• torsdag 2 oktober 2014
Det nya ologiska Sverige Michajlovs blogg Michajlovs blogg
Vädersponsor:

Lasse Stjernkvist (S)

Skolan viktigast

"Vi har många på gång", säger enligt NT.se min MP-kollega Mattias Stenberg sedan han invigt den nyta bron i Industrilandskapet.

 

Jo, det behövs broar. Den kritik som riktas mot brobyggen känns ibland osaklig. När Industrilandskapet åter igen fylls med liv är det logiskt att utveckla gångstråk. En gång i tiden fanns det fler broar, och nu är det åter dags underlätta sanarbete mellan människor och verksamheter.

 

Men, det finns det som är ännu viktigare än broar. Och framför allt, det finns en kritik mot mig och Mattias som i högsta grad är relevant. Under senare tid har många frågat mig vad som händer med skolan. Pågår det verkligen en utveckling? Varför finns det så lite pengar? Berättigade frågor. Vi har onekligen en del att bevisa för att alla ska förstå att höjd utbildning och bättre skola är det som är viktigare än annat.  Så därför; Om vi ska kraftsamla för att höja kvalitén i skolan, då måste annat stå tillbaka. Då kan vi inte ha "många broar på gång".

 

Nä, nu ska jag ladda upp inför dagens kraftsamling, trampbåtstävling mellan kommunledningarna i Norrköping, Finspång, Valdemarsvik och Sörping. Jag inser förutsättningarna. Vi är störst och får därmed leva med favoritskap.

 

Visst, i sport kan allt hända. Danmark kan besegra Ryssland i ishockey-VM. Och om vi förlorar mot Sörping, ja, då lär jag få veta hur det känns för ryssen att förlora en sån match....

Svikare och landsförrädare

I förra veckan besökte jag Uppsala och som av en händelse passade jag på att se Almtuna möta Vita Hästen. När jag stod bland övriga i bortaklacken upptäckte jag en för mig ny effekt av elitidrotten. Bland 30-talet hejande fans fanns en del som hade rest hela vägen från Norrköping. Andra bodde i Uppsala, några i Norrtälje och minst en från Gävle. Ytterligare några bodde i Stockholm. Alla hade band till Norrköping och försökte följa laget när det spelade i närheten. Tack vare Vita Hästen blev de än mer övertygade ambassadörer för Norrköping.

 

Så är det; elitidrott marknadsför Norrköping och sammanför norrköpingsbor. Jag tycker att elitidrotten - apropå Ängelholms fotbollsklubbs problem - ska stå på egna ben. Det handlar trots allt mer om affärsverksamhet än om föreningsliv. Kommunen har en viktig roll för att skapa bra arenor för all idrott, även eliten, men i övrigt måste verksamheten finansieras av sponosrer och publik. Men utan tvekan, IFK Norrköping, Vita Hästen, Dolphins och andra är viktiga för vår kommun.

 

De senaste dagarna har jag blivit kallad både svikare och landsförrädare. Svikare därför att vi Socialdemokrater för samtal med mittenpartierna i Norrköping och landsförrädare för att jag vill att Norrköping ska ta emot människor som flyr krig och därför inte vill samarbeta med SD.

 

I dessa dagar pratas mycket om samarbete och samtal. Dagens DN skriver om att många väljare tycker att övriga partier borde samarbeta med SD. Det finns onekligen skäl att självkritiskt granska den hittills använda strategin. I min och andras iver att tydliggöra SD-s odemokratiska drag - för jag tycker det är odemokratiskt att dela upp medborgare i svenskar och icke svenskar - har vi uppenbarligen i mångas ögon själva framstått som odemokratiska. Om jag tror på samtalets makt, då måste jag rimligen tro på den makten även när jag möter Sverigedemokrater. Då blir det förhopningsvis begripligt varför jag och andra inte vill ge med oss en millimeter när det gäller SD-s politik.

 

Med mittenpartister är jag beredd att både samtala och samarbeta. Vi Socialdemokrater sa redan före valet att vi önskar samarbeta över blockgränsen. Helt enkelt därför att vi ser att det finns mycket som förenar oss politiskt.  När vi nu upprepar samma sak efter valet kan det knappast ses som ett svek. Sedan förstår jag att många hade hoppats på en klar rödgrön övervikt i både riksdagen och kommunen, men så blev det som bekant inte.

 

Nä, nu ska jag iväg och träffa just företrädare för mittenpartierna. Sdean blir det en tur till Stockholm. Nej, jag ska inte se på elitidrott, utan avsluta mitt uppdrag som flyktingsamordnare. Har för övrigt, med illa dold stolthet, noterat att S och Mp ställt sig bakom ett av de förslag jag lagt som samordnare, nämligen att alla kommuner ska ha en beredskap att ta emot flyktingar.

 

 

 

 

Ansvar och eftertanke

Vi Socialdemokrater gjorde inget lokalval vi kan vara nöjda med.  Målet 38 procent var förvisso högt satt, och vi nådde inte dit. Dock blev de rödgröna klart större än Alliansen och S blev det klart största partiet. Därför blev jag inte så förvånad när alla dagen efter valet pekade på oss som regeringsbildare. Mittenpartierna förklarade dessutom att de var beredda diskutera bildandet av en majoritetsregering.

 

Alliansen i Norrköping upphörde alltså omedelbart efter valet. Jag och mina partivänner har bestämt oss för att ta emot den utsträckta handen, och just nu diskuteras hur vi tillsammans kan forma ett styre. Helt avgörande är förstås om vi kan komma överens i sakffrågorna. Som jag sa, vi är fortfarande det största partiet och är inte beredda administrera en politik vi inte tror på. Vi måste kunna se våra väljare i ögonen.

 

Moderaterna och NT-s ledarsida försöker beskriva det som händer som att vi Socialdemokrater desperat klamrar oss fast vid makten. Nej, men vi tar ansvar. Vi är beredda möjligheten förhandla fram ett program som är bra för Norrköping. VI tror det är möjligt. Under senare år har många stora och svåra frågor klarats ut med blocköverskridande lösningar. Men åter igen, allt beror på innehållet i politiken. 

 

Moderaterna verkar stortrivas med sin nya oppositionsroll. De vill driva en renodlad M-politik och förklarar att som största oppositionsparti får de den möjligheten.

 

Jo, så är det. Och därmed konstaterar jag att det inte bara var Alliansen som försvann på valdagen. Även Moderaternas ambition att vara ett ansvarstagande - statsbärande, som Reinfeldt uttryckte det - parti försvann.

 

Valresultatet var som sagt en besvikelse, även för oss. Det finns ingen självklar majoritet om man utgår ifrån de gamla blocken. Den insikten har vi, och den insikten har de partier som sträckt ut sina händer. Norrköping måste regeras, även i ett svårt läge.

 

Väljer sida

SD i Norrköping beslutade i helgen att stödja Allianssidan under förutsättning att man inte samverkar med oss Socialdemokrater. Det är ett tydligt besked.

 

Det är knappast överraskande. Partiet har i nästan alla frågor röstat högerut i fullmäktige i Norrköping och i riksdagen. Trots det anar jag att det är överraskande för en del av deras väljare. För läser man SVT-s valundersökning framgår att många SD-väljare varken ser sig som höger eller vänster.  De tycker nog inte att det är självklart att SD ger ett närmast villkorslöst stöd till Moderater och andra borgerliga företrädare.

 

I morgon ska jag och Kikki Liljeblad träffa företrädare för mittenpartierna. Syftet är att undersöka möjligheterna att komma överens över blockgränsen. Viktigast är förstås att se vad som förenar oss politiskt. Politik är inget sällskapsspel utan det handlar om att åstadkomma resultat. I Norrköping står vi inför stora utmaningar. Vi behöver en långsiktig satsning på utbildning på alla nivåer. Dessutom måste vi på ett ansvarsfullt sätt finansiera de stora investeringar som sker i hamnen och runt järnvägsstationen. Allt detta skapar enorma förutsättningar för vår kommun, men det gäller att agera rätt. Tillväxt ger inte automatiskt en tryggare och mer rättvis kommun. Nej, det gäller att med en mycket aktiv fördelningspolitik se till att alla människor och alla kommundelar får del av utvecklingen.

 

Om detta ska vi alltså resonera imorgon. Min och mitt partis utgångspunkt är att försöka forma en stabil majoritet - vänster-mitt-regering - som  inte är direkt eller indirekt beroende av SD.

 

Efter valet är det många som menar att vi måste ändra förhållningssätt till  SD. Jo, delvis håller jag med. Framför allt måste vi prata med SD om alla frågor, inte bara flyktingfrågan. För visst finns det skäl vara självkritisk när det först efter valet framgår att det är ett tydligt parti till höger i andra frågor än flyktingfrågan.

 

Nä, nu ska jag till ishallen i förhoppning om att det inte är slutsålt.

Kluvna känslor

Tog emot valesultatet med minst sagt kluvna känslor. Förvisso ökade vi försprånget till våra utmanare i Alliansen, men både rödgröna och Alliansen tappar stort till SD. Självklrt bekymmersamt.

Reidar Svedahl och andra undrar vad jag gör nu. Ja, eftersom båda sidor sagt att vi inte vill samverka direkt eller indirekt med SD återstår att hitta konstruktiva lösningar över blockgränsen. Vi talade tydligt om före valet att vi gärna ser ett sådant samarbete, i enskilda sakfrågor eller mer omfatande, och självfallet gäller detta även nu. Det viktigaste är förstås att vi har stöd för de principiellt viktiuga besluten framför allt budgeten. Vi pesenterade redan i våras en långsiktig pan för förnyslen av staden och satsning på skolan. Om detta vill jag gärna resonera med Reidar och andra.

 

Fö trots allt, politik är inget taktiskt maktspel. Det handlar om att få stöd för det man tror på. Jag kommer aldrig administrera en politik jag inte tror på. Dock, jag tror det är möjlig forma ett stöd för en ansvasfull politik.

Tackar ödmjukt och väntar

När jag stod utanför Mirum i dag kändes det ganska bra.  Jag och Eva Andersson och ett par andra S-valarbetare påminde förbipasserande om vikten av att välja. Bredvid oss stod Centerpartister och Moderater. Många glada tillrop - och ja, många hade redan röstat - och en hel del frågor. Mötte ett par som fortfarande var rejält vilsna. Några få var arga, och orsaken var flyktingpolitiken och mitt engagemang i frågan. Det är sånt man får ta. Det går inte att behaga alla, och även i en slutspurt då man försöker fånga in de sista väljarna måste man stå för sina grundvärderingar.

 

Tycker det har varit en bra valrörelse på slutet. Regeringsalternativen har klarnat. Inte minst gårdagens partiledardebatt var riktigt stimulerande. Lokalt har vi haft många bra debatter och samtal. Men jag känner fortfarande en viss kluvenhet. Valrörelser har en viss tendens locka fram mindre smickrande sidor hos oss partigängare. Stod i dag bredvid en motståndare som hävdade att alternativen var fortsatt välfärd eller totalt kaos. En inte helt nyanserad beskrivning, tycker jag. Över huvudtaget har jag svårt förstå när partiaktiva uppträder som om de var hockeyfans. När politiker till och med applåderar sig själva i bloggar och på facebook och dömer ut sina konkurrenter, då är jag rädd man skrämmer bort reflekterande personer från politiken.

 

Nu är debatten snart slut. Jag hoppas förstås vi vinner, men viktigast av allt är att demokratin vinner, att många säger sin mening. Pirrigt är det i alla fall.

 

Apropå hockey- en baksida med valrörelser är att man inte hinner med annat. När jag får tid över för annat hoppas jag träffa släktens småttingar lite mer. Dessutom ska jag följa Hästen. Kvällens match får jag följa på nätet.

 

 

 

 

Lasse Stjernkvist är kommunalråd för Socialdemokraterna i Norrköping.

Sport

Kultur- & nöje

Livsstil

Opinion

Övrigt

Politiker