Migration och integration, vad gör vi nu?

Valdemarsvik Det är bra att vi nu kan prata om dessa frågor för det är många svåra beslut som kommer att behövas fattas framöver. Flera restriktiva åtgärder har satts in, men vi ska inte tro att den akuta krisen är löst.

Vi kan diskutera om invandring på sikt är lönsam för samhället: på kort sikt innebär den kostnader. Landets kommuner och landsting/regioner har ökade kostnader inom alla delar av den offentliga sektorn. Hur det ska på sikt finansieras?

Antalet människor som söker asyl i Sverige har minskat, men nivåerna är fortfarande höga. Vilka är då problemen som måste lyftas och lösas?

Migrationsverkets Internrevisorer har konstaterat att en årsarbetare fattar omkring ett asylbeslut i veckan. De konstaterar att under Balkankrisen i början av nittiotalet arbetades det betydligt snabbare, då fattade en årsarbetare mer än tre beslut i veckan. De rekommenderar verket att klargöra och följa upp produktionsmål, fokusera på effektivitet, förenkla handläggningen, korta besluten och arbetsgivarpolitiken inklusive löneinstrumentet bör användas för att främja effektivitet.

 Det måste bli ordning på åldersbestämning av ensamkommande barn.

Det finns en liten klick som är oseriösa och uppger fel ålder för att få förmåner. De förstör för alla andra. Det kan inte vara på det sättet att vuxna kriminella personer med missbruksproblem ska bo på samma hem som de ensamkommande som är minderåriga. Sedan årsskiftet används medicinsk åldersbedömning av ensamkommande barn som komplement. Detta innebär att en läkare gör en handleds- eller tandröntgen. Det ska ske på frivillig basis i Sverige.

Danmarks motsvarighet till Migrationsverket säger att sedan åldersundersökningar infördes har det visat sig att 70-80% av dem som uppgett att de varit barn, i själva verket varit vuxna. Finland använder samma metoder som Danmark för åldersbestämning och om en person vägrar genomgå undersökning betraktas han/hon som myndig.

Alla riksdagspartier är överens om att vi ska ha en reglerad invandring och en generös asylpolitik, men då förutsätter det ordning och reda i processen. Av de som kom förra året kommer kanske ca 20 000 att få nej. Till detta kommer alla de människor som vistas utan tillstånd i Sverige, personer som antingen fått avslag på sin asylansökan eller som aldrig sökt uppehållstillstånd. Ingen vet hur många dessa är: troligtvis över 100 000.

Det är betydligt fler och hårdare åtgärder som måste till om vi skall få de personer som inte har rätt att vistas i landet att åka hem igen. Dessa människor vistas illegalt i Sverige, men har då som ”papperslös” rätt till både skola och vård. De reglerna måste avskaffas. Vi borde även titta på om vi ska fördubbla preskriptionstiden för att söka asyl på nytt från fyra till åtta år.

Polisen behöver ökade resurser för att förbättra avvisningarna. Det kommer även att behövas fler platser på förvar där de som fått avslag får vistas i väntan på att utvisningen verkställs. Det behöver inte ligga i Sverige utan svenska staten kan hyra in kapacitet i andra EU-länder.

Ett annat problem är att det ofta händer att länderna inte vill ta emot sina egna medborgare för att det är problem med personers identitet. Därför måste Sverige börja göra som många andra länder och nöja oss med att utvisa personer till deras närområden. Det innebär att personen avvisas från Sverige och Schengenområdet om denne kommer från en plats belägen utanför Schengen. Sveriges ansvar upphör i och med att personen lämnat landet.

Om vi fick ordning på dessa områden så skulle trycket på offentliga sektorn minska något. Sedan måste vi fortsätta att hitta lösningar om integrationen ska bli lyckad. Vi måste våga fatta obekväma beslut och till det krävs det modiga politiker. Politiker som vågar stå upp för sina beslut och inte gömmer sig bakom tjänstemän och myndigheter. Frågan som blir hängande i luften är, har vi tillräckligt modiga politiker?

 

 

 

 

Arbetsmiljön i Valdemarsviks kommun!

Valdemarsvik Här nedan kommer en artikel som jag tycker har många kloka synpunkter på hur viktigt det är med ledning & styrning och hur viktigt det är hur man organiserar verksamheten. Här har kommunen en hel del att lära.

Föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4) som nämns i texten nedan gäller från och med den 31 mars 2016 och reglerar kunskapskrav, mål, arbetsbelastning, arbetstid och kränkande särbehandling.

                           ---------------------------------------------------------

”Allt är inte stress, prata om arbetsorganisationen

Uttrycket stress har blivit för vitt och brett, menar doktoranden Lisbeth Rydén. Många gånger är inte arbetsbelastningen det stora problemet, utan att människor inte kommer till tals och blir förstådda. Hon efterlyser mer samtal om de grundläggande tankesätt som styr hur arbetet organiseras.

Hur arbetet organiseras får stor betydelse för arbetsmiljön. Men det är inte så lätt att tala om ledning och styrning, eller om hur själva organiseringen påverkar arbetsmiljön. Ofta blir det istället diskussion om personliga egenskaper, menar Lisbeth Rydén, organisationskonsult, författare och doktorand i företagsekonomi vid Kungliga Tekniska Högskolan, KTH.

– Vi tänker oss gärna att någon behöver lära sig något, ta hänsyn, bli trevligare, stressa mindre eller kommunicera bättre och mer. Men vad är det för idéer och logik som styr vårt dagliga organiserande? sa hon vid ett seminarium på AFA Försäkring nyligen.

Alla psykosociala problem på arbetsplatsen handlar inte om att vi har för mycket att göra, eller om dåligt ledarskap, menar Lisbeth Rydén. Men stress har blivit det accepterade uttrycket för att tala om det som inte fungerar.

Vissa synsätt dominerar

”Diskurser” kallar hon det som styr hur arbetet i en verksamhet organiseras – och som avgör varför det blir som det blir. I det här sammanhanget betyder det ungefär ”synsätt” eller ”tankefigurer”. Mycket handlar om språket, om hur vi pratar på arbetsplatsen, och om vad.

– De här tankefigurerna, diskurserna, gör något med oss och vår värld, sa hon. De dominerande diskurserna är de som bestämmer vad som är rätt, sant och rimligt på arbetet. De bestämmer vad som kan sägas.

Då kan det vara svårt att komma till tals utifrån andra synsätt. Att inte komma till tals är, enligt Lisbeth Rydén, en av de vanligaste riskerna i svenskt arbetsliv. Tankefigurerna kan också göra att medarbetare inte kan agera i enlighet med sitt kunnande. De kan även blockera lösningar, så att man inte kommer till rätta med verksamhetens problem.

Den övergripande risken med detta är att medarbetare upplever att de blir ”någon som de inte vill vara”, sammanfattade Lisbeth Rydén. Det är en viktig hälsofaktor, eftersom arbetet för många människor hänger nära ihop med hur de ser på sig själva, med identiteten. Många brottas med frågan om vilka de blir om de handlar på ett visst sätt, till exempel tar beslut som de tycker går emot den egna professionaliteten.

– Om man inte kan få ihop en berättelse som sig själv som man kan leva med, kan det leda till oro, sömnsvårigheter, nedstämdhet, depression och ångest.

Det är samma symptom som vid stress, men de beror på frustration – inte på stress till följd av hög arbetsbelastning, beskrev hon. De åtgärder man sätter in vid arbetsbelastning riskerar att göra situationen värre.

– Till exempel genom att någon annan prioriterar åt mig och jag blir omhändertagen. Problemet blir individuellt – jag är drabbad av stress – fast det är organisatoriskt.

Om man i stället ser till att ha samtal med fokus på hur arbetet organiseras, så blir problemet en gemensam angelägenhet, menade hon.

Komplexitet kräver annan styrning

De nya föreskrifterna om OSA (Organisatorisk och social arbetsmiljö, AFS 2015:4) riktar uppmärksamheten mot den organisatoriska arbetsmiljön.

– Trots det har diskussionen hittills mest handlat om arbetsbelastning och chefers ansvar, inte så mycket om organisering och ledning, sa Lisbeth Rydén.

Hon lyfte fram paragraf 10 som beskriver att arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna känner till: Vilka arbetsuppgifter de ska utföra, vilket resultat som ska uppnås, om det finns särskilda sätt som arbetet ska utföras på, vad som ska prioriteras och vart de kan vända sig för att få stöd.

Det kan tolkas med ett traditionellt synsätt, som innebär att chefen kan mer, ser mer och förstår mer, sa hon.

Men på många moderna arbetsplatser, till exempel i socialtjänsten och vården, kan chefen ofta inte mer än medarbetarna. Arbetet är komplext och ofta vet man inte exakt vad det kommer att leda till. Prioriteringarna beror på situationen, och bara de som är berörda kan överblicka konsekvenserna av olika alternativ.

– Om man då tillämpar en traditionell diskurs, riskerar man att bidra till frustration, oro, irritation, konflikter och tystnad, sa Lisbeth Rydén. I komplexa organisationer behöver man styra och tänka på ett annat sätt.

Organisatorisk skyddsrond

Utifrån den här paragrafen i föreskriften skulle frågeställningarna i stället kunna vara hur man kan organisera verksamheten så att var och en kan ta ställning till: Vad är ett bra jobb? Gör jag ett bra jobb? Gör vi ett bra jobb?

– Det blir chefernas uppgift att ordna en kommunikationsstruktur och att säkerställa att man faktiskt pratar om det som man behöver prata om, inte att styra själva arbetet, sa hon.

Lisbeth Rydén förespråkar att arbetsplatserna gör organisatoriska skyddsronder, som syftar till att identifiera faktorer i arbetet som kan leda till frustration. En organisatorisk skyddsrond kretsar kring tre frågeställningar:

Är det här en verksamhet där man kommer till tals?

Där man kommer till sin rätt?

Och där man kommer till rätta med sina verksamhetsproblem?

Genom gruppdiskussioner kan man göra det synligt vilka olika synsätt som styr, hur de samverkar eller krockar, och i vilken riktning de driver verksamheten. På det sättet kan man upptäcka, bedöma och hantera de arbetsmiljörisker som ”diskurserna” kan ge upphov till.

Lisbeth Rydén utvecklade sin metod inom ett projekt som finansierades av AFA Försäkring. Doktorandstudierna gör hon med stöd av Finansförbundet.”

Hämtat från:

https://www.suntarbetsliv.se/forskning/organisatorisk-och-social-arbetsmiljo/allt-ar-inte-stress-prata-om-arbetsorganisationen/

 

 

 

Törs vi prata om kostnader för invandringen?

Valdemarsvik Nu har jag börjat läsa boken ”Massutmaningen” av Tino Sanandaji. Jag kommer att återge några stycken från kapitel 3 som heter ”Migrationens ekonomi”.

Han börjar varje kapitel med några citat:

”It´s just obvious that you can´t have free immigration and a welfare state” – Milton Friedman, Hoover Digest, 1998

“Open immigration can´t coexist with a strong social safety net; if you´re going to assure health care and a decent income to everyone, you can´t make that offer global” – Paul Krugman, New York Times, 2010

“Ett rikt land som Sverige med nio miljoner invånare i en värld med många miljarder fattiga kan omöjligen ha fri invandring; det måste ha en restriktiv invandring” – Assar Lindbeck, Centerpartiet-seminarium, 2013

 Historiskt sett var integration inte en utmaning. 1950-1960-talens invandrare hade de kvalifikationer som krävdes för att komma i arbete på den dåvarande svenska arbetsmarknaden. Språkkraven på arbetsmarknaden var mindre stränga än i dag, och inlärningen skedde ofta på jobbet.

Faktum är att invandrare till skillnad från idag hade högre eller samma sysselsättningsgrad som inrikes födda så sent som i mitten av 1970-talet (Ekberg och Hammarstedt 2002). Historiskt genererade invandring ett samhällsekonomiskt överskott, som i början av 1970-talet estimerades till motsvarande en procent av den dåvarande bruttonationalitetsprodukten (Ekberg 1983, Ekberg 2009).

I takt med att arbetskraftinvandringen övergick till flykting- och anhöriginvandring försämrades arbetsmarknadsintegrationen gradvis. Senare övergick invandringen till att vara en nettokostnad i takt med att invandrares position på arbetsmarknaden försvagades, vilket gjorde att gruppen betalade in mindre i skatt och genererade större kostnader för bidrag och transfereringar. Forskning visar att utrikes föddas effekter på de offentliga finanserna efter 1980-talet övergått till en fiskal nettokostnad (Ekberg 1999, Gustafsson & Österberg 2002, Storesletten 2003, Ekberg 2009, Ekberg 2011, Ruist 2015, Flood & Ruist 2015, Aldén & Hammarstedt 2016).

En annan omfattande studie av Flood & Riust (2015) beräknar invandringens långsiktiga kostnader. Kalkylen tar bort initiala mottagningskostnader för nyanlända flyktingar och fokuserar på kostnader och intäkter som uppkommer efter folkbokföringen. Slutsatsen är att invandring utgör en nettokostnad såvida inte integrationen förbättras signifikant jämfört hur det hittills sett ut.

Tvärtom vad många hoppas kommer invandringen inte att stärka finansieringen av framtida pensioner utan tvärtom lägga till en ytterligare börda. Orsaken är att invandrare inte arbetar och betalar in tillräckligt med skatt för att kunna generera de överskott som krävs för att fullt ut finansiera sina egna framtida pensioner- än mindre stärka det framtida svenska pensionssystemet.

Teorin bakom det demografiska argumentet för invandring är att invandring skulle hjälpa Sverige med en åldrande befolkning eftersom invandrare ofta kommer i unga åldrar. Problemet har varit att invandrare trots en mer fördelaktig åldersfördelning betalar in för lite skatt för att täcka ens sina egna kostnader, än mindre bidra till finansiering av inrikes födda pensionärer. Invandring har därför tvärtom minskat resurserna som finns tillgängliga för att finansiera en åldrande befolkning och övriga välfärdsstaten.

Mina egna reflektioner:

Det är bra om tiden nu är mogen för att våga diskutera prislappen på invandringen. Att det kostar pengar är för många av oss uppenbart, men för många har det har varit svårt att prata om det utan att blanda in känslor och önsketänkande.

För att vi på sikt ska klara av kostnaderna så är det en hel del saker som måste rättas till med det snaraste. Våra välfärdssystem (mammaledighet, A-kassa, pension, efterlevnadsskydd, gratis skola, sjukvård osv) utgår ifrån att vi jobbar, betalar skatt och gör så den största delen av vårt arbetsföra liv.

Det borde inte vara möjligt att komma till Sverige som flykting och börja med att vara mammaledig eller heller för den delen få en mängd pengar för att ens föräldrar är döda (samtidigt som man försörjs helt av samhället).

Det allra bästa vore självklar att få människor i arbete så de kan försörja sig själva och det måste vara målet. Till dess behöver de hjälp av samhället, men den tiden som idag är 7 år behöver minskas med flera år. Idag får de också mer pengar de första två åren och har råd att bo i ganska stora lägenheter som när de går ur etableringsreformen, utan jobb och utan att kunna svenska, inte har råd med. Tanken med etableringen är att de efter den perioden ska ha ett jobb, men det är få som har.

När man betänker allt detta så förstår jag inte den S- ledda regeringen som sprider stor oro i det svenska näringslivet och en finansminister som misstror företagare. Vem om inte företagarna kan ordna alla dessa jobb som behövs för att vi ska undvika ett totalt misslyckande?

 

 

Gusums badhus!

Valdemarsvik Jag och min partikamrat Stefan Kemle var i måndags på besök på Gusums badhus och pratade med kommunens engagerade medarbetare Katarina, Ida och Jerry.

Badhuset är byggt 1965 och har egentligen överlevt sig själv. Man brukar prata om att livslängden på ett badhus är 40 år.

Jag har inte varit där på många år och blev positivt överraskad. Det är gammalt, men personalen har verkligen gjort det bästa av det och känslan och en mysig stämning infann sig.

Serviceminded personal, fint solarium, full aktivitet alla dagar måndag till fredag från morgon till kväll. Det är t.ex. inte bara vår egen kommun som använder badhuset flitigt till simundervisning utan även Söderköpings kommun åker hit. Det är öppet även på lördagar då det b.la är familjebad och senare på eftermiddagen kan man hyra simhallen till t.ex. möhippa, födelsedagskalas mm.

Vaktmästaren Jerry visade runt i källaren och där var det mesta nytt (klor, sandfilter, pumpar, avfuktare – värmeväxlare mm). Det var så rent och fint i källaren så det var inga problem att gå barfota utan strumpor (vilket vi gjorde).

Det var ett väldigt trevligt och lärorikt besök. Jag kan rekommendera er att åka dit. Det är 30 grader i vattnet och bastun är på så nu när vintern har infunnit sig så är det ett härligt avbrott i kylan!

 

 

Sakpolitik eller ett politiskt spel?

Valdemarsvik Politik får inte bli ett spel eller allt för mycket spekulationer om det eller det hände så gör vi så eller så. Det måste finnas tydliga alternativ i politiken och personligen tror inte jag det vore bra om S och M bildade regeringen tillsammans. Vem skulle då vara opposition? Jo, det skulle bli SD och deras offerkofta skulle bli en storlek större.

Jag är så trött på detta fokus på SD. Enligt min mening så är det ett parti som har en stor del väljare bakom sig och när det gäller deras idéer så tycker jag inte om dem. Jag gillar inte vänsterpartiets åsikter eller bakgrund heller, men det är en effekt av demokratin - MAN FÅR TYCKA OLIKA.

Vi i M borde fokusera på att förklara vår politik och hur vår bild av Sverige är och vart vi vill komma. Tydliga politiska visioner, framtidsberättelser och att visa att vi tillsammans med övriga Alliansen är ett tydligt regeringsalternativ.

Det vore bra om vi kunde avsluta denna förvirrade diskussion om vem som pratar med vem? Vem styr egentligen landet? Vem förhandlar med vem? Är det verkligen oppositionens ansvar att se till att regeringen inte faller?

Demokrati bygger på att de med flest röster vinner. Om jag lägger fram ett förslag (som jag självklart tycker är det bästa förslaget) så får alla gärna rösta på det. Det kan inte vara så att jag inte lägger fram mitt förslag för att jag är rädd att det ska vinna. Det hör ni själva – det resonemanget borde falla på sin orimlighet.

Därför vore det väl bra om de gör i riksdagen som vi gör i kommunen. S lägger fram ett förslag och vi i Alliansen lägger ett annat. Sedan röstar vi och då röstar SD på det förslag som de tycker är bäst och det förslaget med flest röster vinner. DET BEHÖVER INTE VARA SVÅRARE!

I Valdemarsviks kommun finns två tydliga alternativ, men i många kommuner styr delar av Alliansen tillsammans med S. Det kommer säkert att bli svårare för dem i nästa valrörelse, vem lägger man sin röst på egentligen? Röstar man på Centern i Norrköping eller Moderaterna i Söderköping för att man vill ha en sosse som kommunalråd? Det blir inte lika tydliga alternativ.

Till sist har jag en uppmaning till er som röstade på SD i t.ex. kommunvalet: Kolla gärna upp vad de har uträttat sedan valet! Hur sköter de sina politiska uppdrag? Känns det som er röst har gjort någon skillnad?

 

 

 

 

 

 

Vad händer inom polisen?

Valdemarsvik Den nya polisorganisationen som trädde i kraft 2015 har fått mycket kritik. Polisen har inte kommit närmare medborgarna eller blivit mer effektiv. Den saknar stöd hos poliserna och verkar också vara underfinansierad.

Under 2016 sa 950 poliser upp sig och det var 118 fler än år 2015. Poliser jobbar istället inom privat eller kommunal verksamhet. Det är ett liknande problem som med sjuksköterskebristen. Det är många sjuksköterskor som lämnar vården för att jobba på andra ställen. Tänk om arbetsgivarna kunde ta problemen med arbetsmiljön på allvar och rätta till problemen!

När det gäller polisen så måste det bli ordning på hur organisationen ska se ut och polisyrket måste uppvärderas (även här precis som sjuksköterskeyrket). Polisförbundet har länge varnat för polisbristen, som nu är akut. Det främsta skälet till att så många väljer att säga upp sig är dålig lön. Enligt SCB var snittlönen för poliser 31 700 kr per månad (år 2015).

 Lena Nitz (Förbundsordförande Polisförbundet) säger i en debattartikel (http://www.expressen.se/debatt/vi-vet-hur-man-loser-polisbristen/): 

”Vi vet hur polisbristen kan lösas - innan det är för sent. Det handlar om att satsa på det som kan få fler att vilja bli poliser, och det handlar om att ta väl hand om de poliser som finns så inte fler lämnar yrket. Lönen tillsammans med arbetsvillkoren är avgörande i båda fallen.

 För att svensk polis ska komma på fötter igen krävs:

 * Höj lönerna så de blir rekryterande. Det måste satsas på polisernas löner i många år framöver, så att gapet till alternativa yrken minskar. Vi behöver ett polislönelyft.

* Skapa en samlad strategi för hur polisyrket ska göras attraktivt. Denna strategi bör resultera i aktiva åtgärder som bör genomföras genast. Nu krävs samsyn, långsiktighet och en polispolitik som bygger Sverige starkt i trygghetsfrågor.

* Ge bättre karriär- och kompetensutvecklingsmöjligheter. Det är viktigt att poliser får möjlighet att utvecklas i jobbet. Kompetensutveckling måste prioriteras för att medborgarna ska ha de bästa poliserna.”

 Vad tycker då Leif GW Persson?

” Under 2016 redovisade polisen tio procent färre ärenden för åklagare jämfört med 2015.

– Det är inget nytt, det är en långsiktig trend. Uppklaringen har sjunkit stadigt under en mycket lång period. Det är allvarligt, säger kriminologiprofessorn Leif GW Persson.

Inrikesminister Anders Ygeman, S, har kallat rikspolischef Dan Eliasson till sig för att diskutera hur den negativa trenden ska kunna vändas.

Men GW tror inte på någon förbättring.

– Nej, Ygeman får vänja sig vid tanken att det kommer att bli ännu sämre.

Polisprofessorn sågar polisens organisation

Enligt polisprofessorn är omorganisationen feltänkt.

– Nästan all brottslighet är lokal och då fungerar det inte med en central organisation. Det behöver man inte vara polis för att fatta. Det är en mycket allvarlig situation, han har en del att suga på den gode Ygeman.

Men nu är omorganisationen genomförd, hur gör man då det bästa av förutsättningarna?

– Man får backa tillbaka och skapa en mer lokal organisation. Någon annan möjlighet finns inte. Det finns inga lätta vägar, säger Leif GW Persson.

(http://www.expressen.se/nyheter/gw-ygeman-far-vanja-sig--blir-annu-samre/) ”

Personligen tror jag att Leif GW har en poäng. Ibland måste man erkänna att det inte blev bra, vi måste göra om och göra rätt. Leif GW hävdar också att vår polisbyråkrati i Sverige är enorm och kan vi lösa den frågan så har vi helt plötsligt betydligt mer resurser till att bekämpa brott.

Det finns alltså en hel del förslag på förbättringar. När ska det bli någon verkstad eller är det så illa att det måste bli ännu värre innan något sker? Vi är på väg mot att det som behövs inte längre är en krisgrupp utan en haverikommission.

 

 

 

 

 

 

Anna Nilsson är Oppositionsråd i Valdemarsvik. Jag sitter också i Förbundsstyrelsen för Moderaterna i Östergötland och är vice ordförande i brukardialogberedning 5 i Region Östergötland.

  • Twitter
  • Anna Nilsson

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se