Vi möts på Integrationsverket. Här jobbar José Kimenga som jurist sedan 2001. När jag frågar vad han gör egentligen ler han och säger:
- Ja, det har jag också frågat mig.
En hel del gör han, ska det visa sig. Både på jobbet och på fritiden.
- Jag är en ambitiös människa. Jag strävar alltid framåt.
José föddes i Angola för 50 år sedan. Mamma var hemmafru och pappa arbetade på en cocacola-fabrik. De var nio syskon. José utbildade sig till jurist och kom att arbeta med internationella frågor på vad som i Sverige motsvarar Sjöfartsverket.
- Det blev jättesvårt att leva och arbeta i Angola. Det fanns ingen frihet, inga politiska partier.
I det kommunistiska Angola rådde det dessutom reseförbud. Medborgarna fick bara lämna landet max 30 dagar. Överskred man den gränsen hamnade man i fängelse.
José hade en hel del kontakt med svenskar som arbetade i Angola. Det var därför han flydde just hit. Året var 1989. Första anhalt var Göteborg. Därefter kom han till en flyktingförläggning i Säffle.
- Den första tiden var jättesvår.

Frustrerad
Ett års väntan på förläggning var länge då, inte nu.
- Inte rätt att arbeta, inte rätt att studera, säger José och man förstår att han var frustrerad. När han väl fick uppehållstillstånd, blev kommunplacerad i Åmål och fick börja läsa svenska blev allt bättre.
- Det kändes jättebra. Jag gillar språk.
José har portugisiska som modersmål. Dessutom kan han franska, engelska, spanska, svenska och norska. Till hela den raddan ska läggas fem lokala dialekter som talas i An­gola och som kan liknas vid fem vitt skilda språk.
Efter svenska för invandrare läste han in kärn­ämnena på Komvux. Därefter läste han statistik på högskolan i Karlstad. Bosatt i Örebro läste han juridik och en del kurser på Uppsala universitet. Efter studierna började han söka jobb.
- Det gick ganska bra.
Praktik på det som då hette Invandrarverket ledde till jobb där. Sedan fem år tillbaka är han på Integrationsverket. Där har han bytt jobb 3-4 gånger under åren. Han har handlagt frågor om ersättning till kommuner och landsting och han har varit verksjurist, för att ta några exempel.
- Jag har också företrätt verket i diskrimineringskommittén. Och företrätt Sverige i Nordiska ministerrådet.

"Flera luckor"
Han är också ordförande i en arbetsgrupp som ska utreda hur den nordiska språkkonventionen tillämpas.
Konventionen går i korthet ut på att varje nordbo har rätt att använda sitt eget språk. Kommittén har hittills kommit fram till att konventionen måste ses över och skrivas om. Dessutom behöver man informera om att den finns. Många vet inte ens om det.
- Det finns flera luckor. Den är inte heltäckande.
Arbete och fritid går i viss mån ihop för José. Han är medlem i svenska FN-förbundet och Byrån mot diskriminering. Han föreläser om trafficking och har bland annat anlitats av Amnesty som föreläsare i det ämnet.
- Fritiden är ganska full.
Dessutom är han politiskt aktiv för folkpartiet och är nominerad till riksdagen.
- Folkpartiet har den bästa politiken. Den som Sverige behöver.
José brinner för frågor som social rättvisa, trygghet och frihet under ansvar för individen.
- Du ska inte behöva vara rädd för att bli gammal eller rädd för att gå en promenad om natten.
Många partier skulle säkert kunna skriva under på det.
- Man måste titta på vad de gör i praktiken.
Sin 50-årsdag ska han inte fira på något speciellt sätt. Han ska jobba som vanligt.
- Jag ska fundera över vad jag gjort och över vad jag vill göra. Ta mig tid för att reflektera.