För första gången sedan 1993 (!) är 2017 året då hela försvaret ska samöva. Inga kompani- eller stympade bataljonsövningar, utan (minst) 19 000 soldater och matroser ur alla försvarsgrenar under större delen av september månad. Ungefär en fjärdedel av personalen kommer från Hemvärnet, vilket blir något av ett elddop för de ”sega gubbarna”.
Scenariot är ett överraskande ryskt anfall. Nej, det sägs naturligtvis aldrig rakt ut. Knappast någon i ledande ställning på Försvarsmakten skulle erkänna det uppenbara. Dubbelspråket känner vi igen från kalla kriget.
En skillnad jämfört med tiden det begav sig är dock att också utländska militärer kommer att delta och då inte bara i form av några enstaka observatörer. Personal från bland annat Finland och USA, men också Norge, Danmark och Estland kommer att samverka. Det ger naturligtvis övningen en viss storpolitisk dimension.
Personalförsörjningen är, som vanligt, ett sorgebarn. Med ett försvar om, teoretiskt, 50 000 personer innebär ett uttag på nästan 40 procent av den samlade styrkan en stor utmaning – i synnerhet som den procentuella andelen egentligen är högre. Som bekant är inte alla tjänster tillsatta, långt därifrån.
En annan fråga är den eknomiska tilldelningen. Övningar är inte gratis och Försvarsmakten som vanligt underfinansierat. Många politiker säger att försvaret borde rustas upp, betydligt färre är beredda på att lägga skarpa förslag på vad som krävs. Försvarsberedningen ska åter kallas in – kanske. Det kan leda till en viss upprustning – så småningom, kanske. Vi talar om miljardbelopp. Då krävs också en mental beredskap, som inte verkar finnas i riksdagen.
Samtidigt sänder övningen i sig ut signaler om ökad svensk närvaro och försvarsförmåga. Dock förutsätter situationen att övningen på det hela taget blir en succé, att inte misstagen och tillkortakommandena blir för många. Aurora 17 – som är övningens formella namn – behöver granskas kritiskt, både inom och utom försvaret. Garanterat kommer viktiga lärdomar att dras.
Fast lika viktigt som den militära verksamheten som sådan är faktiskt att många svenskar kommer att uppleva Försvarsmaktens verklighet på riktigt, nära den egna vardagen. Inget märkligt för den som var med under det kalla kriget. Men en ovanlighet för många av våra yngre medborgare.