Videon är inte längre tillgänglig
Utan andra likheter påminner turerna kring berg- och dalbanan vid Kolmårdens djurpark om den brittiska folkomröstningen om EU. Hur kunde den dåvarande premiärministern David Cameron ta en sådan risk och varför fanns det ingen plan B, om folket faktiskt skulle rösta för brexit?
Britterna röstade verkligen nej och på liknande sätt bestämde sig Mark- och miljööverdomstolen att upphäva bygglovet för berg- och dalbanan Wildfire. Det som vissa framställt som fullständigt osannolikt har verkligen inträffat. Och precis som i Storbritannien finns det ingen plan B. Ingen vet riktigt vad som kommer att hända.
Det ansvariga kommunalrådet och ordföranden i byggnads- och miljskyddsnämnden Reidar Svedahl (L) förefaller dock ha bestämt sig för att två sina händer. Det är upp till Kolmårdens djurpark (eller rättare sagt ägarbolaget Parks and Resorts) att bestämma sig för hur företaget ämnar agera. Någon ”gräddfil” i eventuell fortsatt kommunal behandling av ärendet kan djurparken hur som helst inte hoppas på. Ärendet kommer att behandlas som vilket annat. Även om Svedahl vill hjälpa djurparken är det ”sannolikt att vi kommer att be dem ta bort Wildfire” säger han till Folkbladet.
Så praktiskt! Och så hycklande – även om vi bör minnas att Svedahl inte var inblandad i de avgörande politiska besluten på tiden det begav sig. Kommunen är dock allt annat än oskyldig till utgången. Tvärtom finns det all anledning att komma ihåg vad som hände när Kolmårdens djurpark fick bygglov för Wildfire.
Byggnads- och miljöskyddsnämnden – som under Svedahls fögderi nu alltså åter ska hantera ärendet – valde en streetsmart attityd till djurparksbolagets byggplaner. Snabbt, smidigt och slimmat. Frågan om eventuell detaljplan viftades bort. En sådan behövdes förstås inte! Eventuella besvärligheter gick säkert att lösa efterhand. Det viktiga var att bygget kom igång. Berg- och dalbanan skulle ju generera inkomster och därtill politisk prestige. Nog så viktigt valåret 2014.
Men det gick inte länge förrän berg- och dalbanan också blev en juridisk cirkus. Bygget har emellertid rullat på. Det fick bära eller brista – och till sist brast det. Mark- och miljöverdomstolen är sista instans. Dess beslut går inte att överklaga.
Surt för djurparksbolaget, trist för turisterna och tragiskt för själva berg- och dalbanan – som i värsta fall alltså riskerar rivning. Fast först och främst faktiskt en kommunal skandal, kanske den allvarligaste under Lars Stjernkvists (S) tid vid makten. För det var Norrköpings kommun som fattade de avgörande besluten, det var kommunen som slog fast att det inte behövdes någon detaljplan, det var kommunen som agerade på djurparkens vd Mats Olssons förhoppningar om högre beslutstempo och det var Stjernkvist själv som påpekade behovet av ett raskt kommunalt agerande.
När han låtsas (?) vara självkritisk är det främst uttryck för klassisk krishantering. Samtidigt menar Stjernkvist och stadsplaneringsnämndens ordförande, kommunalrådet Kikki Liljeblad (S), att ärendet ska hanteras ”skyndsamt”. Låter rimligt, men går inte det på tvärs med Svedahls varningar för en ”gräddfil” för djurparken?
Vad säger Stjernkvist, tycker han också Wildfire bör rivas?