Ledare Relationen mellan politiker och tjänstemän är inte alltid enkel. Att skylla problem på tjänstemännen är en strategi som kommunpolitiker runt om i landet har använt för att undvika kritik. I Norrköpings kommun syns dock en motsatt utveckling som är lika – om inte mer – bekymmersam.

I NT (23/12) gick det att läsa om att Norrköpings kommun anser att en moderat fritidspolitiker utsatt en tjänsteman för kränkande särbehandling. Anledningen är att den förtroendevalda i inlägg på Facebook kritiserat tjänstemäns agerande och beslut rörande bokning av idrottshall för träning och match.

Det går att ha en del synpunkter på fritidspolitikerns ordval. Som: ”förstår berörda tjänstemän att ni precis sågat klubben vid fotknölarna och tagit dom flera steg närmare en nedläggning.” Men aldrig nämns någon tjänsteman vid namn.

Enligt Norrköpings kommuns personaldirektör Per-Olov Strandberg är det dock den enskilde tjänstemannens upplevelse som är avgörande och denne kände igen sig och blev kränkt. Strandberg meddelade att därför ska politiker efter nästa val utbildas i vad som gäller, för att undvika att liknande situationer upprepas.

Innebär det att tjänstemännen ska utbilda politikerna i att inte kritisera tjänstemännen? I så fall är det snarare en satsning på att allmänhetens insyn ska begränsas.

Och konsekvenserna av det inträffade är fler. Är det till att börja med ens lagligt att avkräva en oppositionspolitiker ansvar på det här sättet?

Lek sedan med tanken att en politiker har valts – av väljarna – på ett budskap som är kritiskt mot tjänstemäns agerande i några frågor. Om denne förtroendevalda hamnar i en nämnd i Norrköpings kommun måste personen då sluta framföra det budskap som väljarna har ställt sig bakom i ett demokratiskt val?

Vidare verkar Norrköpings kommun sträva åt ett läge där politikerna enbart har två alternativ – att uttala förtroende för en tjänsteman eller meddela att det är förbrukat. Mellanläget med konstruktiv dialog framstår inte som önskvärt. Eller hur ska det annars tolkas att politiker som kritiserar tjänstemannabeslut kan riskera att hängas ut som skyldiga till kränkande särbehandling?

Det är också beklagligt att den här principfrågan har lyfts kring en fritidspolitikers agerande. Det är inte direkt en jämn maktfördelning mellan parterna.

I stället hade det varit intressant om frågan uppkommit i samband med att det moderata oppositionsrådet Sophia Jarl i ett ännu hårdare tonläge kritiserade en namngiven tjänsteman, personaldirektören Per-Olov Sandberg, i en insändare i NT (9/9). Jarl ville att han skulle ”sluta sila mygg och svälja elefanter inför oss politiker”.

Får ett oppositionsråd enligt Norrköpings kommuns nya måttstock verkligen skriva så i tidningen? Eller får hon skriva så för att motsatsen – att en politiker i en av landets större städer skulle avkrävas tystnad – vore en praktskandal?