Där de två ryska floderna Volga och Oka möts vid Strelka i den grå industridstaden Nizhnij Novgorod sitter en spelare 24 timmar före VM-premiären mot Sydkorea på nybygget för 45000 åskådare med en hel blågul nations hopp på sina axlar.

Är du redo nu, Emil Forsberg?

Scenen är din.

Artikelbild

| Lagkapten Andreas Granqvist och förbundskapten Janne Andersson är framme vid VM-äventyrets första match.

Stunden är inne.

Jag vill så gärna se honom dansa, surfa och bli den där avgöranden länken och nyckel till framgång som en annan nummer tio hade en gång i tiden. När förbundskapten Janne Andersson, han var t-y-d-l-i-g på presskonferensen, gjorde upp med den ztörste Zlatan Ibrahimovic och dennes utspel den senaste tiden före stängde han historien en gång för alla.

Han vill bara leva i nuet.

Precis här och nu.

Artikelbild

| Sverige skriver historia med matchen mot Sydkorea på arenan, som där floderna Volga och Oka möts.

Därför är Emil Forsbergs förlorade EM-slutspel 2016 en försvunnen tid. Det finns bara i dag, i morgon och några ryska dagar till i den lika underbara som ovissa VM-bubblan vi landat i här i Ryssland.

Emil Forsberg är, när allt kommer omkring, Sveriges mest lysande stjärna med en kontroll, blick och känsla man bara vill ska explodera över dagens 90 minuter mot Sydkorea. Han måste det. I ett sällsynt skickligt defensivt Sverige måste krävs det för en offensiv lycka och framgång.

Artikelbild

Från Röda Stans underbara "Under körsbärsträdet" till landet med maktens centrum vid Röda Torget är också en VM-resa.

Om någon tvivlade på hans kapacitet och kvalité på vägen in i VM-kvalet i Janne Anderssons nybygge så rätade han själv ut frågetecknen med ett imponerande kval, en suverän frispark mot Frankrike på Stade de France och en rykteskarusell om hans framtid, där vi pratar om övergångar från tyska Leipzig för 400-500 miljoner kronor.

Vad ett lyckat VM kan innebära kan vi bara spekulera om, men scenen blir inte större än så här.

Han har haft en liten trubbig vår i Tyskland, men ser ganska harmonisk ut där han sitter med sina egna tankar på bänken mindre än ett dygn före den första matchen, som hur den än slutar inte ska få ett hela landslag lamslaget och förvirrat.

Att det är lika många måsten då som nu är en annan historia.

Den läxan lärde sig Emil Forsberg för två år sedan.

Jag flög in tidigt till Nizhnij Novgorod, som likt alla andra VM-städer i Ryssland byggt nytt och putsat till, men skrapar man bara lite på ytan finns verkligheten.

En resa med tunnelbanan (biljetten kostar fyra kronor) från hotellet i stadens utkant vid Kirovskaya till arenaområdet Strelka flyttar dig ett drygt halvsekel.

Staden var för knappt 30 år sedan helt stängd för utlänningar. Den var, på den tiden, landets största slutna stad. Man ville skydda hemliga militärbaser från obehöriga och värna om sitt militära forskningscentrum.

Det är skillnad idag, när man vill visa upp sig för hela världen.

Den gula väggen av supportrar, som skämt bort värdstäder och världländer under drygt tio år, är dock inte lika stor, men de gula tröjorna är onekligen ett inslag i stadsbilden.

Min VM-helg började i idylliska Röda Stan hemma i Norrköping innan den fortsatte till VM-landet med maktens centrum vid Röda Torget. Författaren, skådespelaren och dramatikern Magnus ”Mankan” Nilsson kom gående längs Skånegatan med en blick av historien. Han skakade försiktigt på huvudet och du visste, även om du inte visste vem han var just där, den känslostorm han svepte in med i sin barndoms lekande trädgård.

Det var en väldigt ovanlig lördag i Röda Stan.

På gränsen till resan till Röda Torget i en helt annan del av världen så bjöd den blommande, idylliska oasen på en 100-årsdag av allt.

Särskilt under körsbärsträdet på Skånegatan 15.

Stegen hackade, axlarna ryckte och tårarna föll likt ett ljuvt sommarregn längs hans kinder.

Det var här, som ung liten grabb, hans föräldrar lämnade honom till farmor Hildur för ett år i väntan på en flytt till huvudstaden. Han har i sitt skrivande genom åren alltid återkommit till just Röda Stan, men i hans debutpjäs Guds djärvaste ängel kunde vi lika gärna vara där, men ändå inte. Lördagens lilla trädgårdsteater, där Ingrid Loeld Rasch och Emil Wallsten från Teaterkompaniet satte bild och ord på det magiska mötet mellan poeterna Edith Södergran och Elmer Diktonius på ett alldeles fängslande och hjärtligt sätt, var ett möte mellan då och nu.

Det är just såna ögonblick man tänker på, när planet från Arlanda flyger över Diktonius Helsingfors och Södergrans gård i karelska Raivola på väg till ett ovisst VM-äventyr i Ryssland.

Diktonius hade inte en aning om vad som väntade i den trädgården innan han vågade resa.

Vad väntar Sverige i VM-premiären vet ingen.

Bara att Emil Forsberg sitter på svaret.