• lördag 29 april 2017
  • Familjeannonser
  • Lunchguiden
  • Grannar
  • Lokus
  • XTRABONUS
  • Lohts
  • JobbPlus - Östergötlands nya mötesplats för dig som söker jobb och nya möjligheter
Kvinna som erkänt 22 år gammalt mord friad... Juristbloggen Juristbloggen
Vädersponsor:

Migration och integration, vad gör vi nu?

Valdemarsvik Det är bra att vi nu kan prata om dessa frågor för det är många svåra beslut som kommer att behövas fattas framöver. Flera restriktiva åtgärder har satts in, men vi ska inte tro att den akuta krisen är löst.

Vi kan diskutera om invandring på sikt är lönsam för samhället: på kort sikt innebär den kostnader. Landets kommuner och landsting/regioner har ökade kostnader inom alla delar av den offentliga sektorn. Hur det ska på sikt finansieras?

Antalet människor som söker asyl i Sverige har minskat, men nivåerna är fortfarande höga. Vilka är då problemen som måste lyftas och lösas?

Migrationsverkets Internrevisorer har konstaterat att en årsarbetare fattar omkring ett asylbeslut i veckan. De konstaterar att under Balkankrisen i början av nittiotalet arbetades det betydligt snabbare, då fattade en årsarbetare mer än tre beslut i veckan. De rekommenderar verket att klargöra och följa upp produktionsmål, fokusera på effektivitet, förenkla handläggningen, korta besluten och arbetsgivarpolitiken inklusive löneinstrumentet bör användas för att främja effektivitet.

 Det måste bli ordning på åldersbestämning av ensamkommande barn.

Det finns en liten klick som är oseriösa och uppger fel ålder för att få förmåner. De förstör för alla andra. Det kan inte vara på det sättet att vuxna kriminella personer med missbruksproblem ska bo på samma hem som de ensamkommande som är minderåriga. Sedan årsskiftet används medicinsk åldersbedömning av ensamkommande barn som komplement. Detta innebär att en läkare gör en handleds- eller tandröntgen. Det ska ske på frivillig basis i Sverige.

Danmarks motsvarighet till Migrationsverket säger att sedan åldersundersökningar infördes har det visat sig att 70-80% av dem som uppgett att de varit barn, i själva verket varit vuxna. Finland använder samma metoder som Danmark för åldersbestämning och om en person vägrar genomgå undersökning betraktas han/hon som myndig.

Alla riksdagspartier är överens om att vi ska ha en reglerad invandring och en generös asylpolitik, men då förutsätter det ordning och reda i processen. Av de som kom förra året kommer kanske ca 20 000 att få nej. Till detta kommer alla de människor som vistas utan tillstånd i Sverige, personer som antingen fått avslag på sin asylansökan eller som aldrig sökt uppehållstillstånd. Ingen vet hur många dessa är: troligtvis över 100 000.

Det är betydligt fler och hårdare åtgärder som måste till om vi skall få de personer som inte har rätt att vistas i landet att åka hem igen. Dessa människor vistas illegalt i Sverige, men har då som ”papperslös” rätt till både skola och vård. De reglerna måste avskaffas. Vi borde även titta på om vi ska fördubbla preskriptionstiden för att söka asyl på nytt från fyra till åtta år.

Polisen behöver ökade resurser för att förbättra avvisningarna. Det kommer även att behövas fler platser på förvar där de som fått avslag får vistas i väntan på att utvisningen verkställs. Det behöver inte ligga i Sverige utan svenska staten kan hyra in kapacitet i andra EU-länder.

Ett annat problem är att det ofta händer att länderna inte vill ta emot sina egna medborgare för att det är problem med personers identitet. Därför måste Sverige börja göra som många andra länder och nöja oss med att utvisa personer till deras närområden. Det innebär att personen avvisas från Sverige och Schengenområdet om denne kommer från en plats belägen utanför Schengen. Sveriges ansvar upphör i och med att personen lämnat landet.

Om vi fick ordning på dessa områden så skulle trycket på offentliga sektorn minska något. Sedan måste vi fortsätta att hitta lösningar om integrationen ska bli lyckad. Vi måste våga fatta obekväma beslut och till det krävs det modiga politiker. Politiker som vågar stå upp för sina beslut och inte gömmer sig bakom tjänstemän och myndigheter. Frågan som blir hängande i luften är, har vi tillräckligt modiga politiker?

 

 

 

 

Svenskt kvalitetskött!

Valdemarsvik Valdemarsviks kommun har många duktiga företagare och många av dem är lantbrukare. Om man ska klara sig som lantbrukare idag så måste man vara duktig företagare.

Jag var på två studiebesök förra veckan och det första var på Bjursunds slakteri. De föder upp djur själva och slaktar även från gårdar i närheten. De har specialiserat sig på kvalitetkött och har även Wagyu kött. Det är per definition japanskt nötkött som är uppfött i Japan (fyra olika godkända köttraser). Köttet är väldigt marmorerat och så får djuren lite speciell föda (bla. öl) plus massage. I Sverige säljs köttet under varumärket ”i Wagyu” och djuren är av japanskt ursprung med uppfödda i Sverige. Köttet ska vara något utöver det vanliga (väldigt mört) och går att köpa ibland på Östermalmshallen för 5000 kr/kg.

Bjursunds slakteri säljer inte direkt till kund, utan till grossist och restaurang. Valdemarsviks kommun och andra kommuner köper också därifrån.

Sedan var jag på Vittviks gård som har Hereford djur och hela deras besättning är uppbyggd från 60 djur som de köpte in i slutet av 1980-talet. Nu köper de bara in avelstjurar. Deras djur har därför korta ben som ursprungsrasen ska ha. Djuren är födda på gården, betar i de vackra hagarna runt gården och blir slaktade utan stress i gårdens eget slakteri. Sedan hängmöras köttet genom bäckenhängning och blir väldigt gott. Vittvik har direktförsäljning till kund och du kan få det hemlevererat i Östergötland och till Stockholm. Väl värt att prova för den som inte har gjort det!

 

 

 

 

 

 

Kommunal verksamhet när den är som bäst!

Valdemarsvik Det är så roligt som politiker att åka ut i verkligheten på studiebesök. Jag försöker göra ett besök i veckan (i snitt) och åker både till kommunens egna verksamheter och till kommunens företag.

Förra veckan var jag i köket på Ringgården. Kommunens kostverksamhet gör ett väldigt bra jobb och tar ett stort ansvar för att hålla god kvalitet med bra råvaror som grund. Detta märks väldigt tydligt på Ringgården. De serverar frukost till de boende, ca 180 lunch till boendet och skolan, mellanmål och kvällsmat/middag. Det var roligt att se vilket god relation personalen har med eleverna och skolans elever var väldigt trevliga och alla tackade för maten.

Lokalerna är ändamålsenliga, dock lite till åren komna. Golven lutar så att vattnet ska kunna rinna ner till golvbrunnarna och det var nog smart att göra så när det byggdes, men nu körs varor i stora vagnar som är svåra och tunga att manövrera när golvet sluttar. Maskinparken var uppdaterad och många nya lättarbetade maskiner som personalen var nöjda med.

I måndags var jag på besök på Gryts förskola. De har i dagsläget 16 barn. När Gryts skola lades ned så hade de i en övergångsperiod fritidshemsbarn, men de går numera i Valdemarsvik. Förskolan jobbar på som tidigare i sann Grytsanda och samarbetar med Åldersro (äldreboendet på andra sidan gatan).

Köpet av Gryts skola har inte gått igenom för att kommunen inte har ändrat en bokstav på detaljplanen som behöver göras. Förskolan har några hyllor i skolan som de inte kan få tag på för att kommunens vaktmästare får inte gå in i skolan för att den är såld och den nya ägaren äger inte skolan ännu så det har uppstått ett moment 22. Jag frågade Erland på Kommunfullmäktige igår om när ändringen av detaljplanen ska vara klar och hans svar var senast i oktober. Ja, kommunens kvarnar mal långsamt!

 

 

 

Studiebesök i verkligheten!

Valdemarsvik Kommunen driver tillsammans med Region Östergötland (tidigare Landstinget) Familjecentralen på Ängvägen som är en mötesplats för barnfamiljer. Där finns öppen förskola, barnavårdscentral, barnmorskemottagning, ungdomsmottagning och Råd & stöd.

Öppna förskolan har öppet tisdagar, onsdagar och fredagar 08.30-11.30.

Idag var det många mammor med härliga ungar där och de minsta fick massage.

Det enda orosmoln som finns är att regionen flyttar ut sin verksamhet till sommaren. De flyttar tillbaka till vårdcentralen. Då blir det bara den kommunala verksamheten kvar i huset och det är lite synd. Poängen är just att de olika verksamheterna ska finnas under samma tak. Vi får hoppas att de hittar nya former för samarbete.

Arbetsmiljön i Valdemarsviks kommun!

Valdemarsvik Här nedan kommer en artikel som jag tycker har många kloka synpunkter på hur viktigt det är med ledning & styrning och hur viktigt det är hur man organiserar verksamheten. Här har kommunen en hel del att lära.

Föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4) som nämns i texten nedan gäller från och med den 31 mars 2016 och reglerar kunskapskrav, mål, arbetsbelastning, arbetstid och kränkande särbehandling.

                           ---------------------------------------------------------

”Allt är inte stress, prata om arbetsorganisationen

Uttrycket stress har blivit för vitt och brett, menar doktoranden Lisbeth Rydén. Många gånger är inte arbetsbelastningen det stora problemet, utan att människor inte kommer till tals och blir förstådda. Hon efterlyser mer samtal om de grundläggande tankesätt som styr hur arbetet organiseras.

Hur arbetet organiseras får stor betydelse för arbetsmiljön. Men det är inte så lätt att tala om ledning och styrning, eller om hur själva organiseringen påverkar arbetsmiljön. Ofta blir det istället diskussion om personliga egenskaper, menar Lisbeth Rydén, organisationskonsult, författare och doktorand i företagsekonomi vid Kungliga Tekniska Högskolan, KTH.

– Vi tänker oss gärna att någon behöver lära sig något, ta hänsyn, bli trevligare, stressa mindre eller kommunicera bättre och mer. Men vad är det för idéer och logik som styr vårt dagliga organiserande? sa hon vid ett seminarium på AFA Försäkring nyligen.

Alla psykosociala problem på arbetsplatsen handlar inte om att vi har för mycket att göra, eller om dåligt ledarskap, menar Lisbeth Rydén. Men stress har blivit det accepterade uttrycket för att tala om det som inte fungerar.

Vissa synsätt dominerar

”Diskurser” kallar hon det som styr hur arbetet i en verksamhet organiseras – och som avgör varför det blir som det blir. I det här sammanhanget betyder det ungefär ”synsätt” eller ”tankefigurer”. Mycket handlar om språket, om hur vi pratar på arbetsplatsen, och om vad.

– De här tankefigurerna, diskurserna, gör något med oss och vår värld, sa hon. De dominerande diskurserna är de som bestämmer vad som är rätt, sant och rimligt på arbetet. De bestämmer vad som kan sägas.

Då kan det vara svårt att komma till tals utifrån andra synsätt. Att inte komma till tals är, enligt Lisbeth Rydén, en av de vanligaste riskerna i svenskt arbetsliv. Tankefigurerna kan också göra att medarbetare inte kan agera i enlighet med sitt kunnande. De kan även blockera lösningar, så att man inte kommer till rätta med verksamhetens problem.

Den övergripande risken med detta är att medarbetare upplever att de blir ”någon som de inte vill vara”, sammanfattade Lisbeth Rydén. Det är en viktig hälsofaktor, eftersom arbetet för många människor hänger nära ihop med hur de ser på sig själva, med identiteten. Många brottas med frågan om vilka de blir om de handlar på ett visst sätt, till exempel tar beslut som de tycker går emot den egna professionaliteten.

– Om man inte kan få ihop en berättelse som sig själv som man kan leva med, kan det leda till oro, sömnsvårigheter, nedstämdhet, depression och ångest.

Det är samma symptom som vid stress, men de beror på frustration – inte på stress till följd av hög arbetsbelastning, beskrev hon. De åtgärder man sätter in vid arbetsbelastning riskerar att göra situationen värre.

– Till exempel genom att någon annan prioriterar åt mig och jag blir omhändertagen. Problemet blir individuellt – jag är drabbad av stress – fast det är organisatoriskt.

Om man i stället ser till att ha samtal med fokus på hur arbetet organiseras, så blir problemet en gemensam angelägenhet, menade hon.

Komplexitet kräver annan styrning

De nya föreskrifterna om OSA (Organisatorisk och social arbetsmiljö, AFS 2015:4) riktar uppmärksamheten mot den organisatoriska arbetsmiljön.

– Trots det har diskussionen hittills mest handlat om arbetsbelastning och chefers ansvar, inte så mycket om organisering och ledning, sa Lisbeth Rydén.

Hon lyfte fram paragraf 10 som beskriver att arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna känner till: Vilka arbetsuppgifter de ska utföra, vilket resultat som ska uppnås, om det finns särskilda sätt som arbetet ska utföras på, vad som ska prioriteras och vart de kan vända sig för att få stöd.

Det kan tolkas med ett traditionellt synsätt, som innebär att chefen kan mer, ser mer och förstår mer, sa hon.

Men på många moderna arbetsplatser, till exempel i socialtjänsten och vården, kan chefen ofta inte mer än medarbetarna. Arbetet är komplext och ofta vet man inte exakt vad det kommer att leda till. Prioriteringarna beror på situationen, och bara de som är berörda kan överblicka konsekvenserna av olika alternativ.

– Om man då tillämpar en traditionell diskurs, riskerar man att bidra till frustration, oro, irritation, konflikter och tystnad, sa Lisbeth Rydén. I komplexa organisationer behöver man styra och tänka på ett annat sätt.

Organisatorisk skyddsrond

Utifrån den här paragrafen i föreskriften skulle frågeställningarna i stället kunna vara hur man kan organisera verksamheten så att var och en kan ta ställning till: Vad är ett bra jobb? Gör jag ett bra jobb? Gör vi ett bra jobb?

– Det blir chefernas uppgift att ordna en kommunikationsstruktur och att säkerställa att man faktiskt pratar om det som man behöver prata om, inte att styra själva arbetet, sa hon.

Lisbeth Rydén förespråkar att arbetsplatserna gör organisatoriska skyddsronder, som syftar till att identifiera faktorer i arbetet som kan leda till frustration. En organisatorisk skyddsrond kretsar kring tre frågeställningar:

Är det här en verksamhet där man kommer till tals?

Där man kommer till sin rätt?

Och där man kommer till rätta med sina verksamhetsproblem?

Genom gruppdiskussioner kan man göra det synligt vilka olika synsätt som styr, hur de samverkar eller krockar, och i vilken riktning de driver verksamheten. På det sättet kan man upptäcka, bedöma och hantera de arbetsmiljörisker som ”diskurserna” kan ge upphov till.

Lisbeth Rydén utvecklade sin metod inom ett projekt som finansierades av AFA Försäkring. Doktorandstudierna gör hon med stöd av Finansförbundet.”

Hämtat från:

https://www.suntarbetsliv.se/forskning/organisatorisk-och-social-arbetsmiljo/allt-ar-inte-stress-prata-om-arbetsorganisationen/

 

 

 

Törs vi prata om kostnader för invandringen?

Valdemarsvik Nu har jag börjat läsa boken ”Massutmaningen” av Tino Sanandaji. Jag kommer att återge några stycken från kapitel 3 som heter ”Migrationens ekonomi”.

Han börjar varje kapitel med några citat:

”It´s just obvious that you can´t have free immigration and a welfare state” – Milton Friedman, Hoover Digest, 1998

“Open immigration can´t coexist with a strong social safety net; if you´re going to assure health care and a decent income to everyone, you can´t make that offer global” – Paul Krugman, New York Times, 2010

“Ett rikt land som Sverige med nio miljoner invånare i en värld med många miljarder fattiga kan omöjligen ha fri invandring; det måste ha en restriktiv invandring” – Assar Lindbeck, Centerpartiet-seminarium, 2013

 Historiskt sett var integration inte en utmaning. 1950-1960-talens invandrare hade de kvalifikationer som krävdes för att komma i arbete på den dåvarande svenska arbetsmarknaden. Språkkraven på arbetsmarknaden var mindre stränga än i dag, och inlärningen skedde ofta på jobbet.

Faktum är att invandrare till skillnad från idag hade högre eller samma sysselsättningsgrad som inrikes födda så sent som i mitten av 1970-talet (Ekberg och Hammarstedt 2002). Historiskt genererade invandring ett samhällsekonomiskt överskott, som i början av 1970-talet estimerades till motsvarande en procent av den dåvarande bruttonationalitetsprodukten (Ekberg 1983, Ekberg 2009).

I takt med att arbetskraftinvandringen övergick till flykting- och anhöriginvandring försämrades arbetsmarknadsintegrationen gradvis. Senare övergick invandringen till att vara en nettokostnad i takt med att invandrares position på arbetsmarknaden försvagades, vilket gjorde att gruppen betalade in mindre i skatt och genererade större kostnader för bidrag och transfereringar. Forskning visar att utrikes föddas effekter på de offentliga finanserna efter 1980-talet övergått till en fiskal nettokostnad (Ekberg 1999, Gustafsson & Österberg 2002, Storesletten 2003, Ekberg 2009, Ekberg 2011, Ruist 2015, Flood & Ruist 2015, Aldén & Hammarstedt 2016).

En annan omfattande studie av Flood & Riust (2015) beräknar invandringens långsiktiga kostnader. Kalkylen tar bort initiala mottagningskostnader för nyanlända flyktingar och fokuserar på kostnader och intäkter som uppkommer efter folkbokföringen. Slutsatsen är att invandring utgör en nettokostnad såvida inte integrationen förbättras signifikant jämfört hur det hittills sett ut.

Tvärtom vad många hoppas kommer invandringen inte att stärka finansieringen av framtida pensioner utan tvärtom lägga till en ytterligare börda. Orsaken är att invandrare inte arbetar och betalar in tillräckligt med skatt för att kunna generera de överskott som krävs för att fullt ut finansiera sina egna framtida pensioner- än mindre stärka det framtida svenska pensionssystemet.

Teorin bakom det demografiska argumentet för invandring är att invandring skulle hjälpa Sverige med en åldrande befolkning eftersom invandrare ofta kommer i unga åldrar. Problemet har varit att invandrare trots en mer fördelaktig åldersfördelning betalar in för lite skatt för att täcka ens sina egna kostnader, än mindre bidra till finansiering av inrikes födda pensionärer. Invandring har därför tvärtom minskat resurserna som finns tillgängliga för att finansiera en åldrande befolkning och övriga välfärdsstaten.

Mina egna reflektioner:

Det är bra om tiden nu är mogen för att våga diskutera prislappen på invandringen. Att det kostar pengar är för många av oss uppenbart, men för många har det har varit svårt att prata om det utan att blanda in känslor och önsketänkande.

För att vi på sikt ska klara av kostnaderna så är det en hel del saker som måste rättas till med det snaraste. Våra välfärdssystem (mammaledighet, A-kassa, pension, efterlevnadsskydd, gratis skola, sjukvård osv) utgår ifrån att vi jobbar, betalar skatt och gör så den största delen av vårt arbetsföra liv.

Det borde inte vara möjligt att komma till Sverige som flykting och börja med att vara mammaledig eller heller för den delen få en mängd pengar för att ens föräldrar är döda (samtidigt som man försörjs helt av samhället).

Det allra bästa vore självklar att få människor i arbete så de kan försörja sig själva och det måste vara målet. Till dess behöver de hjälp av samhället, men den tiden som idag är 7 år behöver minskas med flera år. Idag får de också mer pengar de första två åren och har råd att bo i ganska stora lägenheter som när de går ur etableringsreformen, utan jobb och utan att kunna svenska, inte har råd med. Tanken med etableringen är att de efter den perioden ska ha ett jobb, men det är få som har.

När man betänker allt detta så förstår jag inte den S- ledda regeringen som sprider stor oro i det svenska näringslivet och en finansminister som misstror företagare. Vem om inte företagarna kan ordna alla dessa jobb som behövs för att vi ska undvika ett totalt misslyckande?

 

 

Anna Nilsson är Oppositionsråd i Valdemarsvik. Jag sitter också i Förbundsstyrelsen för Moderaterna i Östergötland och är vice ordförande i brukardialogberedning 5 i Region Östergötland.

  • Twitter
  • Anna Nilsson

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se