Under den rödgröna regeringens tid vid makten har marginalerna i den svenska elförsörjningen krympt. Miljöpartiet och Socialdemokraterna har drivit en politik som har slagit hårt mot kärnkraften – två reaktorer är redan stängda och till år 2020 ska ytterligare två ha försvunnit. Det försämrar leveranssäkerheten i elförsörjningen avsevärt.
Särskilt i södra Sverige blir läget allt mer kritiskt. I somras meddelades att kraftvärmeverket Öresundsverket i Malmö – som är viktigt för att trygga elförsörjningen under kalla vinterdagar – kan läggas ner permanent.
Den besvärliga effektsituationen påverkar även samhällsutvecklingen. I Dagens Industri (15/7) varnades det för att elkrävande investeringar kan stoppas. Och på sina håll i landet måste man redan säga nej till större satsningar som kräver utbyggd elnätskapacitet i närtid. Det här problemet finns nu i Mälardalen, Stockholmsområdet och Malmöregionen (Second Opinion, 11/7).
Även i närheten av Östergötland finns orosmoln kring viktiga industriinvesteringar. I Oxelösund planerar ståltillverkaren SSAB att ställa om till fossilfri stålproduktion – en spektakulär satsning som om den lyckas kan fungera som en förebild internationellt. Omställningen vore en viktig miljöinvestering, eftersom tio procent av Sveriges utsläpp av koldioxid kommer ifrån stålindustrin. I det nya systemet är tanken att stålet ska smältas med hjälp av vätgas, i stället för kol. Men för att framställa vätgasen krävs stora mängder el. Och det kan dröja innan elen som krävs kommer fram. Till Second Opinion (2/7) sade Anders Danell på Svenska kraftnäts planeringsenhet att det inklusive tillståndsprocessen tar omkring tio år att lägga en ny kraftledning av den typ som skulle behövas för SSAB i Oxelösund. Och sedan måste det finnas el att tillgå.
Elförsörjningen kräver således framförhållning – men det är delvis där det brister i dag. De rödgröna har lanserat satsningar på elbilar, elbussar, elcyklar och elsnurror men samtidigt drivit på en nedläggning av de kraftverk som kan producera elen som krävs. Vidare har regeringens riktade subventioner till vindkraften påverkat prissättningen på elmarknaden. Resultatet är en osäkerhet som lär påverkar energibolagens vilja att investera i Sverige.
Även miljöarbetet påverkas negativt av den besvärliga effektsituationen. Dels kan den i det stora leda till att investeringar drar ut på tiden. Dels kan situationen i det lilla leda till att vattenkraften tvingas öka flödena mer drastiskt för att få ut elen som behövs, vilket påverkar fiskar och insekter som lever i vattendragen.
Vad kan då göras? Utgångspunkten bör vara att ha en välfungerande elmarknad där energibolagen vågar investera.
Det ska inte behöva gå så långt att det krävs statliga pengar för att säkra elförsörjningen, men tyvärr är det ett scenario som blir allt svårare att utesluta i södra Sverige. Efter fyra år med de rödgröna är det bäddat för en elkris.