Insändare Nu är jag så trött på all negativ uppmärksamhet som jag och många andra cyklister får i dagspressen. Ja, jag vet att det finns många cyklister som cyklar på trottoarer. Jag är bilist, året-om-cyklist och gångare.

Som bilist vet jag hur svårt det är att se mina medtrafikanter, så när jag är cyklist har jag dubbla lysen fram och bak samt reflexväst. Jag cyklar på cykelbanorna, men där finns det fler som vill vara, nämligen gångarna. Och de blir arga på mig när jag plingar och vill att de ska flytta på sig. Om de överhuvudtaget hör mig eftersom de antingen går i bredd med vänner eller har hörlurar på sig.

Jätteotäcka incidenter blir det också när en gångare helt plötsligt bara viker av för att gå över vid ett övergångsställe och först måste passera cykelbanan. Eller om de ska gå över en mindre trafikerad gata kliver många bara rakt ut för det kommer ju ingen bil, men kanske en cyklist!

Det klagas på att vi cyklar fort? Ja, orsaken till att vi cyklar och inte går är att man kommer fram fortare då.

Jag tycker däremot att många bilister visar stor hänsyn mot mig som cyklist inne i stadstrafiken. Det är kanske för att jag syns. Jag tackar också alltid om ni stannar tydligt innan cykelöverfart. Det finns däremot ett ställe på min pendlarsträcka där bilister behöver bli bättre, nämligen vid rödljuset vid Hamnbron. Där kör bilister mot rött flera gånger i veckan och då samtidigt som vi cyklister och gångare påbörjar vår överfart. Skärpning!

Det verkar märkligt att vi inte kan samsas i trafiken, men jag vill verkligen uppmana alla till mer hänsyn mot varandra. Det kan inte vara nödvändigt att alltid lyssna, titta i mobilen och bara tänka på sig själv.

Med önskan om ett bättre samarbete i trafiken inför 2018 önskar,