Det var en gång ett litet land i norr som kunde mönstra hundratusentals soldater – och med ett försvar som i vissa stycken var bäst i världen. Men det var också samma land som glömde sin historia, som inbillade sig att den eviga freden trots allt var här och som lät sitt försvaret förfalla.
Till sist infördes yrkesarmé istället för värnplikt. Försvarets uppgift var inte längre att försvara det egna landet, utan fredsfrämjande uppdrag utomlands.
Just då kom historien tillbaka, i form av en jättelik revanschistisk granne i öster och i det lilla landet – Sverige – får nya generationer betala priset för makthavarnas farliga pacifism. Där är vi i dag, med ett underrustat försvar som har kronisk brist på soldater. Därför ska värnplikten återinföras, det var gårdagens stora avslöjande i Svenska Dagbladet. Om tre år ska unga män åter göra lumpen.
Fast inte bara unga män! För första gången kommer också unga kvinnor att kallas in som värnpliktiga. Varje år kommer upp till 100 000 ungdomar att stå till försvarets förfogande. I teorin. Verkligheten är mera krass.
Enligt planerna kommer det i praktiken att handla om drygt 3 000 soldater, som ska komplettera det redan existerande yrkesförsvaret. Vad det i realiteten handlar om är att till minsta möjliga kostnad lösa dagens personalbrist. Allt för få vill bli yrkessoldater, delvis på grund av allt för låga löner. Vilket i sin tur delvis beror på den ovan nämnda underrustningen. Våra politiker vill inte betala vad ett bra försvar kostar. De problemen kommer att bestå, oavsett värnplikt eller inte.
Det är också en anledning till att exempelvis Officersförbundet oroas för möjligheterna att grundutbilda blott några tusen soldater årligen. Det gamla invasionsförsvaret med sina utbildningsresurser har skrotats. Samtidigt behöver Sverige ett välrustat, i stor utsträckning högteknologiskt försvar. Utan att regering och riksdag skjuter till mer pengar. Ekvationen är omöjlig.
Rimligtvis kommer de ungdomar som tas ut för tjänstgöring i praktiken alla att vara frivilliga. Något annat vore idiotiskt, givet att det bara handlar om några procent ur respektive årskull. I sig kan det fungera riktigt bra och den folkpsykologiska effekten av värnpliktens, låt vara huvudsakligen teoretiska, återkomst ska inte underskattas. Varje år ska 10 000 18-åringar mönstras. En medborgerlig plikt, fast egentligen också en rättighet.
Samtidigt har övergången till yrkesförsvar inte varit något entydigt fiasko. Inom marinen tycker man till exempel att det är effektivare att få vidareutbilda frivilliga yrkesmatroser istället för att ägna sig åt den gamla rundgången med grundutbildade värnpliktiga. En risk är också att de värnpliktiga, ehuru årligen få, tränger ut satsningen på anställda soldater. Istället för både och, kan det i värsta fall bli varken eller. Varken ett väl fungerande traditionellt värnpliktsförsvar eller en modern yrkesarmé.
Det är inget fel att återinföra värnplikten, om än i aldrig så liten skala. Fast det förutsätter att regering och riksdag tar sitt ekonomiska ansvar på större allvar. Gärna värnplikt – men först en rejäl upprustning.