På 40 miljoner svenska enkronor från år 2009 står det: ”Den underbara sagan om ett land på andra sidan hafvet”. Landet var Finland och myntpräglingen ett sätt att högtidlighålla tvåhundraårsminnet av år 1809. Ett år då Finland avsöndrades från det gamla riket med Stockholm som huvudstad. Och därefter genomgick det som var kvar av Sverige ett uppskakande identitetsbyte.
Efter 1809 fokuserade Sverige allt mer på det gemensamma nordiska arvet. Något som har gjorts med framgång sedan dess. När det har stormat i omvärlden har de nordiska länderna ställt upp för varandra.
Efter en vecka i Helsingfors på det Nordiska rådets 69:e session, som avslutades under torsdagen, kan det konstateras att nordiskt samarbete fortsatt är en strategi för att möta en oroligare omvärld. När EU ifrågasätts genom bland annat brexit, USA:s president skapar osäkerhet i utrikespolitiken och Ryssland rustar blir reaktionen att alla de nordiska länderna närmar sig varandra.
Ett uttryck för det är att rådets konservativa grupp, där Moderaterna ingår, har tagit initiativ till ökat samarbete på försvarsområdet. En väg som även statsminister Stefan Löfven (S) närmade sig när han presenterade prioriteringarna inför ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Löfven talade om fokus på samarbete kring breda säkerhetsfrågor.
En tydlig prioritering på Norden visar generellt Moderaterna, vars försvarspolitiske talesperson Hans Wallmark är ordförande i den konservativa gruppen i Nordiska rådet. Att en tung talesperson tar ett sådant uppdrag signalerar ett fokus som är mer än ord. Vidare pekar det på en förskjutning där rådet blir mer än en scen för socialdemokratisk signalpolitik, som det delvis har varit innan.
Samtidigt är rådet fortsatt en plats för att lyfta nationell politik förpackad till en nordisk angelägenhet. I det nyrenoverade riksdagshuset i Helsingfors kunde delegaterna förklara att de inte skulle ge sig in i en inrikespolitisk debatt – men.
På sätt och vis är det ändå förståeligt att det i Nordiska rådet ventileras nationell politik. Trots alla likheter mellan länderna finns det mycket som skiljer. Gränshinder som först verkar lätta att ta bort kan ha sin orsak i skillnader mellan nationella regelverk. Sådant tar tid att ändra. Och därför är Nordiska rådet viktigt. Det behövs arenor för möten där tillit kan byggas.
Ett hinder för att Nordiska rådet ska kunna utvecklas till en verkligt viktig plattform för att driva politik kan dock vara sammansättningen av partigrupperna. I den konservativa ingår de svenska Moderaterna men inte Kristdemokraterna. De sitter i stället i mittengruppen tillsammans med Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet. När den östgötske riksdagsledamoten Staffan Danielsson (C), som ingår i mittengruppen, i Expressen (31/10) förklarar att han i rådet lägger tyngd på försvars- och säkerhetsfrågor sitter han samtidigt i en grupp vars politik präglats av det svenska Miljöpartiet. Hur går det ihop – såväl i gruppen som för väljarna?
Att motivera nordiskt samarbete för väljarna verkar däremot vara lätt. En undersökning som presenterades i Helsingfors visar att över 90 procent av befolkningen i Norden anser det viktigt.
Ännu lever den underbara sagan om ett land på andra sidan havet, nu i form av ökat nordiskt samarbete.