Antal utsatta områden fortsätter att öka

Jag har en vän som efter cirka 20 år i Sverige fortfarande är arbetslös och aldrig har haft ett avlönat arbete. Jag har flera bekanta som gått arbetslösa i många år. Så är det för många som bor i Sverige och i Östergötland. Detta påminner mig om många andra i mitt hemland som lever i extrem misär och under hela sitt liv är exkluderade från arbetsmarknaden och samhällsgemenskapen. De lever i utanförskapet. Detta vill jag inte se här i Sverige.
Kampen mot utanförskapet ska inte föras med hjälp av tomma löften. S har i flera år lovat att satsa på och förbättra levnadsvillkoren för arbetslösa, långtidssjukskrivna, ungdomar och invandrare. Men i realiteten har ingenting hänt. Snarare har förhållandena försämrat för dessa medborgargrupper.

Nu när valet kommer närmare och att väljarna är redo att byta regering kommer s med sina tomma löften. Att utsatta områden ska få statligt stöd och tiopunktsprogram ska gälla för integrationspolitiken.
Folkpartiet har följt och kartlagt hur ovan nämnda grupper lever och läget ser inte bra ut. Partiet har nyligen presenterat en karta över utanförskapet i Sverige 2006. Där kunde vi konstatera en kraftig försämring av situationen när det gäller utanförskapet. Antal utsatta områden fortsätter att öka och uppgår nu till 157. Antalet personer bosatta i utanförskaps- områden har under två år ökat med hela 25 procent, eller från 402 000 till 503 000 individer.
Nyligen presenterade socialstyrelsen en undersökning Social rapport 2006. Rapportens slutsats är densamma som i Utanförskapets karta, nämligen att den etniska och ekonomiska segregationen i Sverige växer, speciellt i våra storstadsområden.

Folkpartiet har en tydlig integrationspolitik med skarpa förslag om en jobb- och utvecklingsgaranti i stället för passivt bidragstagande, om en skola som ger alla barn nödvändiga kunskaper för att gå vidare i livet och om stora satsningar på det svenska språket. Det handlar också om att skärpa kampen mot diskrimineringen och göra stora satsningar på tryggheten genom bland annat en tredubbling av närpolisen i utsatta områden. Vi vidhåller att man måste vända trenden och få dessa människor att återfå sin plats i samhället. De är viktiga för den fortsatta uppbyggnaden av Sverige.
Jag befarar emellanåt att de kommuner som omfattas av ovan tiopunktsprogram blir besvikna när pengarna inte kommer fram eller när resultaten blir noll som det är i dag. I Norrköping kommun har till exempel projektet jobb 2006 haft katastrofala resultat. Man har inte lyckas integrera ovannämnda grupper i de samhällsstrukturer som finns idag. S saknar en bra och effektiv arbetsmarknadspolitik och har inte heller en substantiell integrationspolitik.

Jag tycker att det föreligger behov av en annan arbetsmarknads och integrationspolitik. Folkpartiet har i sina förslag krävt att AMS och dess uppdrag inom ramen för den nuvarande arbetsmarknadspolitiken måste reformeras. Och även integrationspolitiken måste ses över.