Som NT rapporterat på nyhetsplats råder allvarliga problem inom ögonsjukvården i Östergötland. Ett exempel är hur 1 500 patienter med grön starr (glaukom) fått stå i kö för återbesök mer än ett halvår bara på universitetssjukhuset i Linköping, i vissa fall upp till 18 månader.
Naturligtvis kan det få allvarliga konsekvenser för patienterna, vars skador riskerar att förvärras. Vid ett tillfälle förlorade en patient till och med synen i väntan på vård.
Vissa patienter har lyckats få vård på annat håll. Region Jönköpings län har till synes ”överskott” på ögonvård, eftersom också östgötar erbjudits vård. Skillnaden mellan här och där, är att Jönköping tillämpar vårdval i ögonsjukvården. Privata aktörer har alltså möjlighet att komplettera den landstingsstyrda vården efter egna förutsättningar. Det fungerar utmärkt. Väntetiderna ligger på ett par veckor.
I Region Östergötland säger emellertid den styrande blocköverskridande koalitionen (S, MP, C och L) av svårbegripliga skäl nej. Inte mindre än fem gånger under mandatperioden har Moderaterna och Kristdemokraterna föreslagit införande av vårdval – men fått nej.
Att Socialdemokraterna med lika vänstervridna som maktfullkomliga argument säger nej är måhända inte konstigt, kanske inte heller att Miljöpartiet hakar på. Men Centern och Liberalerna? Någon borgerlig politik är det inte i fråga om och det bör allmänborgerliga väljare komma ihåg i regionvalet nästa år.
Ordföranden i hälso- och sjukvårdsnämnden Kaisa Karro (S) motiverar sitt nej med att det finns risker med en ”splittrad vårdkedja”. Argumentationen framstår som irrationell, för ögonsjukvården är bevisligen effektivare i Jönköpings län. Så varför säga nej?
Därför är politikerna riskerar att förlora kontrollen. I den meningen är Karros uttalande nästan uttryck för en (omedveten?) planekonomisk reflex! Många makthavare är rädda för att förlora ”rätten” till detaljstyrning, men ingenstans märks detta så tydligt som i landstingssammanhang.
Ögonpatienterna får sitta i kläm på grund av en onödig ideologisk låsning, fast på marginalen är regionmajoriteten ändå beredda att införa det man motsätter sig. Ett förslag bygger på att optikerna ska ta över vissa kontroller av patienter med ögonsjukdomar. Det är bättre än inget, men samtidigt också något av en halvmesyr. Jämfört med Jönköpingsmodellen är det en undermålig lösning.