• fredag 19 december 2014
När ödet tar över Föräldraledig på Bali Föräldraledig på Bali
Vädersponsor:

Lasse Stjernkvist (S)

Otålig

Jag är en ganska otålig själ. Vill få saker och ting på plats omedelbums. Men ibland måste det få ta tid, särskilt när man jobbar i en demokratisk organisation.

 

Har de senaste arbetet med en överenskommelse för att få fram fler kommunplatser till ensamkommande flyktingbarn. Alla jag pratat med är positiva, men som sagt, trots det tar det lite tid att få fram besked.

 

Min otålighet är säkert ett personlighetsdrag. Dessutom stressas jag av att barnen tvingas vänta på en bra lösning. Och alla verkar ju vara överens...

 

Nu ska jag ta en promenad. Ledig kväll. Det ujppskattar även jag, trots otåligheten. 

Rättelse

I dagens NT står det att undertecknad är mot privata asylboenden.

 

Bakgrunden är att jag och Gunnar Hedberg i vår roll som regeringens flyktingsamordnare föreslagit att Migrationsverket ska få möjlighet att  bygga och äga asylboenden. Därmed skulle det vara möjligt undvika dyra privata lösningar, men framför allt planera boenden där det är lämpligast, inte minst med tanke på arbetsmarknaden.

 

Det betyder inte att vi vill ha bort alla privata aktörer. Många av dem kommer att behövas även i framtiden.

 

Därmed har jag försökt rätta till ett missförstånd. För rätt ska vara rätt.

Kommunal kreativitet

Det händer att jag blir pressad av proffsiga journalister. Från politiska kollegor och konkurrenter kan jag få en störtskur med svåra frågor och anmärkningar. Jag blir sällan svarslös. Men det blev jag i dag.

 

-Vad har du på huvudet? undrade femåringen när vi möttes på Domarringens förskola. Jag stammade och letade efter ett bra svar när han skickade iväg nästa sylvassa fråga; varför heter du Lasse?

 

Besöken i verksamheten är viktiga. Visst kan jag läsa mig till mycket - och utan tvekan ägnar jag åtskilliga timmar åt kommunala handlingar, forskningsrapporter och annat -och visst får jag mycket kunskap via föredragningar på styrelsemöten och dyl. Men det är först när jag besöker förskolan eller är med hemtjänsten några timmar, lyssnar med kökspersonalen eller följer med de som städar våra gator, som jag på riktigt anar hur villkoren ser ut. Förutom mötet med barnen hann jag i dag lyssna till personalen, och fick med mig en hel del synpunkter på lönen, barngruppernas storlek, planeringsdagar med mera.

 

Vi har utan tvekan många kreativa medarbetare i kommunen. Ibland gör de insatser som sticker ut lite extra. Fick i dag en kokbok med recept från kommunens egna kockar. Kul och lärorikt på en och samma gång. Fick även i min hand en inbjudan till landets byggherrar om att vara med och utveckla det Norrköping som ska växa fram i och runt hamnområdet.  Ett smart och trevligt sätt att bjuda in intressenter tidigt.

 

Apropå besök i verksamheten; Var i dag med en stund när relativt nyanlända tonåringar julpysslade på Kungsgårdsgymnasiet. Här mötte jag elever från Thailand, Serbien, Somalia, Eritrea, Syrien och en rad andra länder. Ungdomar från världens alla hörn, men också en hel del gemensamt. De var otroligt vetgiriga, ambitiösa och flera hade på kort tid lärt sig en hel del svenska. Och just i dag hade de en gemensam uppgift, nämligen att klippa julkort och bygga pepparkakshus, och sällan har jag sett så många göra det med sådan entusiasm och energi.

 

Jag blundar inte för de problem som orsakar flyktingströmmen, men jag önskar att vi oftare uppmärksammade den enorma erfarenhet, kompetens och kraft som människor har.

Skönt med en lugn måndg

Ikväll väntar budgetdebatt i fullmäktige. Jag vågar tro att det blir betydligtmindre dramatiskt än i riksdagen. I Norrköping finns en majoritet och dessutom ligger oppositionens förslag tämligen nära. Det finns en bred enighet om vad som är Norrköpings viktigaste utmaningar och hur vi ska klara dem. Trots detta lär debatten bli frisk. Enighet om de stora dragen betyder inte att vi är ense om allt. Och det är altid farligt försumma detaljerena i politiken.

 

Efer intervjun med Göran Persson i Agenda  pågår ett febrilt tolkande och analyserande. Menade han verkligen att S och M ska samarbeta, eller var det bara en taktisk fint för att förmå mittenpartierna att röra på sig? Eftersom Alliansen fortfarande är sammansvetsad på riksplanet lär det inte finnas några andra sätt samtala över blockgränsen än att samtala med hela Alliansen. Alltså måste Moderaterna med. I alla fall inom överskådlig framtid. Samtidigt har jag svårt se att Allianen fortsätter prata med en enda röst om den förblir i opposition. Förr eller senare måste rimligen partierna profilera sig, och då öppnas nya möjligheter.

 

Persson var ävn inne på att vi i S måste frigöra oss från Mp. Nja, om vi vill framstå som ett samarbetsvilligt parti är det nog inte särskilt klokt göra slut med den enda sanna kompisen vi har. En sak är att vi går till val som enskild partier, men vi har trots allt en regering ihop.

 

Politik kan vara krångligt. Det politiska maktspelet kan till och med vara fullständigt förvirrande ibland. Men det finns det som är ännu mer komplicerat. Försökte i helgen installera kabel-TV och betala räkningar på en krånglande dator. Efter sådana övningar- och nio mentala sammanbrott - känns det skönt att det är måndag och an åter igen får ta tag i de relativt lätt frågorna.

 

 

Saknar redan IFK-grannen

Jag satt bredvid Suzanne Osten när jag första gången hörde SD beskrivas som ett nyfascistiskt parti. Etiketten kan diskuteras, och det gjorde vi en lång stund. Dock, vi var ense om det viktigaste, nämligen att det är ett parti som delar upp svenskarna i vi och dom och som därför har en minst sagt märklig syn på medborgarskap och gemenskap. Därför är det ett nederlag att detta parti fått en nyckelroll i svensk politik. Det blir inte mindre tragiskt av att det är övriga partiers oförmåga att samverka som dett dem rollen.

Alltså måste valet i mars leda till ett bättre samtals- och samarbetsklimat. Självfallet hoppas jag på en rejäl debatt om de politiska vägvalen, men när väl valet är över måste det finnas förutsättningar för samverkan. Jag inser att det inte blir alldeles enkelt. Valrörelser är sällan idealiska tillfällen för reflektion och brobyggande. Men jag hoppas i alla fall.

 

Under senaste tiden har Norrköping uppmärksammats för vår förmåga att samverka. Det känns bra. TV-rapport hade ett inslag i förra veckan, och i det påpekade Eva-Britt Sjöberg att det gäller att före valet säga sådant som underlättar lösningar efter valet. Så sant.

 

Jag gillar mångfald av åsikter och insikter. Det är i mötet mellan olika uppfattningar som det händer spännande saker. Därför är det trist att IFK-grannen flyttar. Vårt hus utgår något av en kulturell mosaik; här finns helt vanliga Sleipner-fans, IFK-are som sagt och till och med djurgårdare. Det har piggat upp, och jag saknar redan avgrundsvrålen när bollen studsat stolpe-ut för IFK.

 

Men helt klart, vi kommer mötas även i framtiden. För så är det, om man bara träffar sådana som tycker likadant blir det rätt trist. Inte ens jag skulle stå ut i en värld med bara Sleipner-fans.

 

 

Kanske ett tecken i tiden?

Jaha, då var det dags plocka fram valarbetargrejorna igen. Känns väl sisådär, om jag ska vara ärlig. Hoppades in i det sista att regeringen och alliansen skulle hitta en kompromiss. För om vi politiker agerar logiskt, och det tycker jag vi ska göra, då försöker vi hitta kompromisser med dem som ligger närmast. Under senaste tiden är det många som undrat om det inte är dags att prata med SD. Jo, prata ska man förstås, men samarbeta och kompromissa gör man rimligen med dem som ligger närmast politiskt.

 

Dessutom känns det lite märkligt med val just nu. Ser snarare fram emot TV-s reprisering av Karl-Bertil Jonssons julafton än ytterligare en utfrågning av Göran Hägglund, om ni förstår vad jag menar.

 

Nu blev det ingen kompromiss, utan extra valet är ett faktum. Om läget är totallåst, och det var det uppenbarligen, ja, då finns bara en möjlighet, att åter be väljarna om vägledning. Det blir en rysare. I värsta fall får vi åter samma läge som i dag. I bästa fall ett tydligare utslag och ett bättre samtalsklimat. Dagens rigida blockpolitik är helt absurd. Det är den som gör att ytterlighetspartier får ett orimligt stort inflytande.

 

Framför allt hoppas jag att nyvalet slutar med ett starkare stöd för mitt parti. Då ökar chansen att Socialdemokraterna och Miljöpartiet kan få igenom sina förslag om fler utbildningsplatser, avskaffandet av fas 3 och mycket annat viktigt. I allt prat om taktik och politiskt spel får vi inte glömma bort att politik handlar om sakfrågor. Sakfrågor som påverkar din och min vardag.

 

Besökte i dag Stockholm och pratade bland annat med Lars Leijonborg, den gamle Fp-ledaren. För tjugo år sedan försökte både han och jag, på var sitt håll, åstadkomma ett samarbete mellan våra båda partier. Kändes lite nostalgiskt att stå bredvid honom i TV - s studio. Men vem vet, kanske var det ett tecken i tiden att vi stod där.

 

 

 

 

Lasse Stjernkvist är kommunalråd för Socialdemokraterna i Norrköping.
  • Mest lästa bloggar
  • Senaste blogginläggen

Sport

Kultur- & nöje

Livsstil

Opinion

Övrigt

Politiker