• torsdag 3 september 2015
  • Familjeannonser
  • Lunchguiden
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • XTRABONUS
  • Lohts
Mera vardagsmotion! Naprapaten & Hälsocoachen Naprapaten & Hälsocoachen
Vädersponsor:

Lasse Stjernkvist (S)

Skolan viktigast

"Vi har många på gång", säger enligt NT.se min MP-kollega Mattias Stenberg sedan han invigt den nyta bron i Industrilandskapet.

 

Jo, det behövs broar. Den kritik som riktas mot brobyggen känns ibland osaklig. När Industrilandskapet åter igen fylls med liv är det logiskt att utveckla gångstråk. En gång i tiden fanns det fler broar, och nu är det åter dags underlätta sanarbete mellan människor och verksamheter.

 

Men, det finns det som är ännu viktigare än broar. Och framför allt, det finns en kritik mot mig och Mattias som i högsta grad är relevant. Under senare tid har många frågat mig vad som händer med skolan. Pågår det verkligen en utveckling? Varför finns det så lite pengar? Berättigade frågor. Vi har onekligen en del att bevisa för att alla ska förstå att höjd utbildning och bättre skola är det som är viktigare än annat.  Så därför; Om vi ska kraftsamla för att höja kvalitén i skolan, då måste annat stå tillbaka. Då kan vi inte ha "många broar på gång".

 

Nä, nu ska jag ladda upp inför dagens kraftsamling, trampbåtstävling mellan kommunledningarna i Norrköping, Finspång, Valdemarsvik och Sörping. Jag inser förutsättningarna. Vi är störst och får därmed leva med favoritskap.

 

Visst, i sport kan allt hända. Danmark kan besegra Ryssland i ishockey-VM. Och om vi förlorar mot Sörping, ja, då lär jag få veta hur det känns för ryssen att förlora en sån match....

Heja Ultras!

Jag är intresserad av fotboll.

 

Nä, nu ljög jag. För "intresserad" är nog inte rätt ord när man  kan sitta en och en halv timme framför text-TV eller datorn för att följa en fotbollsmatch. Just nu vimlar det av vinnare i Norrköping. IFK kämpar för guld, Sleipner leder serien och dessutom visar Lindö, Assyriska och andra fin form.

 

Men jag är nog ingen Ultras. Det namnet brukar de mest hängivna fansen ge sig själva. Fanatikerna. Dock har numera begreppet fått en delvis ny innebörd. IFK Norrköpings ultras samlar in  pengar för att ge asylsökande en chans se lagets matcher. Deras förklaring är lika enkel som genial, fotbnoll förenar.

 

Jag vet inte hur årets allsvenska slutar, men redan nu tycker jag att IFK-fansen vunnit mästerskapet i fotbollskultur. Dels på grund av detta initiativ, och dels därför att fansen under många år skapat en trivsam och famiuljär strämning runt matcherna.

 

Det här initiativet är viktigt också i ett vidare sammanhang. Debatten om flyktingpolitik och integration blir allt mer polariserad. När politiker som vill ålderstesta ensamkommande eller begränsa anhöriginvandringen kallas för rasister och SD-flirtare, då är det dags för besinning. Självklart måste det vara möjligt diskutera den här typen av frågor utan att ifrågasätta det som är själva fundamentet för en human flyktingpolitik, nämligen asylrätten. Nej, vad vi behöver är en diskussion och framför allt förslag för att förbättra mottagandet. I nästa vecka träffar jag kollegor för att diskutera spännande idéer för att förbättra stödet till ensamkommande. Det finns en del som talar för att det går att göra saker både billigare och bättre än i dag.

 

Kort sagt, fler av oss borde göra som IFK-fansen; göra något konkret för att förbättra mottagandet av asylsökande.

Pragmatism eller prestige

I dag har Eva-Britt Sjöberg meddelat att kommunen backar när det gäller nedläggning av dagverksamhetn för dementa i Kroket, Gläntan. Självfallet hade vi resonerat igenom frågan tillsammans och hela Kvartetten står bakom beslutet.

 

Oppositionen har tidigare kritiserat nedläggningen, men är ändå inte helt nöjd. Från vänster får vi höra att det här visar att kommunledningen inte är överens. Från höger sägs att med ett bättre beslutsunderlag hade det inte behövts någon ändring av det ursprungliga beslutet.

 

Det finns en tredje förklaring av dagens nedläggning, nämligen följande; om man menar allvar med att man vill lyssna och ta hänsyn till människor, då måste man rimligen också vara beredd ompröva beslut. Om det dessutom visar sig att det kommer fram nya fakta, då blir det ännu viktigare. Den som säger att han eller hon aldrig kommer ändra ett beslut, aldrig korrigera något, den ska man nog akta sig för. För mig är pragmatism och lyhördhet bättre än prestige och stelbenthet.

 

I höstas presenterade vi i Kvartetten en budget innehållande 7,5 miljarder kronor. Av dessa har cirka 7,49 fördelats helt enligt de riktlinjer vi lagt fast. Några beslut har korrigerats, bland annat därför att berörda reagerat och presenterat alternativa lösningar och förslag. Vid dessa tillfällen har vi tillsammans lyssnat och värderat argumenten.

 

Det kommer alltid finnas fler önskemål och större behov än vad pengarna räcker till. Alltså måste vi priorotera, väga och välja olika alternativ. Och därför är det så viktigt att människor som Wiwi och andra engagerar sig, lägger sig i och argumenterar.

 

 

En sorgens dag

I dag har jag för första gången under min tid som kommunalråd sammankallet kommunens krisledning. Först fick vi veta att en våldsman överfallit flera i city, och lite senare cirkulerar polishelikoptrar över staden i jakt på misstänkta brottslingar. Ytterligare en stund senare sker en sprängning i Klockaretorpet.

 

Informationen om vad som hänt, motiv, eventella samband med mera är fortfarande knapphändig. I vanlig ordning startade ryktesspridningen direkt. Det var ett av skälen till att sammankalla krisledningen, för att ge alla en så saklig information som möjligt. Det andra skälet, och det viktigaste, var förstås att vi ville försäkra oss om att kommunens krisorganisation hade trätt i funktion. En kristelefon har öppnats och vår personal finns tillgänglig för dem som behöver hjälp och stöd.

 

Även om informationen är knapphändig vet vi en sak; de drabbade, offren och deras närmaste, har den här dagen fått skador, som kommer finnas kvar resten av deras liv. Vi tänker på dem och önskar av hela våra hjärtan att det trots allt ska gå så bra som möjligt. Vi vet dessutom att dagen sätter spår hos många andra, inte minst de som blev vittnen till det obegripliga och grymma. Som fick uppleva hur ett soligt sommarcity, med flanerande vuxna och skolstartande elever, plötsligt och totalt oväntat förvandlades till ett blodigt inferno.

 

Det är en sorgens dag.

Möte med Wiwi och Hans

Jag får ofta höra att vi i kommunen borde göra bättre analyser. Tänka efter mer före, räkna bättre. Jo, det är självfallet viktigt. Men viktigast för en politiker är att träffa och samtala med dem som berörs mest av besluten.

 

Igår träffade jag Wiwi och Hans och andra som berättade om hur det är att leva med närstående som behöver mycket stöd och hjälp. Det som etsade sig fast mest var utan tvekan berättelserna om hur det är när en nära och kär försvinner in i sig själv.

 

Det blev ett samtal om pressad personal och behov av fler platser och framför allt om Gläntans verksamhet i Krokek.  Av naturliga skäl var det problemen som togs upp. Samtidigt kom det fram under samtalet att problemen har en - missförstå mig nu inte - hoppfull orsak. Vi kan hjälpa fler i dag. Vi har tänkt till, forskat och vet i dag att demens inte behöver vara ett opåverbart förlopp. Därför har vi utbildat personal och skaffat oss spetskompetens i kommunen. Det kostar förstås en del, men ger stora mänskliga vinster. Dock kan det vara svårt erbjuda denna spetskompetens över allt, och det är en orsak till att vi ibland diskuterar samordning och sammanslagningar av verksamheter.

 

Har inte hunnit ta del särskilt mycket av stadsfesten. Men - jag hann se en del av Symfoniorkestern i Vasaparken i onsdags. Vi var tusentals, kanske tiotusen, som gick hem lite mer tillfreds och inte så lite mer stolta. För visst blir man stolt över vårt rika kulturliv.

 

Jag tror inte att det är lika uppbyggligt att titta på motionslopp. Och jag vet helt säkert att jag själv inte kommer framstå som  någon särskilt fräsch representant för Norrköping i dag. Trots det, jag ska försöka stappla mig fram en mil i dag. Om inte annat för att på det sättet ge en eloge till kommunens medarbetare och näringslivet som gjort stadsfesten till en riktig folkfest med ett enormt utbud av olika aktiviteter.

En andra chans

Kort tid efter branden pratade jag med ägaren Eddie Jonsson, ägaren till Karstorps bildemontering. Det var av förklarliga skäl en nedstämd ägare av det framgångsrika företaget. Verksamheten var bokstavligen förvandlad till aska och helt oersättliga och under lång tid ihopsamlade reservdelar var för alltid borta.

 

I dag läser jag om att han och hans medarbetare ser ljuset i tunneln. Det säger en del om hans engagemang och ansvar för företaget och medarbetarna, men också engagemanget för bygden. Det säger också en del om att det trots motgångar går att komma igen. Uttryck som att man inte ska ge upp, att det alltid är värt att kämpa, kan förefalla floskelaktiga. Men de är relevanta. Ja, företagets återuppbyggnad säger naturligtvis framför allt att Eddie Jonsson är en rejäl fighter. 

 

Jag hoppas att även de som själva orsakat sig själva och andra skada kan komma igen.  Alla förtjänar en andra chans i ett civiliserat samhälle, och det bör även gälla politiker. Jo, jag tänker förstås på politikern från Norrköping som anklagas för en rad allvarliga brott. Ibland kan det dock ta tid innan man för en ny chans.

 

Forskningen visar att människor i allmänhet vill att politiker ska vara som alla andra. Och då borde det rimligen finnas plats för dem som snubblat över lagens och moralens gränser vid något tillfälle. Även de som snubblat ofta och mycket borde ha en representation, kan man tycka. Men det finns ett men, nämligen att allmänheten vill förvisso att vi politiker ska vara som alla andra, men lite bättre.  Det tycker jag är sunt. När man tar på sig ansvaret för andra så  förväntas man också representeras mångas moral.

 

Det gäller i stort och i smått. Jag ska försöka tänka på det imorgon när jag ser Sleipner mot Gute. Om domaren dömer på ett för Sleipner totalt felaktigt sätt, då lovar jag att diskret mumla en diplomatisk protest för mitt inre.

Lasse Stjernkvist är kommunalråd för Socialdemokraterna i Norrköping.
  • Mest lästa bloggar
  • Senaste blogginläggen

Sport

Kultur- & nöje

Livsstil

Opinion

Övrigt

Politiker