Medan Bucht pratar dör korna

Mjölkkris. Betande kor har blivit en allt ovanligare syn i landskapet. Men på Åsvittinge gård på Vikbolandet finns de kvar.

Mjölkkris. Betande kor har blivit en allt ovanligare syn i landskapet. Men på Åsvittinge gård på Vikbolandet finns de kvar.

Foto: Edvard Hollertz

Ledare2016-07-14 04:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

”Förstår att alla vill hem och köra ensilage så det här mötet ska gå fort”, säger Söderköpings tidigare kommunalråd Magnus Berge (C) när han inleder Centerpartiet i Östergötlands möte om mjölkkrisen på onsdagen.

Platsen för mötet är Åsvittinge gård på Vikbolandet, cirka en och en halv mil från Norrköping. Där driver Håkan Skog och Hillevi Enlund ett lantbruk med 260 djur varav 100 är mjölkande. Håkan Skog berättar att det i deras socken, Kuddby, fortfarande finns ett antal mjölkgårdar. I flera av grannsocknarna är alla mjölkgårdar nedlagda. En utveckling som känns igen över hela landet.

Jämfört med för några decennier sedan är förändringen nästan total, då fanns det mjölkkor på i stort sett varje gård. Nu är det en ovanlig syn.

Mjölkbönderna på mötet beskriver situationen som ”katastrofal”. Dagens låga mjölkpris täcker inte deras kostnader.

Riksdagsledamoten från Östergötland Staffan Danielsson (C) säger att bönder som har satsat på sitt mjölkföretagande har tänkt sig stabila priser, eftersom att det varit det de senaste hundra åren. Det som inträffar nu är att det systemet som funnits i flera generationer avregleras. När det sker har samhället ett ansvar. Men den ansvarige för att något görs – landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) – snackar bara och ingenting händer, säger Danielsson.

Staffan Danielsson är noga med att riktningen är att verksamheten ska ske på marknadens villkor.

Samtidigt konstaterar Berge när kaffet har serverats: ”Marknaden, riskdagen och politiker håller på att spela bort den svenska mjölkproduktionen.”

Den nuvarande situationen är att böndernas mjölkpris avgörs av världsmarknaden, och konkurrensen är stor från resten av EU. Samtidig har nationella politiska beslut gjort det dyrare att producera mjölk i Sverige jämfört med andra länder. Konkurrensen sker inte på lika villkor.

En mjölkbonde berättar att han tror att i vinter avgör många lantbrukare om de fortsätter eller ej. Då kan den svenska produktionen av mjölk störtdyka och eftersom att det inte finns några mål om självförsörjning saknas strukturer och anledningar att dämpa fallet.

Den politiska oförmågan att hantera mjölkkrisen beror delvis på dragkampen mellan miljö och lantbruk. Problemet framgår när mötesdeltagarna kommit fram till att en sänkning av dieselskatten till samma nivå som gäller för konkurrenterna i resten av EU är en konkret åtgärd för att dämpa krisen. Danielsson ska driva frågan i riksdagen, men konstaterar att det även inom Centerns riksdagsgrupp blir strid om dieselskatten.

Ofta talas det om Sveriges miljövänliga lantbruk. Dock utan att miljörörelsen och lantbruket drar jämnt. Staffan Danielsson närmar sig problemet när han säger att ”vi måste ha Naturskyddsföreningen med oss. Bråkar vi inbördes går det inte”.

Men att få bort misstänksamheten mellan miljörörelsen och lantbruket är ingen lätt uppgift och den tar tid – något mjölkbönderna saknar.