• tisdag 25 november 2014
E-serviceverkstäder, ett steg framåt - för... Maries NEURO-blogg Maries NEURO-blogg
Vädersponsor:

Lasse Stjernkvist (S)

Otålig

Jag är en ganska otålig själ. Vill få saker och ting på plats omedelbums. Men ibland måste det få ta tid, särskilt när man jobbar i en demokratisk organisation.

 

Har de senaste arbetet med en överenskommelse för att få fram fler kommunplatser till ensamkommande flyktingbarn. Alla jag pratat med är positiva, men som sagt, trots det tar det lite tid att få fram besked.

 

Min otålighet är säkert ett personlighetsdrag. Dessutom stressas jag av att barnen tvingas vänta på en bra lösning. Och alla verkar ju vara överens...

 

Nu ska jag ta en promenad. Ledig kväll. Det ujppskattar även jag, trots otåligheten. 

Möte med IFK-s fans

Jag vet hur det känns att vara vinterälskare en varm julidag. Jag och varit inbjuden som ensam Socialdemokrat på ett M-möte och jag har stått inför upprörda föräldrar och försökt förklara varför man ibland måste lägga ner skolor. Och det allra svåraste hittills; jag har som sörlänning tvingats stå till svars för landets vargpolitik inför arga jägare i Kiruna. Vid sådana tillfällen kan man nästan ta på ensamheten.

 

Allt detta var nyttiga erfaranheter inför kvällens övning. Åke Bjerselius hade bjudit in mig till IFK Norrköpings supporterklubb.

 

Jo, det kändes bra. Kärleken till Norrköping och till fotbollen var starkare än misstänksamheten mot Sleipner. Var för övrigt inbjuden tillsammans med Kenneth Tapper, som jag jobbade tillsammans med på Folkbladet en gång i tiden. Han berättade anekdoter från sin tid som sportjournalist, och om han vill har han en framtid som stå-upp-komiker. Skrattade hela vägen hem åt hans historier.

 

Mötet var en bra avslutning på en intensiv dag. Kvartetten presenterade i dag sin första budget. Vi kan göra en rejäl förstärkning av skolan, framför allt tidiga insatser, satsar friska miljoner på äldreomsorgen och avsätter pengar för bättre service till företag och andra. Och allt detta kan vi göra utan att behöva lägga ut några sparbeting och samtidigt som vi lägger undan mer pengar till framtida investeringar. Förklaringen till det förbättrade läget är i första hand att inkomsterna ökar när befolkningen ökar. Visst, även kostnaderna ökar, men inte i samma takt.  Jag hävdar inte att det finns pengar till allt och att det inte kommer att krävas svåra prioriteringar ute i nämnderna. Men som sagt, läger är bättre än på länge.

 

Hann även med firandet av barnkonventionen på Stadsbiblioteket. Träffade Stephan Andersson och andra duktiga medarbetare i kommunen, men framför allt barn, massor med barn. Det krävs en del för att vi i Sverige och i Norrköping ska leva upp till konventionen. Med budgeten tar vi några riktigt viktiga steg för att bli en barnvänlig kommun. Dessutom, en kommun som fungerar bra för barn fungerar bra för alla.

Dagens höjdpunkt var när en liten tjej kom fram och hälsade från storasystern. Jo, jag förstod vems lillasyster hon var och bad henne hälsa tillbaka. Hon log med hela ansiktet, lovade göra så och rusade åter till sina kompisar.

 

Ett sånt där leende som slår allt. Ja, efter ett sånt leende får man kraft att stiga in till IFK-s mest hängivna fans och förklara varför man älskar randigt...

 

 

Fånig retorik

Ibland blir den politiska retoriken lite fånig. Vänsterpartiets Niklas Lundström undrar i sin blogg om undertecknad verkligen planerar omfattande privatiseringar av äldreomsorgen. Han vet förstås svaret. Våra partier har på riksplanet träffat en överenskommelse som ska sätta stopp för en kommersialisering av äldreomsorgen. Den överenskommelsen gäller självfallet i hela landet och även i Norrköping. Jag tycker för övrigt att den är bra.

 

Jag kan för övrigt meddela Niklas att samarbetet inom kvartetten utvecklas positivt. I morgon presenterar vi vår budget och den innehåller en valfrihetsreform. För vi säger försvisso nej till vinstjakt och kommersialisering, men vill under förutsättning att alla underställs samma krav på insyn och kvalitet öppna för en ökad valfrihet inom vården och omsorgen.

 

Även M-ledaren Sophia Jarl lever kvar i förvalsretoriken. Apropå Libbie Haags avhopp pratar hon om att han trots allt stannar inom Alliansen.  Den finns som bekant inte längre i Norrköping. Blockpolitiken är borta. Självfallet vet ingen av oss vad som händer i framtiden, men numera styrs Norrköping av en blocköverskridande regering.

 

Robin karlsson och Arbis har problem, läser vi i NT. Ja, det är inte första gången. Pressad av ekonomiska bekymmer och av journalisternas granskning hänvisar Robin till ett uttalande som jag skulle ha gjort i samband med att kommunen sköt till pengar för några år sedan. Låt mig därför kort säga; Kommunen sköt till en halv miljon per år i tre år för att Arbis skulle kunna hyra ut sina lokaler till teaterföreningar med flera. Arbis är en intitution med en scen som är värd att bevara. Kommunens stöd bidrog till att fler kunde bidra till att fylla huset med kultur. Men självfallet har ingen lovat ett obegränsat stöd.

Tyck till om Esterön

Undertecknad kan inte svara på vad som händer med Esterön i framtiden, står det på NT-webben.

 

Ja, så är det. Klart är att något måste göras. Idag förfaller fastigheterna, och det måste vi självfallet göra något åt. Men vad som ska hända, det går inte att svara på. Kommunen har tagit fram ett underlag, som redogör för flera olika alternativ, vad de kostar osv. Det ska nu diskuteras bland berörda i kommunen.

 

Allt detta står det om i artikeln. Det finns dock skäl lägga till en viktig sak; vi behöver veta vad du som Norrköpingsbo tycker. En del har redan hört av sig, men fler får gärna göra det. Och vem vet, kanske finns det någon spännande ide som någon vill förverkliga.  Finns det något behov av verksamhet på ön, det är trots allt den helt avgörande frågan.

Är verkligen allt till salu?

Först blev jag en aning förskräckt. Ståhls är ett anrikt företag med djupa rötter i Norrköping. Känslan för staden och dess invånare har gjort att företaget på ett mycket aktivt och ibland oegennyttigt ( i alla fall på kort sikt) sätt bidragit till utvecklingen. Ett börsnoterat företaget med krassa avkastningskrav hade knappast förvandlat Knäppingsborg på det sätt Ståhls har gjort. Alltså blev jag lite förskräckt när jag hörde om försäljningen.

 

Norska bolag äger numera både Mirum och Ståhls, och därmed påminns vi om internationaliseringen. Kapital söker sig över gränserna och letar efter lönsamhet. Fördelarna är uppenbara, men det är inte helt oproblematiskt. Jag har inget emot norrmän eller några andra icke-norrköpingsbor, men exemplet Sthål visar vad det betyder att ha ägare som ser sin verksamhet som något mer än en kapitalplacering. Eller varför inte nämna Lundbergs, vars ägande av Holmen vi nog ska vara glada för. Jag anar att en annan ägare hade agerat annorlunda under krisåren. Även i en internationaliserad värld är det viktigt med ägare som tänker och agerar långsiktigt.  För övrigt är det konstigt att vi i så liten utsträckning debatterar ägandet och ägarnas ansvar i vårt land. Jag gillar internationalseringen, men det betyder int automatiskt att allt ska vara till salu för utländska placerare.

 

Trots detta, jag tror Ståhls-affären kan bidra till något gott. Den nye ägaren har rykte om sig att agera långsiktigt. Desssutom, Ståhls finns kvar, och efter affären har vi fått ett företag med kapital att utveckla andra verksamheter. Dessutom visar både denna och andra affärer att Norrköping är en intressant ort för investerare. Det är viktigt.

 

Just nu 'är jag i Uppsala, en annan expansiv kommun. Kom hit i går för att vara med på Kyrkomötet. Spännande. Dock blev det lite väl spännande igår. Tog en jogggingtur. Det är alltid riskabelt när man totalt saknar lokalsinne och känsla för väderstreck. Ja, mitt lokalsinne är så uselt att jag knappt hittar till Rådhuset i Norrköping i dagsljus. Då ska man undvika utflykter i mörker i främmande miljöer.

 

Men allt slutade lyckligt och vad gör det att man joggar lite längre än planerat.

Där magarna är stora, där är det bra

Från noll till 1000 på nolltid, sammanfattar Norrköpings Tidningar fyndigt utvecklingen på byggmarknaden i Norrköping. I måndags träffade jag byggare på den årliga middagen med Byggmästareföreningen. Jag har varit där ett par gånger tidigare, men aldrig känt samma optimism. Uppgången märks på flera sätt. Kommunens ekonomi utvecklas bra. Det finns ett reformutrymme runt 100 miljoner kronor, mer än på väldigt länge. Ok, behoven är stora och önskemålen ännu större, så visst krävs prioriteringar även i år. Men Norrköping har medvind, utan tvekan.

 

Det finns två tvärsäkra sätt att pejla konjunkturläget i en kommun; antalet stor magar (kvinnliga) och antalet byggkranar. Där det föds många och byggs mycket, där är det framtidstro.

 

Samtidigt känns det än mer frustrerande att så många har det så tufft ekonomiskt. För så är det, uppsving i ekonomin betyder inte automatiskt att alla får det bättre. För att frukterna ska fördelas rättvist krävs en aktiv fördelningspolitik. I morse satt jag tillsammans med polis och andra och pratade tiggeri. Kontrasterna och orättvisorna blev absurt tydliga.

 

När klyftorna är stora ökar risken för frustration, och vem vet, kanske var det frustration som gjorde att jag inte kunde cykla hem i går. Fick bära hem den söndersparkade cykeln. Men det uppvägdes med råge av gårdagens trivsamma Broocman-fest. Välförtjänta pristagare i lili Stenmark och Stefan Arvidsson, två glädjespridare som ser till att kulturen lever även utanför storstaden.

Lasse Stjernkvist är kommunalråd för Socialdemokraterna i Norrköping.
  • Mest lästa bloggar
  • Senaste blogginläggen

Sport

Kultur- & nöje

Livsstil

Opinion

Övrigt

Politiker