Formerna för bidrag måste ändras

Mer än en miljon svenskar i arbetsför ålder står i dag utanför arbetsmarknaden och ett tiotal länder i Europa har lägre öppen arbetslöshet än Sverige. Det bäddar för att jobben kommer att bli den stora frågan i nästa års riksdagsval.
Folkpartiet har lagt flera konkreta förslag med avsikt att skapa fler jobb - framförallt i små och medelstora företag - medan socialdemokraterna verkar blunda för problematiken. Det enda man hittills gjort är att öka antalet dyra arbetsmarknadspolitiska program, som gör att människor högst tillfälligt försvinner från arbetslöshetsstatistiken.
Vi matas dagligen med rapporter om hur ständiga nedskärningar urholkar kvalitén i exempelvis äldreomsorg, vård och skola. Det är männi­skor som drabbas av dessa nedskärningar, såväl anställda i verksamheterna som elever, äldre och personer i behov av sjukvård. De flesta av oss har egna exempel på hur nedskärningarna drabbat oss eller våra närstående. Dessa nedskärningar beror på att andelen människor som har jobb - och därmed har möjlighet att bidra till den allmänna välfärden - är alldeles för låg i förhållande till den totala befolkningsmängden.

Hårdast drabbade av arbetslösheten är ungdomar och invandrare, som i många fall överhuvudtaget aldrig kommer in på arbetsmarknaden och därför är hänvisade till socialbidrag och eventuella statliga åtgärdsprogram. Utanförskapet som långtida arbetslöshet skapar är naturligtvis också förödande för alla de människor som drabbats av den.
Bland många andra idéer för att skapa tillväxt vill folkpartiet införa instegsjobb för långtidsarbetslösa ungdomar, skapa en legal marknad för hushållsnära tjänster som vanliga människor ska ha råd med, skapa nystartsjobb för långtidsarbetslösa, sänka arbetsgivaravgifterna samt göra det lättare att anställa personal.

Sänkta arbetsgivaravgifter och en mer flexibel arbetsmarknad kommer att kräva att nivåerna i dagens socialförsäkringssystem samt bidragsnivån sänks på sikt, samt att större krav ställs på motprestationer för människor som är helt kapabla att arbeta, men av olika anledningar befunnit sig utanför arbetsmarknaden under längre tid. Det är detta socialdemokraterna vänder sig mot. Minsta antydan till sänkta bidrag eller till en mer flexibel arbetsmarknad verkar strida mot varje socialdemokrats genetiska uppsättning.
Men, nu har vi kommit till en punkt där vi medborgare ställs inför valet av två system. Ett där den ekonomiska tryggheten ligger i att långsiktigt kunna försörja sig på bidrag och ett där tryggheten ligger i en fungerande arbetsmarknad med stora möjligheten för den enskilde att få ett jobb. Bidrag måste givetvis alltid finnas, men formerna måste göras om och de ska ses som en tillfällig utväg när man inte har möjlighet att försörja sig genom arbete.
Grundidén kan inte - som nu - vara att bidrag ersätter arbete under lång tid för en stor del av den arbetsföra befolkningen. Ett sådant system leder till urholkning av våra gemensamma resurser vilket vi ser bevis på dagligen.