Ledare NT har på nyhets- och ledarplats tidigare uppmärksammat föreningen Stambanans vänner i Norrköping, som får sina veterantåg nedklottrade. Men månaderna går och ingenting händer. Som det gick att läsa på nyhetsplats i NT 19/4 börjar föreningens medlemmar tröttna. Stambanans vänner planerar för uppvisning med ånglok under augustifesten, men då krävs det förstås vagnar också – och dessa klottras ständigt ner. Att lägga ner tusentals kronor och många arbetstimmar på sanering känns meningslöst, när vagnarna åter blir nerklottrade efter bara några dagar.

Föreningen har vänt sig till Norrköpings kommun, för att om möjligt få hjälp, men kommunen har inte ens hört av sig tillbaka. Någon särskild hjälp kan man inte erbjuda, utan Stambanans vänner betraktas som vilken fastighetsägare som helst. Ett par tips bjuds det dock på! Nämligen att odla höga växter runt vagnarna. Och att smörja in dem med matolja...

Det hela är förstås en smula komisk, fast mest sorgligt. Och föraktfullt mot veterantågsvännerna. Kanske är det verkligen så att kommunen inte kan göra så mycket, men ett samtal skadar ju inte. Inte heller lite realistiska förslag på möjliga lösningar.

Föreningen har tidigare frågat Jernhusen, som äger bangården, om möjligheten att sätta upp staket eller övervakningskameror – men fått kalla handen. Och polisen har uppenbarligen misslyckats med att få stopp på brottsligheten.

Polisen har förvisso mycket att göra och tvingas hårdprioritera. I ett Norrköping med våldsbrott, narkotikamissbruk och ibland också brinnande bilar går det att förstå om klotter och annat får stå tillbaka. Ingen ifrågasätter denna prioritering, däremot effekterna av polisens omorganisation. Och att så kallade vardagsbrott får fortgå är faktiskt ett stort bekymmer. Densamma drabbar Medelsvensson som (på goda grunder) känner sig bortglömd och i någon mening kanske också rättslös. I högskattelandet Sverige finns det inte stort hopp om att återfå en stulen cykel eller båtmotor, ofta inte ens att förövarna ska åka fast. Samhällskontraktatet är på väg att brytas sönder.

I fallet stambanans vänner hotas emellertid inte bara privat egendom, utan också en kulturell välgärning. Man skulle kunna inbilla sig att detta vore av viss betydelse för kommunen.

Fast kanske är det så att också kommunen prioriterar och att krutet läggs på annat håll? I Norrköpings kommun har man satsat på så kallat lagliga graffiti-vägar. Då finns det tydligen både intresse och resurser.