens stora frågor - joben och skolan - i år hamnat i skymundan. Dessutom känns det som om även alliansföreträdare räknar med att regeringsfrågan redan är avklarad, att de rödgröna vinner. Jag tror inte alls det är givet. Fredrik Reinfeldt är utan tvekan en duktig politiker. Ja, då tänker jag inte på innehållet i politiken. Men retoriskt var hans tal mycket skickligt.

 

 

 

En orgie i godmodighet

Jag var nästan tvungen nypa mig i armen för att förstå att det var verkligt. Jag och drygt 50 000 andra stod och hoppade och dansade till Iron Maiden och jag var tillsammans med mina brorsöner, som i dag är ungefär lika gamla som jag var när de slog igenom.

 

Häftig känsla - och allt detta i Norrköping.

 

När jag läser kvällstidningarna får jag veta att Bråvallafestivalen inte har någon riktig profil. Håller inte alls med. Det är en orgie i godmodighet och god musik över nästan alla gränser, åldersmässiga och musikaliska. Ja, en av brorsönerna fick mig till och med att lyssna till Offsprings. För egen del var Björnstammen och The Hives festivalens höjdpunkter.

 

Vågdalen var förstås vädret och de misstänkta våldtäkterna och blixtnedslaget. Självfallet måste allt göras för att minimera riskerna, men allt måste sättas i ett sammanhang. Detta var åter igen Sveriges största festival nånsin. Trots allt detta är mitt starkaste minna godmodigheten. Jag vet inte om festivaler drar till sig snälla människor eller om det är festivalerna som gör oss snälla. Hur som, inte minst när olyckan inträffade visade deltagare prov på ansvarskänsla och kamratskap.

 

Lyssnade i kväll på årets första Almedalstal. Stefan Löfven pratade och det var ett tydligt ideologiskt budskap. Viktigast var beskedet att satsa på tidig hjälp för att ge alla barn och unga samma chans. Jag noterade att talet var nästan helt befriat från påhopp på motståndarna.  Hoppas verkligen det blir stilbildande för resten av veckan.

 

Apropå tidiga insatser; hälsade i dag på släktens nykomling, sex dagar gammal. Ja, för första gången i mitt liv höll jag en så liten krabat i min e famn. Då, i just det ögonblicket, insåg jag att det finns ett ansvar större än alla kommunalråds och partiledares, nämligen den vuxnes ansvar för det totalt oskyddade barnet.  Jag brukar inte vara särskilt rädd av mig, men då, med den lille i famnen, blev jag lite lätt skakad, trots att jag bara är barnets ingifte gamelmorbror.

Lasse Stjernkvist är kommunalråd för Socialdemokraterna i Norrköping.

Sport

Kultur- & nöje

Livsstil

Opinion

Övrigt

Politiker