Lasse Stjernkvist (S)

Skolan viktigast

"Vi har många på gång", säger enligt NT.se min MP-kollega Mattias Stenberg sedan han invigt den nyta bron i Industrilandskapet.

 

Jo, det behövs broar. Den kritik som riktas mot brobyggen känns ibland osaklig. När Industrilandskapet åter igen fylls med liv är det logiskt att utveckla gångstråk. En gång i tiden fanns det fler broar, och nu är det åter dags underlätta sanarbete mellan människor och verksamheter.

 

Men, det finns det som är ännu viktigare än broar. Och framför allt, det finns en kritik mot mig och Mattias som i högsta grad är relevant. Under senare tid har många frågat mig vad som händer med skolan. Pågår det verkligen en utveckling? Varför finns det så lite pengar? Berättigade frågor. Vi har onekligen en del att bevisa för att alla ska förstå att höjd utbildning och bättre skola är det som är viktigare än annat.  Så därför; Om vi ska kraftsamla för att höja kvalitén i skolan, då måste annat stå tillbaka. Då kan vi inte ha "många broar på gång".

 

Nä, nu ska jag ladda upp inför dagens kraftsamling, trampbåtstävling mellan kommunledningarna i Norrköping, Finspång, Valdemarsvik och Sörping. Jag inser förutsättningarna. Vi är störst och får därmed leva med favoritskap.

 

Visst, i sport kan allt hända. Danmark kan besegra Ryssland i ishockey-VM. Och om vi förlorar mot Sörping, ja, då lär jag få veta hur det känns för ryssen att förlora en sån match....

Lika bra erkänna

I måndags presenterade den styrande Kvartetten i Norrköping budgetinriktning för 2017 och förutom fler anställda på grund av att kommunen växer så räknar vi med att anställa 250 peroner för att höja kvalitén i skolan och i omsorgen. Det kan vi göra därför att det nu går bättre för Norrköping och därför att vi använder tillväxten för att stärka välfärden.

 

Gårdagens invigning av ett nytt hotell, Comfort hotell,  bekräftar också att det går bättre. Det som gör den här satsningen särskilt häftig är att hotellet bokstavligen bygger ihop det gamla och nya. En del av hotellet är helt nybyggt, en annan finns i en renoverad fastighet. Därmed blir hotellet en slags symbol för Norrköpings förnyelse; vi ska bygga nytt, men också ta till vara det vi uppskattar i dagens Norrköping.

 

Jag fick många frågor om ostlänken i går. Fullt förklarligt. Efter de senaste tidens debatt om ökade kostnader för höghastighetståg så är det fullt begripligt. Jag hoppas att vi snart kan räta ut de sista frågetecknen. Om ett par veckor hoppas och tror jag att vi och Linköping och övriga kommuner har ett färdigt förslag till överenskommelse om medfinasniering med mera. Men jag har varit med förr, och vet att innan vi tagit varandra i hand kan man inte vara helt säker.

 

Nu ska jag ge mig ut i solen. Vågar knappast erkänna, men egentligen är jag en hängiven vinterälskare och förknippar vår och sol mest med pollen, rinnande näsa och annat elände. Dock. Alla andras glädje smittar av sig så nu ska jag trots allt ta en tur i vårsolen.

Klargörande

Har fått frågor och reaktioner på dagens artikel om hemlöshet. I artikeln säger jag att vi försöker få fram fler lägenheter, inte minst enkla för dem med akuta behov, och att vi i sammanhanget inte gör skillnad på folk och folk. Om du kommer från Motala Mogadishu ska inte spela någon roll.

 

Så ska det vara, rättigheter och skyldigheter ska gälla lika för människor i vårt land. Om det inte fungerar så, då ska vi ändra på det. Men det finns ett men, som inte kom med i artikeln. För att få bostad i Norrköping måste du vara skriven här. Om du har en bostad i Motala eller någon annanstans, som du kan återvända till, då ska du självfallet göra det.

 

I torsdags morse hade vi för övrigt ett möte med privata fastighetsägare och vårt eget bostadsbolag. Kommunens bostadssamordnare Kenneth Edström redogjorde för behovet av bostäder innan vi diskuterade hur vi tillsammans kan lösa de akuta problemen. Jag upplever att det finns en vilja att hjälpa till. Problemet är bristen på bostäder, och det är därför vi måste göra allt för att byggandet ska ligga kvar på en hög nivå.

 

Nu ska jag packa väskan med finkavajen för att bege mig till Hälsingland. Ska fira 1 maj i Bolllnäs och Ljusdal och det tar lite tid att komma dit och hem, men det är det definitivt värt.

Dramatiska dagar

Dagarna som kommunalråd kan vara minst sagt dramatiska. Som måndagen då jag besökte Fridtunatäppans förskola och fick uppleva när Albin förlorade sin första tand. Stolt visade han upp den, och tillsammans med alla barn beundrade jag mästerverket. Fick för övrigt även uppleva när proffsiga pedagoger berättade för barnen om sambandet mellan människan och naturen och hur viktigt det är att vi inte skräpar ner.

 

Under den här och nästa vecka deltar 15 000 skolbarn i kommunens städkampanj. Den bidrar till en renare och finare kommun, men dessutom; jag lovar att många av barnen blir perfekta ambassadörer för vår kommun och att de kommer bevaka så att vuxna i deras närhet inte förstör naturen.

 

Även gårdagen var dramatisk. Vi träffade statens förhandlare, Sverieförhandlarna, och pratade järnväg och medfinansiering. Jag vet att det är farligt säga något innan allt är klart, men efter gårdagen är jag än mer optimistisk att vi når en uppgörelse före sommaren. Kanske, kanske kan vi göra det redan om ett par veckor. Trots allt, vi och andra kommuner ligger med våra förslag så pass nära statens bud att det vore minst sagt genant om vi inte skulle gå i mål.

 

En uppgörelse om medfinansiering är viktig för att staten senare i höst ska kunna ta det definitiva beslutet om att börja bygga ny järnväg från Stockholm till Linköping och sedan vidare till Göteborg o Malmö. I riksmedia har satsningen ifrågasatts och en del menar att pengarna istället borde investeras i huvudstaden. Jag håller inte med. Redan i dag är det svårt komma till och från huvudstaden på grund av spårbrist. Den nya järnvägen behövs för att tillgodose behov som redan finns.

Bättre än sitt rykte

I veckan fick vi i samband med kommunens bolagstämmodag veta att Hageby och Klockaretorpet är betydligt bättre än sina rykten. Ja, på annat sätt kan rimligen inte statistiken över väntetid till en allmännyttig lägenhet tolkas. I Klockaretorpet är kön nästan längst, 5,5 år och i Hageby 4 år. Det ger områdena en delad första respektive en tredje plats. Jag blundar inte för bekymren, men uppenbarligen finns det många som trivs och som pratar väl om  sitt omårde.

 

Samtidigt visar förstås statistiken hur viktigt det är att vi kan fortsätta hälla hög takt i byggandet. Det behövs fler lägenheter i Norrköping i alla omården och i ytterområden.

 

Jag ska inte strö mer salt i Miljöpartiets sår. Dessutom är jag väl medveten att fler än miljöpartister har svårt förhålla sig till att vi i vårt samhälle möter värderingar vi inte är vana vid. Debatten om hur vi ska möta och bemöta islamistisk extremism men även konservatisim är viktig och nyttig.

 

Samtidigt kan jag inte i dessa dagar annat än förundras över hur svårt vi har att se förändringar i samhället som sker så att säga inom oss. Under senare tid har vi läst om personer i eliten som först har fått fördelar och som sedan har försökt påverka myndigheter. I Norrköping döms en tidigare högt uppsatt chef till fängelse. Det är bra, men samtidigt märkligt att det inte leder till mer debatt. Bo Rothstein skriver i dag i DN om bristen på förtroende för makten och demokratin, att tilliten hotas. 

 

Det är knappast impulser utifrån som bidragit till girighet och korruption, utan snarare en förändring inom vårt samhälle. Rothstein har rätt, den borde diskuteras mer.

 

 

 

 

Oliiiiidligt spännande förhandlingar

Kommer från kommunens bolagsstämmor och kan konstatera att vi har en ekonomiskt mycket stabil koncern. Det är viktigt. För det första därför att de har ansvar för viktiga områden som bostäder, hamn och annat, men också därför att den ekonomiska styrkan behövs med tanke på kommunens framtida investeringar.

 

Förhandlingarna med staten om den nya järnvägen mellan Stockholm och Linköping är inne i ett avgörande skede. Inget är klart förrän allt är klart, men med tanke på att vi ligger förhållandevis nära varandra vågar jag hoppas på en överenskommelse närmaste tiden. Från beörda kommuners (Södertälje, Trosa, Nyköping , Norrköping och Linköping )sida försöker vi hålla ihop, förhandla med s a s en röst. Egentligen vill vi förstås att staten betalade hela järnvägsbygget, men det är knappast realistsiskt. Med tanke på de jobb som järnvägen skapar och den värdestegring på mark mm som vi kan dra nytta av så är det trots allt inte helt orimligt att vi låter en del av allt detta gå till staten.

 

I Norrköping har vi rustat oss för att klara medfinansiering och en rad andra investeringar som behöver ske i vägar, cykelbanor mm. Och även om medfinansieringen landar på ett tresiffrigt miljonbelopp så ligger det definitivt inom den totala ram som vi avsatt.

 

Jag vet att det kan förefalla löjligt ta upp i detta sammanhang, men jag är löjlig. Ja, löjligt förtjust i sport. I helgen hoppas jag på nytt guldjubel om rullstolsgänget tar hem basketguldet. Om dessutom Sleipner vinner sin hemmapremiär, ja, då vågar jag tro att resten av världsproblemen också löser sig.

Lasse Stjernkvist är kommunalråd för Socialdemokraterna i Norrköping.
  • Mest lästa bloggar

Sport

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker