• tisdag 21 oktober 2014
Vad vill Moskva? Michajlovs blogg Michajlovs blogg
Vädersponsor:

Lasse Stjernkvist (S)

Välkommet avbrott

Just hemkommen efter möte med Socialdemokraternas styrelse i Norrköping känner jag mig hoppfull. En kväll sprängfylld med politisk debatt känns som ett välkommet avbrott i allt tal om ny partiledare. Visst, partiledarfrågan är verkligen viktig, men det måste också finnas tid och kraft för politisk debatt.

 

Jag tror inte att det är en slump att det är just i Norrköping som vi pratade politik. Jag tillhör ett parti som fungerar bäst när det får ta itu med näraliggande, konkreta problem, och utifrån det forma principer och program. Vi lär oss och utvecklas så att säga samtidigt som vi gör det. Och i Norrköping fick vi förtroendet at "göra" politik. Vi har ansvaret och måste därför ta itu med stort och smått varje dag.

 

Började dagen med en konferens om barns villkor. Hälsade alla välkomna till konferensen Gull-Olles barn inför en välbesatt De Geer-hall. Mäktigt. Berättade att jag en gång i tiden var hiskeligt nervös när jag skulle prata inför folk. Jo, jag kan vara det fortfarande. Men numera har jag lärt mig hantera nervositeten. Det kan jag tacka min svenskalärare för på högstadiet, Ann-Louise.

 

Detta sagt apropå att duktiga lärare och annan personal verkligen kan göra skillnad.  Blev varm när jag vandrade runt bland all personal. Har lärt känna många som jobbar med barn i vår kommun, och vet att vi har väldigt många "Ann-Lousie"-are.

Det blir inget hus

Politiken kan vara dramatisk. Familjelivet inehåller också sina spännande stunder. Men när det gäller dramatik är nog sportens värld i en klass för sig. Helgens matcher med Hästen ch IFK slår det mesta.

 

Apropå dagens artikel i Folkbladet vill jag slå fast; det blir inget hus i Strömparken. Vi har träffat en överenskommelse med övriga partier  Kvartettn och den gäller. Just nu byggs det så det knakar i kommunen och då finns inte längre samma skäl bygga i känsliga lägen. Området ska istället göras fint och mer tillgängligt. Detta besked är långsiktigt och det betyder att detaljplanen måste ändras så fort det är formellt möjligt.

 

Apropå Folkbladet; Widar Andersson har i en serie ledare diskuterat hur övriga partier ska förhålla sig till Sverigedemokraterna. Han varnar för beröringsskräcken och menar att det är dags att behandla dem och förhandla med dem som med alla andra. Han har en poäng. Missnöjespartier har en tenedens att frodas bäst när de har rejäl distans till makten och ansvaret.

 

Men när Widar Andersson antyder att det snarare är en grad-än en artskillnad mellan SD och andra partir, då hänger jag inte med. Förvisso vill alla partier ha en reglerad invandring, men det är trots allt stor skillnad i synsätt. För SD är rörligheten i grunden något hotfullt. Dessutom, när vi kommer till synen på människor som redan lever i vårt land blir SD-s politik än mer anmärkningsvärd. I sitt principprogram för partiet ett resonemang om svenskhet och att det kan ta generatioer att bli riktig svensk. I SD-s samhälle reduceras hundratusentals människor till andra klassens invånare. Jag säger inte att vi dämed ska avstå från att prata med partiets förerädare. Nej, Widar har en poäng när han pekar på ordets och argumenterandets kraft

 

Men den som läser SD-s program kan rimligen inte dra någon annan slutsats än att partiet har en märklig syn på medborgerliga rättigheter och demokrati.

Ser ner på Norrköping

Jag besökte i går ett företag med 25 anställda, som beskriver Norrköpings utmaning på ett övertydligt sätt. Verksamheten fungerar utmärkt, men eftersom kraven på den tjänst de erbjuder har höjts måste också de anställdas utbidningsnivå höjas. Om så inte sker, ja, då finns en risk att företaget växer någon annanstans. Å andra sidan, om vi i Norrköping kan erbjuda den kompetens man behöver kommer företaget att växa snabbt här i Norrköping och vara ca 100 anställda inom en relativt kort tid.

 

Jag tror och hoppas på det senare och lovar göra allt för att vi i kommunen ska underlätta expansionen. I klartext betyder det att vi i vår region måste kunna erjuda den här fortbildningen.

 

Trots ofattande varsel under senare tid minskar arbetslösheten. Men den minsar alldeles för långsamt. Det är därför som den nya kvatetten betonar utbilding så mycket.

 

I går hann jag även med ett bostadsmöte i Hageby. Många var där och flera beskrev sitt område med kärlek och värme. Jo, det finns förstås problem och de kom upp, men det finns också en kraft. Inte minst hyresgästförenngen med Lasse Karsson i spetsen, som ordnade mötet, står för denna kraft.

 

Till sist; gårdagen var verklgen en bra dag. Universitetet invigde nya lokaler i Kopparhammaren 2. Fina och fuktionella och snart fyllda med nya studenter och forskare. Bara en hake. Jag borde vara kommunlråd i någon villakommun. Jag är nämligen Sveriges mest höjdrädda kommunalråd. Därför har jag lite svårt för höga hus, och när man dessutom förväntas gå upp på taket för att njuta av "den fantastiska utsikten", då får jag bita ihop.

 

Men nu i efterhand kan jag hålla med, Norrköping är fantastiskt vackert, även så där lite grann från ovan.

 

 

Ansvar och rättvisa

Det finns framför allt två drag hos mitt parti som jag gillar. För det första drivs vi av en övertygelse att samhället blir bättre om bördor och tillgångar fördelas rättvist och alla ges en möjlighet att utvecklas.För det andra är resultat viktigare än renlärighet. Vi är beredda kompromissa och ta ansvar för att om möjligt få igenom så mycket vi kan.

 

Ansvar och rättvisa, det  är mina ledord i politiken. Därför känns dagens överenskommelse med Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet bra. Vi har fått gehör för det vi tycker är viktigast, nämligen fortsatt prioitering av skolan. Vill vi minska klyftorna finns inget viktigare än att ge alla en bra utbildningsgrund att stå på. Dessutom måste alla ha rätt till återkommande utbildning för att inte slås ut från arbetslivet.

Självfallet har vi även fått ge med oss. Samarbete bygger på kompromisser.

 

Av föklarliga skäl är våra tidigare samarbetspartners besvikna. Mona Olsson (V) talar om svek och att vi borde avgått efter valet eftersom vi förlorade två mandat. Satidigt säger hon att norrköpingsborna röstade fram en rödgrön majoritet.

 

Nja, vi rödgröna blev klart större än alliansen men det blev ingen klar majoritet. Om alla hde avgått som fölrorade röster hade det inte funnits många kvar. Definitivt inte tillräckligt många för att kunna ta ansvar för Norrköpings framtid.

 

Några måste ta ansvar också efter ett val som det senaste.

Lite skadeglad trots allt...

Läser i dagens Aftonbladet att det kallades till krismöten under Håkan Juholts tid som partiledare. Wanja Lundby-Wedin med flera samlades för att diskutera kritiken mot ledaren.

 

Hm, rubriken om "avslöjande" låter som om det var sensationellt. Jag hade blivit mer förvånad om ingen hade kallat till möten. Även jag spelade en roll, om än mycket blygsam, i sammanhanget. När krisen var som allvarligast och misstroendet som störst, då ringde jag en del samtal. Alla i syfte för att vädra min oro och höra hur andra resonerade. För när ett parti rasar i opinionen på grund av självförvållade orsaker, då måste fler än ledaren känna ett ansvar.

 

I dag har jag varit på ett möte. Det var inte hemligt, men inte heller särskilt publikt. Träffade företrädare för mittenpartierna och resonerade om Norrköpings framtid. Det gick alldeles utmärkt. Så utmärkt att jag hann rusa därifrån till en skön  Afternoon-tea-föreställning på teatern. Men jag missade Sleipners sista seriematch. Ack, man kan inte hinna med allt.

 

Normalt sett vill jag inte vinna framgångar på andras misslyckanden. Segrar ska vinnas på egna meriter. Därför önskar jag inte att Ängelholms fotbollslag går i konkurs, trots att det skulle betyda att Sleipner får en friplats i en högre serie. Men jag ska erkänna, om Ängelholm går i konkurs, kommer jag ha svårt uttrycka mitt beklagande.

 

Jag blir inte jublande glad, men kanske lite skadeglad...och förstås jublande glad över att Sleipner avancerar.

Känner ingen skadeglädje

Jag ska inte klaga, och vet att det i högsta grad är självvalt, men just nu känns det som jag har fått en överdos politik. Efter en intensiv valrörelse har det följt många timmars förhandlande. Stimulerande, ja. Viktigt, absolut. Nödvändigt för att få ihop en kommunledning, utan tvekan. Men jag inser att jag samtidigt missar annat som är viktigt i livet, som teater, hockey, fotboll och sist och mest umgänge med nära och kära. Just nu längtar jag mer efter en brottningsmatch med släktens småttingar än en verbal dio med politiska kollegor.

 

För mig handlar inte politik om att vinnaren tar allt. Visst är det en match om makten, men också den som förlorar kampen om regeringsmakten har ett ansvar och rätt till inflytande. Dagens rigida blockpolitik har dock skapa en märklig situation. Trots att det inte ens finns en klar majoritet i riksdagen uppträder alla allianspartier som om S och Mp just nu har allt ansvar för vad som händer. De granskar, kritiserar och väntar på sin chans. Lokalt är det som bekant annorlunda. Här finns många som vill vara med och ta ett ansvar, och som delta med liv och lust i vardagsarbetet. Rimligen är det så det måste vara; när valet är över försöker alla delta och påverka med den kraft väljarna ett dem.

 

Nja, Moderaterna utgör i viss mån ett undantag. De är som bekant upptagna av interna strider. Jag förstår att en del tror att jag tivs med läget, känner skadeglädje. Helt ärligt, det som händer väcker helt andra känslor. Politiken är något av en krisbransch. Många har svårt rekrytera och behålla dugliga krafter. Därför är det trist om bråket leder till att vi förlorar flera sådana. För som jag sa, när valet är över börjar en vardag som blir bättre om vi alla bidrar. Det finns lägen då politiker i Norrköping behöver kraftsamla trots att vi i andra frågor tycker olika. Det som just nu händer inom M riskerar leda till at vi förlorar kraft.

Lasse Stjernkvist är kommunalråd för Socialdemokraterna i Norrköping.

Sport

Kultur- & nöje

Livsstil

Opinion

Övrigt

Politiker