I mitten på 90-talet var jag verksam i Sydostasien och följde med intresse den säkerhetspolitiska debatten i denna del av världen. En utveckling som fick stor uppmärksamhet var att Kina då (1993) för första gången blev nettoimportör av olja. Ofta kunde man också läsa om de territoriella tvister landet hade med grannländerna runt Sydkinesiska sjön. Dessa bottnade ytterst i förväntade rika oljetillgångar på havsbottnen även om historiska skäl också brukade dras fram.
Samtidigt kunde vi se att Kina eftersträvade regional militär förmåga. De skaffade sig kapacitet att lufttanka stridsflyg och började bygga upp en djuphavsflotta med kapacitet att verka långt från den egna kusten. Tidigare hade Kina fokuserat på försvaret av det egna territoriet och förmågan att återerövra Taiwan. Nu gällde andra perspektiv, detta i kraft av en allt starkare ekonomi.
Kinas ekonomiska utveckling har varit fundamental och landet torde inom några få år bli världens största ekonomi. Denna utveckling har medfört ständigt ökande behov av oljeimport. Denna uppgår idag till drygt 400 miljoner ton olja på årsbasis, vilket kan jämföras med Sveriges oljeförbrukning som uppgår till mera blygsamma ca 13 miljoner ton. Kinas enorma energibehov har också medfört att de genom investeringar och avtal försökt säkra oljetillgångar i stort sett över hela världen.
Men inte nog med detta. Även säkrande av andra råvarutillgångar, bland annat koppar och skog, i alla världsdelar där sådana tillgångar finns, är en pågående process. Jakten på högteknologi är likaså intensiv och är framgångsrik i kraft av möjligheterna att förvärva stora västerländska företag, detta även i Sverige som bekant.
Kina uttalar i olika sammanhang att man kommer att försvara sina globala intressen militärt. Upprustningen fortsätter med sikte på global förmåga. Flottan har redan en ubåtsflotta jämförbar med USA:s (inklusive 16 atomubåtar) och hangarfartyg och mycket annat är på gång.
Ryssland är man numera på god fot med (nåja?) som följd av bådas intresse av att försvaga USA:s stormaktsställning, men också för att Rysslands olje- och gastillgångar lockar. I vårt närområde är konflikter om tillgångar i Arktis värda att notera. I dagarna har Kina haft marina samövningar med ryssarna i Sydkinesiska sjön och ganska nyligen hade man detta även i Medelhavet. När kommer en första rysk-kinesisk marinövning i Östersjön?
En konsekvens av den kinesiska upprustningen kan bli att USA:s möjligheter att skydda Europa försämras. Resurserna kommer att bli ytterst ansträngda när dess maktställning i Stillahavsområdet måste försvaras.
Hos oss är det säkerhetspolitiska intresset starkt fokuserat på Ryssland och vad som kan ske i en nära framtid, och detta med all rätt. Men vi bör även se långsiktigt och förstå att diktaturen Kina i en inte alltför avlägsen framtid kommer att bli en ännu mera aktiv aktör även i vår del av världen. Kina kommer tveklöst att få en mycket stor säkerhetspolitisk betydelse även för oss.
För övrigt delar jag Mats Johanssons (SvD) uppfattning att medlemskap i Nato kommer att bli oundvikligt.