Michael Cocozza, Botrygg AB, skriver i sin replik att "den stil som nuvarande stadsarkitekt driver ligger i linje med den trend som idag dominerar svensk arkitektur", och att "man får förlita sig på att sakkunniga arkitekter förordar en byggnadsstil som kommer att stå sig över tid och åldras vackert".
Till skillnad mot tidlös arkitektur i klassisk tradition, som både åldras vackert och kan stå sig över århundraden, så kännetecknas modernismens trender av att de varken gör det ena eller det andra. Om arkitekter och stadsarkitekter impulsivt hoppar på en fluga som om bara några få år kommer upplevas som lika löjeväckande som breda axelvaddar känns idag, så finns tyvärr ingen anledning att lita på deras sakkunskap.
Här hade man en unik chans att rädda det vackra torget från den radikala förfulning som skedde med bygget av det anskrämliga Generalen från 1979. Istället väljer man en stil som ter sig precis lika klossig, även om den har bättre planlösningar och material. Materialen hjälper tyvärr inte när det är själva grundformen och proportionerna som är fel. Med sina skarpa linjer och avskalade vita fasader skär sig de planerade tre huskropparna brutalt mot de äldre byggnadernas detaljrikedom, harmoniska proportioner, levande fasader och varma färgskala. Om de nya husen åtminstone täckte för Generalen, men inte ens den förhoppningen kommer infrias.
Och det planerade torget framför ser enligt renderingen ut att bli lika "trevlig" som den misslyckade Hörsalsparken eller det planerade kallbadet på Strömsholmen. Lika vasst, kyligt och avskräckande formspråk. Varför?
Att mitt förlag om nygotik eller nyjugend väcker sådan munterhet, trots att de skulle passa betydligt bättre till de äldre byggnader som kantar torget än de nya klossarna, indikerar okunskap om att sådana projekt blir allt vanligare på kontinenten – där man i många städer har ambitionen att försöka läka de sår modernismens brutalitet orsakat.
Både modeskapare, möbelformgivare och musiker inspireras ofta av tidigare guldåldrar och inkorporerar dessa i sitt skapande utan att hånas som bakåtsträvare. Ändå kommer pastischkortet alltid fram direkt om man vågar ge ett dylikt förslag inom arkitekturen i vårt unikt extremmodernistiska land. Men som man själv kan konstatera om man åker till Tyskland, England, Polen, Ungern, Frankrike och andra europeiska länder, så går utmärkt att skapa nytt och funktionellt med inspiration från äldre stilar utan att göra exakta kopior. I vilka man kan ha ljust och fräscht med moderna planlösningar och lyssna på ny musik hur mycket man vill.
Ja, utvecklingen måste gå framåt. Är det därför inte dags att överge den funktionalistiska stil och filosofi som nu är närmare hundra år gammal? Som inte bara förstört våra stadskärnor utan skapat enorma sociala problem med glesa funktionsuppdelade förorter, segregering och ohälsa som följd.
Varför inte skapa något vackert som blir tidlöst på riktigt och visa att vi faktiskt lärt oss något av historien?