Logga in
Logga ut
Slutsats del 2 Mirzas fotbollsblogg Mirzas fotbollsblogg
Vädersponsor:

Nicklas Lundström (V)

Träffa Jonas Sjöstedt i Norrköping!

Jonas Sjöstedt har rest land och rike runt i vinter och dragit fulla hus. Nu kommer han till Norrköping för ett öppet möte onsdag 7 mars. Temat för mötet är temat ”En ekonomi som fungerar för alla, inte bara några få”. Jonas kommer att prata om hur det kommande valet kan bli ett val som handlar om jämlikhet och rättvisa, och om hur vi tillsammans kan bygga en bättre framtid. Men bara om vi jobbar tillsammans.

Alla är välkomna! Det finns bara drygt 300 platser så först i kön som gäller!

NÄR: Onsdag 7 mars 18:00. Dörrarna öppnar 17:30. Vi bjuder på fika
VAR: Hörsalen i Norrköping, Drottninggatan 40

Stoppa Turkiets krig i Afrin!

I helgen skedde det väntade. Turkiska armén tillsammans med lojala syriska, ofta islamistiska, miliser angrep den kurdiska YPG-milisens områden i Norra Syrien. Om det komplicerade läget i Syrien skulle jag kunna skriva böcker. Men jag ska försöka fokusera på just det som händer just nu. Och det blir ändå av nödvändighet ganska långt.

Turkiet under president Recep Tayyip Erdogan har blivit en allt mer auktoritär stat. Och på en punkt har Turkiets tidigare maktcentrum, militären och fascisterna kring dem, kunnat enas med president Erdogans extremt konservativa muslimska maktparti. Det gäller det oresonliga hatet mot kurderna och deras strävan efter mer självbestämmande och progressiva sociala reformer. Man har förbjudit det demokratiska turkisk-kurdiska vänsterpartiet HDP (med över 10 % av rösterna i förra valet) och fängslat hundratals demokratiskt valda kurdiska politiker. 10 000-tals offentliganställda med misstänkta vänster- eller kurdiska sympatier har avskedats. När en självmordsbombare angrep en socialistisk kurdisk demonstration i Turkiet och dödade över 100 människor 2015 så agerade Turkiska staten stenhårt. Mot de socialistiska kurderna... Man lade sina egna byar och städer i ruiner i en militär kampanj som man sade riktade sig mot partiet PKK, som på tveksamma skäl är terrorstämplat av EU, men siktade snarare på HDP och alla kurder som ville ha mer självbestämmande. Det är en liten del av bakgrunden till hur Turkiet ser på kurder och deras politiska organisering.

I det helvete som är det Syriska inbördeskriget så var det främst de kurdiska vänstermiliserna i YPG och YPJ som vände kriget mot IS. Det var dom som med stöd av den internationella koalitionens flygbombningar (främst USA) knäckte terrororganisationen och erövrade deras huvudstad Raqqa. Det var de syriska kurderna som i tusental offrade sina liv för att bekämpa IS – och det bör vi alla vara tacksamma för. Idag kontrollerar de kurdiska miliserna och partiet ”Norra Syriens demokratiska federation” stora delar av Norra Syrien, för kurder känt som ”Rojava”, och har gjort det sedan 2012. Generellt sett har man frånsett det hårda striderna mot IS hållit sig utanför den rasande konflikten mellan Assad och hans allierade mot de islamistiska miliserna och fria syriska armén.

Afrinregionen är det gula kurdiska området längst till vänster på kartan –

Just Afrin-regionen som Turkiet nu angriper har varit relativt förskonad från inbördeskrigets fasor och det kurdiska övertagandet från diktatorn Bashar Assads styrkor var ganska oblodigt. Därför finns det också 100 000-tals främst arabiska flyktingar i området som fungerat som en fristad för många. Till skillnad från de flesta aktörer i inbördeskriget har YPG fört en politik som i huvudsak varit tolerant mot etniska och religiösa minoriteter i de områden man kontrollerar. Det är en skarp kontrast mot den förföljelse av exempelvis shiiter, sunniter, kristna och yazidier som alla andra parter i konflikten gjort sig skyldiga till. Den sekulära hållningen tillsammans med en progressiv och feministisk politik har gjort att YPG vunnit stöd och allierade bland långt bredare grupper är de syriska kurderna.

Afrin är omringat av Turkiet och av turkiskstödda syriska miliser sedan Turkiets tidigare invasioner av Syriskt territorium och nu är bombmattan konstant. Den tragiska utvecklingen går att följa här.

Och nu vänder alltså Turkiet sin massiva militärmakt mot innevånarna i Afrin. I fredags/lördags började massiv flygbombning och artilleribeskjutning mot innevånarna och de civila dödssiffrorna ökar snabbt. Både reguljära Turkiska styrkor och sponsrade milisenheter tränger nu in i Afrin. YPG är dock en erfaren, vältränad och högt motiverad motståndare så striderna är redan intensiva. Dock har Turkiet en enorm och högteknologisk krigsmakt med toppmoderna tanks, flygplan och spaningsresurser. Det kommer att bli ett blodbad och 1000-tal civila och stridande kommer att dödas om Turkiet väljer att fortsätta med sitt oprovocerade angrepp.

För så är det faktiskt. YPG har gjort allt för att inte provocera eller ge anledning för Turkiet att angripa, inte ens när den Turkiska regimen mördade kurder i städer inom synhåll från Rojava ingrep YPG. Och att Erdogan och hans AKP-ministrar alltid försöker klumpa ihop IS med Kurderna borde ju falla på sin egen galenskap – det är ju dödsfiender. Medan Turkiets egna insatser för att bekämpa IS verkligen kan ifrågasättas. Snarare såg man IS som en bra motkraft mot Assad och de kurdiska landvinningarna i Syrien. Ja så galet är det faktiskt – det finns krafter i den Turkiska regeringen som föredrog massmördarna i IS framför det stabila och toleranta YPG-styrda Rojava som nu finns i norra Syrien. Erdogan har på senare tid gjort det eviga kriget och dödandet av kurder till sin främsta politiska profilfråga. Eftersom kurderna aldrig kommer att sluta kämpa emot övergreppen kommer våldet aldrig heller ta slut. Sannolikt är det Erdogans sätt att försöka ena resten av Turkiet och militären bakom sig – inte minst inför de stundande valen nästa år.

Men det finns också en mycket central storpolitisk dimension gällande Turkiets fria händer att kriga och invadera hur dom vill på den internationella arenan. Ryssland har historiskt sett starka band till kurderna. Ryssland är dessutom den viktigaste allierade för Assad i inbördeskriget och regimen är inte alls glada över att Turkiet nu invaderar vad som formellt sett är Syriskt territorium och dessutom aktivt stödjer, utbildar och beväpnar ofta islamistiska miliser för att använda dem mot kurderna. För det är samma miliser som är Rysslands och Syriska arméns huvudmotståndare. Däremot har striderna mellan YPG och regimen varit mycket mer begränsade. Dessutom har USA som sagt utbildat och beväpnat YPG för att de skulle kunna göra det mycket blodiga grovgörat i kampen mot IS. Och för att dom idag ska kunna avsluta den kampen och dessutom förhindra att IS eller liknande terrorgrupper som IS återuppstår i krigets spår. Det finns fortfarande amerikansk militär på marken i Rojava, dock inte i Afrin. Och tills alldeles nyligen fanns det ryska förband i Afrin som drog sig tillbaka precis innan Turkiets attack…

Då är frågan såklart hur tusan både Ryssland och USA inte bara tyst ser på utan aktivt ursäktar Turkiets angrepp på Afrin? Jag anser att svaret är ganska enkelt. Stormakterna prioriterar sin relation med den regionala stormakten Turkiet och både Ryssland och USA är fullt beredda att offra kurderna och den spirande demokratin i Rojava för den sakens skull. Turkiet är medlem i NATO och har en av militäralliansens största arméer, man har också på senare tid knutit allt starkare band med Ryssland i takt med att man glidit ifrån EU.  I sammanhanget är det också ytterst pinsamt för den svenska högern att dom fortfarande propagerar för ett svenskt medlemskap i NATO. Inte nog med att krigsorganisationens ledare nu heter Donald Trump, ett medlemskap skulle också innebära att Sverige ingick i en militärallians med det auktoritära och blodbesudlade Turkiet.


Ryssland och USA har riktat lite ytterst försiktig kritik mot det nya krig som Erdogan nu helt på egen hand startat. Och med resten av det internationella samfundet är det inte mycket bättre. Säkerhetsrådet, där Sverige sitter med, diskuterade saken i veckan men klarade inte av att fördöma den turkiska invasionen. Regeringen är tystlåten och försiktig. Margot Wallström ”delar oron” och ska ”följa utvecklingen”.

Det duger såklart inte. EU är en av Turkiets allra viktigaste handelspartners och hårda fördömanden och sanktioner som en markering mot detta oprovocerade angrepp skulle kunna bita. Om än vårt inflytande i realiteten är litet så tycker jag att Sverige har en skyldighet att göra vad vi kan för att stoppa den här upptrappningen av det syriska blodbadet. Och i det sammanhanget kan jag inte annat än vara väldigt stolt över min partiledare:

 

Och i sveriges Radio: ”– Det här är helt vidrigt. Det var ju kurderna som besegrade islamska staten, som besegrade terroristerna. Nu anfaller Turkiet för att de är rädda för att kurderna ska få frihet att styra sig själva. Det här är inte bara politiskt helt fel det här är också ett brott mot folkrätten och internationellt lag.”

Ett Norrköping för alla?

Här följer min debattartikel från det som tyvärr blev det sista numret av ETC Norrköping. Det handlar om att vänstern har förslagen för att lösa norrköpingsbornas problem - bostäder, arbetslöshet, välfärd, medan Kvartetten saknar ambitioner eller helt enkelt vill avsäga sig ansvaret till privata företag. Det är hopplöshetens politik.

Ett Norrköping för alla – inte bara för några få

Sverige och Norrköping är rikare än någonsin tidigare. Det här betyder att vi skulle kunna bygga ett samhälle och en stad som fungerar för alla. Ett Norrköping där en vettig bostad, en fungerande välfärd och ett meningsfullt arbete vore en självklarhet för alla.

Tyvärr är det inte så i dag. Den S-borgerliga kvartetten som i dag styr Norrköping har misslyckats på alla de tre områdena trots den ekonomiska högkonjunkturen.

När det gäller bostäder har byggandet äntligen kommit igång vilket är bra. Men tyvärr byggs det bara för höginkomsttagare. Kvartetten menar att det inte går att bygga billigt, eller åtminstone att det är omöjligt för dem att göra något åt saken utan skyller på regeringen. Det är inte värdigt Norrköping. I städer som Göteborg, Västerås och Örebro har politikerna valt att göra något åt problemet och utvecklat modeller för att styra byggandet mot billigare lägenheter. Det skulle såklart fungera här också om viljan fanns.

Dessutom äger kommunen Hyresbostäder AB, ett bolag med stark ekonomi som skulle kunna bygga billigare om de fick ett tydligt uppdrag. Det har vi i Vänsterpartiet föreslagit men Kvartetten har sagt nej. Med dagens politik så ökar trångboddheten och konkurrensen om de få billigare lägenheterna för varje dag.

När det gäller arbetslösheten så är den fortfarande mycket högre i Norrköping än i resten av Sverige, uppåt 12 procent. Här finns det mycket att göra. Det behövs långsiktiga satsningar på både skolan och vuxenutbildningen för att fler ska kunna få de jobb som finns och de som kommer med ostlänken. Dessutom behövs mer aktiva och visionära åtgärder. Exempelvis skulle ett kooperativt företag som inte flyttar utomlands kunna få kommunala industrilån och eget kommunalt bostadsbyggande skulle kunna ge jobb i kommunen.

Socialdemokraterna har tillsammans med högerpartierna och SD valt att införa LOV och därmed påbörja privatiseringen av hemtjänsten i Norrköping. Privata bolag har färre anställda och lägre löner än den gemensamt ägda äldreomsorgen – det är så det gör sina vinster. Resultatet blir färre jobb och lägre inkomster. 

Undersköterskorna garanteras inte heller rätten att jobba heltid eller slippa delade turer av de nya privata företagen i kommunen. Dessutom är privatiseringen ett brutet vallöfte av Socialdemokraterna. Vänsterpartiet vill i stället för privatiseringen se mer inflytande för de äldre i behov av hjälp och mer resurser till äldreomsorgen.

Kvartetten har alltså inte fått den ekonomiska högkonjunkturen att jobba för alla Norrköpingsbor – i stället ökar klyftorna i vår stad.

I september nästa år har du chansen att göra något åt det. Bara med ett riktigt starkt Vänsterparti så kan Norrköpingspolitiken tydligt styra mot bostäder för alla, kamp mot arbetslösheten och en välfärd att lita på.

För övrigt är det tragiskt att en pressröst nu tystnar, särskilt an av få progressiva sådana, nu när ETC Norrköping försvinner.

Nicklas Lundström (V)
Kommunstyrelse- och kommunfullmäktigeledamot

Var med i Moa Martinsson-filmen!

På nyårsafton kommer nästa masscen i den legendariska vänsterfilmaren Maj Wechselmann film om arbetarförfattaren Moa Martinsson spelas in här i Norrköping! Norrköping är en arbetarstad där den socialistiska kampen mot klassorättvisorna alltid har varit stark. Något som Moa Martinsson skildrar bättre, mänskligare och skarpare än kanske någon annan i sina norrköpingsböcker (som många andra tycker jag nog att ”Kungens Rosor” är den allra bästa av dem).

Så om du är i Norrköping borde du definitivt delta som statist i den i nyårsscenen! Höga hattar finns till utlåning, särskilt män i rockar behövs det många fler av. Kom igen nu Norrköping, anmäl er!

 

 

För övrigt så är jag grymt besviken på att kostym- och dräktsossarna väljer att göra upp med högern om att höja pensionsåldern. För riksdagsmän och högutbildade kontorsråttor är detta sällan ett problem. Men för svenska arbetare är det riktigt illa.

Den GENOMSNITTSLIGA pensionsåldern för LO-arbetare är 63,8 år. För kommunalare är den under 63. Det betyder att en massa människor kommer att få svårt att orka jobba till pensionen. Och detta alltså samtidigt som kraven och tempot höjs. Och samtidigt som Sverige aldrig i historien varit rikare än idag…

https://www.dn.se/ekonomi/v-ledaren-sagar-uppgorelsen-om-pensionerna/

PRIVATISERINGSFIASKO!

Mindre än 1 % av alla Norrköpingsbor med rätt till hemtjänst valde alltså ett privat företag när kvartetten ville privatisera. Av nästan 2700 så valde alltså 22 personer ett av de 7 privata företagen! Och detta trots att kommunen betalat för massiv marknadsföring via postutskick, mässor och affischtavlor över hela Norrköping. Lars Stjernkvists och borgarnas privatiseringsplaner har därmed fått ett riktigt dråpslag riktat mot sig av Norrköpings äldre.

Vi visste ju redan att alla opinionsmätningar visar på ett kraftfullt motstånd bland svenskarna och norrköpingsborna i allmänhet mot privatiseringar av välfärden. Nu är det tydligt att de äldre inte heller är det minsta intresserade av privat hemtjänst. Till skillnad från sossar, borgare och SD i Norrköping kan dom nämligen räkna ut detta enkla: om en stor del av skattepengarna ska gå till bolagsvinster och direktörslöner så blir det mindre kvar att bedriva hemtjänst för. Det är också ett gott betyg åt den kommunala hemtjänsten som alltså över 99 % vill behålla. Även om det ska sägas att det finns mycket att förbättra där också. Som arbetsvillkor, löner och arbetar- och brukarinflytande. Kanske är det dags att koncentrera sig på det igen nu när privatiseringen totalfloppade?

Det vore klädsamt om Kvartetten kunde erkänna nederlaget och nu förpassa LOV i Norrköping till historiens skräphög. Jag misstänker att många av de privata företagen som Aleris ändå kommer att dra sig ur. För det är såklart orimligt att starta upp en verksamhet om 7 företag ska dela på 22 ”kunder”. Tyvärr tror jag att Kvartetten och Stjernkvist ser privatiseringar och utförsäljningar som en prestigefråga och en viktig del i sitt nyliberala systemskifte. Så sannolikt kommer man inte vilja lägga ner privatiseringsexperimentet trots fiaskot.

Åtminstone torde personalen kunna andas ut nu, åtminstone tills vidare. Rätten att kunna leva på sin lön (alltså arbeta heltid) och slippa delade turer kommer inte att skrotas för breda grupper undersköterskor. Att det inte blir så efter valet kan bara ett starkt Vänsterparti i Norrköping garantera.

För övrigt så frågade vårt oppositionsråd Mona Olsson på senaste kommunfullmäktige hur mycket privatiseringsexperimentet hittills kostat Norrköpings skattebetalare. Redan nu har tidmätning, förberedelser, massutskick, kraftig marknadsföring och otaliga tjänstemannatimmar slösats på projektet. Svaret blev att kvartetten inte har någon koll på det alls. Det enda dom vet är att mässan där de privata företagen fick göra reklam för sig kostade oss skattebetalare 160 000. Dock lovade kvartetten att LOV inte ska läggas ner och att skattepengar ska fortsätta slösas på att marknadsföra privata företag trots att 99 % inte vill ha det…

Nicklas Lundström bedriver skarp oppositionspolitik från vänster i bland annat kommunfullmäktige och kommunstyrelsen i Norrköping. Jag drivs av att jag tycker att det är helt jäkla orimligt att vi ska ha desperat fattiga barn i Norrköping samtidigt som Sverige är rikare än någonsin. Lite mer rättvisa är det enda rätta.

  • Mest lästa bloggar

Sportbloggar

Kultur- & nöje

Livsstil

Övrigt

Politiker

Frågor om våra bloggar?

Behöver du komma i kontakt med oss angående våra bloggar?
Mejla till bloggar@ostgotamedia.se