• söndag 28 augusti 2016
  • Familjeannonser
  • Lunchguiden
  • Grannar
  • Lokus
  • XTRABONUS
  • Lohts
  • JobbPlus - Östergötlands nya mötesplats för dig som söker jobb och nya möjligheter
Ska vi godta barnäktenskap? Juristbloggen Juristbloggen
Vädersponsor:

Lasse Stjernkvist (S)

Skolan viktigast

"Vi har många på gång", säger enligt NT.se min MP-kollega Mattias Stenberg sedan han invigt den nyta bron i Industrilandskapet.

 

Jo, det behövs broar. Den kritik som riktas mot brobyggen känns ibland osaklig. När Industrilandskapet åter igen fylls med liv är det logiskt att utveckla gångstråk. En gång i tiden fanns det fler broar, och nu är det åter dags underlätta sanarbete mellan människor och verksamheter.

 

Men, det finns det som är ännu viktigare än broar. Och framför allt, det finns en kritik mot mig och Mattias som i högsta grad är relevant. Under senare tid har många frågat mig vad som händer med skolan. Pågår det verkligen en utveckling? Varför finns det så lite pengar? Berättigade frågor. Vi har onekligen en del att bevisa för att alla ska förstå att höjd utbildning och bättre skola är det som är viktigare än annat.  Så därför; Om vi ska kraftsamla för att höja kvalitén i skolan, då måste annat stå tillbaka. Då kan vi inte ha "många broar på gång".

 

Nä, nu ska jag ladda upp inför dagens kraftsamling, trampbåtstävling mellan kommunledningarna i Norrköping, Finspång, Valdemarsvik och Sörping. Jag inser förutsättningarna. Vi är störst och får därmed leva med favoritskap.

 

Visst, i sport kan allt hända. Danmark kan besegra Ryssland i ishockey-VM. Och om vi förlorar mot Sörping, ja, då lär jag få veta hur det känns för ryssen att förlora en sån match....

Bilbränder och jobb

i natt brann det ett tjugotal bilar i klockartorpet. Det betyder kostnader och materiella förluster för lika många, och framför allt, en ökad otrygghet. I vårt hem och i vårt hemkvarter ska vi känna trygghet och gemenskap.

 

Det är detta vi ska ha i minnet när vi pratar om vad som behöver göras. Jag inser att det finns samband mellan sociala villkor och brottslighet, att en bra skola och jobb minskar risken för kriminalitet. Men våldsverkarna i klockartorpet är inga offer, de ska lagföras för allvarlig kriminalitet. Därför är det bra att regeringen idag lovat skärpt lagstiftning.

 

Det som hände i natt är ett allvarligt bakslag för ett tryggare Norrköping. Det betyder inte att det som gjorts är fel. Väktare, ökad belysning och inte minst allt ideellt engagemang har spelat roll. Och några av dem som ägnat sig åt våldsbrott och narkotikabrott sitter idag bakom lås och bom.

 

Jag hoppas polisen skyndsamt kan reda ut orsaken och gripa ansvariga för nattens våldsdåd.

 

 Apropå jobb, Sophia Jarl undrar i sin blogg vad vi gör för att möta de som blir sysslolösa när fas 3 avvecklas. Samtidigt kritiserar hon att vi inte agerat tidigare.

 

Jo, det har vi. Kort före sommaren tog vi i kommunstyrelsen beslut om utbildning och praktik för ytterligare 500 personer. Vi har också utökat antalet start up-platser för blivande företagare. Vi har vidare utökat antalet fasta anställningar för arbetssökande med funktionshinder. I våras öppnade vi också landets första gemensamma kontor med arbetsförmedlingen för att kunna ge bättre stöd till ungdomar. 

Sophia har rätt, mer måste göras. Inte primärt därför att fas 3 försvinner utan därför att antalet arbetssökande ökar och därför att det är brist på utbildad arbetskraft inom många områden.

 

Om praktikplatser och utbildningar ska leda till fasta jobb måste de ha hög kvalité.  Som före detta statlig samordnare inom arbetsmarknadsområdet( under alliansgeringens tid) vet jag att många åtgärder historiskt tyvärr varit tämligen ineffektiva. De har inte lett til jobb. Kvalité kostar pengar och därför har Kvartetten i Norrköping tagit fram den finansiering som krävs.

Den finansieringen sa moderaterna nej till och kanske är det därför Sophia Jarl "glömt bort" de beslut vi tagit. Men som sagt, vi är helt ense om att ytterligare måste göras för att få fram flera jobb.

Går det att lita på väljarna?

Jag vet att det finns en del som tvivlar på att man kan lita på politiker. Men det är sällan vi politiker misstror väljarna. Nu är det dags. Tog ikväll en joggingtur och fick sällskap av ett gäng mycket trevliga ungdomar. Efter ett tag konstaterade en av dem att jag minsann såg ut som "en man i sina bästa år".

 

Ok, jag är inte helt säker på att han var ärlig, men blev glad i alla fall.

 

Till det allvarliga; i dag började budgetarbetet för min del på allvar. Har gått igenom alla förslag från kommunens styrelser och nämnder. Läget ser onekligen bra ut och den starka tillväxten skapar ett större utrymme än tidigare. Samtidigt har vi stora behov och det är alldeles uppenbart att vi till exempel måste göra mer för att stärka skolor med låga resultat och göra mer för att pressa ner arbetslösheten.

 

Bostadsbristen och den allt tuffare situationen för dem som inte är etablerade på bostadsmarknaden märks också i budgeten. Behovet av olika typer av akutboenden är stort. I dag har vi cirka 300 platser, en utökning sedan tidigare. Jag besökte i dag socialjouren apropå det som NT i dag tog upp på nyhetsplats. Kan vi eller kan vi inte erbjuda tak för alla, även för dem som har ett aktivt missbruk och andra problem?  Jo, det finns som sagt ett relativt stort utbud av platser, men problemet är att för de allre mest utsatta är det svårt att hitta bra lösningar. De är svåra placera bland andra och i en del fall krävs insatser från andra myndigheter, till exempel psykiatrin.

 

Nä, nu är det dags ladda för nästa OS-pass. Jag vet att det är på gränsen till knäppt att sitta uppe mitt i natten och se två tävlanden från två länder man knappt visste fanns göra upp i en sport som man knappt visste att den fanns. Men är man sportnörd så är man och dessutom, med jämna mellanrum dyker Sarah Sjöström upp och tävlar om medaljerna.

Börja bygg bums

Corren har i dag en stort uppslagen artikel om att flera namnkunniga experter säger nej till ostlänken. Det är klart att jag hickar till inför en sådan rubrik.

 

Lite längre ner i artikeln får professor Jan-Erikc Nilsson frågan vad han vill ha istället. Jo, svarar han, det behövs utan tvekan en förbättring av järnvägen mellan Linköping och Stockholm. Därför tycker han att staten borde börja med att bygga ny järnväg här och börja med till exempel sträckan Linköping-Norrköping.

 

Jaha? Han föreslår alltså nya järnvägsspår mellan Linköping och Stockholm och det är precis det ostlänken handlar om.

 

Den knixiga fråga som återstår lösa, och som nog egentligen är upphovet till professornas med fleras oro, handlar om de nya spårens tekniska utformning, om de ska anpassas för höghastighetståg (ca 320 km i timmen) eller snabbtåg (cirka 250). Flera analyser under senare tid har visat att alternativet höghastighet blir avsevärt dyrare än förmodat.

 

Jag hoppas på höghastighet men det är definitivt ingen katastrof om staten istället väljer snabbtågsalternativet för den här sträckan. Trots allt, i en relativt tätbebyggd region är tidsvinsten marginell. Det viktiga är att bygget kommer igång, och att det kommer igång snabbt. Redan i dag är kapaciteten för dålig.

 

Är lite matt i dag efter att ha följt med hemtjänsten under några nattimmar. Har numera en ännu större respekt för deras arbete, och förstår bättre vilka svåra beslut de ställs inför när de kommer hem till ibland svårt sjuka under natten. Inser dock att det numera inte är fullt lika ensamt att jobba natt. Mötte åtskilliga trevliga men något svårtillgängliga ungdomar i natt.

 

De letade pokemonfigurer. Visst, jag visste att det har blivit en fluga, men kunde inte ana hur många som numera vandrar runt alla möjliga och omöjliga tider.

Rivstart efter semestern

Ikväll ska jag följa verksamheten inom vård och omsorg. Eller rättare uttryckt, i natt. Som bekant svarar kommunens för en dygnet-runt-verksamhet och det är fullkomligt omöjligt för en förtroendevald att följa och förstå allt. Men jag kan skaffa mig inblickar, om än ögonblickliga, när jag besöker verksamheten. Dessutom är det mycket lättare för anställda att höra av sig när vi träffats i den så kallade vardagen. Därför försöker jag vara ute så ofta jag kan.

 

Det är väl inte helt omöjligt att det blir en del diskussion om klädsel. I vissa sammanhang, till exempel i vården, krävs det reglering. Det är till exempel viktigt med en klädsel som möjliggör en god kontakt mellan vårdare och vårdtagare. Vad sedan folk har på sig på sin fritid, ja, det är rimligen en privatsak.

 

Det betyder inte att det är helt oproblematiskt. Nalin Pekgul och andra har välformulerat och initierat beskrivit radikaliseringen inom vissa grupper i vårt land och hur det tar sig uttryck i kläderna. Fundamentalism och en minst sagt konservativ kvinnosyn begränsar kvinnors frihet. Det är, tycker jag, problematiskt när kvinnors klädsel regleras med motivet att kvinnor annars kan väcka mäns lustar. I så fall borde rimligen slutsaten vara att männens frihet ska begränsas. Kort sagt, det finns skäl att som Nalin gör, men också Staffan Danielsson, Sophia Jarl och andra, diskutera vad slöjan med mera står för.

 

Men förbjuda vissa klädesplagg i privata sammanhang? Nja, förbid är också problematiskt. För det första är det inte alldeles enkelt dra en logisk gräns. Om vi till exempel upprörs över, vilket jag gör, att föräldrar begränsar barns rätt att vara barn, då är knappast slöjan det enda exemplet på föräldrars ivar att pådyvla barn religiliösa eller politiska eller kulurella symboler. Dessutom, kontrolliver bekämpas sällan mest effektivt med annan kontrolliver, utan med frihet. Kvinnor och män ska ha frihet att forma sina egna liv, och varken staten, maken eller någon annan har rätten att begränsa den friheten om det inte finns väldigt starka skäl.

 

Kort sagt, kontrolliver ska bekämpas med något av det det bästa bland allt svenska jag vet, nämligen respekten för den enskilde att själv bestämma vad hen ska tycka och tänka och vilken religion eller politisk idé hen vill tro på.

 

Stefan Papangelis och Johan Bergerfalk har verkligen visat att det går att vara fri och kreativ och samtidigt lagspelare i kommunen. De har utan tvekan spelat en avgörande roll för att utveckla Norrköping som evenemangsstad. Det som imponerar mest är deras känska för detaljer, för stort och smått. Det är häftigt med stora evenemang, men de förstår också bry sig om den till synes lilla arrangören och lilla arrrangemanget.  Och jag vet inte hur många gånger jag sett dem ligga på alla fyra och laga något trasigt hadbollsgolv eller skruvat fast någoit. Bugar o tackar för deras insatser och hoppas och tror att de kommer bidra till Norrköpings utveckling i sin nya roll.

 

Nä, nu ska jag snart träffa vårdpersonalen, och jag är helt säker på att jag kommer att få uppleva exempel på samma engagemang även i natt. För så är det, bland kommunens tusentals alla medarbetare finns ett oerhört engagemang, som vi  borde vara mycket bättre på att uppmärksamma.

 

 

Norrköping behöver alla nya jobb

Ökningen av antalet jobb är den bästa i Norrköping på väldigt länge. Ökningstakten är högre än i flertalet jämförbara kommuner. Dessutom ser vi i den senaste rapporten från Arbetsförmedlingen att en stor andel av de nya jobben kräver högskoleutbildning. 

M-ledaren Sophia Jarl är kritisk i sin blogg. Hon är inte särskilt glad för de nya jobben, utan menar att fler jobb för välutbildade inte alls löser Norrköpings problem. Vi behöver fler enkla jobb. Ja, det är lite svårt hänga med i hennes resonemang, men jag tror det är så här hon ser på saken. Hur som helst, hon är i vanlig ordning starkt kritisk till den styrande Kvartetten.

 

Jag hade möjligen förstått hennes kritik om ökningen av högskolejobb skett på bekostnad av så kallade enklare jobb. Så är det inte. Alla typer av jobb ökar och min slutsats är att vi måste ha en fortsättning av alla typer av jobb. Fler högskolejobb visar att vi i allt större utsträckning blir en kunskapsstad, och det är i förlängningen bra för alla.

 

Sedan håller jag med om att utvecklingen inte är oproblematisk än mindre att den automatiskt löser de arbetslösas bekymmer. Nej, vi måste göra mer för att rusta Norrköpingsbor för de jobb som skapas. Därför presenterade vi strax före sommaren ytterligare insatser för fler yrkesutbildningar och fler komvuxplatser. Vi fortsätter driva på regeringen får ett utbyggt Campus. 

 

Dessutom behöver vi fler så kallade enkla jobb. Många uppgifter inom service och administration i vår egen kommun kräver personliga kvalifikationer men inte nödvändigtvis formell utbildning. Därför har vi beslutat inrätta fler av den typen av jobb.

 

Allt detta kan vi göra därför att vi i grunden har en bättre tillväxt i Norrköping och därför att vi höjde skatten. 

 

Sophia Jarl vill ha mer samverkan för jobb. Ja, Kvartetten finns för att det i Norrköping finns politiker som gillar lösningar mer än låsningar. Men det viktigaste är förstås innehållet i politiken, verkligheten för enskilda. Därför vill vi satsa på fler jobb som kräver utbildning och fler så kallade enkla jobb. Och alla anställda ska ha anständiga villkor.

 

Lasse Stjernkvist är kommunalråd för Socialdemokraterna i Norrköping.

Sport

Kultur- & nöje

Livsstil

Opinion

Övrigt

Politiker