I fredagens Norrköpings Tidning skriver Jacob Nordangård om den nya arkitekturen i Norrköping, där han ser Botryggs projekt på Nya Torget som ett tecken på ”DDR-arkitektur”.
De projekt som byggs i staden är inte resultatet av en ensidig vilja från byggherrarna. Vad gäller bostadsbyggnation på kommunal mark sker idag en styrning från kommunerna.
Man kan jämföra det kvarter som Botrygg färdigställde vid Norrtull 2015 med det planerade bygget på Nya Torget. Samma byggherre men två olika stadsarkitekter och en markant skillnad i arkitektoniskt uttryck. Den stil som nuvarande stadsarkitekt driver ligger i linje med den trend som idag dominerar svensk arkitektur. Om detta är vackert eller inte kan man ha synpunkter på, men man får förlita sig på att sakkunniga arkitekter förordar en byggnadsstil som kommer att stå sig över tid och åldras vackert. Jag tyckte själv att arkitektens förslag på Nya Torget kändes främmande i början, men har nu börjat vänja mig.
På Nya Torget är det dock definitivt inte frågan om en DDR-pastisch. Planlösningar, oregelbundenheter i form samt i synnerhet materialval gör skillnaden. Självtvättande fasadputs, granit, våningshöga glaspartier med treglas, marmor, rostfritt stål är material som man inte såg röken av på byggena i DDR. Materialval är viktiga och påverkar intrycken i lika hög grad som husens form.
Nordangårds förslag på alternativ stil är dock smått lustigt. Nygotik eller nyjugend? Det skulle om något komma att bli pastischer. Ska vi då även börja tillverka bilar med samma design som de hade på 1910-talet? Anamma klädmodet från förra sekelskiftet? Konst i den tunga, mörka stil som dominerade under 1800-talet? Byta ut det mångfacetterade hos Håkan Hellström till det mer strikta soundet vi hade hps Ernst Rolf? Design och arkitektur ska blicka framåt, inte fastna i nostalgi. Utvecklingen måste gå framåt, ska man våga sig på att sammanfatta, är det mer ljus, lätthet och rena linjer vi går mot, sedan må det gälla hus, bilar, klädmode, konst eller musik.
Det som möjligtvis kan ifrågasättas är att arkitektur idag blivit den dominerande urvalsgrunden för vem som får bygga på kommunal mark i Norrköping. Det är en dyr modell för kommunen. I de anvisningar som skedde i Inre Hamnen 2015 gick kommunen miste om en intäkt om cirka 150-200 mkr på grund av att man överbetonade arkitektur som urvalsgrund. Markpris borde uppvärderas som urvalsgrund i syfte att öka de kommunala intäkterna från markförsäljningar.