Föräldraansvaret i den digitala världen

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Ledare2018-08-02 04:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

Lika säkert som amen i kyrkan är det årliga reportaget om föräldrar vars barn har spenderat tusentals kronor på köp i diverse applikationer i sina telefoner och surfplattor. 2018 är givetvis inget undantag.

SVT rapporterar om en kvinna som anmält Google till Allmänna reklamationsnämnden efter att hennes tioåring gjort av med närmare 18 000 kronor på köp i mobilspel (28/7). Det är mycket pengar, inte minst i Sverige där en av fyra har svårt att klara av en oförutsedd utgift på 15 000 kronor. Möjligen är summan i sig tillräcklig för att skapa förståelse för kvinnan som försökt få tillbaka pengarna från såväl Google som sin bank.

I själva verket bör dock vreden främst riktas inåt. Det är faktiskt på de egna, vuxna axlarna som ansvaret vilar. Man behöver inte tycka om affärsmodellen med mikrotransaktioner, men den är här för att stanna. Den är heller ingen nyhet.

Den som utan vidare sätter en smarttelefon eller surfplatta i händerna på sitt barn får också ta konsekvenserna av detta. För den som så önskar är det fullt möjligt att ställa in att köp kräver lösenord och på Apples produkter går det till och med att stänga av köpen helt.

Om en förälder skulle ge sitt barn en plånbok full med pengar och släpper lös denna i en leksaksbutik med på sin höjd en mild förmaning att inte göra något dumt skulle få reagera på att plånboken kommer tillbaka i ett magrare skick. Att inte vidta några åtgärder för att begränsa barnets möjligheter till inköp i den digitala världen är dock lika klandervärt.

Vuxna har ett ansvar som barn inte har. Smarta mobiler och surfplattor är avancerade verktyg som inte främst är avsedda för barn. Därmed inte sagt att de inte kan vara användbara, men som vuxen måste man då ta sig i kragen och se till att barnen vet vad som gäller och framför allt begränsa deras handlingsutrymme.

Av hävd och tradition verkar många vuxna dock vara helt ointresserade av deras telningars omvärld, så länge som den är digital – och helst gratis. Hur många föräldrar vet egentligen hur det låter i röstchatten på deras barns Minecraftserver, i World of Warcraft eller vilket spel de nu må förlusta sig med? Alldeles för få. Många unga utsätts för och kanske även bidrar till en väldigt rå miljö som deras föräldrar är helt omedvetna om.

Många uppgifter som åläggs föräldrar i dag fanns inte förr. Digitala miljöer där både grov mobbning och spontanköp för tusentals kronor kan ske samtidigt som ungen sitter på en bilkudde i baksätet är något som tidigare föräldragenerationer inte behövt hantera. Men i slutänden är det vanligt sunt förnuft som gäller.

Vill ditt barn umgås med andra så ta reda på vad det är för typ av människor och vilken miljö det är. Kan en apparat användas för att göra inköp? Se till att det inte går utan ditt medgivande.

Den förälder som inte vill lägga den tid som krävs på att säkra sina barns digitala miljö bör kanske intressera dem för böcker i stället. (SNB)