• söndag 21 december 2014
Julpussar Perenkranz bakom scen Perenkranz bakom scen
Vädersponsor:

Lasse Stjernkvist (S)

Skolan viktigast

"Vi har många på gång", säger enligt NT.se min MP-kollega Mattias Stenberg sedan han invigt den nyta bron i Industrilandskapet.

 

Jo, det behövs broar. Den kritik som riktas mot brobyggen känns ibland osaklig. När Industrilandskapet åter igen fylls med liv är det logiskt att utveckla gångstråk. En gång i tiden fanns det fler broar, och nu är det åter dags underlätta sanarbete mellan människor och verksamheter.

 

Men, det finns det som är ännu viktigare än broar. Och framför allt, det finns en kritik mot mig och Mattias som i högsta grad är relevant. Under senare tid har många frågat mig vad som händer med skolan. Pågår det verkligen en utveckling? Varför finns det så lite pengar? Berättigade frågor. Vi har onekligen en del att bevisa för att alla ska förstå att höjd utbildning och bättre skola är det som är viktigare än annat.  Så därför; Om vi ska kraftsamla för att höja kvalitén i skolan, då måste annat stå tillbaka. Då kan vi inte ha "många broar på gång".

 

Nä, nu ska jag ladda upp inför dagens kraftsamling, trampbåtstävling mellan kommunledningarna i Norrköping, Finspång, Valdemarsvik och Sörping. Jag inser förutsättningarna. Vi är störst och får därmed leva med favoritskap.

 

Visst, i sport kan allt hända. Danmark kan besegra Ryssland i ishockey-VM. Och om vi förlorar mot Sörping, ja, då lär jag få veta hur det känns för ryssen att förlora en sån match....

KD och SD

Jag är tveksam till flera av KD-s förslag för att få ner kostnaderna för asylpolitiken. Sverige har tillämpat tillfälliga uppehållstillstånd tidigare, och erfarenheterna visar att det finns betytande nackdelar. Om vi vill att människor ska göra sitt yttersta för att komma in i det svenska samhället, då är det viktigt att de vet vad som gäller. Ovisshet skapar otrygghet, som i sin tur försenar och försvårar integrationen. Jag anar motivet, att Sverige ska anpassa sina regler till omvärldens, och det är utan tvekan ett starkt argument. Men det fanns som sagt goda skäl för att övergå till dagens ordning.

 

Det intressanta med KD-s förslag är emellertid att det visar att det självfallet finns utrymme för att diskutera asylpolitik inom ramen för en human flykting-och integrationspolitik. För visst befinner sig KD inom denna ram. SD försöker förstås framställa det som en framgång för deras linje, men det är inte rimligt. Det är ljusår mellan KD-s förslag och SD-s syn på svenskhet och principiella syn på rörklighet över gränserna. Därför håller jag inte med om att KD-s förslag bäddar för SD.

 

Julfriden börjar så smått sänka sig över Rådhuset. Har just avlyssnat husets eget rockband, och de lyckades mot alla odds överträffa fjolårets succe. Det är kanske inte det mest välspelande och välsjungande bandet i världen, men definitivt det roligaste. Känns bra att vi har ett eget band i Rådhuset mned tanke på ambitionen att bli Sveriges musikhuvudstad.

Rättelse

I dagens NT står det att undertecknad är mot privata asylboenden.

 

Bakgrunden är att jag och Gunnar Hedberg i vår roll som regeringens flyktingsamordnare föreslagit att Migrationsverket ska få möjlighet att  bygga och äga asylboenden. Därmed skulle det vara möjligt undvika dyra privata lösningar, men framför allt planera boenden där det är lämpligast, inte minst med tanke på arbetsmarknaden.

 

Det betyder inte att vi vill ha bort alla privata aktörer. Många av dem kommer att behövas även i framtiden.

 

Därmed har jag försökt rätta till ett missförstånd. För rätt ska vara rätt.

Kommunal kreativitet

Det händer att jag blir pressad av proffsiga journalister. Från politiska kollegor och konkurrenter kan jag få en störtskur med svåra frågor och anmärkningar. Jag blir sällan svarslös. Men det blev jag i dag.

 

-Vad har du på huvudet? undrade femåringen när vi möttes på Domarringens förskola. Jag stammade och letade efter ett bra svar när han skickade iväg nästa sylvassa fråga; varför heter du Lasse?

 

Besöken i verksamheten är viktiga. Visst kan jag läsa mig till mycket - och utan tvekan ägnar jag åtskilliga timmar åt kommunala handlingar, forskningsrapporter och annat -och visst får jag mycket kunskap via föredragningar på styrelsemöten och dyl. Men det är först när jag besöker förskolan eller är med hemtjänsten några timmar, lyssnar med kökspersonalen eller följer med de som städar våra gator, som jag på riktigt anar hur villkoren ser ut. Förutom mötet med barnen hann jag i dag lyssna till personalen, och fick med mig en hel del synpunkter på lönen, barngruppernas storlek, planeringsdagar med mera.

 

Vi har utan tvekan många kreativa medarbetare i kommunen. Ibland gör de insatser som sticker ut lite extra. Fick i dag en kokbok med recept från kommunens egna kockar. Kul och lärorikt på en och samma gång. Fick även i min hand en inbjudan till landets byggherrar om att vara med och utveckla det Norrköping som ska växa fram i och runt hamnområdet.  Ett smart och trevligt sätt att bjuda in intressenter tidigt.

 

Apropå besök i verksamheten; Var i dag med en stund när relativt nyanlända tonåringar julpysslade på Kungsgårdsgymnasiet. Här mötte jag elever från Thailand, Serbien, Somalia, Eritrea, Syrien och en rad andra länder. Ungdomar från världens alla hörn, men också en hel del gemensamt. De var otroligt vetgiriga, ambitiösa och flera hade på kort tid lärt sig en hel del svenska. Och just i dag hade de en gemensam uppgift, nämligen att klippa julkort och bygga pepparkakshus, och sällan har jag sett så många göra det med sådan entusiasm och energi.

 

Jag blundar inte för de problem som orsakar flyktingströmmen, men jag önskar att vi oftare uppmärksammade den enorma erfarenhet, kompetens och kraft som människor har.

Skönt med en lugn måndg

Ikväll väntar budgetdebatt i fullmäktige. Jag vågar tro att det blir betydligtmindre dramatiskt än i riksdagen. I Norrköping finns en majoritet och dessutom ligger oppositionens förslag tämligen nära. Det finns en bred enighet om vad som är Norrköpings viktigaste utmaningar och hur vi ska klara dem. Trots detta lär debatten bli frisk. Enighet om de stora dragen betyder inte att vi är ense om allt. Och det är altid farligt försumma detaljerena i politiken.

 

Efer intervjun med Göran Persson i Agenda  pågår ett febrilt tolkande och analyserande. Menade han verkligen att S och M ska samarbeta, eller var det bara en taktisk fint för att förmå mittenpartierna att röra på sig? Eftersom Alliansen fortfarande är sammansvetsad på riksplanet lär det inte finnas några andra sätt samtala över blockgränsen än att samtala med hela Alliansen. Alltså måste Moderaterna med. I alla fall inom överskådlig framtid. Samtidigt har jag svårt se att Allianen fortsätter prata med en enda röst om den förblir i opposition. Förr eller senare måste rimligen partierna profilera sig, och då öppnas nya möjligheter.

 

Persson var ävn inne på att vi i S måste frigöra oss från Mp. Nja, om vi vill framstå som ett samarbetsvilligt parti är det nog inte särskilt klokt göra slut med den enda sanna kompisen vi har. En sak är att vi går till val som enskild partier, men vi har trots allt en regering ihop.

 

Politik kan vara krångligt. Det politiska maktspelet kan till och med vara fullständigt förvirrande ibland. Men det finns det som är ännu mer komplicerat. Försökte i helgen installera kabel-TV och betala räkningar på en krånglande dator. Efter sådana övningar- och nio mentala sammanbrott - känns det skönt att det är måndag och an åter igen får ta tag i de relativt lätt frågorna.

 

 

Saknar redan IFK-grannen

Jag satt bredvid Suzanne Osten när jag första gången hörde SD beskrivas som ett nyfascistiskt parti. Etiketten kan diskuteras, och det gjorde vi en lång stund. Dock, vi var ense om det viktigaste, nämligen att det är ett parti som delar upp svenskarna i vi och dom och som därför har en minst sagt märklig syn på medborgarskap och gemenskap. Därför är det ett nederlag att detta parti fått en nyckelroll i svensk politik. Det blir inte mindre tragiskt av att det är övriga partiers oförmåga att samverka som dett dem rollen.

Alltså måste valet i mars leda till ett bättre samtals- och samarbetsklimat. Självfallet hoppas jag på en rejäl debatt om de politiska vägvalen, men när väl valet är över måste det finnas förutsättningar för samverkan. Jag inser att det inte blir alldeles enkelt. Valrörelser är sällan idealiska tillfällen för reflektion och brobyggande. Men jag hoppas i alla fall.

 

Under senaste tiden har Norrköping uppmärksammats för vår förmåga att samverka. Det känns bra. TV-rapport hade ett inslag i förra veckan, och i det påpekade Eva-Britt Sjöberg att det gäller att före valet säga sådant som underlättar lösningar efter valet. Så sant.

 

Jag gillar mångfald av åsikter och insikter. Det är i mötet mellan olika uppfattningar som det händer spännande saker. Därför är det trist att IFK-grannen flyttar. Vårt hus utgår något av en kulturell mosaik; här finns helt vanliga Sleipner-fans, IFK-are som sagt och till och med djurgårdare. Det har piggat upp, och jag saknar redan avgrundsvrålen när bollen studsat stolpe-ut för IFK.

 

Men helt klart, vi kommer mötas även i framtiden. För så är det, om man bara träffar sådana som tycker likadant blir det rätt trist. Inte ens jag skulle stå ut i en värld med bara Sleipner-fans.

 

 

Lasse Stjernkvist är kommunalråd för Socialdemokraterna i Norrköping.
  • Mest lästa bloggar
  • Senaste blogginläggen

Sport

Kultur- & nöje

Livsstil

Opinion

Övrigt

Politiker